Psykiatrin.blogg.se * 2008-2018

Den största bloggen om psykiatri 2008-2018. Nu nedlagd.

Bloggen i backspegeln

Kategori: Information

När jag började blogga var detta bara ett utryck för det som hände MIG i psykiatrin.
Kunde människor som jobbade inom psykiatrin verkligen vara så otroligt dömande, ointelligenta, ständigt omedvetna om vilka grodor de kastade runt om sig och vilket tabu de själv var med att skapa med tunga jävla tegelstenar.
(för vissa evangemang fick denna tröja användas)
 
Så var det bara jag som reagerade på detta?
Näe. Bloggen började få in fler och fler människor som upplevt och tyckte samma sak. Det blev citat på de som sagt idiotiska saker, men det var från början viktigt att hylla dom som var bra.
Psykiatrin utgår från människorna, inte som sjukvården där man behandlas med teknik, diagnoseras med teknik och blir hjälpt av teknik. Psykiatrin klarar sig inte med teknik (det finns ingen självuppehållande-räddnings-maskin). Ändå anställs idioter ibland till psykiatrin. Det hela är väldigt enkelt. Det är låg lön, låg status, lågt ansvar men hög maktutövning för dom som går igång på det.
 
Jag började samarbeta med nästan ALLA organisationer som har med psykiatri att göra. Fanns vi så fanns dom. Även om utbytet inte kanske alltid sågs här så fanns det stora diskussioner och heta ämnen. 
Jag fick annonsförfrågningar, det var inte kissie-style visningar i antal, men jag vill INTE tjäna pengar på något som en blogg som ska hjälpa människor. Det vore helt.. dumt. Det var ju NI som gjorde bloggen dessutom.
 
 
 
Bakom varje hörn fanns en förrädare. Den här kopierades till en stor FontainHouse Psykiatridag eller nått,
aldrig kom jag över det ;) Gamla gubbar som snodde den rakt av,
 
 
 
 
Ångestloppet hade en jäkla media pådrag. Vi blev filmade och fotade. Jag hamnade på något sätt med i URs film och fick dra mig ur, Jag hade ett nytt jobb och kunde inte bli kopplad med psykiskt sjuka.
Det kan jag fortfarande inte. Jag skulle åka ut med huvudet före.
 
Senare gjorde vi 1500 liv.se  då vi uppmärksammade att dessa liv släcks per år, 4 per dag, i självmord. Det kan ni läsa mer om  här på sidan. 
 
What does it all leeeeeaaad to?
Hur det slutade för mig vill ni inte veta? Jag har fortfarande inte fått behandling, och kommer aldrig få behandling. Why? Mesta dels pga den här bloggen och de människor och enheter som jag har  kritiserat.
För man får ju inte kritisera en döende vård. Annars då? Jo folk som jag har kritiserat har anmält bloggen tusentals med gånger, hackat den och försökt få ner den?
Mina egna anmälningar mot vården har ökat med ca 2 per år haha. Socialstyrelsen får ligga i med att kasta ut varningar till höger och vänster. Polisen har också fullt upp med alla dom anmälningar psykiatrin själv gjort, men dumma som de är går de alltid ut med felaktig information som leder till tillbakaledes anmälningar om förtal och brott mot sekretesslagen.
What doesn't kills you hurts the killer
 
Så just nu ligger bloggen uppe och har det bra. Mjuknar lite i sin tidigare glans men vad gör det. Den här bloggen är till för de som behöver det. Hittar du vad du behöver then go ahead.
 
Jag vill tacka min vårdkrets som jag bestämt ut själv.
Med kärlek vill jag hålla er kvar i resten av mitt liv.
Som jag älskar er på riktigt.
En dag ska vi skiljas åt på min begravning.
 
