Psykiatrin - den enda vården utan läkarkontakt

 
 
 
Det är något speciellt med psykiatriker. Det är den enda läkargruppen som endast förlitar sig på subjektiv andrahands-information (journalanteckningar) ifrån sjuksköterskor och andra (läs: mentalskötare) som inte ens har utbildning eller legitimation att göra utvärderingar eller journalanteckningar på patienter.
 
Psykiatriker kan göra bedömningar utan att träffa patienten/ Dig.
De kan gå på subjektiva upplevelser ifrån personalen som inte ens innebär defenentiva värden. De har (oftast) inga blodprover eller röntgensvar att gå efter, eller någon konkret status ( typ svullet ben) utan ska göra en
Objektiv bedömning på dig fast på Subjektiva värderingar och journalrader.
 
Är patienten självmordsbenägen? 
Man kan säga att det finns 3 steg i detta som alla innebär hur man tolkar och subjektivt värderar patienten.
- Har patienten planerat självmordet?  Vissa behöver inte ens planera, vissa har alltid samma tanke och tillvägagångssätt. Man behöver inte planera speciellt mycket, så länge man har "grejer" hemma.
 
- Har patienten förberett självmord?  Det har visat sig att många inte ens har det som begår fullständiga självmord, det låter som att man behöver en hel inköpslista för att koka ihop detta.
 
- Har patienten självmordshotat förrut?  OM ja kommer du till 99% inte få hjälp andra gången. "Vargen kommer" är nämnligen så pass använt att det kan både användas som en ursäkt både när patienten är vid liv och efter ett självmord. 
 
Övriga saker som hur de beskriver Hur du mår.
Har du ångest och i vilken grad.
Kan det eskalera till att du gör illa dig själv?
Hur du beskrivs som person? Ett "litet" framför Nedstämd eller Deprimerad kan gör att läkaren
avfärdar att du ska få hjälp.
 
Du kan prata med en mentalskötare. Om inte mentalskötaren ställer rätt frågor eller rätt Ledande frågor
kan svaren och informationen variera enormt. Ett "hur mår du" ger egentligen ingenting.
 
Mentalskötaren kan i sin tur i sin subjektiva mening berätta för sjuksköterskan hur de upplever hur du mår.
 
Sjuksköterskan kan i sin tur i sin subjektiva mening utifrån Den informationen skriva ned/prata med läkaren om hur du mår.
 
En läkare ska sedan göra en bedömning på dig utan att träffa dig,utan att höra din röst eller förtvivlan,
utan en mänsklig kontakt med dig - göra katastrofala beslut utifrån en Tredjehandsinformation.
Neka inläggning, neka vård alls, ordinera mediciner utan att fråga om du tål dom eller om de fungerar på dig, neka fortsatt kontakt - eller neka till att vilja göra en bedömning alls. Och alla dessa missförstånd! Känner du igen detta?
 
Ingen annanstans i vården går det till såhär, och ingen annanstans i vården blir du nekad att prata med 
en ansvarig läkare om du begär det. I all annan vård är det en läkare som ger dig diagnos och behandlingsplan. Alla beslut är grundande på faktiska uppgifter om din hälsa.
 
Det är vanligt att patienter blir felbehandlade pågrund av miss i kommunikation och bristfällig överföring av faktiskt information i somatiskt vård.
 
Tänk på hur många liv som hade kunnat räddats i psykiatrin om läkare hade verkligen satt sig ner med varje patient eller bara pratade med dom på telefon,  och inte förlitade sig på en tredje hands subjektiv bedömning... 
 
 
 
 

Lex Joakim fortsättning


Groteska masker som psykisk sjuka

I

 
 

SE VIDEON HÄR: http://www.bbc.com/news/uk-scotland-31437439

Storbritannien använder man masker i utbildningen för skötare inom psykiatri för att porträttera de sjuka. Det motiveras med att skötarna ska leva sig bättre in i rollen då de inte ser deras lärare. men maskerna är gjorda i Hollywood för filmer och ser groteska ut!


Vad tycker ni? 
Är det rätt att sätta på groteska masker i detta syfte, eller blir det bara en ännu större klyfta och framställning av att psykisk sjuka är "fula gubbar" när det faktiskt inte går att se på ytan utan finns hos alla?

 

"Hollywood prosthetics helping trainee mental health nurses

12 February 2015 Last updated at 10:26 GMT

Prosthetic masks made in Hollywood are being used to help trainee nurses in Aberdeen learn about mental health issues.

The life-like masks are worn by tutors at Robert Gordon University to create scenarios for the students to deal with.

It is thought to be the first institution in Scotland to use the masks.

BBC Scotland's Kevin Keane reports."


Svär & rök cannabis :)

 
Angående denna lista som ni kan läsa om här: http://psykiatrin.blogg.se/2014/october/ga-ner-i-vikt.html
så fick jag en kommentar som tog upp lite intressant fakta..
 
