Bloggen i backspegeln

När jag började blogga var detta bara ett utryck för det som hände MIG i psykiatrin.
Kunde människor som jobbade inom psykiatrin verkligen vara så otroligt dömande, ointelligenta, ständigt omedvetna om vilka grodor de kastade runt om sig och vilket tabu de själv var med att skapa med tunga jävla tegelstenar.
(för vissa evangemang fick denna tröja användas)
 
Så var det bara jag som reagerade på detta?
Näe. Bloggen började få in fler och fler människor som upplevt och tyckte samma sak. Det blev citat på de som sagt idiotiska saker, men det var från början viktigt att hylla dom som var bra.
Psykiatrin utgår från människorna, inte som sjukvården där man behandlas med teknik, diagnoseras med teknik och blir hjälpt av teknik. Psykiatrin klarar sig inte med teknik (det finns ingen självuppehållande-räddnings-maskin). Ändå anställs idioter ibland till psykiatrin. Det hela är väldigt enkelt. Det är låg lön, låg status, lågt ansvar men hög maktutövning för dom som går igång på det.
 
Jag började samarbeta med nästan ALLA organisationer som har med psykiatri att göra. Fanns vi så fanns dom. Även om utbytet inte kanske alltid sågs här så fanns det stora diskussioner och heta ämnen. 
Jag fick annonsförfrågningar, det var inte kissie-style visningar i antal, men jag vill INTE tjäna pengar på något som en blogg som ska hjälpa människor. Det vore helt.. dumt. Det var ju NI som gjorde bloggen dessutom.
 
 
 
Bakom varje hörn fanns en förrädare. Den här kopierades till en stor FontainHouse Psykiatridag eller nått,
aldrig kom jag över det ;) Gamla gubbar som snodde den rakt av,
 
 
 
 
Ångestloppet hade en jäkla media pådrag. Vi blev filmade och fotade. Jag hamnade på något sätt med i URs film och fick dra mig ur, Jag hade ett nytt jobb och kunde inte bli kopplad med psykiskt sjuka.
Det kan jag fortfarande inte. Jag skulle åka ut med huvudet före.
 
Senare gjorde vi 1500 liv.se  då vi uppmärksammade att dessa liv släcks per år, 4 per dag, i självmord. Det kan ni läsa mer om  här på sidan. 
 
What does it all leeeeeaaad to?
Hur det slutade för mig vill ni inte veta? Jag har fortfarande inte fått behandling, och kommer aldrig få behandling. Why? Mesta dels pga den här bloggen och de människor och enheter som jag har  kritiserat.
För man får ju inte kritisera en döende vård. Annars då? Jo folk som jag har kritiserat har anmält bloggen tusentals med gånger, hackat den och försökt få ner den?
Mina egna anmälningar mot vården har ökat med ca 2 per år haha. Socialstyrelsen får ligga i med att kasta ut varningar till höger och vänster. Polisen har också fullt upp med alla dom anmälningar psykiatrin själv gjort, men dumma som de är går de alltid ut med felaktig information som leder till tillbakaledes anmälningar om förtal och brott mot sekretesslagen.
What doesn't kills you hurts the killer
 
Så just nu ligger bloggen uppe och har det bra. Mjuknar lite i sin tidigare glans men vad gör det. Den här bloggen är till för de som behöver det. Hittar du vad du behöver then go ahead.
 
Jag vill tacka min vårdkrets som jag bestämt ut själv.
Med kärlek vill jag hålla er kvar i resten av mitt liv.
Som jag älskar er på riktigt.
En dag ska vi skiljas åt på min begravning.
 
Jag som expert ;) har tre tips till dig som är i psykiatrin som patient.
1.) HA ALDRIG MED PSYKIATRIN ATT GÖRA
2.) Kunde du inte hindra dig själv från detta. Se till att du har en EGEN vårdkrets som du själv filat ihop.
3.) Skit i om folk hatar dig, anmäl de som beteer sig som skit, ta dina rättigheter på stort allvar,
och ta inte skitet om dina skyldigheter. Du har ingen skyldighet att le och må bra när du inte gör det.
4.) Håll dig borta från berondeframkallande mediciner så långt det går. If that doesn't work, överdosera inte.
Det är precis vad dom vill.
5.) Skriv av dig, eller gör någonting av din ångest så att den får utlopp.
 
mvh
Psykos
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2012. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Kvinnor & rättspsyk

Aftonbladet har haft en hel serie om tjejer som bor & behandlas i samma byggnader som brottslingar. T ex Camilla som du kan läsa om här: http://doden.blogg.se/
Det var ingen politiker som brydde sig. I Almedalen valde man att väcka frågan på nytt, och politikerna ageerar som om det här är ny information, när det varit så här i flera år.
Läs här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15070982.ab
Här är några av politikernas uttalanden, tänk på det nästa gång du ska rösta/ kan rösta
.

Vad tycker du om att unga kvinnor som inte har begått något brott vårdas på rättspsyk?

 

 

Mats Gerdau (M):

– Det är klart att ingen tycker att det är bra. Det kan ingen tycka. Jag hoppas att man kan lösa det här så att tjejerna får bra vård som också är ­säker och trygg.

Barbro Westerholm (FP):

– De ska absolut inte vårdas tillsammans med de som har begått brott. De ska ha särskilda enheter där de behandlas, vårdas, rehabiliteras. Om vi inte kan komma åt det krävs lagstiftning.

Kenneth Johansson (C):

– Det känns som ett fullkomligt misslyckande, jag blir bedrövad över att det fortfarande ­förekommer. Att det inte finns alternativ kan möjligen vara en förklaring, men inte ett försvar.

Agneta Börjesson (MP):

– Det är helt fel. ­Tyvärr är det bara rättspsyk som kan erbjuda en vårdplan, den vanliga slutna psykiatrin liknar mest förvaring. Det är otäckt att rättspsyk används som hot.

Lena Hallengren (S):

– Jag tror inte att det finns ­någon som tycker att det här är bra. Det är en stämpel som skapar en väldigt märklig känsla. Om SKL nu har fått i uppdrag att ta fram kunskap om vården borde de också titta på hur den ska organiseras.

Eva Olofsson (V):

– Jag tycker att det är totalfel. Unga kvinnor som mår dåligt ska självklart inte till rättspsyk. Den kompetensen borde finnas inom den allmänna psykiatrin.

Per Ramhorn (SD):

– Det är naturligtvis förskräckligt. Man måste börja med att satsa på fler vårdplatser inom barn- och ungdomspsykiatrin. De här tjejerna har haft problem redan i unga år.

Göran Hägglund (KD): ”Landstingen har ett jättestort ansvar att säkerställa att varje person får relevant vård. Det är uppenbart att de har för liten kapacitet att ­möta de behov som finns hos unga personer som behöver övervakning och vård dygnet runt”.

 

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2012. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Ylv* H*lst

En till kommentar har trillat in om YH som har/hade bedömningssamtal på Globen öppenpsykiatri
(Enskede/Årsta/Vantör)
 
"Har varit på bedömningssamtal hos YH. Kallt bemötande som får en att känna obehag. Som patient är man skör och beroende av dessa människors bemötande och välvilja. Det är tillräckligt förnedrande att vända sig till psykiatrin, att dessutom bli bemött med nonchalans är inte konstruktivt för någon part. Jag skulle kalla det maktmissbruk. Har dock erfarenhet av en fantastisk psykolog. De finns också!"
 
Här hittar ni fler kommentarer!
 

Samlat Ylv*

Tänkte vi skulle samla ihop allt om YH som kommit in eftersom vi fått
många kommentarer från flera personer - under åren!

YH kallar sig psykolog och arbetar på Globens Årsta Vantör
psykiatriska öppenmottagning.

Tidigare inlägg om Ylva Holst:
http://psykiatrin.blogg.se/2010/march/en-nedstigning-i-helvetet.html
http://psykiatrin.blogg.se/2011/january/utvecklingsstord.html
"Himla skönt att läsa att nån annan också tycker att denna Y är väldigt kall. Jag var hos henne en enda gång för flera år sen, på en bedömning för om jag skulle få gå på psykoterapi eller ej. Kände mig jättenervös och obekväm under hela detta samtal Hon fick mig att känna mig oerhört liten. Inte ett leende under hela samtalet! Kändes verkligen skönt att få gå därifrån!
I övrigt så kände jag mig väl bemött på Årsta-Vantör, men jag kan inte säga att det hjälpte mig så mycket att gå dit. Läkaren verkade inte riktigt veta hur hon skulle hjälpa mig med min depression och ärligt sagt verkade hon rätt deprimerad själv och jag fick alltid bara träffa henne ihop med mentalskötaren som jag gick på stödsamtal hos. Mentalskötaren var en älre kvinna som försökte vara varm och mjuk, men på nåt sätt låg det inte för henne. Hon gjorde alltså definitivt sitt bästa, men jag kände mig inte helt bra ihop med henne ändå. Däremot är jag tacksam för att hon alltid ringde upp väldigt snabbt efter att jag lämnat ett meddelande! På det sättet kände jag mig väldigt väl bemött. Men som sagt, denna Ylva..."



"Jag har råkat ut för YH, kallare kvinna får man leta efter. Hon hälsade knappt på mig, efter att lyssnat på min historia i 5 min (människan har aldrig träffat mig innan) bestämmer hon att jag skulle passa bra på Psykoterapienhetens Gruppterapi, vilket jag förklarade inte var en bra idé, detta helt utan gensvar.
Kom till psykoterapienheten och fick veta att det bästa för mig var individuell Psykoterapi...men tack vare att Ylva skickat in en anmälan om Gruppterapi så får jag nu vänta x antal månader tills den nya remissen för enskild psykoterapi är färdig och det är min tur att gå där."


"Fanns andra patienter som hade blivit utsatta för sexuella övergrepp (så 
dom förtjänade tydligen hjälp, men inte jag, eftersom jag inte blivit
utsatt för såna övergrepp?)

Besöken bestod av att jag sa en mening och därefter höll hon monolog i
15-20 minuter om något jag inte förstod. Så länge hon fick hålla sin
monolog var hon nöjd, men när jag försiktigt avbröt för att fråga vad
det hon pratade om betydde; det var då hon blev irriterad och otrevlig.

Hon sa "Du ska respektera mig!" och påstod att jag hade problem med
bristande respekt för auktoriteter. Jag frågade henne då om jag varit
oartig mot henne. Hon svarade att det hade jag inte. Då frågade jag om
jag hade varit otrevlig mot henne. Det hade jag inte heller varit,
svarade hon. "Vad är det då som är problemet?" frågade jag. Då upprepade
hon att jag hade problem med att visa respekt för auktoriteter. Hon sa
att hon hade gått hela psykologutbildningen på X antal år och eftersom
hon hade gjort det skulle jag visa henne respekt! Mitt problem med
bristande respekt skulle vi "jobba med" sa hon. Jag försökte då få veta
på vilket sätt jag hade visat henne denna "bristande respekt", men det
hade hon inget svar på."

"Hej!

Jag blev så glad att det fanns ett inlägg om denna YH, jag känner mig inte längre ensam om vad jag upplevde hos henne. Jag gick till henne för bedömning om psykoterapi. Hon sa flera dömande saker om hur jag förhåller mig till min omgivning. Jag tycker inte att hon ska säga personliga komentarer om mitt sätt att leva när det inte är henne jag ska gå i terapi hos. Hennes jobb är att utreda och hålla en ganska neutral roll mot mig. Vi ska inte inleda en terapeutisk relation utan träffas två gånger för bedömning."
2011-01-27 20:01:09 Kommentarer och kärlek (1)
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2012. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Mer om Självskadebeteende

 

En favorit i repris av Hemmingsson. Att prata med människor som inte förstår kan vara förödande! Ta vara på varandra där ute.

Tänk på att Era erfarenheter och tankar kan få andra att känna sig mindre ensamma och mer hoppfulla!

Här är lite kommentarer som kom in från det tidigare inlägget:


 

Anna:

"Jättekul att denna bloggen har kommit igång igen! Det är en superbra blogg tycker jag. 

En snabb summering av mitt eget självskadebeteende: 
Jag började göra mig illa när jag var 15 år, då jag hörde en röst som sa åt mig att jag skulle skära mig. Jag fattade ingenting för jag hade aldrig hört talas om att någon gjorde det. 

Jag bar denna hemlighet i ca 2 år. Det var inte helt lätt, men man blir ju lite av en expert. 
När jag var kring 17 och hade börjat på gymnasiet så orkade jag inte längre bära hemligheten själv. Mamma var den jag berättade för allra först. 
Hon blev såklart ledsen, men var ett stort stöd från början. Det hon sa då var att jag skulle försöka hitta någon att prata om det med. "Ta kontakt med skolsköterskan imorgon". Det gjorde jag. 

Det var en lång och jobbig resa, då det med tiden blev allt värre. 
Idag har jag varit "självskärande fri" (jag kallar det så då det finns så många sätt att göra sig illa på) i strax över 3 år. 
Det som hör till är att jag säger till mig själv och andra att: "Jag har inte slutat, men jag väljer att inte göra det"."

Saari:

"Jag har skrivit en bunt "självskade-krönikor" och beskrivit mitt eget självskadebeteende här:http://dissociativ.blogg.se/category/om-sjalvskadebeteende.html"


Mary:

Åå jag känner igen mig så mycket i det som är skrivit. Jag självskadar själv och har hållt på i perioder i 8 år och man fastnar i det. det är ju så fruktansvärt "skönt" att bli av med allt i en liten kort stund (även om det ibland bara handlar om några sekunder) Ibörjan skämdes jag över mina ärrade armar och ben men nu är jag stolt över det det visar vilken fatastiskt stark människa jag är som faktiskt klarat av livet. Tack för en UNDERBAR blogg! Kram


Självskadebeteende

En berättelse har kommit in om självskadeveteende. Om ni har några fler berättelser så poste gärna en kommentar!
 
"Självskadebeteende för mig var något oseriöst. Något sjukt sätt att få uppmärksamhet på. Jag var tolv och såg en kompis skära sig. Då jag själv inte mådde bra och fick ångest då och då såg jag det som en utväg. Att skära sig. Efter första gången lovade jag mig själv att jag aldrig skulle göra det igen. Nu fem år senare är jag fortfarande fast. Det är som en drog, ett lugnande medel. Det hjälper mig när inte mina sömntabletter hjälper och det hjälper mig att få bort den tomma känslan inom mig. Men jag skär mig oftast för att känna någonting. Jag använder det som ett sätt att inse att jag fortfarande existerar fast jag inte känner någonting. Mina föräldrar vet om detta och jag vet att dom blir besvikna och ledsna när dom ser att jag har skärt mig. Ibland önskar jag att jag kunde sluta. Men jag är rädd. Rädd för att få reda på vad jag skulle bli utan min drog. Utan mitt självskadebeteende."
/nouchyuwords.blogspot.se

Hälsning

Här kommer en personlig hälsning från Stenström, lite pepp kanske?

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2012. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Sammanhållen journalföring

Det fanns önskemål att ta upp den nya journalföringen, sammanhållen journalföring.

