Psykiatrin.blogg.se * 2008-2018

Den största bloggen om psykiatri 2008-2018. Nu nedlagd.

Lilla gumman

Kategori: Citat

Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.


Nina Hemmingsson


 
"Hur en person med borderline är? De är barnsliga och vill ha uppmärksamhet."
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

X - Men jag kommer tillbaka jag lovar
Psyk - DU TAR INTE DET HÄR PÅ ALLVAAAAAAAR *SRIIIIK* * SNYFT* *SPRINGER in
på kontoret
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

X - Men det känns som jag ska svimma, jag fick ju skjuts hit av er för att jag inte kunde ta mig till Huddinge, det tar mig en timme hem och läkaren lovade mig att ni skulle skjutsa hem mig.
Psyk - Ha! Du är ju ung! Du kan fan ta dig hem *Slå igen dörren*
Huddinge sjh psyk

Efter ett tungt besked:
X - *gråter*
Psyk - SKÄRP DIG! *sliter upp ur stolen och drar in i rummet*
Huddinge sjh psyk

"Vill du komma härifrån, så skärp dig, och låtsas som du mår bra"
Huddinge sjh psyk

"Vi ska ha lunch nu, du kan inte sitta här på mottagningen och gråta. Du får sätta dig i trappen.
Ut med dej nu, vi ska ju äta LUNCH!"
Skärholmen psyk

Psyk hembesök - Men du har ju fin lägenhet. Varför du må dåligt? Du borde vara glad.
Vi har faktiskt andra patienter att ta hand om, som är sjuka.
*går ut å röker och kommer tillbaka* - JA Du bor fint, du ska må bra. Hejdå
Globen psyk

X - Jag mår lite dåligt
Psyk - Ät lite mat så ska vi försöka ordna hembesök, vi ringer snart.
X - okej *går å äter* 
10 minuter senare...
Snuten slår in porten och rusar in genom dörren medans X sitter och äter
Polisen i radion - Hon lever och är vaken.
Globen psyk

"Men det är själviskt att ta livet av sig, du är en självisk människa!"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"Så du vill ta livet av dig? Jaha men det vill du jämt"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"Jaha Du vill ta livet av dig? jaha, ja gör det då!"
Jourhavande kurator

"- Du mår alltid dåligt, så berätta nått nytt istället"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"- Fattar du svenska eller?!?! *slänger på luren*"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"- Vi kan inte vara dina sällskapsdamer heller?!"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"- *skratt* Nä jag ringde inte tillbaka, för du ringer ju ändå hela tiden. Hahaha"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"  Psyk - VI KAN INTE GÖRA NÅTT ÅT DINA PROBLEM
  X - men jag vill ju bara ...
  Psyk - VI KAN INTE GE DIG DIN TERAPEUT TILLBAKA *lägger på luren*
 X -  prata med någon"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"- NÄ det är inte MITT jobb att ge DIG nummer till en annan psykakut
  Kolla i en telefonkatalog eller nått!"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

" Psyk - Nej H är upptagen, han har redan pratat med dig.
 X - men kan jag få prata med någon annan då?
 Psyk - *lägger på luren*
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"- SITT INTE OCH LJUG om vad folk här har sagt till dig!"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"- DU sitter bara och försöker hitta fel på ANDRA."
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"- Vet du vad du är? Barnslig!"
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

X - Jag vill dö
Psyk - Gå och vila en stund.
151 DS

Läkare till läkarstudent innan möte med patient ens skett
- DEN HÄR kan du ta, för henne ska vi lägga in i alla fall.

Patient berättar för sin terapeut att hon känt sig nonchalerad av henne.
Psyk - Men jag gör det för att jag vet att du klarar av det själv
Västerviks psyk

X - Jag behöver bara vara inlagd en natt för imorgon kommer min kurator tillbaka
och hon kan antagligen hjälpa mig
Psyk -  Det går inte för det skulle innebära för mycket pappersarbete för oss.
X går argt ut från rummet medans en personal säger : Är du tjurig nu? Det är ju helt sjukt att du vill bli inlagd"
Västerviks psyk

Psyk - Du ska ta vara på de kontaktpersoner du har här, annars kan du lika gärna åka hem
 för du har både säng och medicin hemma
Västerviks psyk

Kontaktperson kommer in efter 3 dagar:
-Förlåt om jag inte har haft tid med dig men det är så mycket med Lisa och såna som inte får gå ut själva
Västerviks psyk

X - Jag orkar inte mer!
Psyk - inte jag heller haha
X - va?
Psyk - jag orkar inte heller, jag orkar inte prata med dig
X - varför det?
Psyk -  för du bara ringer och gnäller
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet

"X *ligger i bälte och gråter*
Psyk - Bete dig inte som en treåring!"
St Görans psykakut

