Åt en enda institution
Kategori: Berättelser
BERÄTTA OM DIN KONTAKT MED PSYK, DIN HISTORIA, DITT PSYK, DITT MÅENDE
DIN BERÄTTELSE!
MAILA [email protected]
En läsares berättelse..
"Traumatiserad av psyk
Och så drar han mig ensam längs korridoren med mig skrikandes frågandes Vad ska han göra med mig?! Som i en repetition av våldet i min barndom, har han som mord i blicken, pekar med hela handen att i bältesrummet ska jag bältas. Allt detta utan orsak, läkarbeslut, och ingen som helst slags ursäkt efteråt trots Socialstyrelsens hårda ord mot psyket i sina utredningar. Och trots långa polisförhör är kårandan inte bara så tvångsmässigt stark, utan tyst så tyst. Och jag blir den som kämpar mot tre män i en bältessäng, skräckslagen och skrikandes. Sprattlandes slår jag tillbaka när de håller de i mig. Även det repetition av mäns övervåld och våldtäkter i mitt liv.
Och så stjärnor..
”Jag är fläckvis okysst”, skrattade Nadja, som alltid drog sina skumma halvt förbjudna skämt. Speciellt att dra dom på psyk! Men det var nog den humorn som gjorde att hon fick personalen att tycka om henne. Förrutom de, som ansåg att man Ska inte ha roligt på psyk. Även fast detta kanske är ens egna enda livräddning. ”Kom så dricker vi kaffe” sa jag och började gå genom korridoren tills hon skrek mitt namn. ”Du måste leda mig” sa Nadja. ”Ja just fan, jag glömmer hela tiden att du inte ser varu går”. ”Mhh Sjuksyrran Lena brukar kalla mig för Blindstyre” sa Nadja och skrattade.
Don't say je ne regrette rien
Men Nadja fick skit hela tiden ändå, och det var nog bara hon som kunde förstå mig. Ofta ringde vi varandra för att kolla av – Är det jag som är dum i huvudet, eller är det psyk nu igen? Det var när dom hade sagt att man var barnslig när man grät eller skällde ut en när man ville komma in efter att ha försökt att klara sig ensam hemma. En viss läkare såg till att hon inte fick rätt somatisk vård heller förrutom psykiatrisk och, nu har jag ingen att ringa längre.
När Nadja dog, och jag hamnade i en ännu svartare kris var svaren korta och psyk-enkla. ”Det är sådant som händer, det är sorg.” Fast ingen gick in på hur det verkligen kändes att förlora henne. För allt var ju delvis deras fel, om de bara stått på hennes sida kunde hon levt idag. De slapp en patient, jag förlorade en vän.
Jag vill inte vara här, jag måste för att annars överlever jag inte.
Sedan dess blev besöken på psyk frekventare.
Jag ringer psykiatrin från hemligt nummer – för att de ska svara. Det är sant, det finns personal som lägger på när de hör och ser att det är jag. Därför slutade jag säga vem jag var och bara be om hjälp. Då fick jag skäll för att jag inte sa mitt namn, inte en enda fråga om Varför.
Den allmänna inställningen mot mig har alltid varit att jag är en uppmärksamhetssökande borderliner som genom hot och aggressivitet får som jag vill. De som känner mig vet att det är så pass fel det kan bli. Jag vill helst smälta in i alla sammanhang jag är i, eftersom jag just känt att jag aldrig gjort det. Jag har inte ens borderline, och min ångest leder till aggressivitet när jag inte får hjälp. Men eftersom psyk går efter någon slags rykte de själva startat, så måste jag för att slippa hamna ännu längre ner i ångesten ha en strategi. Så när jag ringde efter hjälp frågade jag vilka som jobbade just då så jag kunde be och få prata med någon snäll. En snäll person som, inte säger att jag är en dålig människa, inte suckar som svar eller ifrågasätter om jag verkligen mår dåligt.
Men, det ledde ju självklart till – ännu mer skäll och motsträvighet från psyk.
Ett tidsfördriv att dö för
Tror ingen inom psyk ens förstår hur svårt det är att be om hjälp. I den maktpositionen de har kan de såra vem som helst. Och på prioriteringslistorna ligger jag alltid längst ner, för jag vill bara ha uppmärksamhet. Och ja, jag vet inte varför de tror att jag är där? Inget att göra? Ensamhet? När dörrar successivt börjar slås sönder och svärord haglar, Vem tror du att jag är? Otacksam ouppfostrad skitunge?