Detta innebär att olika vårdinstanser via Take Care ska kunna läsa dina andra besök, prover,journal etc
för att kunna ge så bra vård som möjligt. Psykiatrin är inget undantag förrutom att psykiatrin oftast ligger efter i take-care utbildning och utveckling samt att alla mentalskötare som arbetar inte har den utbildning som normal vårdpersonal har, dvs riktig utbildning ;)


Iallafall, det innebär alltså att om du har varit inom psykiatrin och sedan i ett annat ärende söker
medicinsk vård så kommer den personalen se dina besök hos psykiatrin.
I grunden är inte det här en journalföring som är gjord för OSS utan utgjord för att minska misstagen
av att äldre övermedicinerats. Men även för att slippa dubbla provtagningar, undersökningar, röntgen
etc för att andra vårdinrättningar t ex inte går att nå på jourtid - och det sparar ju tid.


Men problemet för sådanna som oss är att om Du som somatiskt sökande patient upptäcks ha en psykiatrisk diagnos kommer din vård att försämras med 71%.
Det här är HELT påhittade siffror av mig själv, men tyvärr nog sanna.
Psykiatriska diagnoser hos patienter näms i journaler vid somatiska sjukdomar trots att det är helt ovidkommande. Ett exempel kan vara att "Borderlinepatient som ramlat vid skidåkning".
Och vid andra symtom som hjärtsmärta, huvudvärk, magont osv förklaras alltid som nummer ett som psykiskt, fast det vid "normala" patienter inte kommer att tilldelas lika stor uppmärksamhet.


Så What to do?
Du kan spärra in journal på din psykiatri Gentemot andra sjukvårdsinrättningar och tvärt om.
Ta kontakt med din psykiatri och be att få veta vem som är Personuppgiftsombud eller liknande.
Du kommer förmodligen då få skriva på ett papper om detta, med underskrift etc.
Samma sak om du vill veta vilka som gått in på din journal och misstänker att personer som
inte har med den att göra läser den.


Jag tog själv ut en kopia på vilka som tittat i min Take Care på min psykiatri och upptäckte att personal som gått ut med att de "inte vill ha med xx att göra" ville tydligen ändå läsa min journal... gulligt av dom.
Läs mer på:


regeringen.se

vårdguiden.se

 

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2012. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Sa du nånting?

Bloggare skriver..

"Jag har varit i psykiatrin i flera år, och som ni redan vet är det ett enda stort skämt.
I fem år har min dröm varit att få DBT eller någon slags behandling
som gör att jag inte vill avsluta mitt liv hela tiden.
Jag har blivit nekad från fyra ställen, en del säger att jag inte ens har diagnosen Borderline
och är för frisk för behandling. Efter en månad säger en annan enhet att jag är för sjuk i min Borderline
för DBT-behandling. Detta samtidigt som jag fått prova-på-dbt-övningar och en läkare
sagt att jag gör dessa Exemplariskt.

Och jag lovar, jag har blivit tillsagd att börja ringa begravningsbyrån istället för psyk
av psykiatrin själva, de har även sagt att jag ska sluta terrorisera avdelningen,
när jag sökt hjälp där. Jag har blivit tillsagd att jag inte kan må som jag gör,
pågrund av att jag har ett yrke inom vården.
Jag har blivit kallad barnslig när jag gråter, jag har blivit skrattad åt när jag försökt
slå sönder min egen hand mot väggen.
Jag har blivit nedslagen och släpad hundra meter genom en korridor.

Det kanske låter skrämmande för er som inte ännu sökt vård.
Men ni som har tror jag förstår. Att vi är flera där ute.

Kämpa för er dröm. Låt dom aldrig slå ner dig!
Hur mycket vissa än försöker, och tro mig, dom kommer försöka"


Veronica Maggio - V för Vendetta


Började för längesen
ville bara sjunga men jag fick kämpa länge för min dröm.
Jag ser inget fel med den
tvivlade och gör det än om det skulle gå
Så sa du något

Sa du nånting, bad jag om svar?
Jag kunde inte riktigt höra vad du sa.
Sa du nånting, bad jag om svar?
Du kommer aldrig kunna hålla mig tillbaks!


Många av oss bygger nått
andra river ned det och fördriver tiden med att titta på.
Skrivna ord finns kvar för gott
det du säger bleknar bort
Du är och kommer alltid vara rädd

Här är scenen, varsågod
alla väntar sig något stort
så visa hela världen ditt geni, ooh ooh
Jag har mera tålamod än vad du har hårda ord
Nu måste du förstå

Sa du nånting, bad jag om svar?
Jag kunde inte riktigt höra vad du sa.
Sa du nånting, bad jag om svar?
Du kommer aldrig kunna hålla mig tillbaks!


Började för längesen
allting har förändrats men inget är förlåtet, inget glömt
Vissa av er tvivlar än
tvivlar men jag har bestämt att inte höra på
Så sa du något

Sa du nånting, bad jag om svar?
Jag kunde inte riktigt höra vad du sa.
Sa du nånting, bad jag om svar?
Du kommer aldrig kunna hålla mig tillbaks!
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Ingen sport i att skämta om allt

Råkade titta på Ballar av stål. Jag har ju hört att de skulle ta med någon person med droppställning som skulle gå runt på stan. Ett sidospår är att en civil snut knuffade omkull "patienten" och det visas såklart inte på TV (att allt kan gå fel).

Jag ville se hur de skulle göra, och om det gick att göra detta "roligt".

 

"Ballar av stål är en svensk TV-serie producerad av Strix Television, som var planerad att visas på Sveriges Television under hösten 2007, men blev nedlagd där på grund av rättsliga orsaker och visas därför istället på Kanal5. Programmet bygger på den brittiska förlagan Balls of Steel som produceras av brittiska Channel 4. I Sverige har TV400 visat den brittiska förlagan men använt titeln Ballar av stål.

Programidén går ut på att en komiker eller en rolig person går in i en vardagsituation där okända människor befinner sig och gör något roligt, som dock ofta förargar de okända människorna, samtidigt som det hela filmas med dold kamera som filmar hur de drabbades reagerar."

 

Innan klippet ens går igång säger Andre som är programledare att man ska tycka detta är roligt, och alla inte ska vara så allvarliga. Om man måste säga så Innan ett klipp ligger det troligen nog på gränsen...

"Patienten" framställs först som exempelvis cancersjuk som ska sälja sin njure till förmån för sin begravning.  Men eftersom ingen mer eller mindre går på att en cancersjuk skulle göra detta, så går ju tankarna direkt till att alla runt omkring reagerar som om detta vore en psyksikt sjuk patient.

I en "scen" går hon in i en butik och mannen i butiken ringer polisen. Bara vad är det som är roligt? Man spelar gärna in dem här scenerna i Sthlm för där VET man att de flesta bara tar avstånd, och är rätt "vana" vid "konstiga människor. " Hade det här varit på riktigt, vilket också händer i den här stan, varav alla är rätt lugna; till vilken fördel är det här roligt?

Jag bara undrar. Tycker ni det är roligt?

 

En tioåring kan skämta om vad som helst och hur grövt som helst. Det är ingen sport i att skämta om ALLT. Det svåra är att skämta om något i vardagen, som alla kan relatera till utan att man gör illa människor och förvrider hela jävla mänskligheten.

Vad är nästa grej? Ett låtsarån? En låtsas psyksjuk som gråter? Just tell me

Tillägg 2013 (Ajuste det gjorde Widerstedt a k a Videret. )

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar

 


Anna




Vår bloggare och medmänniska

Anna

Utan Att Falla
http://utanattfalla.blogg.se

har tyvärr lämnat oss
19 år gammal
genom självmord.


Stöd gärna Annas syster Camilla
på bloggen http://doden.blogg.se



Anna har skrivit mycket om självmord och psykisk sjukdom,
hon var så himla klok och hade stor självinsikt.
Hon skrev detta en gång och jag hoppas ni kan minnas det.


"Det är svårt men viktigt att förstå att man inte är ensam med dessa outhärdliga tankar.
Dem kommer inte alltid att vara en del av dig.
Bestäm dig för att leva och tänk sen altid så när det är som jobbigast
- jag ska klara detta, det kommer att bli bättre.
För en dag blir det det - bättre.
Och då inser du att livet är värt att leva.
"



 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Jag är inte sjuk



Man kan skicka in psykrealterade dikter också till Psyk-expo. Det gillas!!
PsykExpo är Era texter, bilder, musik, allt som har med psyk och kreativitet :D

Här från baby B!
psykiatrin@hotmail.com





Jag är inte sjuk



jag är inte sjuk, inte sjuk
när jag dansar vilset naken på stadens gator,
fäktar armar, viskar högt,
för stumma diskussioner med trädens skator.

jag är inte sjuk, inte sjuk,
ackompanjeras bara av osynlig musik,
lyfter benen extra högt när jag går,
spatserar förtjust framför en inbillad publik.

jag är inte sjuk, inte sjuk,
mutar smärtan med planlösa rus,
söver demonerna i sprit,
skrattar för länge i tomma trapphus

jag är inte sjuk, inte sjuk,
nätter av skuld och förfärlighetens skam,
men kroppen glömmer bort ibland
fast själen den smet ut och försvann

jag är inte sjuk, inte sjuk,
vårdar vant verkligheten i en trygg psykos
vassa knän mot bröstet,
tystnaden bakom ögonen som bara är till låns

jag är inte sjuk, inte sjuk
jag gick som vanligt och talade med träden
när man tog tag i mig
låste in mig och tog mina kläder

jag är inte sjuk, inte sjuk,
arga händer mot brinnande skinn,
ett vansinne av vita väggar,
förstår du inte att ångesten, den måste spärras in

jag är inte sjuk, inte sjuk
skriker med ögonen men ingen förstår
nej dom tänker inte släppa på remmarna
det är bara i mitt huvud som det är fullt med hål

jag är inte sjuk, inte sjuk,
en sprucken siffra i en skönmålad statistik
sterila händer som viskar mjukt
klirrar med hjälpsamma piller som tyglar panik

jag är inte sjuk, inte sjuk,
det är inte mig dom söver ned,
det är inte mig dom fångat i en bur,
jag har ju gömt mig där dom inte ser.

nej, jag är inte sjuk, inte sjuk,
jag är bara lite annorlunda än ni
men det är inget som man berättar
för i min värld där ljuger man sig fri


/ Baby B - läs blogg här
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar



Det är fint tycker jag

Finns det nått bättre än media och deras omåttliga förtjusning i att uttala sig om psykiskt sjuka eller kanske sätta dom i en bunker i Årsta och spela in skiten?


För er som lyckligtvis lyckats missa BigBrother, så är det redan 3 st (på 1 ½ v) som blivit uttagna pga psykiska besvär. I söndags sändes ett ca 5 min långt inslag om en kille som helt uppenbarligen blev psykotisk. Men BB grottar sig i nöjet av att se människan helt totalt personlighetsförändras.

Läs här.


Och har man problemet att man fortsätter läsa på Aftonhoran och leta ännu mer idioti kan man läsa bloggen av Sanna Lundell, någon B-kändis som inte gjort ett enda vettigt handtag skriver hur ADHD blandannat inte enligt henne är medfött.. och så tycker hon det är lite trevligt med psykiskt sjuka. Mmm Mysigt..

"Men jag gillar de uppfuckade, jag gillar de som inte går längs livets stig som maskiner, perfekt inställda för att klara av samhällets krav på anpassning, utbildning och ekorrhjulsliv. Vet ni att det finns kulturer där schizofreni ses som ett högt andligt tillstånd, där de shizofrena får en alldeles speciell upphöjd plats i tillvaron. Det är fint tycker jag."


Läs här

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar

 
 

Förlåt

Dikt från läsare:

 

 

Förlåt över att jag finns
Det var inte meningen att skada
Förlåt över att det jag sa,
jag ska inte tala igen.
Jag har plockat ut mitt hjärta
och gett det till dig.
Du har det i dina händer,
Du har makten i dina händer.
Är det tungt att bära ?
Är det tungt att välja ?
Du gav mig din famn, men jag kunde inte nå den
Du har ju inte valt än,
du har ju ett hjärta i dina händer.
Är det tungt ?
Är det jobbigt ?
Är det värt det ?
Eller förlorar du bara ?
Jag vill till din famn
men du hindrar mig !
Du hindrar mig med mitt hjärta i dina händer.
Välj mig !
Stoppa tillbaka mitt hjärta !
Krama mig !


//Emelie L
 
 
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Gissa diagnos. pt 2&3

 

Personen som skrivit inlägget har inte alls paintcuttat bilden,
det har jag mohaha
"Hejsan,
såhär ligger det till nu angående läkaren som ställde diagnosen schizofreni på 20 minuter.
Idag skrev jag klart anmälan till patientnämnden. Jag har också postat det. 
Det tar emot på ett sätt, mest för att jag är nervös över vad som kan komma. 
Jag vet ju inte hur sådant här går till egentligen. Men nu har jag börjat någonstans och jag tänker inte ge mig. 
Min psykolog som var med på mötet har pratat med läkaren om hur jag upplevde mötet. 
Han säger sig stå fast vid att jag har schizofreni. 
Jag bad min psykolog prata med chefen på psyk här också, där vet jag inte hur det har gått, men jag ska fråga henne.
Jag blev jätte glad när jag läste kommentarerna om att de vill fortsätta veta hur det går för mig. 
Det värmer så. Tack för erat stöd!

En liten update :)
Kram
Med vänliga hälsningar
Sanna
insaniac-sanna.blogspot.com"


"En liten uppdatering:
Nu har jag pratat med en kvinna från patientnämnden och fått en kopia av det brev som hon skickat till verksamhets-chefen.
Nu inväntar jag ett skriftligt svar från honom.

Kram
/Sanna"
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Behandlingshem

Vi har ju efterlyst personer som kan berätta hur det är att
bo på behandlingshem, och nu har vi fått ett mejl där det berättas!







"Jag bodde ju på ett behandlingshem för endast personer med en dubbel diagnos.
Hemmet bestod av ett stort hus på 2 våningarsom va själva huvudbyggnaden med 14 sovrum med egen nyckel till och en stor källare med olika rum, ett litet hus med 6 rum och sedan fanns det 4 utsluss lägenheter.
Det stora huset bestod av en massa rum utöver klienternas rum.

Tv-rum, matsal med glasveranda, datarum, kök, gym, tvättstuga, massagerum, sjuk/medicinrum, 2 personalkontor ett va chefens, reception, samlingsrum, 2 toaletter där en endast fick användas vid urinprov, ett sovrum för nattpersonal och ett utrymme längst ner i korridoren där alla sovrum fanns som kallades oasen med böcker och fåtöljer.

Det lilla huset fanns det 2 egna ingångar för till ett litet grupprum och ett annat pyssel-rum. Klienterna hade en egen ingång där man kom in i hallen, så fanns det en toalett och 3 sovrum, på övervåningen fanns det tv och en soffa, där låg också en toalett och 3 sovrum.
Utsluss lägenheterna va till för dom som hade vart på hemmet en längre tid och skött sig. Det fanns 3 stycken 2or och en 3a.

Dagen började med att frukosten ställdes 8:00.
Om man hade väckning av personalen så gick dom runt vid 9:30 för att väcka klienterna i båda hus.
De som inte hade praktik och bodde i lägenheterna fick busskort och fick ta bussen för att vara med på morgonen.
Klockan 9:00 samlades alla i det stora grupp/samlingsrummet uppe på övervåningen för morgonmöte. Där gick man igenom vad som skulle hända under dagen, vilka som skulle lämna UP, om det kom några nya klienter, vem som skulle ha samtal med respektive kontaktperson och vilka som skulle laga maten på eftermiddagen.
Efter det fick alla gå och hämta mediciner, dit det alltid blev kö på morgonen.
Samtidigt så brukade sköterskan fråga om hur natten var.

På Måndagar, Onsdagar och Fredagar va det olika grupper som startade klockan 10:00. En introduktionsgrupp för nya klienter där dom fick gå i 2 - 4 veckor, en återfallsprevention som va i 8 veckor, och efter det fick man välja om man skulle gå ytterliggare en gång i ÅP eller ifall du skulle gå vidare till Reflektionsgruppen.
Man hade alltid minst en paus för att hinna ta en kopp kaffe och att röka.

Sedan när gruppen va klar vid 12 så va det dags för middag som våran egen kokerska ordnade.
Efter det hände det inte så mycket mer under dagen om du inte hade samtal med din kontaktperson vilket oftast va mellan 14 - 16 då personalen byttes från dag till kvällspersonal.

På tisdagar och torsdagar va det ART-grupper kl 13:00. Grupperna va uppdelade i 2 där ena gick på tis och andra tors för att grupperna inte skulle bli för stora. Många personer har ju väldigt svårt för rollspel och annat som ARTen bestod av och då va det bästa att dela upp det.

14:00 va gruppen slut och oftast de som hade medicin 3 gånger dagligen fick hämta den då. Många hade ju flera gånger att hämta så det blev en del spring där till och från. Mådde man för djävligt kunde man gå och hämta behovsmedicin vilken när som helst vilket dom flesta hade. Fram till 16:30 va sköterskan där och då blev det alltid ett akutsamtal med henne och efter att hon gick hem fick man prata med någon i personalen.
Det som va förbannat jobbigt med att vara där va att det va så otroligt mycket dö-tid man hade under eftermiddagarna.

Mellan 16 - 20 så fick man hitta på lite vad man ville vilket kunde vara att titta på tv, spela spel, gymma i källaren eller åka in till gymmet inne i stan, spela tv-spel, gå ut och gå på en liten led som gick i skogen eller till affären eller hitta på något annat om du kom på något.
Många spenderade ju den mesta fritiden inne på sina rum med sina egna datorer eller vad man nu kom på.
Vid 17 tiden va det dags för en grupp på 3 pers som skulle laga maten till alla andra.
Det va ofta bråk för att många inte ville laga mat i rädsla av att alla andra skulle ogilla maten. Det va oftast det som va det stora problemet.

Vid 20:00 va det kvällsmöte. Då satt alla i ring i det stora samlingsrummet och alla fick med ett ord vad man kände för att sammanfatta sin egen dag.
Oftast bestod det av - Jag har haft en bra dag tack eller Jag har haft en värdelös dag tack.
Efter att man gått runt i hela ringen så blev det oftast att personalen frågade ut alla som haft dåliga dagar vad som hade varit dåligt med dagen och det va mest dom som stod i centrum framför gruppen. Kvällsmötena brukade ibland bli rätt långa men ibland svarade alla att de haft en bra dag och då gick mötena på 5 - 10 minuter och sedan sprang alla ner för att äta kvällsmat. Då fick alla klienter tillgång till köket som alltid va låst annars för att ta det dem ville ha.
Under tiden kunde man ta medicinen för kvällen och om du hade tur kunde du samtidigt hämta ut nattmedicinen annars brukade personalen dela ut den vid 22.

Kvällspersonalen gick hem vid 21 och då kom nattpersonalen och de hade alltid en
genomgång med någon ur personalen.
Hade du som stod på listan för UP inte lämnat prov under dagen så va du oftast tvungen att lämna provet till nattpersonalen innan du gick till ditt rum.
Vid kl 00:00 så skulle det vara tyst och släckt överallt men det va ju långt ifrån alltid det va så.
På natten fanns det endast en personal som jobbade men det va inte varje natt det va någon som gick dit.
Många av oss hade ju rätt starka mediciner så de flesta sov rätt tidigt och väldigt tungt.
Och så kunde våra dagar vara.

Det va väldigt bra kontakt mellan personalen och klienterna vilket det egentligen måste vara på en sådant ställe men det är långt ifrån så det är på alla hem.
Att vi hade en sköterska där 5 dagar i veckan va en otrolig trygghet för alla som va där för det kändes som att hon va mer insatt i våra psykiska problem mer än missbruket för många ur personalen hanterade oss mer endast efter våra missbruk.
Men det va ju en del ur personalen som endast va utbildade till mentalskötare och hade jobbat på olika psykiatriska kliniker medan resten va behandlingsassistenter och socionomer.
Läkaren kom ju endast på torsdagar och det va korta samtal alla fick med henne och mest om hur medicinen fungerade och om man behövde justera något.

Har man endast psykiska problem ska man ju absolut inte söka till ett där det även finns missbrukare.
Men med en dubbeldiagnos så finns det många bra behandlingshem i Sverige men det man ska tänka på är att söka till ett mindre hem och inte ett större. Det blir oftast mindre tid för att alla klienter skulle må dåligt samtidigt och det kunde vara väldigt svårt att få hjälp med en gång om det hade hänt mycket med någon annan."
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Tiden läker inte alla sår

Fick en berättelse av en läsare om hur livet med psykisk sjukdom kan te sig.
Kramar till alla er där ute som delar med er!



"Hej!
Vill börja med att säga. Wow. Har läst bloggen i flera timmar, pendlat mellan olika ämnen och sedan läst vidare. Trodde inte att sånt där existerade, trodde inte ens att vi(psyksjuka?) gick att ta i med tång. Har själv ett par självmordsförsök bakom om mig och det är inte bättre idag.

Vågar inte planera längre än imorgon eftersom jag inte vet om jag är på fötter, om energin kommer att räcka till. Har varit inlagd flera gånger såväl LPT som HSL(frivilligt), vissa gånger frivilligt för att det inte skulle bli LPT. Under olika bevakningsgrad har jag försökt övertyga mig om att de(personalen) kunde hjälpa mig. Ett 20-tal olika mediciner senare har jag inte den uppfattningen längre. Har själv bevittnat personal som suttit med mig på vak under natten, och sovit. Jag har legat vaken och sett dem sova sin timme innan nästa avbytare kommer, och somnar. Tur att jag kanske inte hade det behovet just då av vak, hade jag varit vid liv idag annars? Inte särskilt troligt. Kunde ibland ta tid för att se om de skötte sina tillsyner var 15:e minut, men det kunde dröja 30-40-50 minuter innan någon kom. Övervägde flera gånger men ville inte misslyckas, litade inte på att de alltid misskötte sig heller.

De har försökt tvångsmata mig utan att lyssna på ett ord av vad jag sagt, försökt tvinga mig till ögonkontakt och övertalat mig om morgondagen. Läkare har anlitat mig som försökskanin, otaliga biverkningar senare förstår det fortfarande inte. Och vet inte.

Nu är jag hemma och har varit det i över ett år. Jag är inte friskare men jag vet bättre än att låta mig bli inlåst och bli trampad på. De har försökt övertala mig ibland, men låt inte någon läkare komma i närheten av mig för jag misstolkas i vilket fall. Jag har högfungerande autism(infantil autism), är det något de alltid tror så är det att jag kan bli botad. Med neuroleptika och fans helvetes skit så kommer allt bli bra. Men det blir aldrig bra, och jag får inte verktygen att gå vidare heller. De säger att jag är impulsiv, men jag berättar inte gärna vad jag tänker på. De säger att jag har selektiv mutism också, men vad ställer det för frågor och vad vill de att jag ska säga? Är det mig det är fel på, egentligen?

Jag har alltid velat bli normal, människa har jag alltid varit. Om än något som inte begripits, jag har talat i en annan division. Det obegripliga för mig är begripligt för andra, och tvärtom många gånger. Definitionen på normal kommer det aldrig att komma ett svar på men med de behandlingar jag genomgått så tvivlar jag på att de vill annat än att jag ska bli normal, att acceptera mig som jag är verkar vara en alldeles för stor bedrift.

Att jag inte får vara gör mig ondast. Att jag ska botas, inte förstås, inte lyssnas på, medicineras ner till helvetet och tillbaka för att sedan komma på att jag måste stå på mina egna fötter ger mig ett perspektiv på människan att "starkast vinner", jag är inte starkast och de som är starkare än mig vill se mig bekämpad med alla metoder.

Var jag befinner mig imorgon vet jag inte, inte om en vecka eller ett år. Försöker ta mig upp efter varje fall men det börjar göra väldigt ont. Som det ser ut nu får jag acceptera att mitt liv är så här, att det alltid kommer att vara så. Men jag kan inte acceptera det och därför blir det svårt. När andra inte förstår och jag inte förstår, vem ska då förstå? Tiden läker inte alla sår.
/spectrums"
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Gissa diagnos-leken

 
Fått en liten berättelse av en bloggare:


"Måndagen den 7/2 - 2011
Jag ska träffa en ny läkare på psykiatrin. Jag kommer i fortsättningen att kalla honom L.
Jag har aldrig träffat människan förut, och jag är nervös.
Dessutom ska jag på ett soc-möte direkt efteråt, så jag är uppstressad.
Vi hälsar och jag (samt min psykolog som är med) sätter oss ner.
Han börjar ställa sådana grundläggande frågor som:
- Hur jag mår
- Om jag har psykisk sjukdom i släkten
och så vidare.

Han frågar också, väldigt ytligt om mina hallucinationer.
Han frågade aldrig hur ofta jag upplever dessa dock, vilket är relativt sällan numera.
Jag klargjorde tydligt för L att jag inte ville ha några mediciner insatta,
dels för att jag inte ser hallucinationerna som ett stort problem,
samt att jag tidigare varit gravt medicinerad och blivit avskräckt.
L påstod sig dock veta bättre än mig och satte ändå in Leponex, mot min vilja.
Och jag har inte LPT så detta är inget han får göra. Jag kände mig kränkt och inte lyssnad på.
Som om det inte var nog med detta, efter att ha träffat mig i 20 minuter
sade han att jag "helt enkelt har Schizofreni".
Jag kommer inte att behöva undersöka detta "då det redan är så klart att det är S. jag lider av".

Jag blev fullständigt paff och överrumplad.
Jag bara stirrade på honom och sedan skrek jag: "Jag tror dig inte"
Schizofreni är för mig en allvarlig diagnos som kräver en ordentlig
utredning och inte något man sätter efter 20 minuter.
L har enligt mig begått tjänstefel och jag kräver upprättelse.

-----------------
Jag har skrivit i papperna som ska skickas till Patientnämnden.
Jag är nervös, så jag har inte skickat in papperna än. Jag är rädd för att jag kommer att få skit för detta.
Men jag håller på min sak. Jag tycker att han har gjort fel, oavsett vad han säger.

Mer uppdatering i detta kommer, om det är så att ni vill uppmärksamma detta.

Med vänliga hälsningar
Sanna /
http://insaniac-sanna.blogspot.com/"
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Mötestips

Hej!
Har fått mejl i frågan om vad man ska tänka på när man ska på psykmöte.
Finns också personer som är oroliga över hur läkare etc kommer betee sig.
Här kommer några tips till dig som ska på ditt första eller 2334820 möte.


♣ Utgå alltid ifrån att "nolla" personen. Dvs bortse tidigare intryck och rykten.
Utgå alltid ifrån att personen framför dig är någon snäll som ska hjälpa dig.

♣ I vissa respektlösa fall kan läkare etc försöka provocera, få dig att reagera eller trycka på dina
knappar för att... näe jag vet faktiskt inte varför. Ett test? Vad det nu ska va bra för.
Håll dig lugn! Räkna till tio :) Om personen framför dig inte kan betee sig så
försök vara så professionell själv som möjligt (även fast det inte är ditt jobb)

♣ Är du i samtal med en person som du Vet säger helt sjuka saker till dig
- spela in samtalet i förebyggande syfte. Och anmäl idioten.

♣ Ha gärna en lista med dig med följande uppgifter:
* Medicin lista idag + alla psykmediciner du tagit
* Dina svårigheter
* Dina mål
* Dina önskemål om behandling

♣ Innan du ska på möte på ett Nytt psyk t ex, håll alltid koll på att de skickat journaler
till nya stället så du inte behöver dra om allt åter igen.

♣ Om din psykläkare eller annat löst folk på enheten påpekar att du har sätt
som inte är rätt, dvs du reagerar eller tänker fel och skäller ut dig där efter
(ett vanligt fenomen) PÅMINN personalen att det är Därför du är där.


Friska är inte sjuka.
Det är inte sjukt att behandlas.
Du ska inte behandlas på ett sjukt sätt.


Har du mer tips? Kommentera!

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Om du

Sökte lite depression-realterat på youtube och hittade den här hamstern som var deprimerad:





Sedan råkade jag hitta en minnesvideo efter Chmurka.
Och om man kan känns å mycket för en liten liten hamster som försvinner ur livet.

Tänk vad människor skulle känna om DU försvann..



 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Patient

Satt och lyssna på Sage Francis  (Non-prophets) - Bounce och hörde följande

"I've been patient
I've been a mental patient"

Så jäkla sant och är det inte ironiskt att
patient och tålmodig är samma ord i engelskan?

Klockrent.
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Journalanteckningar #?

Japp..
 
 
"Patienten har vid upprepade tillfällen dränkt sig själv."

"Patienten har kastat sig framför ett tåg och blir efter det bort dragen av en ung man."

"Patienten har vid upprepade tillfällen frusit i hjäl."
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Anorexia: berättelse

 
 
 
 
En berättelse om hur det är att leva med ätstörning.

"Anorexia.
Mitt liv med en ätstörning


Tänk dig att du är normalviktig men hellt plötsligt
börjar att uppfatta dig själv som tjock.
Det hände mig!


Jag gick ner i vikt men var ändå inte nöjd.
Jag började isolera mig från omvärden o vände på dygnet.
En kväll blev jag livrädd och trodde att jag skulle dö, jag ringde till psykakuten och
blev genast inlagd på en psykiatrisk klinik.

Där jag sondmatades och hade dropp. Min vikt ökade och jag skrevs ut.
Men då hade min anorexia redan rotat sig så djup så jag fortsatte att svälta mig.
Förra sommaren fick jag börja på en dagavdelning men har varit inlagd flera gånger därimellan.
Jag har även fått problem med hjärtat,vätskebalansen mm.

Min dröm var att bli lika smal o vacker som modellerna på tv & i tidningarna.
Men istället blev jag sjukligt underviktig och så sjuk att mitt liv var i fara.

Jag är låååångt i från frisk i dag.Ibalnd orkar jag kämpa och ibland styr fröken Anorexia mig.

Att leva med en ätstörning är ett större helvete en vad man kan föreställa sig.
Innan jag själv blev sjuk tyckte jag att dom med ätstörningar var löjliga
men anorexia/bulimi är inte löjligt, det är en lek på liv o död.

Är det värt att offra sitt liv för sammhällets sjuka ideall? Svaret är nej.

Älska dig själv som du älskar andra.

Du är lika vacker fin o värdefull hur du en ser ut.

Glöm inte att det är innsidan som räknas.

Om min berättelse kan få någon på bättre tankar så vore

jag jätte glad. För jag önskar ingen detta helvete =("

av Linda

Schizo eller dement?

Vi har en del insiders som är psykiskt sjuka och arbetar inom sjukvården.
Den största iq-befrielsen ligger ju på de som arbetar inom psykiatrin har vi märkt,
där man ändå inte har någon utbildning. Men i yrken i sjukvården som faktiskt kräver
utbildning så ingår inte/eller en väldigt liten utbildning inom psykiatri.

