Psykiatrin.blogg.se * 2008-2018

Vi har ju efterlyst personer som kan berätta hur det är att
bo på behandlingshem, och nu har vi fått ett mejl där det berättas!

"Jag bodde ju på ett behandlingshem för endast personer med en dubbel diagnos.
Hemmet bestod av ett stort hus på 2 våningarsom va själva huvudbyggnaden med 14 sovrum med egen nyckel till och en stor källare med olika rum, ett litet hus med 6 rum och sedan fanns det 4 utsluss lägenheter.
Det stora huset bestod av en massa rum utöver klienternas rum.

Tv-rum, matsal med glasveranda, datarum, kök, gym, tvättstuga, massagerum, sjuk/medicinrum, 2 personalkontor ett va chefens, reception, samlingsrum, 2 toaletter där en endast fick användas vid urinprov, ett sovrum för nattpersonal och ett utrymme längst ner i korridoren där alla sovrum fanns som kallades oasen med böcker och fåtöljer.

Det lilla huset fanns det 2 egna ingångar för till ett litet grupprum och ett annat pyssel-rum. Klienterna hade en egen ingång där man kom in i hallen, så fanns det en toalett och 3 sovrum, på övervåningen fanns det tv och en soffa, där låg också en toalett och 3 sovrum.
Utsluss lägenheterna va till för dom som hade vart på hemmet en längre tid och skött sig. Det fanns 3 stycken 2or och en 3a.

Dagen började med att frukosten ställdes 8:00.
Om man hade väckning av personalen så gick dom runt vid 9:30 för att väcka klienterna i båda hus.
De som inte hade praktik och bodde i lägenheterna fick busskort och fick ta bussen för att vara med på morgonen.
Klockan 9:00 samlades alla i det stora grupp/samlingsrummet uppe på övervåningen för morgonmöte. Där gick man igenom vad som skulle hända under dagen, vilka som skulle lämna UP, om det kom några nya klienter, vem som skulle ha samtal med respektive kontaktperson och vilka som skulle laga maten på eftermiddagen.
Efter det fick alla gå och hämta mediciner, dit det alltid blev kö på morgonen.
Samtidigt så brukade sköterskan fråga om hur natten var.

På Måndagar, Onsdagar och Fredagar va det olika grupper som startade klockan 10:00. En introduktionsgrupp för nya klienter där dom fick gå i 2 - 4 veckor, en återfallsprevention som va i 8 veckor, och efter det fick man välja om man skulle gå ytterliggare en gång i ÅP eller ifall du skulle gå vidare till Reflektionsgruppen.
Man hade alltid minst en paus för att hinna ta en kopp kaffe och att röka.

Sedan när gruppen va klar vid 12 så va det dags för middag som våran egen kokerska ordnade.
Efter det hände det inte så mycket mer under dagen om du inte hade samtal med din kontaktperson vilket oftast va mellan 14 - 16 då personalen byttes från dag till kvällspersonal.

På tisdagar och torsdagar va det ART-grupper kl 13:00. Grupperna va uppdelade i 2 där ena gick på tis och andra tors för att grupperna inte skulle bli för stora. Många personer har ju väldigt svårt för rollspel och annat som ARTen bestod av och då va det bästa att dela upp det.

14:00 va gruppen slut och oftast de som hade medicin 3 gånger dagligen fick hämta den då. Många hade ju flera gånger att hämta så det blev en del spring där till och från. Mådde man för djävligt kunde man gå och hämta behovsmedicin vilken när som helst vilket dom flesta hade. Fram till 16:30 va sköterskan där och då blev det alltid ett akutsamtal med henne och efter att hon gick hem fick man prata med någon i personalen.
Det som va förbannat jobbigt med att vara där va att det va så otroligt mycket dö-tid man hade under eftermiddagarna.

Mellan 16 - 20 så fick man hitta på lite vad man ville vilket kunde vara att titta på tv, spela spel, gymma i källaren eller åka in till gymmet inne i stan, spela tv-spel, gå ut och gå på en liten led som gick i skogen eller till affären eller hitta på något annat om du kom på något.
Många spenderade ju den mesta fritiden inne på sina rum med sina egna datorer eller vad man nu kom på.
Vid 17 tiden va det dags för en grupp på 3 pers som skulle laga maten till alla andra.
Det va ofta bråk för att många inte ville laga mat i rädsla av att alla andra skulle ogilla maten. Det va oftast det som va det stora problemet.

Vid 20:00 va det kvällsmöte. Då satt alla i ring i det stora samlingsrummet och alla fick med ett ord vad man kände för att sammanfatta sin egen dag.
Oftast bestod det av - Jag har haft en bra dag tack eller Jag har haft en värdelös dag tack.
Efter att man gått runt i hela ringen så blev det oftast att personalen frågade ut alla som haft dåliga dagar vad som hade varit dåligt med dagen och det va mest dom som stod i centrum framför gruppen. Kvällsmötena brukade ibland bli rätt långa men ibland svarade alla att de haft en bra dag och då gick mötena på 5 - 10 minuter och sedan sprang alla ner för att äta kvällsmat. Då fick alla klienter tillgång till köket som alltid va låst annars för att ta det dem ville ha.
Under tiden kunde man ta medicinen för kvällen och om du hade tur kunde du samtidigt hämta ut nattmedicinen annars brukade personalen dela ut den vid 22.

Kvällspersonalen gick hem vid 21 och då kom nattpersonalen och de hade alltid en
genomgång med någon ur personalen.
Hade du som stod på listan för UP inte lämnat prov under dagen så va du oftast tvungen att lämna provet till nattpersonalen innan du gick till ditt rum.
Vid kl 00:00 så skulle det vara tyst och släckt överallt men det va ju långt ifrån alltid det va så.
På natten fanns det endast en personal som jobbade men det va inte varje natt det va någon som gick dit.
Många av oss hade ju rätt starka mediciner så de flesta sov rätt tidigt och väldigt tungt.
Och så kunde våra dagar vara.

Det va väldigt bra kontakt mellan personalen och klienterna vilket det egentligen måste vara på en sådant ställe men det är långt ifrån så det är på alla hem.
Att vi hade en sköterska där 5 dagar i veckan va en otrolig trygghet för alla som va där för det kändes som att hon va mer insatt i våra psykiska problem mer än missbruket för många ur personalen hanterade oss mer endast efter våra missbruk.
Men det va ju en del ur personalen som endast va utbildade till mentalskötare och hade jobbat på olika psykiatriska kliniker medan resten va behandlingsassistenter och socionomer.
Läkaren kom ju endast på torsdagar och det va korta samtal alla fick med henne och mest om hur medicinen fungerade och om man behövde justera något.

Har man endast psykiska problem ska man ju absolut inte söka till ett där det även finns missbrukare.
Men med en dubbeldiagnos så finns det många bra behandlingshem i Sverige men det man ska tänka på är att söka till ett mindre hem och inte ett större. Det blir oftast mindre tid för att alla klienter skulle må dåligt samtidigt och det kunde vara väldigt svårt att få hjälp med en gång om det hade hänt mycket med någon annan."

 

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar