Psykiatrin.blogg.se * 2008-2018

En läsare skriver..


"Vilka är egentligen orsaken till tabun om psykiskt sjuka?
Är det psykiatrin? Är det läkarna? Är det samhällets syn på sjuka?
Är det politikerna? Var ska man börja?

När mentalskötarna själva anser att deras patienter inte är psykiskt sjuka
- utan sjuka i huvudet, så är något fundamentalt fel.
Det är ingen normal människa som vill jobba med psykiskt sjuka, och om de gör det,
är det antingen
1. "misslyckade" människor som inte orkat/kunnat skaffa sig en bättre utbildning
eller 2. fåtal stjärnor som faktiskt vill arbeta med männsikor.

Mentalskötarnas största motarbetare är deras medarbetare. De får ta patienternas ångest
som de andra mentalskötarna lyckats åstadkommit med hotfulla beteenden och kränkningar.
Jag pratade med en mentalskötare om att politiken och samhället måste ändras, och han
suckade och sa att det är mentalskötarna som måste ändras först.
Om de inte anser att patienterna är viktiga människor, och så länge det inte finns
omtänksamma människor att anlita kommer ingenting bli bättre. Han sket i utbildningen och sa att
det är inställningen som är viktigast och inte utbildningen.

De som tror att verkligheten ser ut som i dokumentären "Sluten avdelning" Se här,
tror fan i mig fel. Om ni inte tror att folk skärper sig otroligt mycket när de får en kamera upp i ansiktet, blir även den mest apatiska läkaren nästan kärleksfull. Jag har fått mejl om att vissa läkare i programmet har visat upp totalt andra personligheter i detta program. De visar bara patienter som är så otroligt tacksamma över vården. De visar inte ett enda samtal mellan patienter och personal i konflikter vilket en avdelning består av 98% av tiden.

Detta är filmat på St Görans i Sthlm och jag skulle gärna vilja haft med en kamera till St Görans akutpsyk när jag var där. Patienter satt och grät på golvet i korridoren och bad om hjälp medan personalen inte ens såg på dom, gick förbi och pratade om deras kommande semester. Medan patienternas akutrum bestod av nerrivna tapeter och kantstötta möbler från 70-talet, satt personalen i omgångar och gosade i den nyrenoverade personalrummet där de stod och lagade mat som osade ut i korridoren. Men patienterna som satt  6-7 timmar för väntan på läkarbedömning fick ingen mat. Var var kameran då?
St Görans har en egen lag på att patienter inte får ha mobilerna med sig på akuten. De får inte ringa och meddela anhöriga via sin mobil eftersom nästan varenda mobil numera har kamera. Och kamera får man inte ha pga patientsekretessen.
Som om de någonsin brydde sig om patientsekretessen. Det är enbart för att ingen ska kunna dokumentera vad som händer på avdelningen. St Görans och andra avdelningar är skyddade verksamheter, vilket personalen vet om. Det gör att de i regel kan betee sig hur fan som helst, det blir en maktens korridorer.

Och en av de andra största bovarna i samhället mot psykiskt sjuka är den somatiska vården.  De har fortfarande en förlegad syn på psykiskt sjuka vilket kan vara resultatet av en dels förlegad personal och den nuvarande utbildningen för sjukvårdspersonal inom psykiatri är närmast obefintlig. Psykiska diagnoser skrivs gärna i remisser med helt onödiga sammanhang. Vårdpersonalen uppmärksammar varenda litet beteende som helt plötsligt psykiskt sjukdom istället för normala beteenden. Det kan vara allt från smärta - som personalen anser vara psykisk, nervositet- som många som kommer till vården känner och om personen har något att anmärka på - ja då är det självklart en psykisk åkomma.
Om det nu för all förmodan inte skulle stå att en person har en psykisk sjukdom - och uppträder med ovanstående symtom - jaa då är skällsordet "Han är säkert psykiskt sjuk, han måste vara det".

Såg här om veckan på programmet 112- på liv och död, på tv4+. Där en polispatrull ska hjälpa en person i Sthlm som försöker hoppa från en bro. Patienten blir körd till St Görans som, självklart - släpper ut honom igen, som går tillbaka till bron där polisen åter igen hämtar personen. Poliskvinnan utrycker då att man aaaaldrig vet var man har psykiskt sjuka, de kan hitta på vad som helst. Ja tack för den polisen, dra alla över en kam. Tack tack.

I Samma avsnitt tar ambulansen hand om en tjej som blivit utknuffad från en bil i farten. När hon blir lagd på britsen i ambulansen börjar den omtöcknade kvinnan slåss. I det sammanhanget börjar ambulanspersonalen skrika att om hon inte slutar så kommer polisen!??!
Man kan inte tänka sig att om en kvinna ( född 80-tal) blivit utknuffad från en bil, att hon kanske blivit slagen eller våldtagen och får en panikattack om att detta händer igen? Kanske skulle orden "Det är okej, vi ska ta hand om dig, du är i ambulansen" vara ett bättre ord? De ringer istället efter polisen, men när de väl är där har tjejen lugnat sig. Och ambulanspersonalen ser chockade ut och säger liknande "Jaa jag trodde aldrig, hon såg inte ut att vara en aggressiv person, det är jättehemskt, det trodde jag aldrig"
Har försökt hitta det här klippet online gratis men finns inte..
Däremot har jag själv mött de här paret i ett liknande sammanhang då jag var patienten, de var aggressivt inställda i huvudtaget att en psykiskt sjuk person behövde hjälp av ambulans (hjärtproblem).

Största boven i tabun mot psykiskt sjuka är Sjukvården. Börja arbetet med de som arbetar närmast patienterna och gå sedan utåt."