 
Den version av listan som artikeln handlar om verkar hämtad ur boken "Kognitiv terapi - modeller och metoder" från 2006, http://www.gleerups.se/gleerups/extramaterial/uni-hog/pdf-filer/40647610_kognitiv_terapi-modeller_och_metoder_formular.pdf 

Men listan som idé har funnits i olika skepnader sedan 1970-talet, och använts i blandade sammanhang. 
http://ori.emergebeta.com/files/Static%20Page%20Files/PES107.pdf 

När dialektisk beteendeterapi för borderline personlighetsstörning utvecklades i början av 1990-talet följde en version av listan med. 
http://www.dbtselfhelp.com/html/er_handout_8.html 

Men man kan hitta lite av varje. Förutom att vara enormt lång innhåller följande lista godbitar som "svär åt en person" och "rök cannabis" ;) 
http://www.healthnetsolutions.com/dsp/PleasantEventsSchedule.pdf 

Gå ner i vikt!

Lite sent.. men läs gärna om listan som ska göra patienter glada.
Fick själv en sådan lista på WEMIND i Stockholm där listan var kopierad från någon bok från 90-talet
som florerat inom BUP.
 
Jag fick då en som 28-åring en lista på saker som skulle göra mig "lustfylld":
◊ Tänka på vad jag ska göra när jag kommer hem från skolan
◊ Spela gameboy
◊ Spela fotboll med kompisarna
◊ Göra Oboj
 
Detta var typ en av 100 tips jag fick i en kopierad bunt med papper. Jag sjävklart helt balalajka på terapeuten som givit mig detta
- utan att ens ha tittat på vad hon ger ut.. när hon tittade själv höll hon med mig.
Har ni fått någon sådan här lista, skriv nedan.
 
 
http://www.dn.se/sthlm/158-glada-saker-skulle-forhindra-sjalvmord/
 
 
 


ATG fälls

 
Många av er tyckte det inte var kränkande och hänvisade till sig själva
men vi måste också tänka på framtiden, och barnen som tar efter media. 
Vissa sa att det är bra att uppmärksamma bipoläritet, men till vilket pris?
 
Reklamens nackdelar:
 
* Skapar ett medlidande för fölet för att pappan blir bipolär och fölet måste göra allt och pappan
tittar bara på TV.
 
= Skapar en illusion om att bipolära föräldrar inte kan ta hand om vare sig sig själva eller sina barn,
och att de inte finns i arbetslivet, vilket var enligt de senaste undersökningarna en av de största
fördomarna i arbetslivet.
 
* När fölet säger att pappan blev bipolär och slutade jobba finns det ju en humoristisk touch. Det ska vara lite humor att slänga in en diagnos. Han blev dessutom bipolär efter att mamman åkt iväg.
 
= Avdramitiserar inte diagnosen utan förlöjligar den. Vissa har sagt att diagnosen har uppmärksammats,
men till vilket pris? Informationen som man får om pappan stämmer inte ens in på bipoläritet.
 
* Det är också enbart mamman som har sagt något bra, och då är det ändå mamman som lämnar sitt föl (?!)
men pappan som stannar blir syndabock bara för att han blivit bipolär (?).
 
= Påvisar att det är SÅ syndigt att få en psykisk sjukdom, att det faktiskt är värre än att bli lämna sitt barn.
 
 
Det är vad jag tycker, försök tänka utifrån vad t ex barn kan lära sig av reklamen och
all publicitet för en diagnos inte är bra publicitet - som t ex Persbrandt som gått ut med att han är bipolär och "medicinerar" på sitt sätt.
 

Skämta på akuten?

Aftonbladet har en webb-tv som heter Viral TV då dom igenom olika fenomen
De skulle försöka titta på Nyancat så länge som möjligt, dock ska dom dra det 
till det yttersta och skämta om att man kan få psykiska men.
Då går dom till S:t Görans psykakut i Stockholm och pratar med nån läkare i väntrummet (!)
och typ snackar om att man kan må dåligt av det.
 
Alltså borde inte S:t Göran vara mer professionella än så än att sitta och skoja om ett internetklipp?
Finns ju en anledning till att S:t Göran är ett av landets mest hatade psykiatrier i Sverige.
 
Verkar att vara jäkligt inne med att skämta med psykisk sjukdom nu för tiden
Vissa tror att man ska kunna skämta om allt medan som jag anser att det är väldigt lätt
att skämta om allt.

För det andra så trodde jag att väntrummet på psyk var otillåtet att filma i, man ser t o m
en patient gå in genom entrén.. alltså är vi apor i bur nu också?
 
Klippet ser ni här: http://tv.aftonbladet.se/webbtv/noje/underhallning/viraltv/article52723.ab
ca 7.43  min in.
 
