Psykiatrin.blogg.se * 2008-2018

Nicole berättar:

"Varför blev DU sjuk?

Åh det är så många faktorer som spelar roll där. allt från mobbning i skolan till brutala våldtäkter till missbruk. Ända sedan barnsben har jag varit en grubblare och hållit mig mycket för mig själv, vilket gör att man analyserar allt, på gott och ont.

Varför behövde du vård?

Jag dolde min sjukdom så länge men då jag verkligen sökte vård så var det för att jag hörde röster som sa till mig att ta livet av mig. och jag kunde inte motstå dessa röster. då fick jag söka hjälp.

Vem ansåg att du behövde vård?

Eftersom ingen riktigt visste vad jag gick igenom så var det ingen som tog mig på större allvar när jag sa att jag mådde dåligt. allt jag hade behövt göra var att visa mina armar så hade de nog tagit mig på allvar.

jag tror det var jag som tog beslutet att söka hjälp och den första läkaren jag träffade, la in min på psykakuten direkt för att kunna göra flertalet undersökningar ang mina röster, för att utesluta tumörer och liknande.

Vad är Din historia att du hamnade inom psykiatrin?

hela mitt liv typ. det började smått redan på dagis. men det var väl framför allt denna läkaren som la in mig direkt för att utreda mig

Var det någpt i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?

det beror väl lite på när man anser att barndomen tar slut. mobbningen och den ständiga utfrysningen hjälpte ju inte till, men det var framför allt när jag var 14 och blev våldtagen första gången som jag insjuknade på riktigt

Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?

jag tror inte det. när läkarna alltid frågat det så har jag hört med familjen och de sagt nej, men sen har jag oxå hört att bland annat min moster mått riktigt dåligt så jag vet inte riktigt.

Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?

helt klart båda. jag är ju den jag är, alltså analyserar sönder allt och grubblar osv, vilket aldrig är bra när man mår dåligt. samtidigt har jag  varit med om riktigt hemska trauman.

Och hur har psykiatrin tagit emot dig?

första läkaren jag träffade var bra. han brydde sig men sen gick det bara neråt. jag tror det var andra gången jag var inlagt på psykakuten, då blev man kallad dum i huvudet för att man visade tecken på psykiskt ohälsa. den mannen tryckte ner mig något fruktansvärt. han har varit den värsta som jag upplevt men egentligen har det bara funnits två personer av alla som jag verkligen gillat. och det var den första och den sista av alla jag träffat.

det värsta tror jag med psykiatrin är att de bara vill mata en med piller så man blir bort domnad. man kan behöva lite för att ta bort udden så man iaf kan prata. men då mycket som de stoppar i oss är fruktansvärt. de vill bara fixa til symptomen men näst intill skiter i orsaken

Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?

det växlar ju från gott till ont. men ärligt så minns jag inte mycket eftersom jag var så bedövad av alla piller

Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?

det som har hjälpt mig mest var DBT, det tog ett tag men när jag väl kunde se minsta skillnad så började jag tro på det och då blev jag bättre snabbt. sen var det upp till mig.

Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?

det är inte många som har empati. man får en tablett så de kan få lite lugn och ro, och sen är det vårat fel att man blev beroende och missbrukare. då är man bara till ännu mer besvär. men när man hittar någon som bryr sig och som man känner sig trygg med, det är då man kan börja jobba mot förändring. de finns, men de är inte många

Vad vill du att psykiatrin ska göra?

lyssna till orsaken istället för symptomen.

Vad tror du psykiatrin kommer att göra?

fortsätta mata oss med piller"