Jag som expert ;) har tre tips till dig som är i psykiatrin som patient.
1.) HA ALDRIG MED PSYKIATRIN ATT GÖRA
2.) Kunde du inte hindra dig själv från detta. Se till att du har en EGEN vårdkrets som du själv filat ihop.
3.) Skit i om folk hatar dig, anmäl de som beteer sig som skit, ta dina rättigheter på stort allvar,
och ta inte skitet om dina skyldigheter. Du har ingen skyldighet att le och må bra när du inte gör det.
4.) Håll dig borta från berondeframkallande mediciner så långt det går. If that doesn't work, överdosera inte.
Det är precis vad dom vill.
5.) Skriv av dig, eller gör någonting av din ångest så att den får utlopp.
 
mvh
Psykos
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2012. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar

Kvinnor & rättspsyk

Kategori: Diskussion

Aftonbladet har haft en hel serie om tjejer som bor & behandlas i samma byggnader som brottslingar. T ex Camilla som du kan läsa om här: http://doden.blogg.se/
Det var ingen politiker som brydde sig. I Almedalen valde man att väcka frågan på nytt, och politikerna ageerar som om det här är ny information, när det varit så här i flera år.
Läs här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15070982.ab
Här är några av politikernas uttalanden, tänk på det nästa gång du ska rösta/ kan rösta
.

Vad tycker du om att unga kvinnor som inte har begått något brott vårdas på rättspsyk?

 

 

Mats Gerdau (M):

– Det är klart att ingen tycker att det är bra. Det kan ingen tycka. Jag hoppas att man kan lösa det här så att tjejerna får bra vård som också är ­säker och trygg.

Barbro Westerholm (FP):

– De ska absolut inte vårdas tillsammans med de som har begått brott. De ska ha särskilda enheter där de behandlas, vårdas, rehabiliteras. Om vi inte kan komma åt det krävs lagstiftning.

Kenneth Johansson (C):

– Det känns som ett fullkomligt misslyckande, jag blir bedrövad över att det fortfarande ­förekommer. Att det inte finns alternativ kan möjligen vara en förklaring, men inte ett försvar.

Agneta Börjesson (MP):

– Det är helt fel. ­Tyvärr är det bara rättspsyk som kan erbjuda en vårdplan, den vanliga slutna psykiatrin liknar mest förvaring. Det är otäckt att rättspsyk används som hot.

Lena Hallengren (S):

– Jag tror inte att det finns ­någon som tycker att det här är bra. Det är en stämpel som skapar en väldigt märklig känsla. Om SKL nu har fått i uppdrag att ta fram kunskap om vården borde de också titta på hur den ska organiseras.

Eva Olofsson (V):

– Jag tycker att det är totalfel. Unga kvinnor som mår dåligt ska självklart inte till rättspsyk. Den kompetensen borde finnas inom den allmänna psykiatrin.

Per Ramhorn (SD):

– Det är naturligtvis förskräckligt. Man måste börja med att satsa på fler vårdplatser inom barn- och ungdomspsykiatrin. De här tjejerna har haft problem redan i unga år.

Göran Hägglund (KD): ”Landstingen har ett jättestort ansvar att säkerställa att varje person får relevant vård. Det är uppenbart att de har för liten kapacitet att ­möta de behov som finns hos unga personer som behöver övervakning och vård dygnet runt”.

 

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2012. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar

Ylv* H*lst

Kategori: Diskussion

En till kommentar har trillat in om YH som har/hade bedömningssamtal på Globen öppenpsykiatri
(Enskede/Årsta/Vantör)
 
"Har varit på bedömningssamtal hos YH. Kallt bemötande som får en att känna obehag. Som patient är man skör och beroende av dessa människors bemötande och välvilja. Det är tillräckligt förnedrande att vända sig till psykiatrin, att dessutom bli bemött med nonchalans är inte konstruktivt för någon part. Jag skulle kalla det maktmissbruk. Har dock erfarenhet av en fantastisk psykolog. De finns också!"
 
Här hittar ni fler kommentarer!
 

Samlat Ylv*

Tänkte vi skulle samla ihop allt om YH som kommit in eftersom vi fått
många kommentarer från flera personer - under åren!

YH kallar sig psykolog och arbetar på Globens Årsta Vantör
psykiatriska öppenmottagning.