Glöm inte våra andra citat inom sjukvården här: Citat inom sjukvården

Och så hela citat-kategorin där man kan hitta massor av idiotiska figurer.
Citatkategorin.

Så här kan det låta inom den somatiska sjukvården:

"- Alltså den här patienten var jättekonstig.
- Okej kanske mådde dåligt, står ju att han är bipolär.
- Ammen då är man väl inte sjuk i huvudet som när man
har schizofreni eller är dement!??!"


"- Den här patienten har säkert städmani.
- Ehh jaha, varför då?
- Hon går ju på sån medicin..
- SSRI? Det är ju vanlig basmedicin mot depression..
Det står ju utmattningsdepression i patientbeskrivelsen.
- Nej det är mot mani! Jag lovar att hon är sån."


"- Jaha.. hur mår den är patienten då?
- Ja  han är lite farlig. Han har borderline.
- oj, jaha.
- Ja man vet inte vad han kan göra."


"- Nej nästa patient är psykiskt sjuk, den får du ta!"

Månadens psyk: Februari

Avd 1F på Sankt Lars i Lund



"Jag vill tacka Jannika Löfstedt SSK på Avd 1F på Sankt Lars i Lund!

Dina ord värmer fast du inte tror det! Ditt engagemang har fått mig att kämpa lite extra... Tack!

Andra på 1F S:t Lars/lund att tacka är:

Lotta. T
Kristina
Jan
Hector
Ullis
A-L


Tack, för att ni genom ert stöd har hjälpt mig
att gå igenom tuffa tider, ni lyssnar och finns!! Tack!"

Aftonbladet gör det igen; smaklöst.

Att Reinfeldts vakt tagit livet av sig, har kanske ingen undgått?
I vanliga fall brukar man inte skriva om psykiatri & självmord i media, det intreserar inte läsarna;
har en Aftonbladet-reporter sagt till mig som från början ville skriva om mig.
 
Men eftersom det är en medial människa som det hänt kring så kan media i detta fall Aftonbladet,
iallafall skriva en notis och ifrågasätta säkerheten. För inte vill vi väl ifrågasätta varför en man i överhuvudtaget 
tar livet av sig?
 
 
 
 
Eftersom läsare tycker att det är såååååå tråkigt att läsa om sånt här så.. 
Varför inte då också dra till med att det ska bli lite Spännande!?
Hur gör man? Man förskönar texten lite.. kalla att hitta en kollega död som "det makabra fyndet".

En 50-åring man. Någon pappa, någons son, någons bror, någons allra bästa vän.
Och allt man ifrågasätter är; "Säpo uppger att de i prövningen bland annat kontrollerar belastningsregister, misstankeregister och Säpos egna register för att säkerställa att det inte framkommer uppgifter att personen inte är pålitlig inom säkerhetssynpunkt."
 
VAD FAN HAR SÄKERHET MED DÅLIGT MÅENDE att göra? Varför ifrågasätter man inte varför han i huvudtaget mådde dåligt?  Människor tar inte livet av sig för att de glömde köpa mjölk. Arbetsgivaren måste ta ansvar, alla runt omkring måste ta ansvar, och MEDIA måste ta ansvar. Jobbigt va?
 


Jag har mejlat för att få svar på mina frågor till dessa två som skrivit denna artikel. (TVÅ krävs det)
Jag har förrut fått svar när jag ifrågasatte "terapeuten" Eva Rusz från Aftonbladet om den här artikeln hur man missbrukar ordet "depression"
 

 
Alla utklipp är länkade till orginalsidan.
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2012. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar



Utanför för de innanför

 
I söndags tände vi vid 5 olika akutpsykiatriska och slutenvård,
vissa har även öppenvårdsmottagningar och avdelningar!
4 stycken (4 självmord varje dag) samt en liten skylt med hemsidan 1500liv.se
om man undrar vad vi pysslar med :) Vi tände för allmänheten, personalen,
anhöriga och främst för alla sjuka som känner sig ensamma i
sin situation.
Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.




EÅV Socialpsykiatriska enhet - Hagsätra


Lindegården, öppen och sluten, Gubbängen.



Centraljouren, Rosenlund.



Danderyds sjukhus psykiatri




S:t Görans psykiatri


Här nedan kan du kolla in var andra i Din stad tänder.
Om du inte kan gå ut och tända får du gärna
sätta in marschall-pengar till www. spes.nu som går
oavkortat till detta runt om i landet.
Märk inbetalningen 1500 marschaller.

Om du har frågor om eventet, kolla FAQ.
 
Hemsida:
www.1500marschaller.se

Stockholm / Grundsida

1500 marschaller på facebook

Mission 2010

 

Övriga Sverige:

1500 marschaller Göteborg facebook

1500 marschaller Uddevalla facebook

1500 marschaller Kalmar facebook

1500 marschaller Västerås facebook

1500 marschaller Sundsvall facebook

*
Följ Mariestad på http://wiilow.blogg.se/

Följ Skellefteå genom Bisambloggen

Följ Skövde genom Abi's blogg!
 
Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.
 

Berätta din historia inom psykiatrin!

Få ur dig skit och ångest, skriv av dig :D
 
Berätta DIN historia för resten av världen, anonymt om du vill!
Mejla din berättelse till psykiatrin@hotmail.com
så postar jag den helt anonymt, eller med din bloggsida om du har en om du vill..
 
Här är lite grejer som jag undrar om er där ute...
 
Varför blev DU sjuk?
Varför behövde du vård?
Vem ansåg att du behövde vård?
Vad är Din historia att du hamnade inom psykiatrin?
Var det någpt i din barndom som ledde till psykisk sjukdom?
Har du några eventuella gener till psykisk sjukdom?
Var tror du själv genererat din sjukdom, miljö eller arv, eller både och?
Och hur har psykiatrin tagit emot dig?
Hur har din tid inom psykiatrin sett ut?
Vad har du fått för hjälp och vad har du Inte fått för hjälp?
Hur väl anser du att personal har empati, tid, intresse och utbildning?
Vad vill du att psykiatrin ska göra?
Vad tror du psykiatrin kommer att göra?
 
 
 

Senaste nytt

Här kommer senaste nytt från Dagens Medicin!

 

Barns magproblem kopplas till ångest

 

Barn med funktionella mag-tarmbesvär hade ökad risk för ångest och depression senare i livet, enligt en ny studie.

Läs lite mer

 

 

 


 

Psykiatrin i Skåne sade 

upp omstridd läkare

 

Psykiatrin i Skåne har sagt upp en hyrläkare som i Danmark fråntagits rätten att arbeta som psykiater.

Läs här mer

 


 

”SBU riskerar att bli 

en hämmande kraft”

 

DEBATT: SBU behöver en tydlig strategi för hur man sätter sina resultat i ett sammanhang, så att de inte skadar mer än de främjar, skriver aktiva inom adhd-fältet.

Läs mera mer

 

 

 


 

Flera läkare sjukskrivna i Skaraborg

 

Tre läkare på psykiatrin vid Skaraborgs sjukhus har sjukskrivit sig som en följd av underbemanning.

Läs, tryck här för mer


 

Vägledning om apatiska barn klar

 

Efter flera års fördröjning kommer nu Socialstyrelsen med råd om vård av barn med uppgivenhetssyndrom.

Läs  lite till mer


 

För lite hjälp till psykiskt sjuka

 

Bara hälften av vårdcentralerna i landet uppger att de kan möta behovet från patienter som lider av psykisk ohälsa.

Läs gärna mer

 

 

 


 

Vuxna får adhd-läkemedel

 

För första gången godkänns ett läkemedel för att inleda behandling av adhd för vuxna.

Läs här för mer

 


 

Brist på studier om adhd

 

Centralstimulerande läkemedel vid adhd lindrar symtomen hos både barn och vuxna. Men på längre sikt – mer än ett halvår – är medicineringens effekter oklara.

Läs läs mer

 


 

Fler äldre lider av social fobi

 

Social fobi bland äldre är vanligare än man hittills tidigare trott. Vårdpersonalen måste därför vara mer öppna för problemet.

Läs och tryck mer

 


 

Går igång på statlig styrning

 

Statlig styrning och smarta telefoner är två lösningar på psykiatrins problem, tycker regeringens och SKL:s psykiatrisamordnare.

Läsa mer

 

 

 


 

Psykologer vill sjukskriva

 

Psykologerna vill få rätt att sjukskriva. Nu hoppas de på stöd från både politiker och läkare.

Läs mer

 

 

 


 

Väntetiderna till psykiatrin pressas ner

 

Striktare syn på vad som är psykiatrisk sjukdom eller inte minskar antalet onödiga inskrivningar. Arbetssättet, baserat på patientflöde, förkortar väntetiderna och får nu hedersomnämnanden i Guldskalpellen.

Läs (tryck) mer

 

 


 

Lågt inflytande ger sämre hälsa

 

Lågt inflytande över arbetsplanering och arbetstempo leder i många fall till psykisk ohälsa, visar en ny undersökning.

Läs till mer


Blogglistan: Eriiza

Eriiza  
Diagnoser: Borderline/IPS, PTSD & Ätstörningar UNS 


http://eriiza.webblogg.se/


Bloggen handlar om min vardag med alla dessa saker som 
"hamnar i vägen". 
Men samtidigt om att man kan klara av att fullfölja sin dröm 
som skådespelare trots alla dessa hinder! 

Även om det är ett rent helvete emellanåt att bolla med sina diagnoser OCH 
ett jobb/en dröm, så kan man klara av det. 
Ge inte upp, trots att det verkar fullständigt hopplöst allt för ofta. 

 

 

Du kan också presentera din blogg, kommentera eller maila psykiatrin@hotmail.com


Radio 1500

 


När vi tände på Götgatan kom Radio Totalnormal och intervjuade.

 

Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.

 

"På Julafton sändes ett specialproducerat program för P4 Riks. På Nyårsafton sänd det andra programmmet i P4!Du hör reportage, musik, och personliga betraktelser i en blandning av humor och allvar. 1500 marschaller ska brinna i vinter om Peter Dorch får bestämma. Elin möter bandet ”The Mudders” vars sångare fick diagnosen bipolär i våras, och Agneta har rådgivning för schitzofrena. Robert N filosoferar. Och så har Janne varit ute på stan förstås."

 

Lyssna gratis så klart här. Repotaget är precis i början.


Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.

Avfart: Stockholm

Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.



Återigen är pyromanerna i farten ;). Igår tände vi avfarterna in till Stockholm.

På en sträcka av ca 10 km tändes 4 marschaller (antal självmord/dag!!) på alla viadukter.
Sthlms 3:e största infartsled, Nynäsvägen (Väg 73).
Från Farsta till Riddarholmsbron ovan Centralbron, (och bonus i mittdelaren under "Globenpassagen").

Har du frågor  om eventet, kolla FAQ.



Övriga Sverige tände på:

www.1500marschaller.se

1500 marschaller på facebook

Mission 2010

*

1500 marschaller Göteborg facebook

1500 marschaller Uddevalla facebook

1500 marschaller Kalmar facebook

1500 marschaller Västerås facebook

*
Följ Mariestad på
http://wiilow.blogg.se/

Följ Skellefteå genom Bisambloggen
Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.
 

125 Kornhamnen / Gamla Stan

Dorch & Co i arbete
Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.


Tjenixen
Nu är vi precis hemma från tändningen på Kornhamnen
mellan gamla stan - slussen
som man ser från tunnelbanan.
Det kom en massa turister i vanlig ordning och vi var 5 st som tände
2 st från SPES och 3 unika privatpersoner, peter dorch, leila och jag.

Vi tände 125 marschaller för de 125 personer som dör i månaden i självmord.
Av de 125 gjorde vi formationen 1500 LIV. SE

Om du har frågor om eventet, kolla FAQ.

Annars får ni gärna kommentera och annat sånt trevligt.



Övriga Sverige:


Läs om Skellefteås tändning här

Lokaltidningen intervjuar DIANA om Uddevalla här!


Radion intervjuar Kalmar som tänder!!!



 

www.1500marschaller.se

1500 marschaller på facebook

Mission 2010

1500 marschaller Göteborg facebook

1500 marschaller Uddevalla facebook


1500 marschaller Kalmar facebook



Titta på en bra film från nåra killar
om ett självmord som hittades på youtube:




 

 

'

 

Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.


Landstingshuset 2

Landstingshuset 9/1

Vad är det här?? Klicka här.





 
Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.

Tände på Rålis

Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.
 
I natt tände vi i Rålambshovsparken. Det var svinkallt och svårt att få igång tändarna. Det kom mycket folk också och det var trevligt :) Tack ni två tjejer som kom också, jättekul :D skriv gärna om ni läser det här.

Vi gjorde ett kors som syns från Västerbron där många "hoppar".
Och så kom en professionell fotograf-tändare också och tog
de här snygga bilderna under!

Tack för alla medverkande.
 
Mission 2010
1500 marschaller
1500 marschaller Göteborg
1500 marschaller Uddevalla


Cattis Bilder från Göteborg

En kommentar..
"18 december tänder vi ljus på larmgatan i Kalmar för alla svikna änglar inom psykiatrin.
Nollstatistik mot självmord. Jag står för alla kostnar.
Men Jag vill att så många så möjliga kommer och
tänder ett ljus för någon dom tycker om,älskar, saknar, mår dåligt !!

Kom igen alla, vi måste visa !!!"




Rålis



 
Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.

Landstingshuset

 

Igår var vi bara två igen.

 

Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.

2 Januari 2011 i Sthlm (7:e söndagsmanifestationen i rad!),

tände vi 29 marschaller precis vid ingången till Landstingshuset på Kungsholmen,

så landstingspolitikerna kanske får ett uppvaknande första dagen på jobbet imorrn

och börjar på allvar diskutera en NOLLVISION mot självmord 2011!

 

Här nedan kan du kolla in var andra i Din stad tänder.
Om du inte kan gå ut och tända får du gärna
sätta in marschall-pengar till www. spes.nu som går
oavkortat till detta runt om i landet.
Märk inbetalningen 1500 marschaller.

Om du har frågor om eventet, kolla FAQ.
 
Hemsida:
www.1500marschaller.se

Stockholm / Grundsida

1500 marschaller på facebook

Mission 2010

 

Övriga Sverige:

1500 marschaller Göteborg facebook

1500 marschaller Uddevalla facebook

1500 marschaller Kalmar facebook

1500 marschaller Västerås facebook

1500 marschaller Sundsvall facebook

*
Följ Mariestad på
http://wiilow.blogg.se/

Följ Skellefteå genom Bisambloggen

Följ Skövde genom Abi's blogg!
 
Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.

Riksdagen

Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.
 


Igår var jag utsänd från psykiatrin.blogg.se och Peter.D, utsänd från 1500liv.se
för att återigen tända marschaller som 1500liv.se fått sponsrat av Handisam och Clas Ohlsson.

Väl vid riksdagen igår kl 22.00 började vi tända. Förrutom några snälla vakter som kom
och förklara problemet :) så kom Väldigt många, minst 50-70 pers förbi, och frågade vad vi
pysslade med. Fick väldigt bra respons och alla var jättesnälla och de flesta var helt ovetande
och upprörda över att det är 1500 personer som dör i självmord varje år.

Vi tände 125 marschaller för de 125 liv som går till spillo Varje Månad. Av de 125 gjorde vi
formationen 1500 LIV . se. De brinner i 10 h vilket innebär att de flesta politikerna såg detta
på morgonen och alla andra som skulle till riksdagen och även slottet.




