Verkligheten
Kategori: Berättelser
Fick ett mejl från en läsare som frågar Er vad hon ska göra.
Det här är ett sjukt och verkligt exempel på
hur det ser ut inom psykiatrin.
Och glöm inte, det är inte mejlet i brevet som skrivit läsaren.
"Hej! Jag vet inte om jag har kommit till rätt forum nu men jag tänkte berätta om hur jag f n har det.
I många år har jag haft psykisk ohälsa och har en diagnos varav ca 10% minst begår självmord årligen.
Jag medicinerar för depression, generell ångest och har sömntabletter samt bensodiazepiner.
Jag uppbär sjukersättning utan tidsbegränsning. När jag flyttade inom samma landskap och samma landsting nyligen fick jag mig tilldelad en läkare vid den nya ortens vuxenpsykiatri som uttalade sig hög och tydligt om min kroppsform varpå han ansåg att promenader hjälper precis lika mycket som mediciner; psykofarmaka och började direkt rota i min medicinering som är stabiliserad sedan ett tag.
Han visste ej vad KBT och DBT är och sade sig ej vara färdigutbildad inom psykiatrin utan skulle bara "känna sig för" om han ville ändra inriktning eftersom han arbetat som företagsläkare förut. Jag utnyttjade då självklart min rätt att som patient få mig tilldelad en annan läkare som har adekvat utbildning och erfarenhet och inte kränker sina patienter. Då jag med min sambo besökte denna andra läkare uppträdde han så pass aggressivt och så pass provocerande mot mig att både jag och min sambo blev djupt chockade.
Jag bröt ihop och grät till slut och det tog flera veckor innan jag hämtade mig och jag måste medicinera extra under den tiden. Min sambo ringde upp honom och ville veta vad denne läkare eg menade med att bete sig som han gjort gentemot en patient men möttes av nonchalans och arrogans och t o m ohövlighet! Då ville jag givetvis byta läkare igen till någon jag kan ha förtroende för och så småningom trappa ned mina bensodiazepiner som är beroendeframkallande.
Jag besökte en kvinnlig vikarie vid min hemorts vuxenpsykiatri i juli månad då jag starkt anmodades detta trots att jag endast skulle kunna träffa henne en enda gång. Hon var väldigt bra att prata med och jag och min sambo blev överlyckliga! Hon lovade om och omigen att jag skulle få en ny läkare och dessutom en terapeut mig tilldelad via hennes försorg och vi tog givetvis henne på orden. Glada i hågen gick vi hem. "Än har du inte avverkat alla läkare här, vill man så går det hitta lösningar" sade hon till mig och precis så tänker jag själv! Sedan dess har absolut ingenting hänt.
Vi har ringt den manliga sjuksköterska som man hela tiden uppmanar oss ta kontakt med minst 10 ggr. Vi har ringt både öppenvårdschefen och mailat chefsöverläkaren och ringt öppenvårdschefens chef samt tagit kontakt med det ena personliga ombudet på min hemort och ingen har velat/kunnat hjälpa mig i min situation. Så länge jag ingen läkare har får jag heller ingen terapeut. Trots att jag besökt läkaren i fråga en gång får jag ej mina recept förnyade vilket jag alltid fått förut efter ett besök. Inte en enda kotte har brytt sig eller velat hjälpa mig. Därför måste jag nu förnedra mig och gå till denna läkare nr 2 för att få mina recept förnyade.....
Gissa hur det känns?! Nu vill jag väldigt gärna veta vad alla ni tycker om det här,
vad ni hade gjort och vad ni tycker jag ska göra!!!"
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer. Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar
Mezza säger:
Bloggadress: http://mezzasblogg.blogspot.com
hej
Fruktansvärt... helt oacceptabelt verkligen.
Jag har mött massa skit jag med inom psykiatrin, men inte nån så respektlös som de du beskriver.
Eftersom ingen av ansvariga på stället gör nåt åt saken... Ja, vad gör man då?
Jag hade nog ringt Patientnämnden. De frågar hur läget ser ut, och kan hjälpa dig med kontakter, telefonsamtal etc så att det kan reda till sig.
Det ska verkligen inte gå så långt att du kommer in på psykakuten. Men med deras beteende... ja, jag hade nog varit därför länge sen om jag varit du.
Så fruktansvärt hemskt!
Varma kramar
AlcheMiA säger:
Låter som det är dags att ringa nån tidning...
Det är så sorgligt att det finns så många empatilösa doktorer inom psykiatrin. Att man inte gör tester på DOM innan de får sin legitimation eller ens får påbörja utbildningen.
Ge inte upp, önskar dig all lycka till!
tr säger:
Bloggadress: http://trainunderwater.blogg.se/
Det är verkligen helt sjukt. Jag känner ändå igen mig, konstigt nog. Det där med att hitta en läkare är helt omöjligt, så därför vägrar jag numera att gå till en läkare på öppenv. utan har nu istället blivit skriven på en läkare i slutenvården, jag var inlagd i 7 veckor, och jag vågar påstå att mycket berodde på öppenv.
