Ännu en sviken ängel
Kategori: Svikna änglar
Sofie, 15, orkade inte leva
"Sofie, 15, skulle vittna mot mannen som åtalats för att ha våldtagit henne.
Men bara timmar före rättegången tog hon sitt liv. Nu läggs åtalet ner."
(2009)
Hur långt ska det gå, hur många ska falla?
Samhället där ute tar inte hand om oss.
De bryr sig knappast, och de blundar när vi dör.
Bara för att vi valde det själva.
Eller gör vi?
Tack för alla kommentarer om Nadja.
Fast hon bara är en i raden av alla de speciella änglarna
som gav åt alla andra och försvann med våra tårar.
Den här bloggen är inte främst för att säga
den otillräckliga sanningen om psykiatrin.
Även fast den gör det.
Det viktigaste är att det här är ett bloggforum.
Att ni läser och tar hand om varandra.
Så gott ni kan.
Ni är allt vi har ibland.
När allt omkring sviker.
Och det gör det.
Ta hand om varandra.
/Psykos
"Sofie, 15, skulle vittna mot mannen som åtalats för att ha våldtagit henne.
Men bara timmar före rättegången tog hon sitt liv. Nu läggs åtalet ner."
(2009)
Hur långt ska det gå, hur många ska falla?
Samhället där ute tar inte hand om oss.
De bryr sig knappast, och de blundar när vi dör.
Bara för att vi valde det själva.
Eller gör vi?
Tack för alla kommentarer om Nadja.
Fast hon bara är en i raden av alla de speciella änglarna
som gav åt alla andra och försvann med våra tårar.
Den här bloggen är inte främst för att säga
den otillräckliga sanningen om psykiatrin.
Även fast den gör det.
Det viktigaste är att det här är ett bloggforum.
Att ni läser och tar hand om varandra.
Så gott ni kan.
Ni är allt vi har ibland.
När allt omkring sviker.
Och det gör det.
Ta hand om varandra.
/Psykos
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2009.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar
linda säger:
Bloggadress: http://fairie.blogg.se/
Det där är så jävla sjukt ("sjuk" som i hur-i-helvete-gick-det-här-till). Om det vore USA skulle han kunna åtalas för att indirekt ha orsakats en annan människas död... jag är inget fan av den amerikanska kulturen, men vissa saker borde vi ta efter!!
linda säger:
Bloggadress: http://fairie.blogg.se/
Klart du får =)
Ela säger:
Bloggadress: http://mayhembitch.blogspot.com
Lovley inlägg!
Verkligen, vi måste ta hand om varann. Inte bara vid speciella tillfällen. Vardagen e så viktig. Att visa omtanke.
Kramar till dig.
Tjelsi säger:
Bloggadress: http://tjelsi.com
Helvete. Jag minns hur jag kände mig när polisanmälan mot mitt ex lades ner pga brist på bevis... Blev trasiga armar o akutpsyk.
Det är så himla tragiskt...
Anonym säger:
Hej psykiatrin
Det här är en text om vänskap, till dem som finns kvar och dem som är på väg att försvinna.
Min vän
Jag vet inte hur jag ska börja. Du vet vad det handlar om. Jag skrev den här texten på min mobiltelefon igår kväll när innan jag somnade för att försöka sätta ord till mina känslor.
Det är en historia som många hört förr. Egentligen är den inte något nytt i sig, det är inte första gången den utspelar sig i mänsklighetens historia och det kommer heller inte vara den sista. Den här gången skriver jag från mitt perspektiv. Den handlar om henne.
Hon tar upp en stor del av min tid här nere. Det passerar inte en dag utan att jag tänker på henne; vad hon gjort, vad hon gör och vad hon kommer att göra. Mina vänner säger alla att jag ska lämna henne, hon orsakar mig smärta och det kommer bara att fortsätta på det sättet så länge jag bryr mig om henne. Mycket av det jag gör, ser, hör eller känner får mig att minnas henne. Hon finns med mig i mina tankar hela tiden. Vissa tankar räds jag och därför mår jag illa.
Jag är inte kär i henne, det har jag aldrig varit. Mina känslor är förväxlade och den jag är kär i är
kärleken själv. Den kvinna jag tänker på finns inte på riktigt. Det är inte hon. Det är inte hon...
Man kan aldrig vara ansvarig för en annan människas tankar, känslor eller handlingar. Jag kan skydda henne från världens ondska; vara där för henne dygnet runt, året om. Men jag kan inte skydda henne från sig själv. Hon har personal med medicin och utbildning som ska hjälpa henne. Det är inte mitt jobb och hon låter det inte bli mitt jobb heller. Jag är blott en man som blev hennes vän i den riktiga världen, en person som stått vid hennes sida trots att jag visste om det ingen annan visste om henne; hennes hemlighet.
Hon är en, till åldern, vuxen människa. Hon har klarat sig i 22 år utan mig. Jag ska låta henne göra som hon vill; inte vara svartsjuk. Mina vänner säger att jag ska respektera hennes val. Det borde jag. Men vad de inte vet om är de tillfällen hon väljer att knyta en snara kring sin hals och hänga sig i taklampekroken ovanför sin säng eller på toaletten på psyket. Jag har aldrig accepterat det beteendet. Jag förstår att hon har det svårt, hon har berättat. När jag pratat med henne om varför hon gjort så är svaret jag får att hon mått illa och att hon inte bryr sig om vad jag tycker. Jag tyckte om henne för den hon var, inte för det hon gjorde.
Jag släpper taget mer och mer för att ta upp mitt eget liv och personerna jag verkligen älskar och som betyder allt för mig. Hon och jag har varit vänner. Jag har funnits vid hennes sida. Vi ska glädjas åt tiden vi haft tillsammans. Den var speciell. Hon sa att hon var van vid att bli lämnad av de som brydde sig om henne, de som kände till hennes hemlighet. Jag sa till henne att hon inte skulle bli av med mig så lätt. Jag ger inte upp i första taget och jag har aldrig övergett henne. Nu är det dags att jag lägger min energi och kärlek på dem som uppskattar den. Min villkorslösa kärlek har nått sin ände för hennes del.
Mitt sinne är tyngt av dessa tankar. Ibland önskar jag att jag inte kunde tänka längre, jag ältar i evighet, förvandlar små gnistor i askan till skogsbränder. Ibland saknar jag den distans till henne som jag skulle behöva. Mina vänner tar tag i mig med sina armar, ord och visor. De lyfter mig med änglavingar från mitt slagfält där jag ligger, slagen med trasig sköld och läckande rustning. De omfamnar mig och visar mig ljuset - en bättre framtid. Det finns hopp!
Tack
Tack ska ni ha! Ni anar inte hur mycket ni betyder för mig. Det finns inte ord i detta tredimensionella universum för att ens börja beskriva hur mycket ni betyder för mig. En del komponerar sånger, skriver poesi, lyrik, pjäser och målar tavlor om dessa känslor. Jag har valt att låta denna text låta bära vittne åt mina tankar. Hyllningarna till er finns i alltid i mitt hjärta, även om de ibland är svåra att urskilja från allt blod, all ilska och damm som besudlar slagfältet.
Den här texten är er. Ni vet vilka ni är. Res er starka!
All heder vare med er.
Er son, bror och vän
P
tappaintehoppet säger:
Bloggadress: http://tappaintehoppet.blogspot.com/
Hejsan
Tack för att du uppmärksammat min blogg. Vill du länka till mig så är det ok. Har tyvärr inte så mycket tid att orka engagera mig i mer än min dotter just nu, men det kanske räcker.
Ha det bra!
Helene säger:
Stort tack föt det här forumet , den här bloggen . Stort tack för ljuset och kraften och vänskapen som sprids här . Jag har erfarenhet som anhörig till en tjej stjälptes mkt mer än hon fick hjälp ( läs : många kontakt pers byten under den första sköra perioden av kontakt m "psykiatrin",tunga mediciner länge , med dålig uppföljning och ingen plan/ struktur för att slussa henne vidare efter upphävandet av psykoser ,och givetvis många medicinskt ansvarig läkare- byten , fortfarande .Det var ca 20 år sen hon mötte psykiatrin . Hon bor fint nu långt från Stockholm , men är pga tunga mediciner och ovarsamhet om sig själv mer som en zombie än som den medelålders egen ansvarstagande konstnärliga och språkbegåvade kvinna, hon kunnat vara . Jag , som nära anhörig , är glad hon inte bor på nåt ställe nära Stockholm , där jag erfarit många personer med egen beroendeproblematik och låg motivation jobbar för brödfödan med att umgås och passa psykfallen under dålig (läs ; oseriös) ledning , obefintlig kompetensutveckling och sparsam lön . jag var själv tyvärr korkad nog att skaffa barn med en missbrukare under den tid(hur dum får man bli ? jag tror jag blev kär och han var en varm klippa för mej när det var tungt ) att han sen hade andra jättekontrollerande och aggresiva och djupt störda sidor upptäckte jag senare och då fick jag betala priset att bli fri , i form av mental ohälsa och att han drog och ej förmådde ha någon kontakt med våra döttrar ( idag tonåringar båda två ). vore det idag skulle jag inte argumenterat som jag gjorde då , då jag genom en självhjälpsgrupp kommit att förstå det meningslösa i att argumentera mot en sjukdom.
Ni är , och vi är alla Så Värdefulla .
<3