Vi var endast två stycken som tände dessa trots att vi bett om hjälp. Själv gick jag upp halv sex dagen därpå för att gå till jobbet. Tyvärr så vet vi inte om vi orkar detta helt själva mer. Om ni som bor i Sthlm inte ställer upp så vet inte jag om Jag orkar mer, för att vi måste vara fler. Vill du komma så kom nästa söndag, och håll utkik HÄR var vi ska vara då.  Om det blir dålig uppslutning då så får nog jag lägga ner, då får väl folk ta sina liv som de vill, eftersom vi inte gör något.

Matilda skrev till bloggen igår:
"Ännu en person sveks av vården, min bror valde förra söndagen att avsluta sitt liv.
Jag önskar att jag trodde på änglar, för då vore han en ängel nu."

Det är bland annat henne som jag brinner för. Och alla Andra.

Men.

Som jag alltid skrivit så är den här bloggen till att förändra psykiatrin,
och är vi inte tillräckligt många med på båten så lägger jag ner.

Kramar
P



Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.

Nollvision

Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.
 
Varför tänder vi marschaller på söndagarna?

Ca 300-400 personer dör varje år i trafiken.
Ca 1500 personer dör varje år i självmord.


I trafiken finns en Nollvision för trafikolyckor. På flera olika sätt läggs det pengar och resurser på att förhindra trafikolyckor,  t ex att ta fast med stickprov -fortkörare eller rattfulla. Är man rattfull får man även gå på terapi om man tas fast.
Jättebra!

Men varför finns det ingen Nollvision för självmord?
För att folk totalt skiter i människor som själva tar sitt liv?
Det är inte ens ett brott att ta sitt eget liv, så länge man inte skadar någon annan,
ändå är det något som andra människor föraktar. Tar man självmord är man antingen totalt
crazy, knarkare eller brottsling som gjort något dåligt. Eller Hollywood-star.

Eller vad tror du folk tänker?

Vi strävar efter en NOLLVISION.
Vad behövs för att människor ska sluta ta livet av sig.

* Akut hjälp
* Hjälp för Barn
* Förebyggande hjälp
* Taburasering

Vad tycker du behövs?


www.1500liv.se

Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.

29 liv i veckan

Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.
 
Mission 2010/1500 marschaller & Psykiatrin.blogg.se
tände 29 marschaller
för de liv som släcks
varje vecka
i Sverige.

Centralstation

 

Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.

 

Ljus för liv

Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.
 
Vi tände på Götgatan!
♥♥♥
♥♥♥  Kärlek till MiA ♥♥♥
och självklart Peter D från 1500 marschaller
♥♥♥
På plats var även Radio Totalnormal
Tände du någon marschall?

Finns din bild med här?






MiA, Peter och Radio Totalnormal
 
Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.

Går något!

Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.
 
Hallå du som är hipp och inne och har facebook :)
Kom ihåg att du kan Gilla den här sidan längst upp i vänstra hörnet.


Varje år tar ca 1500 personer självmord i Sverige! Jämför med trafikoffer, ca 350 st, och där finns en uttalad "nollvision" från våra politiker, men INGEN gällande självmord! Nu är det dags att uppmärksamma ALLA på detta, så nu hoppas jag vi alla tillsammans kan göra denna MANIFESTATION och få uppmärksamhet för en "nollvision" även gällande självmord, ok?!!!

Jag kommer att se till att marschaller tänds varje söndag i Sthlm. Kan du som inte bor i Sthlm tända en vid din lokala postlåda varje söndagkväll vore jag otroligt glad, så kanske vi kan få detta event att spridas utanför storstan, tusen tack!
 
Detta inlägg är från 2011. Vill du veta mer om vad 1500 liv var  tryck här.

Så ni vet...

Nu kommer det komma ett 1500 liv - race.
Allt det vi gjorde i den grupp som fanns. För att läsa mer om 1500 liv - tryck här.

OM OCD

En kommentar :
 
"Måste säga att detta var otroligt bra skrivet, så sant, så klokt. Det är ju precis som du beskriver. Total fullträff i din beskrivning. Mycket bra skrivet verkligen. 
Det är sorgligt att det är sådär dock, det går åt många liv på grund av felaktiga resonemang, feltänk och kränkande kommentarer. 
Har själv när jag en kväll för många år sedan ringde Mobila teamet för att jag mådde väldigt dåligt fått höra kommentaren "Ta ett glas varm mjölk och lägg dig så är det nog bättre imorgon". Om ett glas varm mjölk löser allt dåligt mående så skulle världen inte behöva antidepressiva mediciner, ångestdämpande, psykologer, psykiatriker etc. 
Sedan är det så sjukt att man måste vara suicid och allvarligt självskadande för att eventuellt få hjälp, för att eventuellt bli tagen på allvar. 
Sedan det där att bara för att man ler eller skrattar så betyder det att man mår bra och är glad. Bara för att jag inte sitter hopkrupen i ett hörn och storgråter så jag skakar i hela kroppen så betyder det inte att jag inte kan må väldigt dåligt psykiskt inuti. 
Folk brukar inte ta mig på allvar, de förstår ofta inte hur dåligt jag mår bara för att det ofta inte synt utanpå mig. Varför kan folk/läkare/terapeuter inte bara försöka tro på vad man säger, tro på vad man beskriver, tro på när man säger att man mår så dåligt att man inte vill leva, inte står ut? 
Kan inte folk bara lära sig att lyssna och sluta vara kränkande, invalidiserande? 

Hoppas många kommer läsa det du skrivit, speciellt alltså folk som inte har psykiska problem och folk inom psykiatrin/vården. 

Tack för att du skrev det du skrev. 


KRAM"

Bloggtips

Bloggtips!

 
 http://piiket.blogg.se/

Mördare - psykiskt störda?

 

 

Hur många gånger har man inte sett löpsedlar och artiklar om ”psyksjuka” mördare? Eller har du någongång suttit och diskuterat om hur fan en mördare Inte kan anses som psykiskt sjuk?

 

Att mörda i överhuvudtaget är så långt bort från oss människor att vi anser det omänskligt. Det måste ju vara något fel på sådanna människor. Det blir heta diskussioner när utredningar visar att den misstänkte Inte lider av någon allvarlig psykiskt störning i deras såkallade ”liten sinnesundersökning” och ”stor sinnesundersökning”.   Eftersom ”sinnessjuk”-ordet har utrotats för länge sedan, har man ändrat detta till ”paragraf 7-undersökning”.

 

”En §7-undersökning vid svåra brott syftar oftast till att ta ställning till om det behövs en stor undersökning, rättspsykiatrisk undersökning (RPU).

 

Läkare som utför §7-undersökningar är särskilt utsedda av Rättsmedicinalverket. Läkaren har tillgång till hela det material domstolen har och får också hämta in journaler, akter från socialtjänsten och annat material som kan vara relevant.

 

Själva undersökningen brukar ta runt en timme och består mest av samtal med den misstänkte, då läkaren gör en psykiatrisk bedömning. Bedömningen redovisas för domstolen i ett §7-intyg.

 

Är läkaren säker på att det inte föreligger allvarlig psykisk störning meddelas domstolen detta. Finns det minsta osäkerhet ska läkaren rekommendera en stor undersökning.”

 

 

Jag blir iallafall rätt stött när jag  ser ”psyksjuk” –löpsedlar.  Det är svårt eftersom det inte riktigt finns några begrepp som skiljer mig som psykiskt sjuk och en mördare som misstänks vara psykiskt sjuk. Ändå så gör man väldigt stora skillnader på detta.  Det vet inte gemeneman eller media.  Det är inte konstigt att samhället i stort är rädda för psykiskt sjuka eftersom media framställer det som ett likhetstecken med mördare och våldsbrott.

 

Ett exempel:

”Mannen har genomgått en så kallad paragraf 7-undersökning, "liten sinnesundersökning". Den gav inte anledning att misstänka att han lider av någon allvarlig psykisk störning.”

 

 

Det är av värde att se att det Inte är någon psykisk störning bakom i den benämningen av  sjukdomar som du och jag har! Mördaren här har inte någon psykisk sjukdom i botten. Oftast har inte våldsmän detta precis som du och jag vet att vi aldrig kommer mörda någon, ja kanske förrutom oss själva.

 

På något sätt är detta också positivt. Fast omvärden reagerar på att man Måste vara psyksiskt sjuk om man genomför ett mord, så vet du och jag att det är skillnad på psyksik sjukdom och en sjuk jävla handling.

 

”Vem som helst klarar inte att av stycka en annan människa. Det krävs en speciell typ av person, en person som har en psykisk störning. En person som inte kan känna empati för andra. ”

 

En speciell typ av person alltså. Inte en som går på antidepressiva och har fått utmattningsdepression eller borderline från hårda år. Då skulle hälften av våra medborgare vara misstänkta mördare. Ofta frågar man också om psykisk störning - vid gärningen. En psykos antar jag att man tänker på. Det är  ju inte som att man får en borderline-störning precis vid ett mord och sedan kommer den tillbaka.  Det är också viktigt att Se att de som har psykoser vid 99% aldrig skulle skada en annan människa!

 

”Enligt det rättpsykiatriska utlåtandet misstänks han ha lidit av en allvarlig psykisk störning när han begick gärningen – men vid förhandlingen gav han ett ”klart och trovärdigt intryck”. Därför, ansåg rätten, kunde de inte döma till ett frihetsberövande straff.”

Aldrig varit deprimerad

– Eftersom jag inte mådde så dåligt avslutades kontakten.

Han uppger också att han aldrig agerat självdestruktivt eller försökt ta livet av sig. Han säger aldrig haft depression eller ångest.”

 

Så skrivs det om den senaste mördaren 51-åringen.

 

 

Det skulle nog behövas en Annan benämning, ett annat fackspråk, på dessa mördare som man gör dessa utredningar på.  Annars kommer aldrig gemeneman förstå och se skillnaden på psykiskt sjuka och mördare under sinnesundersökningar. Chansen är större att en mördare är en helt ”normal” människa i människors omkrets som inte alls ger några tecken på mordinstinkter. Men om omvärlden visste det, skulle de gå och oroa sig så mycket.

 

Det är lättare för samhället att se dom som missbrukare och psyksikt sjuka.

 

 

Mördare och våldsmän lär vara omänskliga och kalla, och vad som helst.

Men de är oftast inte psykiskt sjuka!

Jag hoppas att ni inte tar åt er av löpsedlar och rubriker, och människors okunnande.

De bara vet inte bättre.

 

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Månadens landskap

 

"Jag håller med den som nämnde Göran Johansson,
det måste bara vara samma psykiater. Han jobbar nu på INM i Malmö och är rakt av
den bästa läkare jag har träffat.
 
Sedan vill jag även tacka Håkan, min KBT-terapeut på INM.
En underbar människa!
 
Och Barbro Engqvist som tidigare jobbade på Citykliniken i Lund
(vet ej var hon jobbar nu)
som specialist i invärtesmedicin (tydligen ända in i själen!)
som var den första som insåg att mina fysiska problem
var symptom av min depression."

/Läsare
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Förlora en mamma

Bloggare skrev:
Jag skrev ett inlägg på min blogg förut hur det var när jag förlora min mamma för ca 7 år sen.
Ni kanske är intresserade att läsa det och kanske kan förstå hur det känns att förlora en mamma.


"Jag hör ljudet från en ambulans från skolan när vi har idrott. Just då kändes inte allt rätt men jag ignorera känslan och fortsatte dagen som inget vad jag kommer ihåg. När jag kommer hem så ser jag min farmor kommer stressat emot mig. Jag hörde inte då vad hon sa, det jag hörde var Henni, mamma, sjukhus.

Kaos av känslor bubblar upp i mig. Vad har hänt. Rädslan av att förlora något som skulle hålla i mig livet ut steg högt. Farmor tar tag i min axel och säger att vi åker hem till henne. Vägen dit kändes som en evighet och jag vågar inte fråga vad som har hänt, jag var så rädd för sanningen. Jag vill inte veta.

Vi kom hem till farmor och jag tog av mig skorna men jag märkte att mina rörelser var stela och jag hade svårt att röra mig och jag skaka. Vad är det som händer, drömmer jag? Jag går in i farmors och farfars vardagsrum och sätter mig på farmors fothölj som jag gilla bäst. Jag hör att farmor och farfar pratar men jag vill inte höra så jag stänger av allt som jag blivit bra på genom åren som gått. Farmor kommer in och tittar på mig med en orolig blick. Jag reser mig från fotlöjen och går in på toan och jag hör att telefonen ringer, farmor svarar.

Det var ett speciellt samtal, jag bara visste det. När jag väl är inne på toan så låser jag dörren och brister ut i gråt och faller ner på golvet. Jag gråter tyst men våldsamt. Jag vill inte att farmor eller farfar skulle höra, jag är inte svag. Jag börjar slå händerna mot golvet efter som att jag har lärt mig att smärta får bort vissa känslor men det funkar inte så jag börjar så huvudet mot golvet det funka inte heller. Tillslut spolar jag toaletten och tvättar händerna som om att jag hade vart på toa.

Telefonen ringer och jag springer och svarar. Jag kommer inte ihåg vad som sades i samtalet förutom att det var från lasarettet och att hon ville prata med min farmor. Efter samtalet kommer farmor fram till mig och säger att pappa kommer hit alldeles strax. Pappa skulle vara borta på resjobb i minst två dagar till. Då förstod jag att detta kommer förändra hela mitt liv.

Jag sätter mig ner i deras soffa och bara stirrar ut på inget, jag vet inte hur länge jag stirrar. Jag hör ytterdörren öppnas och pappa kommer in. Han kommer hastigt in till mig. Jag tittar på honom ett tag och hans ögon är fyllda med tårar som han inte kunde visa för mig. Han sätter sig bredvid mig.

"Mamma åkte in på sjukhuset förut idag." Säger pappa.
Nu har jag fått en sak klart, det var inte Henni det handla om.

"Hon avled där precis" Säger pappa och brister nästan ut i gråt.
Jag förstod inte det sista ordet, eller jo jag gjorde det men jag ville inte.

"När kommer hon hem?" Frågar jag.

"Hon är död, hon kommer inte hem" Svarar pappa.

"När kommer hon hem?" Säger jag igen, jag vill inte förstå mig på orden pappa sa.

"Annette, hon kommer aldrig att komma hem, hon är död"
Säger pappa igen och då det var då jag förstogs att mamma dog och mina tårar föll ner för min kind.
Tusen tankar i ett.
"Hon dog av hjärtinfarkt" Säger pappa och håller om mig hårt.
Jag börja skrika och gråta.

Fem år senare fick jag reda på att min mamma inte dog av en hjärtinfarkt,
hon begick självmord.
Den dagen var jag inlagd på psyk i Akademiska."



Har du en händelse i ditt liv som förändrat ditt liv, och är en stor del
till varför du mår dåligt idag?
Psykiatrin@hotmail.com, alltid anonymt om du vill.
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Månadens anställd: Januari 2


Jenny Thelin, ssk, Sundsvall.


"Utan denna person så hade jag aldrig fått den hjälp jag behövt,
ingen hade trott på mig när jag berättat hur jag mådde.
Men med denna ängel så fick jag en andra chans.
Hon är hård men ödmjuk på ett sätt som jag vet många patienter uppskattar, även jag.
Utan hennes hjälpande hand vette helsike vart i vilken rännsten jag legat under inatt.
Det är fortfarande tufft och livet ger mig mer motgångar än vad som är rättvist,
men med tankarna på henne så orkar jag fortsätta.

