Psykiatrin.blogg.se * 2008-2018

Har du haft kontakt med Psykiatrin Södra och Enskede Årsta Vantör, skriv dina upplevelser:
[email protected]

En patients berättar:


"Psykiatrins ”omorganisering” – ett finare ord för nedskärning

Psykiatri Södra i Stockholm valde att omorganisera sin organisation hösten 2009 mot personalen och patienternas råd och önskan.  En ”förbättring” Ingen egentligen trodde på och löften ingen ens vågade hoppas på.

Psykiatri Södra Stockholm ingår i Stockholms läns sjukvårdsområde och ska ta hand om de psykiatriska patienterna bosatta i stadsdelarna Södermalm, Enskede-Årsta-Vantör, Farsta och Skarpnäck.  Från 2010 ingår även psykiatrisk slutenvård för boende i Nacka, Värmdö, Tyresö, Haninge och Nynäshamn i Psykiatri Södra Stockholm.

Avdelningen Enskede-Årsta-Vantör började vid sommaren 2009 att berätta för patienterna att förändringar skulle ske på slutenvårdsavdelningen och i deras öppenvård. Men att ingen riktigt visste hur omorganiseringen skulle att se ut, som skulle gälla från 1 september. Men en sak var säker – det skulle bli enkelrum och därmed mindre personal.

Omorganiseringen Enskede-Årsta-Vantör – före och efter

En patients vårdkrets bestod innan omorganiseringen av en eller flera kontaktpersoner som patienten kunde vända sig till, läkare och en behandlingsansvarig som koordinerade behandlingen och insatserna. Detta omorganiserades till att ta bort kontaktpersonerna helt, och istället för flera personer för patienten att vända sig till för stödjande samtal, fanns bara kvar den behandlingsansvariga som oftast har fullt upp med att koordinera vården.

Inom slutenvårdenavdelningen (som också fungerar som en akutavdelning kvällar och helger) bantade man ner personalen, speciellt nattpersonalen, trots att det oftast är under kvällar och nätter personer med psykiska problem kämpar som mest med sina liv och söker akut hjälp.  Det här förklarades av Psykiatrin Södra att det skulle bli mindre patienter eftersom det skulle bli enkelrum av de dubbelrum som fanns.

Nattpersonalen på slutenvårdsavdelningen utförde ett mycket uppskattat arbete innan omorganisationen då de även var mobila och utförde hembesök. Under dessa hembesök kunde personalen möta patienten i ett akut läge i sin hemmiljö och med samtal och värme få patienter känna sig trygga och ta kontrollen igen – i sitt eget hem. De gjorde då också en bedömning om patienten behövde träffa en läkare för eventuell inläggning på slutenvården. I det fallet kunde läkaren göra en bedömning av patienten via hembesök eller på slutenvårdsavdelningen. Läkaren kom i sin tur från jourverksamheten, Centrala jouren.  I omorganiseringen försvann hembesöken från mentalskötarna, och läkaren skulle direkt göra en bedömning, i hemmet sas det, men den rutinen dog fort.
 
Numera är slutenvårdsavdelningen tvungna att
1.ringa jourverksamheten,
2.be dom hämta en personal på avdelningen
3.och sedan åka ut till patienten och hämta denna.
4.Sedan när de är tillbaka,
5.måste jourverksamhetens personal åka tillbaka till Centraljouren på Rosenlund, hämta läkaren
6. och föra denna till Enskede-Årsta-Vantör slutenvårdsavdelning vid Hagsätra Torg.

Alltså tre resor med bil för en patient, plus en lång väntetid för en sk akut bedömning. Detta också med tanke på att läkaren även har alla de andra avdelningarna i Psykiatrin Södra att göra bedömningar hos samt har ett övergripande ansvar över hela verksamheten.

Det blev aldrig enkelt med enkeltrummen – det blev svårt med dubbelrum istället. Sängarna räckte inte och personalen fick åka till Ikea för akut köpa in fler.  Men de räckte inte, inte ens tältsängarna räckte, inte ens rummen räckte för de patientplatserna överbelades med många fler. Och patienter ligger, i denna sekund när du läser detta, på vanliga madrasser på smutisga golv i rum som inte var menat för patienter. Och smutsigt är det, eftersom dagpersonalen inte ”får” städa och avdelningen ska städas en gång per vardag av en städare.

Stödsamtalen som ändå skedde på avdelningen ingår inte heller nu längre i personalens arbetsuppgifter. Nattpersonalen får prata max 15 minuter med varje patient som ringer. Då kanske många tycker att patienter efter kontorstid kan ringa de hjälpnummer som finns såsom Nationella Hjälplinjen och Jourhavande kurator. Förrutom att belastningen är så stor hos dessa så har de dessutom börjat vägrat hjälpa personer som redan är patienter inom psykiatrin, då de har fullt upp med att hjälpa de som inte ännu har en kontakt inom psykiatrin eller som befinner sig i en akut kris. Nu har dessutom Jourhavande kurator lagts ner!

Jag skriver för liven

Detta är mina och mina medpatienters upplevelser av ”vården” och ”omorganiseringen” som jag anser inte bara har svikit oss patienter utan också gett tomma löften till en personalstab om en bättre arbetsplats och en bättre vård för deras patienter.

Jag är en helt vanlig arbetsför tjej i tjugoårs-åldern som råkat ha oturen att i 15 år blivit misshandlad, sexuellt ofredad och psykiskt övergiven. - Och tyvärr även fått oturen att lida psykiska men på grund av detta idag.  2009 var min behandlingsansvarig var sjukskriven i ett år, och jag fick inte någon ny, jag hade alltså knappt ingen att prata med och hade ingen terapeutisk kontakt.  Detta gjorde att jag blev sämre och behövde komma in akut när självmordstankarna var som värst,  allt oftare. Att en viss personal  ljög om att det var mitt fel att min behandlingsansvarig var sjukskriven minskade inte heller min ångest. Vid omorganisationen försvann mina kontaktpersoner som var de enda jag kunde tala med. Hembesöken, som nattpersonalen gjorde var min trygghet och den enda  säkerheten om att det fanns hjälp Om jag behövde det, togs självklart bort i omorganiseringen.  Detta ledde till att jag blev tvungen att ligga över på slutenvårdsavdelningen allt oftare, även detta fick jag skäll för av viss personal. Nu är både jag och min psykiatriker  trötta på personalens beteende och min försämring och försöker hitta en annan psykiatri att vända mig till.

Men jag skriver inte för mitt liv, jag skriver för liven.  Vi är så många i samma situation i Psykiatrin Södra, i Stockholm och i Sverige där psykiatrin bantas efter alla löften om en storsatsning, där patienterna satsas som marker på spelbord men förloras, och jag undrar om verkligen psykiatrin vinner på det här? Enskede-Årsta-Vantörs personal uppger att patienttrycket på slutenvårdsavdelningen har ökat och patienterna känner sig otrygga. Handlade inte psykiatrireformen om att ge förutsättningar till patienternas självständiga liv, och inte att lägga dom på tunna madrasser på skitiga golv?

Psykiskt sjuka personer och psykisk sjukdom kommer aldrig sluta vara en tabu och en skam, om ingen tar upp ämnet och om människor fortsätts att bli identifierade som galna och potentiella mördare. Vi är helt vanliga människor som ofta har ett tungt bagage från barnsben och vi är värda en bra behandling som alla andra människor vid alla andra sjukdomar.

Om omorganisering nu betyder nedskärning, kalla det för sitt rätta namn, och ge inte oss hopptörstiga tabumänniskor ännu en anledning att tro; att vi inte är värda något."