"Men usch vad du har skurit dig! Vi kan inte ha patienter som beter sig såhär."
Uppsalas psykakut  POA

"Du kan ta dina saker och gå! Skära dig kan du göra hemma. Vi kan inte ha patienter som skär sig på avdelningen. Du kan åka hem. För dig spelar det ingen roll om du är på avdelning eller hemma, du skär dig ändå!"
Avd 123 Uppsala

"Du kan väl åtminstone torka upp blodet."
Uppsalas psykakut  POA

Psyk - Du ska väl ta tunnelbanan nu?
X - Eh.. nej.. jag har inte SL kort på mig? *står i pyjamasbyxorna*
Psyk - Okej då får du väl gå, det är fint väder!
X - Ska jag gå (från Hagsätra) till Årsta???
Psyk - Jaaa det blir väl en långpromenad! HEJDÅÅÅÅ.
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet




Berättelse från psykiatrin: 5

Kategori: Berättelser

 

Erica-Natalie

http://ekblaad.blogg.se

berättar om sin kontakt med psykiatrin...

 

 

Varför blev DU sjuk?

Jag har haft en väldigt trasslig uppväxt med misshandel både psykiskt och 

fysiskt. Jag blev mobbad i skolan och fick stryk även där. Det var aldrig någon

som tog min situation på allvar. Socialen var inblandade men dom blunda för vad som hände!

 

Varför behövde du vård?

Jag hade bränt ut mig och mådde fruktansvärt dåligt. Mitt självskadebeteende hade också

ökat markant.

 

Vem ansåg att du behövde vård?

Det var min fostermamma som tog tag i saken när jag en dag hade skurit mig och bara ville dö

 

Vad är Din historia att du hamnade inom psykiatrin?

Jag skar mig och döljde det läänge. Till slut orka jag inte mer och tog emot hjälpen jag erbjöds.

Ville inte fortsätta leva så som jag gjorde då.

 

Var det något i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?

Ja mycket misshandel, övergrepp,mobbning och ingen tog mig på allvar

 

Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?

Jag har väldigt nära släktingar som led av psykiska problem

 

Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?

Jag tror det beror på min uppväxt

 

Och hur har psykiatrin tagit emot dig?

Dom tog emot mig väldigt väl. Fick direkt hjälp med mina problem. Ett och annat misstag har dom

allt gjort. Men dom tog sig tid och lyssnade på mig och vi skapa min medicin lista tillsammans.

Dom hjälpte mig även till att få en plats på ett gruppboende där jag bor nu.

 

Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?

Väldigt rörig. I början när jag var mycket yngre 9-10 år ville jag inte alls ha kontakt med dom.

Jag hatade att leka i deras terapi sandlåda. Avskydde verkligen BUP. Men när jag blev äldre 18 år

såg jag det helt annorlunda. Jag fick verkligen hjälp. Trodde aldrig det var möjligt

 

 

Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?

Jag har fått hjälp med att hantera mitt självskadebeteénde och fått tips på vad man kan göra när ångesten kommer.

Jag har också fått hjälp med mina två "olika" personligheter jag lever. Den elaka behöver inte alltid vinna.

Men vad jag aldrig fått hjälp med är min ätstörning. Jag har väldiga problem med maten. Hetsäter och spyr.

Hamnar allt djupare ner i min ätstörning. Snart är det en fara för mitt liv. Men förhoppningsvis får dom upp ögonen snart.

 

Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?

På låsta avdelningar (PIVA) så har dom ingen empati överhuvudtaget. Men på öppna avdelningar är dom mycket bättre.

Dom tar sig tid till sina patienter och lyssnar väl. Har aldrig kommit i kontakt med någon som jag inte tycker har utbildning nog.

 

Vad vill du att psykiatrin ska göra?

Jag vill att dom ska hjälpa mig med min ätstörning som jag inte orkar dölja längre.

Efter två år har jag fått nog.

 

Vad tror du psykiatrin kommer att göra?

Ingenting

Berättelse från psykiatrin: 4

Kategori: Berättelser

 

trainoverwater.wordpress.com

Berättar om sin historia med psykiatrin!

 

Varför blev DU sjuk?

Jag vet inte riktigt varför jag blev sjuk. Har aldrig varit med om något som inom vården klassats som "traumatiskt."

 

Varför behövde du vård?

Jag fick min första riktiga kontakt med psykiatrin (BUP), det året jag skulle fylla 17, alltså första året på gymnasiet. Då hade jag haft depressioner till och från sedan barndomen, jag skadade mig, skolkade och hade vredesutbrott. 

Jag hade helt enkelt mått dåligt under en lång tid och blev bara sämre. 

 

Vem ansåg att du behövde vård?

Mina föräldrar. De var väldigt bestämda med att jag behövde en samtalskontakt, för de såg ju att det inte var bra med mig. 

 

Var det något i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?