Denna sjuksköterska är väldigt sällsynt.
Så möter ni henne, ge respekt.
Det är allt jag kan säga. Hon är äkta."

/tacksam patient

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Månadens anställd: Januari


 

Anna-Sara Brännström,

Enhet A, Psykiatrin i Piteå.

 

"Jag vill uppmärksamma min kontakt som jag har inom vuxen psykiatrin sen några månader nu.
Hon ger verkligen inte upp, och hur jobbig och irriterande man än blir så finns hon där och vill hjälpa en att börja må bra. Alla vill vi väl någon gång gräva ner oss i våran grop och ligga där och må dåligt,men än har hon inte tillåtit mig att göra det.

Hon bemöter mitt självskadande på ett respektfullt sätt och hon tar mig på allvar,vilket jag upplever att vissa kan ha problem med när det gäller vården. Du har kommit mig in på livet, något som inte många gjort och utan dig skulle jag nog varit död eller i allafall må betydligt sämre.

Tack för att du kämpar, även när jag gett upp hoppet
En kram till dig

hälsningar E"

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Reklam

 

Under kategorin Diskussion kan ni ta upp sådans som ni tycker ska diskuteras
helt enkelt. Diskutera genom att lämna en kommentar :)

En person mejlade mig om ELONs reklam som går på TV.

"Hej,
jag skulle önska höra vad fler tycker om Elons reklamfilm "Terapeuten".
Själv absolut hatar jag den. Jag tycker den är förnedrande och ger en dålig blid av psykiatrin."

Såg den också lite kort och satt och fundera..
Tyckte det var en kul ide med att han kanske kunde förklara sitt arbete
och att psykologen sedan blev väldigt intresserad av priserna.
Men det här med upphetsningsdelen och sånt går över gränsen tycker jag.
Det blir bara ... äckligt!

Vad tycker DU?


 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar

 

Att leva med fobi

 

"Jag har så länge jag levt lidit av många psykiska svårigheter såsom bacillskräck, ångest, panikångest och tvångstankar. Jämför man med hur jag mådde för några år sedan skulle man kunna säga att jag mår ”bra” idag. Eller, det går i omgångar beroende på vilken årstid det är, under sommarhalvåret mår jag bra men under vintern lägger det sig ett mörker över mitt liv.

 

Mitt största problem kommer dock alltid att vara min spyfobi.Visst förstår jag att alla tycker att det är äckligt och läskigt att spy men att ibland fundera på att ta sitt live för att man inser att man inte kommer kunna leva hela livet utan att spy, det är INTE normalt. Mina problem är som sagt värst under vinterhalvåret då vinterkräksjukan råder. Ni kanske förstår vilket helvete det är för mig, vissa dagar kan jag inte ens ta mig ur sängen, så illa kan det vara. Under vintern går jag runt som i dvala, jag är inte mig själv och allt jag vill är att tiden ska gå.

 

Under sommarhalvåret och även våren, mår jag mycket bättre. Jag tror att det har med ljuset att göra. Visst, jag är fortfarande rädd för att spy och jag tänker på det varje dag, men då vågar jag ändå utsätta mig för saker som skrämmer mig. Jag har, sedan jag gick i sjätte klass, gått hos diverse psykologer och kuratorer för att få hjälp med detta. Dessvärre har det inte hjälpt mig speciellt mycket.

 

Jag har i perioder lidit av ätstörningar eftersom jag tänkt "om jag inte äter något drabbas jag inte av matförgiftning" då har jag fått gå hos skolsköterskor och vägt mig. De brydde sig om och var oroliga för att jag gick ner i vikt, inte anledningen till att jag gick ner i vikt.

 

Jag fick diagnosen OCD när jag började gå hos BUP i åttan, det måste ha varit då folk började ta min skräck på allvar. Den perioden jag gick hos BUP (under cirka ett år) har jag tyvärr bara mått sämre av eftersom min psykolog stressade mig och fick mig att göra saker jag fortfarande får ångest av bara jag tänker på. Idag har jag precis påbörjat en ny omgång KBT (kognitiv beteendeterapi) och hoppas att den ska hjälpa mer än tidigare behandlingar har gjort.

 

Något jag vill poängtera är hur mycket bättre jag mår idag om man jämför med när jag gick i åttan-nian. Då kunde jag ha problem med att ta i saker som inte var mina, jag kunde inte äta någon annanstans än hemma och jag äcklades av precis allting. Nu lever jag utåt ett helt vanligt liv, jag har många vänner och jag klarar av att göra saker jag inte drömt om att göra tidigare. Men precis som alla andra drabbas jag också av svackor.

 

Jag vill tillägga att det inte på något sätt är meningen att någon ska tycka synd om mig, för det är inte synd om mig. Jag är en väldigt glad människa, jag är glad över varje dag jag överlevt och att jag mår så pass bra som jag gör idag. Jag har dessutom accepterat mitt liv och att jag troligtvis aldrig kommer att bli fri från det här. Därför vill jag skriva om det, jag vill reflektera över vad jag faktiskt kan åstadkomma trots min sjukdom och själv se att jag kan bli bättre, hela tiden. Dessutom vill jag, om det är möjligt, visa andra människor med liknande problem att det är möjligt att ådstadkomma en hel del trots sin rädsla och att man kan leva ett bra liv ändå. Intresserar detta er, fortsätt gärna att läsa om mitt liv och kommentera gärna med egna tankar och reflektioner på min blogg.

 

Kanske finns det någon därute som varit med om liknande saker?"

 

//

http://attlevamedfobi.blogg.se/

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Utvecklingsstörd?

Vi har gett mycket mycket ROOOS på senaste, så här kommer lite RIS :)


Här är ett mejl vi fått från en som varit inblandad i Årsta-Vantör
Psyk.mottagning, även kallad Globen-psyk.


"Jag läste blogginlägget: "En nedstigning i helvetet (åren med Årsta - 
Vantörs psykiatriska mottagning, Hagsätra)"
http://psykiatrin.blogg.se/2010/march/en-nedstigning-i-helvetet.html

Samt er fråga: "Har du haft kontakt med Psykiatrin Södra och Enskede
Årsta Vantör, skriv dina upplevelser:
psykiatrin@hotmail.com".


Här kommer mina upplevelser:

Kan bara instämma med beskrivningen av Årsta-Vantörs psykiatriska
mottagning. Har inte haft samma läkare dock.

En trevlig läkare, som var så stressad att han knappt hann träffa mig,
sjukskrev mig för depression och talade om att jag hade typiska symptom
på "utmattning". Därefter såg jag knappt röken av honom, utan en helt
knäpp ptp psykolog fick härja fritt med mig (ska inte ptp psykologer ha
handledning och stå under kontroll?). Jag bad att få byta, men fick
besked om att det "inte gick". Denna ptp psykolog bröt ner mig totalt
psykiskt (jag var redan deprimerad, som sagt). Före jag började gå till
henne hade jag ALDRIG (vid 34 års ålder) lidit av ångest. Men hennes
"behandling" gav mig svår ångest.

Hon suckade, fnös och himlade med ögonen mest hela tiden, om jag sa
något, och ett av hennes standardsvar på det jag sa var ett irriterat
"amen ursäkta, meh...(suck och stön)!" Ni vet hur snorkiga tonåringar
brukar låta - så lät hon, samtidigt som hon himlade med ögonen.

Hon talade om för mig att jag inte förtjänade att få någon hjälp för det
fanns andra patienter som hade blivit utsatta för sexuella övergrepp (så
dom förtjänade tydligen hjälp, men inte jag, eftersom jag inte blivit
utsatt för såna övergrepp?)

Besöken bestod av att jag sa en mening och därefter höll hon monolog i
15-20 minuter om något jag inte förstod. Så länge hon fick hålla sin
monolog var hon nöjd, men när jag försiktigt avbröt för att fråga vad
det hon pratade om betydde; det var då hon blev irriterad och otrevlig.

Hon sa "Du ska respektera mig!" och påstod att jag hade problem med
bristande respekt för auktoriteter. Jag frågade henne då om jag varit
oartig mot henne. Hon svarade att det hade jag inte. Då frågade jag om
jag hade varit otrevlig mot henne. Det hade jag inte heller varit,
svarade hon. "Vad är det då som är problemet?" frågade jag. Då upprepade
hon att jag hade problem med att visa respekt för auktoriteter. Hon sa
att hon hade gått hela psykologutbildningen på X antal år och eftersom
hon hade gjort det skulle jag visa henne respekt! Mitt problem med
bristande respekt skulle vi "jobba med" sa hon. Jag försökte då få veta
på vilket sätt jag hade visat henne denna "bristande respekt", men det
hade hon inget svar på.

Detta var bara ett par exempel på hur hon betedde sig. Skulle jag
beskriva allt skulle det bli flera A4-sidor. Ptp psykologen slapp jag
genom att hon blev klar med sin ptp och slutade. Därefter fick jag gå
till en mentalskötare. Jag trodde då att det skulle bli bättre, för jag
tänkte att det kan inte finnas fler än ett rötägg. Det enda som blev
bättre var att jag inte tog åt mig lika mycket.

Om mentalskötaren har jag senare fått veta (genom personligt ombud och
genom två medpatienter som också haft henne) att hon brukar påstå till
patienter att hon är leg psykolog (vilket är olagligt). Att hon säger
till patienterna att de går i psykoterapi hos henne (man kan inte gå i
psykoterapi hos en mentalskötare, utan bara hos en leg psykoterapeut
eller leg psykolog). Att det är många patienter som klagat på henne, men
ändå får hon jobba kvar. Jag råkade ut för att:

1. Hon "hörde inte" vad jag sa, utan svarade "goddag yxskaft".
Dialogen var obefintlig.
2. Jag skulle hålla tyst och inte ställa några frågor, fick jag veta
3. Jag skulle hålla tyst och inte berätta för henne att jag hade ångest
(hon sa alltså rakt ut: "Tyst!" till mig).
4. När jag till slut sa ifrån till henne hävdade hon att jag är "utvecklingsstörd"
(tro mig på mitt ord: jag är normalintelligent och har alltid varit.
Hade höga betyg i skolan och har gått en högskoleutbildning)

5. Senare fick jag veta, från min chef, att mentalskötaren vid
telefonsamtal med henne, även sagt till henne att jag är
"utvecklingsstörd" (till min chef, alltså).
Jag hade gett mitt tillstånd till samtalet för att mentalskötaren
skulle informera chefen om NÅGOT HELT ANNAT.
Min chef trodde inte (eftersom hon känner mig) på den "diagnosen".

I början vände jag mig till jouren för att få hjälp (min första trevliga
läkare gick inte att få tag på). Där tog dom mig först inte på allvar.
Sedan tog dom mig på allvar, men det var som att dom inte vågade göra
nåt. Dom sa till mig "du måste vara försiktig" (???) Som att jag hade
hamnat i en farlig situation. Efteråt har jag förstått vad dom menade:
Om man har fått "det onda ögat" från någon behandlare på Årsta-Vantörs
psykiatriska mottagning är man "körd" som patient. Ingen kommer att
hjälpa en, för alla problem anses bero på att patienten är "sjuk",
"störd" och tydligen även "utvecklingsstörd". Att patienten framstår som
"jätte-jätte-störd-och-helt-omöjlig" ser behandlaren till genom att
vinkla all information de ger, om patienten, till sina kollegor. Jag har
läst min journal nu. Det är inte klokt vad dom har ljugit, vinklat och
förvridit allt!

Senare fick jag en annan läkare, som jag försökte få hjälp från. Den
läkaren ville hålla sig utanför och inte lägga sig i. Hon förhöll sig
helt passiv. Hon var inte psykiatriker, utan vanlig läkare som arbetade
där tillfälligt. Dessutom är den läkaren kompis med en av mina kompisar
och min kompis har berättat att den läkaren ville inte jobba inom
psykiatrin efter att ha varit på Årsta-Vantörs psykiatriska mottagning,
för hon tyckte inte dom var riktigt kloka där.

Till slut vände jag mig till mottagningens chef. Chefens bemötande var
helt förfärligt. Hon sa bl.a. "Om du råkar illa ut hela tiden är det ett
tecken på att det är nåt fel på dig!" Att råka ut för två knäppa
personal på Årsta-Vantör är tydligen samma sak som att "råka illa ut
hela tiden" enligt mottagningschefen... Jag svarade att "Ja, visst är
det nåt fel på mig. Det är ju därför jag är här!" Märk väl att detta var
samma chef som mottagit flera klagomål från flera OLIKA patienter
angående mentalskötaren, och ÄNDÅ, trots det, skyller hon på patienterna!

Jag har inte orkat anmäla detta. Dom har förstört flera år av mitt liv.
Jag fick så svår ångest av "behandlingen" att jag inte klarade av att
anmäla. Lite har reparerats genom att jag gått till en privat
psykoterapeut (som jag betalade själv). Hade jag inte kommit till henne
hade jag inte levat idag. Hon räddade mitt liv. Men tyvärr tog mina
pengar slut, så jag kunde inte genomgå hela den behandling jag skulle
behövt för att bli återställd.

Med mina erfarenheter tror inte jag på att det finns några vettiga
människor som jobbar inom psykiatrin. Det finns vettiga psykologer,
psykoterapeuter, mentalskötare och psykiatriker som jobbar med psykiskt
sjuka på ANDRA STÄLLEN (privat, eller inom kommunen). Men ingen av de
vettiga jobbar inom psykiatrin. Om det hade funnits EN ENDA vettig
människa inom psykiatrin hade den människan sagt ifrån till såna hemska
personer som dem jag råkade ut för på Årsta-Vantör. Men ingen som jobbar
inom psykiatrin talar högt om hur vissa av deras kollegor beter sig.
Ingen av dem larmar om hur det ser ut och vilken psykisk misshandel en
del patienter (som fått det "onda ögat" på sig) råkar ut för. Alltså
finns det inga vettiga.

Den dagen jag ser någon personal från psykiatrin larma om att patienter
far illa på grund av olämplig personal, så ska jag tro på att det finns
EN vettig som jobbar inom psykiatrin. Men jag tvivlar på att den dagen
kommer."

- Anonym

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar



DID

Dissociativ identitetsstörning (dissociative identity disorder, DID)

Är en psykiatrisk diagnos som beskriver ett tillstånd då en person visar distinkta multipla personligheter. 1980 dyker tillståndet upp då en omnämns DID inom medicinsk litteratur där den omskrivs som multiple personality disorder (MPD)

 

Många tvivlar på att DID verkligen existerar. Vissa läkare säger att den inte existerar som en giltigt medicinsk diagnos medan andra läkare säger att den kanske existerar men endast som en effekt av felaktigt terapi och/eller psykotropiska droger som densodiazepiner.

 

DID beskrivs som en psykologisk försvarsmekanism där personen använder dissociation för att hantera ett trauma och utvecklar flera olika personligheter för att hantera olika situationer.

 

DID utvecklas i barndomen då gränsen mellan fantasi och verklighet fortfarande är vag. Barnet skapar då en parallell verklighet/identitet som hanterar traumat.

 

När man är barn ser de ut som en kreativ lösning med när barnet växer upp skapar denna uppdelning hinder i vardagen. Andra posttraumatiska reaktioner tenderar också att vara en del av problematiken. Återkommande minnesbilder och sensationer, mardrömmar, en upplevelse av distansering från omgivningen, ångest och relationsproblem.

 

Vissa DID-patienter har amnesi för den period då de befinner sig i dissociativt tillstånd. Andra "ser" vad som händer utan att de upplever att de kan påverka vad som sker och ytterligare några kommunicerar och argumenterar med de andra delarna av det egna splittrade jaget.

 

//Reddarkness.blogg.se

 


Personliga berättelser:

 

"Redan som liten levde jag i en egen värld och försvann lite då och då. På ett foto från när jag var fem ser man att min storasyster håller krampaktigt i mig. Jag tittar åt ett annat håll och är helt någon annanstans. När jag började skolan lärde jag mig att hantera jobbiga och svåra saker genom att bara koppla bort mig själv. Jag skapade olika personer t.ex. den jag var med mina bästisar, mina klasskompisar, hemma. Ju mer tiden gick ploppade mer identiteter upp. Tillslut kändes de som jag var annorlunda med alla jag kände. Om jag blandade ihop någon identitet när jag var med någon som inte matchade med den identiteten kunde de inte känna igen mig.

 

Jag glömmer bort saker för ibland kan jag koppla bort mig utan att jag själv vill. Förut kallade jag de för overklighetskänslor men nov-09 fick jag ordet dissociation. Folk kan säga saker till mig som jag sagt eller gjort men inte kommer ihåg.

 

Ju mer tiden har gått desto mer har jag tappat kontrollen över mig själv och kan dissociera när som helst även fast de inte har hänt som varit jobbigt.

 

Det man märker av som mest är identiteterna som mixas, jag får bl.a. hallucinationer och vanföreställningar, dissocierar, glömmer bort saker, impuls och mitt i allt har jag tappat bort den jag en gång varit.

 

För ett år sedan hade jag en utredning för om jag var psykotisk men ingen diagnos ställdes så jag förstår att man blandat ihop DID med t.ex. schizofreni. Nu har jag dock diagnosen Dissociativ identitets störning sedan ett halvår tillbaka."//Reddarkness.blogg.se

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar

 


Månadens psyk

Under kategorin Änglar inom psykkan man bara lämna ett namn på en person eller enhet
man tycker varit mycket bra på sitt arbete. Där kan du även lägga som kommentar, en längre beskrivning på
vad som gör ditt psyk eller din ängel den bästa så kan det få sitt helt egna inlägg!
Detta gör vi för att belysa de positiva inom psykiatrin! När man sedan googlar på namn och avdelning kommer detta upp och det är väl jättebra för den som just börjat söka vård!



"Jag skulle villja tacka alla som jobbar på Maria ungdom akut/avdelningen samt öppenvården, Bättre människor får man leta efter. Ni har tagit hand om mig genom allt, jag är evigt tacksam för erat stöd och ni kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta!
Utan er skulle jag nog inte leva idag!

Specielt tack till:

Hanna Brännström ssk
Petra Mitchell ssk
Maria ivarsson
Malin ssk
Mark msk
Mia msk
Pekka msk
Anna ssk
Jill msk
Anki ssk
Johanna ssk

Och många fler
All kärlek och lycka till er <3"
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Månadens mottagning!

 


Psykosmottagningen i Kungsängens personal.


"Har varit trevligt att haft en så klok psykiatrisk undersköterska att samtala med som Wim Bloem och kompetent Läkare som Kari Erkonen. Camilla har också gett ett mycket gott intryck de få gånger jag träffat henne liksom ni som sitter i kassan. Vill även passa på att tacka Gabriel Barsom. Utan honom hade jag riskerat att fortfarande ha kvar preparaten efter felbehandligen på Karolinska (Magnus Huss). Personalen på MH var f.ö trevlig precis som läkaren Ylva men tyvärr var det som det verkar fel diagnos och fel medicin men jag är tacksam för omtanken ni ägnande mig.

Och förstås tack till alla trevliga människor på Barken skola och behandling. Kjell Olav Skierve, Peter Friman och Anna. Det var ett nöje att ha att göra med er. Detsamma gäller Psykoterapeuten Hans Larsson. Imponerande att kunna ha en diskussion med en person som på 4 år bara visar pyttesmå spår av irritation max 3 gånger. Och jag är dessutom duktig på att att avläsa negativa ansiktsuttryck."

Läsare

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Bloggtips

 
 
 
 

Jag som skriver heter Maria och jag är i skrivande stund 33 år. Jag har borderline, GAD, PTSD och är bipolär. Jag har även kräkfobi och ätstörningar. 

På måndag så ska jag börja DBT som är mån - fre under 10 veckor, så det kommer att bli intensivt. Jag skriver om mitt mående och kommer att skriva om behandlingen! 

Hoppas du vill följa min blogg! 

Kram M.


Att få nog



Jag läste för länge sedan någon Metro-skribents (dvs. okunniga idioter) om självmord
och det är inne att vilja ta livet av sig och söker akut till s:t görans för att deras pojkvänner gjort slut.

Kom på att det säkerligen är många tjejer som åker in när deras pojkvänner gjort slut eller när de
bråkat. Har ju själv gjort det. Men, det viktiga är att förstå vägen som tagit något dit,
en dag orkar man inte mer.

Det är svårt att hitta en andelning till att leva. När ingenting av det som är Nu aldrig stannar, och det
som man vill ska försvinna, föralltid finns kvar. I en omvärld som drivs av perfektion av människor, som
är allt annat än perfekta, får 4 personer varje dag, nog.

"Det ska inte vara lätt att leva, ingen har sagt att det är det" säger de som blivit över trettiofem och lyckats överleva år av tvättning, städning, diskning, försenade bussar, otrogna partners, någon anhörigs död, ett par sönderbrända och överkokta middagar, ett bråk som slutat i en dörr som slogs igen Hårt, vinterkräksjuka, skrikande barn, internet som är segt och andra jättejobbiga saker.

Vissa tycker att det är en viss skillnad på att leva och att överleva.
Andra förstår inte ens meningen. I Afrika typ, överlever man. I Sverige "har vi det för bra".

När en ung tjej då tillexempelvis söker psykakuten och i sitt akuta syfte av att något har hänt och hon bara orkar inte mer, kan det vara så att vägen inte bara kantats av att hon har haft det för bra, utan att hon som många andra har haft det för dåligt.

Att människor i överhuvudtaget vill ta livet av sig handlar inte om att En tråkig sak inträffat, att människor är sköra eller outvecklade i hjärnan. När en människan liv kantas av jobbiga saker som inte ses och som inte hörs, som inte uppmärksammas av andra människor så har det en förmåga att bygga ett skrangligt torn.
Människor som behöver hjälp och som inte får hjälp går tillslut i bitar.

En människokropp tål endast en viss mängd smärta, fysiskt och psykiskt. Ibland när smärtan är för pass stor väljer hjärnan att inte lagra det som minne alls, eller skapar en medvetandeförlust.
Att säga att någon väljer att ta livet av sig är som att säga att någon som har cancer väljer att dö.
Vissa som rökt halva sitt liv kan få förklaring till en viss cancer, andra som varit de mest hälsosamma i hela sitt liv får ändå cancer; ärflig, miljöpåverkad eller bara ren jävla otur.
Det är ändå ingen som förtjänar cancer. Alla känner någon som dött i cancer. Ju äldre man blir desto större är risken och är man 99 är det mer normalt att ha någon slags cancer, än att inte ha någon.
Människor är rädda för cancer. Alla vet att de kan få cancer, alla tycker synd om dom som får cancer.

Människor är rädda för psykiskt sjuka. Ingen känner någon som gjort det. Ja förrutom den där i klassen, som var självisk och lämnade sin familj. Det var hans eget fel, han rökte ju hasch en gång. Tittade på skräckfilmer. Gillade att sitta ensam. En sån där konstig kille.

Misshandel, våldtäkt, sexuellt utnyttjande, depressioner, dödstankar, extensiella frågor, panikångest, en förlorad vän, ett hot, en lång ensamhet, en drog, ett utnyttjande..

Vad vet du vad som ligger bakom en människas beslut?

Och bakom den där tjejen som sökte psykakuten för att hennes kille gjort slut.
En dag får man nog. Mest Av hjälpen som inte finns.

- Gå hem och vila och drick en kopp te. Här har du en attarax till natten.



Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar




Kalmars slutenvårdspsykiatri - vanvård?

Detta är skrivet av en anonym avsändare:

 

 

 

Citat från en psykklinikens chefsöverläkare, 2012: "Vi har ingen fungerande vård för patienter med självskadebeteende".

 

Ingenting kunde vara mer sant. Vården av självskadepatienter är godtycklig och kan till och med förvärra en patients psykiska lidande och självskadebeteende. Som patient med självskadebeteende bemöts man ofta med arrogans, nonchalans och kränkande kommentarer från psykpersonalen. 

En del vårdpersonal tror att motsatsen till kränkningar är att "gulla" med patienterna. Så är det inte (snacka om svart-vitt tänkande!) Det enda som behövs i bemötandet av en självskadande patient är vanligt hyfs. Ett icke-fördömande bemötande utan gliringar.

 

Vad kan man då få höra som patient med självskadebeteende?

- Vi borde inte lägga om det här såret, du får skylla dig själv.

- Varför gör du såhär? Tror du att du kommer få mer uppmärksamhet då? Jag kan säga dig att det kommer du inte att få.

- Det är så löjligt det här.

- Du är barnslig.

- Tycker du att det är tufft att skära sig?

 

Det är också vanligt att personalen kommer in i ens rum och ser att man har skadat sig. De suckar högt, himlar med ögonen, går ut, hämtar bandage, går in, lägger om såret hafsigt, går ut och lämnar en ensam med sin ångest.

Det är det allra värsta, när personalen vet om att man mår jättedåligt, men är helt likgiltiga inför ens lidande. Det är det värsta straffet som man kan utsätta en annan människa för.

 

Vissa avdelningar använder "aktivt ointresse" på patienter med självskadebeteende. Det kan t.ex. innebära att man som patient sitter och gråter i dagrummet, men personalen går bara förbi en och låtsas inte se. Ingen kommer fram och frågar hur det är med en. Andra exempel är att man säger till en personal att man mår dåligt och får till svar att "vad ska jag göra åt det?" och sedan återvänder de till sin tidning eller sätter sig och fikar i personalrummet. På en avdelning så kunde all personal sitta och fika bakom låst dörr i flera timmar, utan att svara när man knackade på dörren. Jag kände mig väldigt osäker då. Tänk om någon patient skulle skada sig själv eller få panikångest, då skulle jag få ta hand om det.

 

Problemet med Kalmars slutenvårdspsykiatrin är att de ser patienterna med självskadebeteende som en homogen grupp, de vägrar att se individen. De förstår inte att alla med självskadebeteende är olika och har olika anledningar till att de skadar sig själva.

 

På barnpsyks avdelning fick jag skriva på ett kontrakt inför min läkare där det stod att om jag skadade mig själv på avdelningen så skulle konsekvensen bli att jag inte fick vara på mitt rum. Min läkares del i kontraktet var att hon skulle sköta min medicinering. Det var som ett hån. Jag skulle bli frisk utan att få någon vård medan hon skulle utföra det hon redan gjorde. Att inte få vara på mitt rum var ingen skyddsåtgärd. Det var bestraffning. "Konsekvensen" kunde nämligen verkställas två-tre dagar efter att jag hade skadat mig själv och jag skulle "förtjäna" att vara på mitt rum. En del personal på avdelningen mådde dåligt av att utsätta mig för vissa konsekvenser. Ibland sa de "förlåt, men jag måste göra det här, även om jag inte vill".

 

Jag ville inte skriva på kontraktet egentligen, men vad hade hänt om jag skulle ha vägrat? Jag var rädd att få ett ännu hårdare straff då.

När straff-behandlingen inleddes började jag för första gången få panikångestattacker där jag var helt okontaktbar. Jag tror att det var för att jag kände mig så otroligt maktlös och det skapade en stor ångest. Jag var helt i läkarens våld, jag såg inget slut på det hon utsatte mig för. Om jag hade förtjänat att vara på rummet fem timmar om dagen (det kunde ta två månader att komma upp i den tiden, även om jag inte skadade mig under de två månaderna) så gjorde minsta lilla misstag att jag inte alls fick vara på rummet. Jag fick hela tiden börja om från noll. Mitt mående förvärrades väldigt av denna morot- och piskabehandling. Jag har sår kvar i själen än idag, gång på gång kastas jag tillbaka till händelserna som jag varit med om inom psykiatrin, både på barn- och vuxenpsyk. Jag uppvisar tydliga tecken på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), till följd av de trauman som psykiatrin har utsatt mig för.

 

Denna "vård" med straff hjälpte inte det minsta mot mitt självskadebeteende. Snarare så blev det värre - jag kunde hålla mig länge för att slippa straffen, men sedan var det som att dra ur en kork. Jag exploderade, för jag hade svalt och svalt och svalt min maktlöshet, ilska och alla kommentarer som jag kunde få. Tillslut kan man inte hålla tillbaka sina känslor, det finns en gräns för vad en människa kan hantera utan att gå i bitar.

Jag förstår inte varifrån vården har fått det här med att man kan straffa bort exempelvis självskadebeteende. Jag har läst en mängd olika fackböcker och vetenskapliga artiklar om självskadebeteende, och ingenstans står det att straff har visat sig vara ett bra sätt att få bukt med självskadebeteende.

 

Mediciner, främst benzo, skrivs ut i mängder. Jag själv var ordinerad missbruksdoser av benzo under sex års tid, trots att behandlingstiden inte ska vara mer än några veckor, på grund av beroenderisken. Jag tog även en mängd olika antidepressiva, antipsykosmediciner, lugnande och sömnmediciner. Jag åt ibland elva olika preparat samtidigt. Jag har skrivit upp varenda ordination jag har haft, så en vanlig dag år 2010 kunde jag vara ordinerad:

1100 mg Seroquel

6 mg Xanor

4 mg Xanor depot

6 mg Haldol

50 mg Propavan

10 mg Stilnoct

40 mg Zyprexa

120 mg Theralen

60 mg Fluoxetin

30 mg Stesolid

30 mg Cymbalta

 

Och jag är tjej och väger 60 kg.

 

 

Under sex års tid hade jag ett livshotande självskadebeteende och extrema humörsvängningar. Det låter kanske otroligt, men när jag tillslut, med hjälp av en läkare, slutade med alla mediciner utom en så försvann både mitt självskadebeteende och mina humörsvängningar. Det visade sig att det läkemedel som jag fick allra först, som 14-åring - Zoloft, ett antidepressivt preparat, orsakade kraftiga humörsvängningar och svår ångest hos mig. Ångest som behandlades med bensodiazepiner, som tog bort min impulskontroll. Sedan rullade det bara på med piller efter piller. Som 14-åring mådde jag visserligen dåligt, hade ätstörningar och rispade mig på armarna, men med dessa mediciner klassades jag snart som "svårt psykisk störd". Ingen förstod heller att min psykiska störning var en biverkan av medicinerna som jag åt, och att för varje medicin som de satte in så behandlade läkarna enbart biverkningarna samt framkallade nya biverkningar.

 

Psykiatrer - om en patient har en lång läkemedelslista och är väldigt sjuk, överväg då att det kan vara medicinerna som gör han eller hon sjuk, innan ni sätter in ytterligare ett läkemedel. Jag säger inte att det är så i alla fall, men våga tänk tanken. Kolla igenom medicinlistan och titta på vilka psykiska biverkningar som läkemedlen kan ge.