Vad tycker ni? Ok att driva fallet till psykisk sjukdom? Ok att filma i väntrum I psykiatrin?
 
 
 

Svar från Mia

Mia svarar så här: 

"Hej! Jag menade naturligtvis inte att man får skylla sig själv om man har en psykisk sjukdom. Då om någonsin behöver man ju hjälp. Dessutom är det ett "och" instoppat i meningen istället för ett "eller" vilket gör att det känns hårt. Jag menade om man inte förmår det (av olika anledningar, så som t ex vid psykisk sjukdom) eller fyller sitt liv med skit (som jag själv gjorde) hur ska man då känna mening. Inget likhetstecken mellan att inte förmå och att fylla sitt liv med skit. Det blir en skillnad när man läser. Jag är ledsen att jag missade detta i genomläsningen av intervjun. Och för att några av er har tagit illa vid sig. Jag hoppas verkligen att ni förstår att jag står på er sida. 
Vänliga hälsningar Mia Skäringer"

Kränkade mot bipolära?

 
 
Skriv vad du tycker!
 
 

Barns psykiska hälsa

 
Ibland går det frammåt. Hoppas detta införlivas i hela Sverige.
Tänk så mycket man kunde hjälpa barnen.
Jag har skrivit tidigare om att det behövs mer sånt här upp i åldrarna på skolan.
Ett barn borde få träffa psykolog en gång om året - själv - för att kunna hitta
familjeproblem, diagnoser, mobbing mm.
Vad tycker ni?
 
Artikel från Dagens Medicin
 
 
 
 

Vad ska du rösta på?

 
Läs hela artikeln HÄR

#otillräcklig - en hycklande kampanj

Det är väl ingen som missat Aftonbladets "satsning" #otillräcklig ?
 
 
Först reagerade på hashtagen och tänkte "jaha de måste mena att psykvården är otillräcklig,
- fan det var ju riktigt smart!!" Hehe. Så fel man kan ha. Vi får ändå inte glömma att det är 
NÖJESBLADET som har denna klick-kampanj!
 
Så här skiver Jan Helin som är "publisher" : 
 
 
 
Det handlar alltså om att vi ska tycka det är okej att vara otillräcklig..?
För att krossa tabun går alltså människor ut å säger "jag är också otillräcklig hallå det är okej". Jag tror inte att vårat (psykiskt sjuka) problem med tabun eller psykiatriska vården att VI känner oss otillräckliga?
 
Det är ju vården som är otillräcklig, och andra människors fantasier från Aftonbladets sensationsrubriker
"PSYKSJUK KNIVHÖGG DEN OCH DEN".
 
Det är alltså fortfarande tabu att vara psykiskt sjuk, men inte "otillräcklig"
Varför inte bara #psyksjuk - hashtag? Nej det går ju inte, psyksjuk vill ju ingen vara! 
Gå runt och knivhugga folk å ha sig.
 
Asså jag är lite otillräcklig - inte psykiskt sjuk! 
 
Låt mig skratta. Haha. Var tog tabu-krossningen vägen? Den blir ju bara ännu större!!
 
Och dina berättelser?
Ja fast - berättelser från vanliga människor vill de inte skriva om. Enligt min kontakt med Nöjesbladet har man riktat in sig på "offentliga människor" - kändisar för att det attraherar människor mer.
Kampanjen är precis som en kampanj på H&M - den slutar snart, och då har den genererat ett antal klick.
 

 
Men okej då - jag ska ge kändisarna en chans!
Vad har de då att berätta om sina psykiska sjukdomar?
 
Martin Timell: (numera glad)
 
 
 
Men hallå psykvården! Varför har ingen sagt åt oss att vi bara kan prata med vår ångest så blir det bättre när vi står på ett högt berg? Åh va bra att han berättade att panikångest inte är någon fara, jjag som trodde att folk faktiskt kunde ta livet av sig i en panikångestattack. Va härligt.
 
 
 
Vem mer har vi då som kan tipsa om oss bra saker så vi slutar med att vara psykiskt sjuka.
Jo den alltid löpsedelsaktuelle - Morgan Alling:
 
 
 
Ah tack Morgan, att jag inte fattat att jag kunde bli av med min psykiska sjukdom bara jag slutade inviga köpcentrum. Hade jag vetat det tidigare hade jag inte stått här på Bollnäs torg.. sluta jobba kan ju alla göra.
 

 
Okej men några riktiga berättelser finns det väl?  Så här ser det ut på Aftonbladets sida:
 
 
 
#otillräcklig - SÅ KAN DU BLI MER LYCKLIG!!!
Samtidigt som Aftonbladet kör på sin yttre fasad om kampanjer som handlar om att vi ska sluta tänka oss själva som otillräckliga, att yngre personer hetsar att vara perfekta på alla möjliga sätt, att psykvården inte räcker till, och att folk inte söker hjälp - samt krossa tabun.
 
