Psykiatrin.blogg.se * 2008-2018

KOMMENTARER:

• AnoNym säger:

  2014-04-21 | 15:32:26

  Det finns SÅ mycket dåligt att säga om avd. 51, som tex idioten Basil Ali som är överläkare. Jag önskar jag orkade sitta och skriva ner allt men det gör jag inte. Men är du en "jobbig" patient, tex du skadar dig, du är utåtagerande, du äter inte, du har mycket ångest och kräver mycket av personalens tid, ja då kan du räkna med att bli utskriven varken du vill det eller inte, för då är du inte "villig att ta emot deras hjälp". Kommer du dit på vårdintyg/LPT tas det bort direkt i de flesta fall. Oftast får man höra att "man får komma tillbaka om det blir värre", även fast man precis berättat hur suicidal man är och att anledningen till att man är där är att man dagen innan försökt hoppa från en balkong det har ingen som helst betydelse. Personalen i övrigt är som robotar de flesta. Har sett folk sitta och gråta i korridoren, någon sitta och SKÄRA sig i korridoren, men personalen ignorerar allt. Ja, det var en liten del av skiten som händer innanför de dörrarna iaf. Just det. Du får gå ut nästan direkt, helt själv, helt oberoende av vilken anledning du är där. För allt på 51:an handlar om EGET ANSVAR. Så vill du ta livet av sig så önskar vi dig bara lycka till, typ.....
  

  Svar: tack, precis vad jag upplevde också... måste få fram sanningen om avd 51 och Akutdelen på St göran. Typ NU!
  Läs här :)

• Jhna säger:

  2014-04-26 | 15:34:43
  Bloggadress: http://nattstad.se/jhnanetzell

  Den värsta inläggning jag har varit med om var när jag fick LPT på St. Göran i Sthlm 2009. Jag hade försökt hoppa framför t-banan och blev omhändertagen av både väktare och polis.
  
  Inne på St. Göran hamnade jag på en avdelning bland grovt schizofrena människor (många var äldre män) och personalen ignorerade mig totalt när jag ville fråga om något, ha mina mediciner eller få prata av mig.
  
  Jag är inte från Sthlm, och var bara i stan på besök, och när jag sa detta till personalen berättade jag också att jag hade djur hemma i Karlstad som jag behövde få komma hem till. "De får självdö", fick jag som svar. "Det får du se som ett resultat av det du gjort."
  
  När jag skulle ringa hem till Värmland och mamma bad hon om att få prata med skötaren som stod bredvid mig och "övervakade" samtalet. Han svarade då att "han inte gillade telefoner."
  
  Jag blev påtvingad ECT-behandling, blev avtänd på benzo och lyrica som de inte ville ge mig men fick efter fyra-fem dagar åter bli släppt ut i det fria. Den dagen lovade jag mig själv att aldrig göra mig illa på det sättet igen, för det var verkligen det värsta jag varit med om.
  

  Svar: Gud va hemskt, jag känner igen det här... va är de för människor på St Göran egentligen, känns som de förlorat all mänsklighet där inne. Kram!!!
  Läs här :)

• lotta säger:

  2014-05-13 | 21:08:57

  Åh 1988 var jag inlagd på avd 94 på st görans barn och ungdomspsyk.
  Det fanns nästan ingenting att göra, man rökte, och såg på tv. Ingen brydde sig om att jag blev matförgiftade en kväll. Ingen gick in och frågade mig hur jag mådde, men nästa dag fick jag inte äta fast jag kunde. Det var början på ett nytt liv att vara där. Var inlagd i 3 månader.
  

  Svar: sjukt...
  Läs här :)

• Erik Puke säger:

  2016-07-15 | 07:03:11

  Avd. 51 räddade mitt liv! Har bipolär sjukdom (+ Aspergers syndrom), var djup deprimerad våren 2014 och kom med igensydda armvener och någon liter+ förlorat blod St. Göran, Stockholm (min unga dotter upptäckte - av en slump - sin döende pappa och kallade på ambulans).
  
  Efter en rad snabba besök på olika akutavdelningar kom jag till oasen av förståelse och vänlighet: Avdelning 51!! Jag har ALDRIG blivit så vänligt, respektfullt och korrekt bemött i hela mitt 53-åriga liv. Av ca. 10-15 i personalen, fanns det endast EN(!) medelålders gnällig, kaxig och snorkig sjuksköterska (klimakteriebesvär???).
  
  Doktor Ali Basil var med sin torra humor och stora kroppshydda, en suverän, behaglig och briljant läkare. Alltid lika roligt att gå till måltiderna, som serverades växelvis av grupper ur personalen. Och vi ska inte glömma den gulliga tjejen som håller i "pysslet" på onsdagarna(?).
  
  Jag har varit tre gånger på Avd. 51, gjort entré i ett djupt bipolärt skov, och ALLTID blivit utskriven som en ny, frisk och livshungrig människa.
  
  Och jag har som bonus fått en hel del nya varaktiga kompiskontakter bland mina olyckssystrar och -bröder, vilka varit patienter på 51:an.

• A säger:

  2016-08-26 | 20:41:45

  Kommenterar fast gammalt inlägg. Bara varit på st Görans akut en gång ca en månad sedan. Vänder mig alltid till Rosenlund men det var mitt i natten och dom hade stängt. Ringde dit först men killen jag pratade med sa till mig att bara komma ganska ohyfsat.. Tog mig in dock och blev mött av en sjuksköterska som jag faktiskt gillade. Hon prata med mig direkt och verkade som hon faktiskt brydde sig. Gick igenom frågor som varför jag var där och om jag hade någon aktuell kontakt. Hon satte mig i ett rum, tog blodtryck och låste in mina saker i skåpet sen tog det bara fem minuter innan läkaren kom. En ung kvinna som bara måste ha varit läkare i någon månad. Lyssnade knappt på vad jag sa och sa åt mig att hon kunde ge mig någon sömntablet och sen skicka hem mig. Var väldigt självmordsbenägen men blev inte lyssnad på så gav tyvärr bara upp tillslut när det var som att prata med en vägg och gick hem
  

  Svar: fyfan vilken skit
  Läs här :)

• Anonym säger:

  2017-06-05 | 19:39:32

  Jag måste få skriva av mig !! Ligger nu inne på avd 51 St: Göran psyk har svår ångest !
  Denna avd är det värsta jag har varit med om .. Det finns några guld korn till sjuksköterskor manligt och kvinnligt dom är helt underbara .. Sen kommer man till skötarens .. Dom flesta saknar Emoati .. En del är helt utan respekt för patienter .. Så argsinta och otrevliga .. Jag finner inga svar som passar.. Helt galet att dessa får i överhuvudtaget arbeta med människor .. Jag mår inget bättre men väljer ändå åka hem .. Aldrig mer avd 51