Psykiatrin.blogg.se * 2008-2018

"Yay! Sammanlagt minst 13 piller per dag, istället för att skriva ut
medicinen som fungerar allra bäst, för att den är vanebildande. "

Läs om idiotiska läkare på Tjelsis blogg

Psyk & Anhöriga


Ibland vill psykiatrin att anhöriga ska ta den största delen av vården, så att de slipper det. Det är inte sällan de involverar anhöriga trots att patienten själv inte vill. Som i fallet med mig själv, där jag inte vill involvera anhöriga som jag varken har kontakt med i vanliga fall on daily basis, och som själva mår mycket dåligt.
Och när anhöriga väl tar den stora omvårdnaden och ansvaret för patienten - tills de själva blir utbrända, så är det ändå ingen som lyssnar på dom när de för patientens talan.
Hemmet och anhöriga är ingen psykakut.
Precis som att ens mamma eller flickvän inte är ortopedkirurg när patienten fått en fraktur.

Och anhörigas pass, tar aldrig slut, har ingen rast.
Men jämfört med psykiatrin, så finns iallafall kärlek och omtanke.
Och vad ska man göra, när den man älskar inte får vård?
/Psykos



En berättelse från en annan läsare/bloggare....

"Jag har mått så här som jag mår nu i snart tio år, men det senaste året har det varit värre än någonsin och jag har varit på väg bort så sjukt många gånger. Försökt också, men blivit hittad i sista sekund, jag åkte in akut i vintras och allt jag fick med mig hem var tre sketna tabletter och en remiss och INGEN annan hjälp. Tabletterna och remissen var det min pojkvän som såg till att ens det hände, då läkaren satt och sa att det fanns inte så mycket hon kunde göra åt mitt tillstånd, det hade ju pågått så länge som hon sa. Efter en ordentligt förbannad pojkvän som sa - Antingen så ger ni henne den hjälpen hon behöver, eller så kommer jag se till att du personligen blir ansvarig för detta och att detta uppmärksammas som aldrig förr, sen fick vi åka hem igen. 8 TIMMAR SENARE!! Trots ett tomt väntrum. Men med personal som fikade, såklart.

För några veckor sen så hade jag en sådan där sjukt dålig dag, ångest som inte var av denna värld och paniken i närheten hela dagen, sen brast det så klart. Min pojkvän ringde först sjukvårdsuppl. då jag inte var mottaglig för någon kommunikation och dessutom fick migrän till följd av min panikångest.
Han ringde, berättade hur det låg till och hur jag mådde, möttes av svaret
- Kan jag få prata med henne, så jag får reda på hur HON känner.
- Hon kan inte prata nu, eftersom hon ligger och krampar i sängen.
- Tyvärr då är det inte så mycket jag kan göra åt det, eftersom det inte är du som är sjuk, så kan inte du förklara åt henne. - Ni får ringa upp psykakuten istället.Psykakuten ringdes upp, han berättade alltihopa återigen, berättade att jag varit där innan, att jag inte hade någon medicin. Ja han berättade allting, även att jag låg och krampade och hade svårigheter med att andas. Det svaret han fick var att det var många hos dem nu, men vi kunde ju åka in nästa morgon kl 8 när dom öppnade igen!!

Mitt förtroende för psykiatrin är verkligen NOLL, nu när jag behöver det som mest och mår som värst.
Vet att Sahlgrenska har sjukt dåligt rykte och detta är nog ingenting mot många andras.
Men nu har jag berättat min del iaf, så det står dig fritt att publicera den om du vill."

 TACK ALLA NI SOM SKRIVER OCH BERÄTTAR! SKRIV DU OCKSÅ:
[email protected]