 

 

Jag har inte behövt vara inlagd har jag har inte skadat mig själv sedan alla läkemedel sattes ut, det är ett par år sedan nu. Jag äter bara två mediciner och mår bättre än vad jag någonsin har gjort. Nu vill jag sprida ut hur Kalmars (van)vård av människor med självskadeproblematik går till. Det ser fint ut på ytan med vårdplaner och ditt och datt, men i själva verket så är vården många gånger förödande för dem som hamnar inom psykiatrin.

 

Radioprogram om Kalmars psykiatri:

Patient tvingades torka upp sitt eget blod:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3762&artikel=5541266

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=5538756

 

Forskare kritiserar blodtorkande:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=5540434


Era bloggar...

Hej
Nu har jag tittat igenom alla bloggar till vänster.. phu..
Jag har tagit bort bloggar som inte längre finns, som har lösenordsskydd eller som inte verkar finnas mer.
Det finns några som inte haft aktivitet på 1 år men de får ligga kvar om någon vill läsa bara.
Om du har bytt blogg och vill vara med säg till.
Om du har en blogg som handlar om psykisk hälsa så skriv en presentation om dig så 
sätter jag upp det här..
 
 
Mvh P

FAQ

Hej nu har vi gjort en FAQ om 1500liv, och ligger också i sin egen nya kategori 1500 liv.
Där hittar ni allt om just detta arbete.
Har ni någon fråga så lägger jag till, bara kommentera.
/P

FAQ – Vanliga frågor om 1500 marschaller

 

www.1500marschaller.se

1500 marschaller på facebook

Mission 2010

1500 marschaller Göteborg facebook

 

Vilka har startat detta eventet?

Det är en privatperson, Peter Dorch, som startat eventet och medmänniskor och föreningar som hjälper till och gör detta möjligt. Vi är människor som själva varit nära självmord, förlorat nära i självmord eller helt enkelt brinner för detta, för att rädda dessa liv.

 

Varför tänds marschaller?

Vi strävar efter att få en nollvision för självmord. För att uppmärksamma detta tänder vi marschaller i landet för att visa hur många som begår självmord.

Målet är att tända 1500 marschaller på en gång. 1500 personer begår nämligen självmord i Sverige varje år. Pga resurser får vi tända mindre. 29 st för de som dör varje vecka och 125 för alla de som dör varje månad. 4 personer dör i snitt varje dag.

(Socialstyrelsen och NASP)

 

Hur många begår självmord och hur vanligt är det?

Ca 1500 per år. Självmord  är den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen 15-44 år bland män och den näst vanligaste bland kvinnor. I åldersgruppen 15-24 år, är självmord (säkra och osäkra) den vanligaste dödsorsaken för båda könen. (Socialstyrelsen, NASP)

 

Varför alltid söndagar kl. 22.00?

Om vi tänder 29 st i slutet av veckan representerar detta de som dött pga självmord veckan som gått, eller veckan som kommer. Vi köper 10h marschaller vilket då brinner lagom till måndagsrusningen på morgonen. På det sättet kan vi nå så mycket människor som möjligt.

 

Varför nollvision/ Finns det ingen nollvision?

Det finns ingen uttalad nollvision för självmord. Ca 15.000 personer försöker ta livet av sig varje år. Det fanns ett förslag till nollvision mars 2008, men detta är inget som regeringen velat anväda sig av. Sedan dess har man arbetat efter att minska vårdkontakten inom psykiatrin.  Från www.regeringen.se.

 

Vi jämför nollvisionen med den nollvision som finns inom trafiken i Sverige. I trafiken dör ca 300-400 personer varje år. Siffror från Trafikverket 2010. Nollvisionen innebär att man försöker minska antal dödsfall till noll genom förebyggande arbete inom polis, vägverk och trafiksäkerhet.

Cattis, 1500 M i Göteborg skriver så här om nollvisionen.

Var ska man tända?

1500 Marschaller har engagerat hela Sverige som nu har egna eventansvariga, blandannat i Göteborg, Skellefteå, Uddevalla och Kalmar. Kontakta personerna eller få igång något där du bor. Om du inte kan eller orkar får du gärna bidra med att tända en marschall vid din lokala postlåda varje söndagskväll. Alla får vara med ut efter deras egna förutsättningar och sin ork.

 

Vem är övergripande kontaktperson som jag kan kontakta?

Björn Asplund, bjorn@fountainhouse.nu tel 0703-97 11 70

 

Vilka sponsorer har 1500 marschaller och vad går pengarna till?

Pengarna går oavkortat till att köpa in marschaller!


1. 19/11: 5000 kronor från (H)järnkoll - se http://www.hjarnkoll.se/

14/12: Eftersom eventet spridit sig riket runt 5000 kr påfyllning för marschaller - TACK Handisam/(H)järnkoll!


2. 25/11: Sveriges Fontänhus 5000 kronor, se http://www.sverigesfontanhus.se/


3. 1/12: Clas Ohlson sänker priset på sina 10 timmars marschaller med 5 kr, till 10 kr/st, till en början får ni beställa dessa via mig med leverans i Sthlm på söndagarna där vi ses. Tack Clas Ohlson http://www.clasohlson.se/ !!!


9/12: Fr o m TIS 14 DEC sponsrar Clas Ohlson HELA SVERIGE med vårt sänkta pris, 10 kr, för vår manifestation, minsta köp är dock 125 st (antal självmord/månad!) i ALLA butiker landet runt - TACK CLAS OHLSON!!

17/12: SPES - Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd - stödjer med 3000 kronor TACK SPES http://www.spes.nu/ !

21/12: VIA SPES HEMSIDA KAN DU STÖTTA DETTA EVENT GENOM ATT "KÖPA"

MARSCHALLER TILL OSS I RIKET, SE www.spes.nu !!

Manifestationen stöds även av http://psykiatrin.blogg.se

Vi vill sponsra, hur gör vi?

Maila peter-dorch@punkt.se

21/12: VIA SPES HEMSIDA KAN DU STÖTTA DETTA EVENT GENOM ATT "KÖPA"

MARSCHALLER TILL OSS I RIKET, SE www.spes.nu !!

 

Var tänder ni nästa gång?

Se på facebook eventet 1500 marschaller

 

 

Självmordsfrågor

Vad kostar ett självmord staten?

Varje självmord kostar samhället 18,6 milj kronor. Samhällets kostnad för självmord är mer än 74 miljarder kr/år.


Vad är det senaste Socialstyrelsen gjort?


”2009 - Socialstyrelsen har tagit fram ett nytt material om hur självmord kan förhindras och var stöd finns att få. Det riktar sig till befolkningen som helhet och tar också upp flera myter kring självmord. Dessutom har man tagit fram ett litet fickkort med råd till den som mår dåligt. Nästa steg är att regeringen beslutar hur det ska användas.”



Länkar till dig som vill veta mer:

 


Hur kan man förebygga självmord?
http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=28731&a=82009&l=sv

Faktorer bakom självmordsförsök
http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=28731&a=81994&l=sv

Myter om självmord
http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=28731&a=82055&l=sv

2009
Självmord i Sthlms Län och Sverige - KI uppdrag av Sthlm läns landsting
http://ki.se/content/1/c6/08/20/22/sjalvmord%20i%20sthlm%20lan%20och%20sv%20KFA%20091222.pdf

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar

 


Månadens anställd: December




Överläkare, Ebba Holmberg i Strömstad/Tanum.

"Hon har räddat mitt liv. Hon åkte bland annat till mottagningen på en lördagskväll för att jag mådde så dåligt. Och det är inte illa för en överläkare. Hon har gjort så mycket mer och hon bryr sig verkligen om sina patienter. Hon är en ängel inom psykiatrin!"
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


1800-talet ringde och vill ha tillbaka sin nollvision




Fick en kommentar..

"Det är jättebra att ni uppmärksammar självmorden och bristen på kunskap om dem. Men det är faktiskt fel att det inte finns någon nollvision mot självmord.

2007 talade folkhälsominister Maria Larsson om att införa den, och i folkhälsopropositionen våren 2008 finns den med. Man kan gärna argumentera att den innehåller för lite pengar, satsar på fel saker etc. Men att bara säga att den inte finns gör det lite för enkelt för politikerna att vifta bort rimliga och bra krav "det gör vi redan". Men uppenbarligen inte tillräckligt...

http://www.sweden.gov.se/sb/d/10353/a/100563

Läs i läkartidningen om invändningar mot själva nollvisionen
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11872
eller googla för att hitta fler perspektiv"


SVAR:

Helt rätt. Det Fanns en uttalad "nollvision" 2008 med olika saker som skulle hända, t ex mer
akut första hjälpen till de som tänker på självmord. Inte ett jävla skit har hänt.
"Regeringen har som vision att ingen ska behöva ta sitt liv." Nämen vad fint.
Regeringen ska ha som vision att behandla människor och ta sitt ansvar!
Det är till och med så att de planerade att minska bidraget för detta framöver.
Hur hade dom tänkt?

- 500 Mkr 2007-2008, 250 Mkr 2009 Psykiatrisatsning
jämför med..
- 1 Mrd kr, 2008-2010 Pandemiberedskap

Det är 2010 nu! Wake up Maria Larsson!

Idag 2013, finns fortfarande ingen nollvision.

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar

 

 




Personalen flyr psykiatrin, också.



Atrikel tagen från Dagens Medicin

"Personalen flyr psykiatrin på Akademiska sjukhuset

2010-11-16

Efter chefsturbulensen på Akademiska sjukhuset har nu psykiatrin drabbats av flera avhopp.
Och flera anställda letar nya jobb.

Enligt uppgifter till Upsala Nya Tidning, UNT, letar flera anställda inom psykiatrin på Akademiska sjukhuset efter nya jobb. Det ska röra sig om specialistsjuksköterskor, chefer och administratörer.

– Råttorna lämnar det sjunkande skeppet. Antalet som vill sluta är omfattande och avdelningar kan få stänga om alla verkligen slutar, säger en anonym anställd till UNT.

I mitten av förra veckan meddelade sjukhusdirektören på Akademiska sjukhuset, Marie Beckman Suurküla, att hon slutar i december.

Hennes avhopp följdes snabbt av flera andra. Bland annat valde Kurt Memmert, chef för allmänpsykiatrin på sjukhuset, att sluta.

Han förklarade i ett brev att han tappat förtroendet för ledningen för sjukhuset och beskrev systemfel, utsliten personal och försummad patientsäkerhet.

Nu har även Patrik Hultgren, chef för allmänpsykiatrins slutenvårdsavdelning, sagt upp sig.

– Jag stöder Kurt Memmerts bild, han uttryckte det väldigt bra och har nog satt ord på vad många känner inom sjukhuset, säger han till UNT.


Sedan tidigare har också två andra chefer inom psykiatrin slutat.

Thomas Leitner
thomas.leitner@dagensmedicin.se"
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Veckans ros




Anna Åberg-Wistedt
Carema Hjärnhälsan


"Ibland är det fantastiskt att ha en läkare som bryr sig. En stor bukett rosor till Anna Åberg-Wistedt på Carema Hjärnhälsan i Nacka som ringde mig efter kontorstid för att prata om att jag blivit hypomanisk och sa att jag kan ringa och lämna meddelanden om hur det går, även när hon inte har telefontid. SÅ ska en läkare som bryr sig om sina patienter vara! /Tjelsi"
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Mamman till flickan



"Hej!
Jag är en mamma som har en blogg om hur det är att vara mamma till en vuxen dotter med en ätstörning.
Jag skriver om hur mina dagar påverkas av hur min dotter mår, om oro, maktlöshet och förtvivlan, om hur jag har kämpat mot psykiatrin i flera år för att få bästa tänkbara hjälp för henne.
Min dotter har sin blogg länkad till er:
Flickan som valde livet!

Jag gärna vill gärna nå ut till andra föräldrar och anhöriga i min situation.


Min blogg heter:
Zita.. mamman till flickan som valde livet!
Min mailadress är:   zitas@live.se"
 
 


Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Månadens anställd: November

Fastän det inte är novemer än är månadens anställd redan här :)
Hon är redan omnämd och verkar vara omtyckt av många



 
Karin Hammarlid

sjukgymnast

"Hon jobbar halvtid på behandlingsenhet väst och halvtid inom slutenvården på st:göran
Hon har hjälpt mig något så otroligt mycket och MÅNGA med mig anser att om alla var som Karin skulle det inte behövas någon slutenvård.

MEN, nu har cheferna bestämt sig för att dra in hennes tjänst, det ska inte finnas någon sjukgymnast inom psykiatrin. De har inte "RÅD" med en sån tjänst. En ynka sjukgymnast, men pengarna räcker inte till... förjävligt.

-Hon är bra på att läsa av de första tecknen på ångest, hon kan leda bort mig från den.
-Hon kan stryka mig över ryggen och ge mig tröst när jag behöver det.
- Hon är medveten om de stooora bristerna i den verksamhet hon arbetatr i och hon är ett stöd alla gånger man byter läkare och piller...

Listan kan göras lång! Men november är sista chansen, sen förlorar psykiatrin stockholm en eldsjäl!"

/Anonym
 
 


Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Slösa pengar

Berättlese från en anhörig..

"Natten var inte så lyckad, suttit på akuten och vaktat en kompis med panikångest och svåra hallucinationer. Jag som hade hjälpt han andas och lugnat han hela natten visste inte vad jag skulle göra. Han hade ingen stans att sova och var helt väck.
 
Sköterska: Vad heter du, personnummer (...) ?
Vän: ....
Sköterska: Jag kan inte hjälpa dig om du inte svarar mig.
Vän: Du kan ändå inte hjälpa mig.
Sköterska: Jo, jag är ju sjuksyster!
Vän: Ja, men vad kan du göra? Jag vill inte ha medicin och mår sämre av att prata om det!
Sköterskan: Nu tycker jag att du slösar på min, kommunens och sjukhusets tid och pengar!
 
Min vän som förövrigt är ganska smart babblade massor med sofistikerade läkarord om hur hjärnan fungerar, att alla helt individuella. Han sa vilka mediciner han hade tagit och att halveringseffekten hade gått ut. Han hade bara tagit sina vanliga mediciner och försökte förklara att han inte hade tagit droger utan mådde psykiskt dåligt. Den oförstående sköterskan som såg ut som ett frågetecken, vart upprörd och gick därifrån. Vi fick sitta och hålla kvar han väldigt länge eftersom han var psykotisk och ville springa ut.
 
Efter ett antal timmar, någon gång vid halv fyra kommer hans totalt oförstående farmor och hämtar honom. Istället för att eventuellt lägga in en människa som mår såpass dåligt valde de istället att kontakta hans förmyndare. Nu har han förmodligen ännu mer ångest och hela kvällen är som ett svart hål."
 


Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Vi mot dom

 
Bra blogg om att må psykiskt dåligt och ändå jobba och stå i, ha ett "normalt" liv. Vill också krossa tabun
vilket vi gillar. http://vimotdem.blogg.se/
 

Månadens psyk




"Jag vill rekommendera Söderhamns öppenvårdsmottagning, och framförallt skötare/kbt-terapeut Sarah Persson-Nordh som varit fantastisk under tiden jag gått där.
Har alltid tid att lyssna, tar mig alltid på allvar när jag behöver hjälp och är ett underbart bollplank.
Vill även passa på att rekommendera Dr Anna Svensson som också jobbar där
- noggrann, ödmjuk, lyssnar och tar mig på allvar.
Ni är stjärnor i mitt stundtals svarta mörker."

/Anonym
 


Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


RSS 2.0