Mina första depression bröt ut efter en period av intensiv mobbning, då var jag 9-10 år. 

 

Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?

Ja, har flera nära släktingar på pappas sida, varav jag vet en som begått självmord och andra som har varit sjuka. 

Plus att nära släktingar till min mamma har varit lidit av schizofreni osv. 

 

Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?

Mest arv, men till viss del miljö. Jag har fått höra att jag har en stark sårbarhet från båda mina föräldrar. Men jag har ändå haft en bra uppväxt med en familj som älskat mig och brytt sig, även om min skolmiljö var dålig. 

 

Och hur har psykiatrin tagit emot dig?

Det är en svår fråga. Det beror helt på vart man hamnat, för mig var BUP bättre än Vuxenpsykiatrin. De brydde sig mer och jag fick intrycket av att de försökte mer. Har träffat flera idioter inom psyk som bara försökt trycka ner mig, men på vissa sätt har de tagit mig på allvar. Kanske beror det på att jag haft föräldrar som varit väldigt engagerade och tjatat på vården och läkare eftersom jag själv inte har orkat. Men min uppfattning är ändå att de halvt gav upp om mig, vilket fick mig att ge upp om mig själv också. Slutenvården sa till mig att de inte kunde hjälpa mig, att jag testat allt de hade att erbjuda och ingenting hjälpte. Sedan skickade de iväg mig till öppenvården igen. Det fick mig att känna att jag var hopplös, och jag är nog inte den enda som fått den känslan efter många år av psykisk ohälsa.

 

Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?

Först kom jag till BUP efter en kort sväng på ungdomsvården. På BUP blev det en kort inläggning på deras akutavdelning och jag hamnade i kö till ett behandlingshem för barn och ungdomar. Hann fylla 18 innan jag fick en plats och när jag flyttades till vuxenpsykiatrin så glömdes det där med behandlingshem bort helt. Men efter två år, det år jag skulle fylla 20, sa psyk till mig att de inte kunde hantera mig och mina problem, så återigen började det pratas om behandlingshem. Då hade jag snurrat runt på slutenvården väldigt mycket. Skickades till ett behandlingshem i en annan del av Sverige och där är jag än idag, ungefär 1,5 år senare, och det är först där jag fått behandling som hjälpt mig. 

Men innan jag fick en plats där hade jag tur, eftersom min läkare och psykolog i öppenvården tog sig tid och träffade mig en gång i veckan. 

 

 

Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?

Jag tror att jag blivit skickad till slutenvården många gånger just för att resurserna i öppenvården inte räckt. Men sen kan jag ju se att jag har haft en otrolig tur, jämfört med många andra, eftersom jag fick komma till ett behandlingshem där jag fått DBT-behandling.

 

Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?

Jag tycker att personalen måste utbildas mer, kanske gå en kurs i medmänsklighet. När jag varit inlagd på sjukhus har det känts som att flera i personalen bara var där för att fördriva tiden. De kollade på tv, lekte med sina mobiler och vissa var totalt känslokalla och nästintill elaka. Men å andra sidan finns det gulkorn inom psykiatrin, med personer som bryr sig och engagerar sig i sina patienter också.

Men det är först på behandlingshemmet, (ett privat), som jag har känt att jag har blivit lyssnad på och inte bara matad med tabletter, där de brytt sig och tagit sig tid, även utanför arbetstid, för mig. 

Och det är just det, att när man jobbar så nära med människor existerar inte problemen bara mellan klockan 8-5. Utan det är ju hela dygnet och jag förstår att psykiatrin inte kan jobba hela dygnet, men då borde det anställas fler. 

 

Vad vill du att psykiatrin ska göra?

Jag vill att vården inte ska ge upp om någon, utan verkligen ta sig tid att försöka göra saker och ting bättre. För om någon läkare eller psykolog säger att ingenting hjälper och att de inte kan göra mer, känns det som om de skrivit på ens dödsdom, och det är inte okej. Det är inte okej att ge intrycket av att det inte finns någon hjälp att få. 

Men det jag vill att de ska göra för mig när jag flyttar hem är att inte anse att jag är för frisk för att få öppenvårdskontakt för att de inte har resurser, trots att behandlingshemmet anser att jag kommer behöva fortsatt vård.

 

Vad tror du psykiatrin kommer att göra?

Jag tror att de kommer glömma bort mig, anse att jag inte behöver så mycket hjälp förrän jag (vilket jag verkligen inte hoppas), har gått ner mig totalt igen och ingenting fungerar. Visst behöver man vara antingen frisk så att man orkar kämpa för vård, eller så sjuk att man inte kan någonting, förrän de reagerar. men om man som jag, är någonstans i mitten, utan behov av slutenvård men inte tillräckligt frisk för att klara mig själv helt, tror jag att man blir lite lämnad utanför tills det gått för långt.