Tidigare inlägg om Ylva Holst:
http://psykiatrin.blogg.se/2010/march/en-nedstigning-i-helvetet.html
http://psykiatrin.blogg.se/2011/january/utvecklingsstord.html
"Himla skönt att läsa att nån annan också tycker att denna Y är väldigt kall. Jag var hos henne en enda gång för flera år sen, på en bedömning för om jag skulle få gå på psykoterapi eller ej. Kände mig jättenervös och obekväm under hela detta samtal Hon fick mig att känna mig oerhört liten. Inte ett leende under hela samtalet! Kändes verkligen skönt att få gå därifrån!
I övrigt så kände jag mig väl bemött på Årsta-Vantör, men jag kan inte säga att det hjälpte mig så mycket att gå dit. Läkaren verkade inte riktigt veta hur hon skulle hjälpa mig med min depression och ärligt sagt verkade hon rätt deprimerad själv och jag fick alltid bara träffa henne ihop med mentalskötaren som jag gick på stödsamtal hos. Mentalskötaren var en älre kvinna som försökte vara varm och mjuk, men på nåt sätt låg det inte för henne. Hon gjorde alltså definitivt sitt bästa, men jag kände mig inte helt bra ihop med henne ändå. Däremot är jag tacksam för att hon alltid ringde upp väldigt snabbt efter att jag lämnat ett meddelande! På det sättet kände jag mig väldigt väl bemött. Men som sagt, denna Ylva..."



"Jag har råkat ut för YH, kallare kvinna får man leta efter. Hon hälsade knappt på mig, efter att lyssnat på min historia i 5 min (människan har aldrig träffat mig innan) bestämmer hon att jag skulle passa bra på Psykoterapienhetens Gruppterapi, vilket jag förklarade inte var en bra idé, detta helt utan gensvar.
Kom till psykoterapienheten och fick veta att det bästa för mig var individuell Psykoterapi...men tack vare att Ylva skickat in en anmälan om Gruppterapi så får jag nu vänta x antal månader tills den nya remissen för enskild psykoterapi är färdig och det är min tur att gå där."


"Fanns andra patienter som hade blivit utsatta för sexuella övergrepp (så 
dom förtjänade tydligen hjälp, men inte jag, eftersom jag inte blivit
utsatt för såna övergrepp?)

Besöken bestod av att jag sa en mening och därefter höll hon monolog i
15-20 minuter om något jag inte förstod. Så länge hon fick hålla sin
monolog var hon nöjd, men när jag försiktigt avbröt för att fråga vad
det hon pratade om betydde; det var då hon blev irriterad och otrevlig.

Hon sa "Du ska respektera mig!" och påstod att jag hade problem med
bristande respekt för auktoriteter. Jag frågade henne då om jag varit
oartig mot henne. Hon svarade att det hade jag inte. Då frågade jag om
jag hade varit otrevlig mot henne. Det hade jag inte heller varit,
svarade hon. "Vad är det då som är problemet?" frågade jag. Då upprepade
hon att jag hade problem med att visa respekt för auktoriteter. Hon sa
att hon hade gått hela psykologutbildningen på X antal år och eftersom
hon hade gjort det skulle jag visa henne respekt! Mitt problem med
bristande respekt skulle vi "jobba med" sa hon. Jag försökte då få veta
på vilket sätt jag hade visat henne denna "bristande respekt", men det
hade hon inget svar på."

"Hej!

Jag blev så glad att det fanns ett inlägg om denna YH, jag känner mig inte längre ensam om vad jag upplevde hos henne. Jag gick till henne för bedömning om psykoterapi. Hon sa flera dömande saker om hur jag förhåller mig till min omgivning. Jag tycker inte att hon ska säga personliga komentarer om mitt sätt att leva när det inte är henne jag ska gå i terapi hos. Hennes jobb är att utreda och hålla en ganska neutral roll mot mig. Vi ska inte inleda en terapeutisk relation utan träffas två gånger för bedömning."
2011-01-27 20:01:09 Kommentarer och kärlek (1)
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2012. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar