Psykiatrin.blogg.se * 2008-2018

X-vaket gick ut ur mitt rum(!) o då passade jag på, krossade en glödlampa o började hugga mig i ena armen. Då kommer X-vaket in o bara står o tittar. Jag skriker. JAG VILL DÖ. Då kommer nån annan till personal in o säger till han som sitter X-vak: Du måste hindra henne eftersom d e X-vak. Men han gör inget. Till slut kommer typ tusen personal o läger sig på mig o jag försöker desperat komma loss på alla sätt man kan - sparka, slåss, bita. De säger flera ggr att jag måste lugna mig o att jag "måste skärpa mig, du är inte 5 år".

Sen blir jag lagd i bältessängen...Fick 20 mg stesolid. fick ligga där ca 2 timmar, vilket var kort tid om man jämför med de andra gångerna. Sen kommer jag ihåg att en av de som satt med mig när jag låg fastspänd o i princip grät o skrek: Jag vill ju bara dööö, sa flera ggr: Du måste tänka på oss oxå du får inte göra såhär. Dagen efter blir jag utskriven utan att överläkaren ens frågar: HUR MÅR DU?"

"Jag har varit inom psykiatrin i drygt åtta år o jag har sluppit bältesläggning. Istället har jag fått cicsordinol- o stesolidinjektioner så jag varit som ett kolli i flera dagar o blivit körd i rullstol o matad. bälte verkar vara fruktansvärt o jag är glad att jag sluppit det. Injektioner o extravak är vad dom gjort med mig i situationer när jag egentligen skulle kunnat ha bältats. "

"En vårdare skrattade åt mig när jag hade ångest så då sparkade jag denne på benet. Då sparkade han tillbaka. Då fick jag panik och slogs för att försvara mig. Han kallade inte på hjälp utan drog mej längs med golvet till bältesrummet. Där bältades jag av 2 till som inte ens frågade varför han kom släpandes med mig. Jag fick ligga länge för att vänta på att personalen skulle ha rapport först istället för att ta ur mig."

"Jag har blivit bältad säkert upp emot 50-100 gånger (hittills) under mina psykiatriår. I början tyckte jag det var hemskt, nu är jag rätt van. Det har faktiskt gått så långt att jag tycker det är "skönt". Det är såklart jätteobehagligt att ligga fastspänd och blottad, men samtidigt är det tryggt. Kan bli rätt galen när jag blir psykotisk och att bli fasthållen av personal är värre. Jag brukar för det mesta få ganska tunga mediciner och ligga nästan fyra timmar.
De gånger det har varit som värst är när personalen som sitter x-vak behandlat mig illa. Inte svarat när jag frågat saker eller suttit och sms:at medan jag har panik.
Jag tycker egentligen att så länge de visar respekt och inte använder maktmissbruk är det okej att bli bältad. Det har för det mesta funnits en bra orsak och jag har ofta känt mig lättad, "nu kan det iaf inte bli värre"."

"Första gången jag blev lagd i bältessäng var på BUP, jag var 14. Hade världens ångest och fick till slut nog av en idiot till skötare som hela tiden skulle följa efter mig, hade X-vak. Jag vet att det troligtvis var mitt fel, men jag mår dåligt när jag inte själv får bestämma. Började slänga stolar och välte ett bord, och då kom det 4-5 andra som tryckte ner mig på golvet och höll fast mig. Jag fick världens panik, grät och skrek, en läkare kom och han sa åt dom att hämta bältessängen. Har råkat ut för det flera gånger, är 19 nu, men just den gången var värst. Just att man blir fasthållen av folk som är så mycket större och starkare. Jag är rätt kort och väger lite. Fick ligga nästan 4 timmar och fick en tvångsinjektion så jag var ett kolli hela dagen efter i princip. Jag söker aldrig akut hjälp själv längre, för jag är enligt min journal en besvärlig borderlinepatient och idioterna på akutpsyk vet hur dom ska göra för att trigga igång mig. Jag är helt hundra på att det finns dom som njuter av att lägga folk i bälte. "


"Jag har praktiserat som skötare och upplevt just bältesläggning fast från "andra sidan" så att säga. Just då i den situationen den personen, vilken det gällde befann sig i så behövdes detta, personen hade innan stängt in mig i ett förråd och försökt attackera mig. Jag tryckte på larmet och tre manliga skötare kom. Det mobila bältet användes och det gick "smidigt" om man nu kan säga så. Personen i fråga låg i bälte ca 30 min, och efter detta pratades det igenom varför han blivit lagd i bälte och varför, han skulle flyttas tillbaka PIVA. För att förstå upplevelsen bättre så bad jag om att mina handledare skulle lägga mig i bälte, så vi hittade på en situation där jag skulle vara destruktiv mot mig själv, skrika, sparka osv. De tog fast mig på ett relativt smidigt sättt, visst gjorde det ont också, sen själva bältningen kan jag ju inte jämföra med er som legat i timmar, jag låg i ca 10 min och skulle försöka ta migg loss. Jag kan säga att även jag som skötare fick panik. Visst kan det vara nödvändigt men ska jag jobba i psykiatrin hade jag helst velat se att vi skippar bältesläggningar."