Nej många tror att jag vägrar växa upp och borderlinemissbrukar mitt liv genom att vara forever teenager.
Jag var nog världens vuxnaste 4-åring när jag "insåg" att jag var en dålig människa och att jag måste ta livet av mig. Balanserande på balkongräcket, där är jag ibland även idag. Så visst finns det ett barn där längst inne, som hos varje människa. Men ibland måste jag få stilla denna 4-åring, krypa ihop hos någon och känna mig trygg, för att jag ska orka vara vuxen igen.
Och det hjälper inte när psyk då påpekar att jag är så stor och vuxen Nu. För det var en gång. Yeki bod yeki nabod.
Jag behöver hjälp som alla andra. Jag behöver närhet och ord, något som säger att jag är där. För jag får panik över att jag inte vet om jag finns.
Att jag finns precis som jag, Är.
Åt en enda institution
Min läkare sa på klingande norsk ”Du ska ikke behöva leva ditt liv ensammen.”
Jag har ingen förrutom psyk, Ingen vet hur jag mår, ingen vet knappt vem jag är. För jag Kan Inte skada någon i min närhet. Och därför ibland, behöver jag psykiatrin extra mycket, jag lägger mitt liv i dess händer och öppnar hela min själ åt en enda institution.
Men det är få på psyk som kan möta mig på mitten.
Det är få gånger jag känner mig bemött som en person och inte som en brottsling som tagit mig in i deras system för att ta upp tid. Plats. Rum. Medcin. Sängar.
Jag är inte mer än ett kräk.
Eder, tydligen borderliner, läsare."
Imorgon.
Går det att titta men inget säga
En morgondag som försvunnit
Låt mig stanna hos dig
tills jag vet vart jag ska gå
("De var en gång..")
Jag önskar att du berättade för mig
vid vattnet på gården
En saga om seger
Vad hände med vår saga?
som du berättade för oss
Vad hände med vår saga?
säg inte, säg inte detta
Säg att det kommer en morgondag
Säg att det kommer en morgondag
Säg att det kommer en morgondag
att min röst når dig
når dig..
Går det att titta och inget säga
En darrande röst
på två ben på väg..
på väg till skolan
Det var en gång någon, men var någonstans?
Kommer morgondagen
nå fram till jordens yta
nå fram till sin egen jord
Säg att det kommer en morgondag
Säg att det kommer en morgondag
Säg att det kommer en morgondag
att min röst når dig
når dig..
Vår saga..
från början kartläggas
din röst når mig
din röst når mig
Jag vet att dina drömmar
är fulla med sång och harmoni
Jag vet att du precis som mig
är en väntande resenär
Jag önskar att vi glömt
Jag önskar att vi glömmer
Jag önskar att vår saga från början kunde förlåta
Förlåta..
din röst når mig
din röst når mig
(tack)
Linnea säger:
Bloggadress: http://dinskugga.com
Kramar
Anna säger:
Kära du! Du måste försöka komma bort från Hagsätra psyk! Jag blir så ledsen och arg när jag hör vad du går igenom. Jag har själv varit där och blivit så satans felbehandlad av dessa människor.
Du kanske inte vet det, men jag hör mellan raderna att du har en styrka inom dig, tänk på det när det känns ensamt och svårt.
Kämpa vidare!!
Anna säger:
Jag kom på en sak, att om du har diagnosen Borderline så vet jag att förr så hade Karolinska en specialist enhet som bara var för patienter med Borderline. Dom kan ha flyttat till Danderyd. Det kanske skulle kunna vara något för dig.
Mvh
Anna
L säger:
Bloggadress: http://fulsepe.blogg.se/
Jag har sprungit i ett liv nu, jag sprang för att stå still.
jag önskar jag kunde göra något. för dig. få dig att må bra. fixa världen. fixa alla människor. laga trasiga hjärtan. någonting. vadsomhelst. saknar dig.
Jag ska besvara elden
Om jag kan ta dig dit
Jag ska bevara elden
i en sång för vår elit
Eriiza säger:
Bloggadress: http://eriiza.webblogg.se/
Fy fan vad hemskt...
Jag håller nu på att göra ADHD utredning, men det verkar som att jg inte har det.
Bara liknande symptom, men jag skriver när jag vet min nästa diagnos.
MvH Eriiza