Jag är 19, och sen jag blev remitterad dit, direkt efter bup, så har jag inte fått träffa samma läkare, alltid nya, för "det finns ingen på ditt team just nu". Medicin som jag inte bett om skrevs ut och sedan drogs det in eftersom jag inte bett om det, och därför vägrade de förnya recepten eftersom "det gått så kort tid, och nej, du kan inte träffa en läkare", och ang stesolid (ångestdämpande); "några dagar gör väl ingen skillnad!" De kunde bara läst i min journal att det blivit indraget.
Men nej, ingen skillnad alls, fick åka till akutpsyk där de blev chockade över hanteringen och vågade inte låta mig åka hem. Jag har ingen psykolog, jag hade en som jag hatade och som hatade mig, och jag begärde en ny. Det fick han veta några månader efteråt och fällde ett par kommentarer ang detta, att jag inte ville ha honom längre.
Jag litar inte på vården, för den har inte hjälpt mig, man ska inte behöva slita som ett svin när man redan mår skit för att få en värdig behandling.
Hellie säger:
Bloggadress: http://flyinthestars.blogg.se/
Du bör ringa till patientsnämden och anmäla dem. Så som dem har behandlat dig ska ingen få behandla någon. Jag har själv vart i nästan samma situation och jag gjorde en anmälan och läkaren som jag hade då sket i mig och gav mig en ny läkare. Den läkaren jag hade vågade inte säga ett ord till mig mer.
Din läkare bryter mot många lagar inom psykvården och skriv upp allt som läkaren gjort mot dig och ring eller skicka ett mail till patientnämden så kommer dem hjälpa dig ganska omgående. Sen så finns det också ett team som heter personligt ombud och skriv till dem och berätta din historia och om du vill så kommer dem följa med dig till läkaren och se till att du får rätt behandling, annars så kommer läkaren få sparken ganska omgående.
kram och lycka till!<3
sara säger:
Jag blir inte förvånad! Har flera gånger möts av nonchalans inom psykvården. Jag tror att man måste vara en viss typ av människa för att förstå hur man bemöter och behandlar psykiskt sjuka människor, alternativt själv ha upplevt psykiska ohälsa. Man måste ju vara professionell även om man har en dålig dag eller är stressad, vilket jag tyvärr tror är fallet i vissa situationer.
Vidare i händelseförloppet säger:
Jag tvingades alltså, eller utpressades, att gå till läkare nr 2 än en gång och tog med min sambo. Denna gång uteblev den manliga sjuksköterskan av oklar anledning (!) och i stället satt det en förskrämd, helt stum kvinnlig sådan i ett hörn, inklämd. Efter 5 minuter skulle jag kastas ut (!) ur rummet och absolut inte ha några recept förnyade.....vilket jag befarat men min sambo dock aldrig kunnat tro. Han blev så chockad att han blev stum. Den s k läkaren i fråga hade inte en susning om några telefonsamtal uppgav han (!) ang hans beteende och att jag ville byta läkare. Tack vare att min sambo röt ifrån ordentligt fick jag min medicin och jag begärde att få remiss till en vuxenpsykiatrimottagning som ligger 20 minuter bort med tåget. Nu återstår att se vad som händer. Till dig som hänvisade mig till det personliga ombudet ber jag dig läsa min ursprungliga berättelse först. De jag kommit i kontakt med har aldrig haft någon nytta av ett sådant och det hade jag inte heller på vår förra bostadsort men hon brydde sig åtminstone! När jag förresten sade åt den s k läkaren att han skulle skriva ut medicin åt mig och var skyldig det så påstod han att jag hotade (!) honom.....
Barfota säger:
De är skit att man ska behöva stå ut med sånt. Nu har jag turen att tillhöra ett län som är specialiserat på psykvård och har olika inriktningar beroende vad man har problem med, terapier, mm. Men jag har oxå mött på liknande problem innan jag fick en bra läkare & remiss. Allt från rekomendationer att skaffa man & barn till läkare som sitter och fnittrar åt en och dum förklarar en.
Jag har ett tips till er alla som har problem med psykisk ohälsa.
Be att få kopior på era journaler!!!!!
Det händer att de skriver illa om patienter vilket leder till att nästa läkare kan behandla en illa. Har personlig erfarenhet av det och även en närstående har vart med om det. Även det att obehöriga läkare har loggat in och läst min journal.
När jag bad att få en kopia på min journal blev läkaren alldeles ifrån sej! Säger de något?!
Zita säger:
Bloggadress: http://zettez.bloggspot.com
Hej!
Som jag har upplevt det beträffande min dotter, har det bytts läkare vid ett flertal tillfällen och med den nya läkaren har det blivit ändring av medicineringen varje gång.Tyvärr till det sämre.
Finn dig inte i att bli behandlad på detta sätt! Ta kontakt med patientombudsmannen på det sjukhus du tillhör. Skriv till tidningen och berätta om hur illa du behandlas.
Stå på dig, du har rätt till hjälp!