Detta i vimlet av artiklar om hur smal du kan bli snarast, hur lycklig du kan bli, vilka kläder du måste ha i höst, och vilket som är det viktigaste sminket för dig. Sorry - hyckleri.
 
De som engagerat sig i detta är Suicide Zero som jag tycker är bra och som säkert behöver publicitet,
men Aftonbladet är inte rätt plattform - och om man ska vara med i något tycker jag man måste få fram det viktiga som handlar om psykvård och självmord, otillräcklig vård och att människor ska våga säga att de är psykiskt sjuka - inget hittepåord som gör att alla är lite psyksjuka. Alla är inte det, förlåt.

Kanske ska man börja en hashtag #litecancerkanske för den som känner sig lite förkyld. Ungefär samma sak.

 
 
 

Någon som inte hoppat på kändis-träsket är Filip Hammar som förstår att detta

snarare har en djupare grund än tabu-brytning.

 

En sådan här kampanj är färdiggjord långt innan. På tidningen väntar man på att en stor kändis ska ta livet av sig och sedan sätter man igång ett format som redan är planerat, man samlar kändisar för att få igång flera klick. Kampanjen rider på Robin Williams-vågen. Ska det behöva va så? Att vi bara bryr oss så fort någon känd person dör?

 

Nöjesbladet går ut med att man har prioriterat kändisar? Vet ni varför? Detta enligt den telefonkontakt jag har haft på Nöjesbladet:

För att det är nöje - för att där centrerar man sig på kändisar. Det är ingen djupgående journalistik - journalisterna som arbetar med detta är nöjesjournalister. Inte konstigt att det blir lite fel.

 
 
 
 
 
 

Ska man bara nöja sig med vilken journalistik som helst för att vi ska höras? Jag tycker inte det, jag tycker att detta är #otillräckligt.  Jag tycker vi är värda mer, och en mer värdig journalistik om oss.

 

#alla känner någon - men ingen är någon, man är bara lite #otillräcklig, lite #lagom
 

Så trött på demon-snacket!

Här kommer ett diskussions-inlägg om det senaste mediadrevet i självmordssenastionsjournalistik-anda,
om du tycker att det är jobbigt att läsa så hoppa över detta inlägg. Vid självmordstankar - läs detta inlägg.

 
Som vanligt när kändisar begår självmord, speciellt i Hollywood, blir det ett jäkla pådrag i sociala medier.
Enligt Ûberkristna i USA så är det en synd att ta livet av sig, och du hamnar i helvetet.
Andra kristna tankar, men även de flesta andra religioner som rastafari och islam där självmordsförsök är ett brott,
kan åsikter som dessa yttras:
 
* Självmord är ett val
* Självmord är själviskt
* Det går aldrig att förhindra ett självmord
 
Detta används självklart också av andra "vanliga" människor. Oftast för att slippa känna av den egna skulden och ansvaret i hur andra människor mår omkring dom.
 
I det senaste drevet som varit den senaste veckan har svenska medier gått ifrån pressetiken, d vs att man aldrig ska skriva hur en person begått självmord, man ska inte komma med olika spekulationer till varför, man ska helst inte presentera en bild på personen ifråga eller alls bidra till sensationsjournalistiken.

Varför är enkelt - det bidrar till de som mår dåligt att få tankar på självmord och de som har tankar att på självmord att utföra dom.
 
Ofta kommer anhöriga etc nästan alltid att svära sig fri från allt ansvar och allt annat, även om vården till 99% har varit bristande i behandlingen av den som avlidit. Med detta kommer rubriker och förklaringar på att ingen kunde hjälpt personen, och att personen hade "demoner" som inte kunde tyglas.  Ett exempel:
 
"
 
"

Är så otroligt trött på demon-snacket. När utomstående pratar om "demoner" är det som att folk vill distansera sig från människor och säga "Ja men han hade demoner du vet - det går inte att göra nått åt sånna varelser, jag svär mig fri från allt ansvar". Känns som en gammal fabel, och som om vi är tillbaka på medeltiden.

 

Samma sak gäller den tweet och bild som cirkulerat i det senaste Hollywood-självmordet. Där självmord istället romantiseras som den enda utvägen för psykiskt sjuka.

 

"The tweet, sent out Monday at 5:56 p.m., shows the genie from the 1992 “Aladdin” with the message, “Genie, you’re free,” which is a line from the film."

Vad jag vill säga är att om man är en ostabil person just nu som har och har haft självmordstankar så ska man undvika läsa dessa artiklar alls. Och komma ihåg 3 saker när du ser dessa rubriker:

 

* Självmord är inte ett val, att må dåligt är inte ett val. Du har inte valt att må dåligt.

* Det finns hjälp, kortsiktig och långsiktig - kämpa för din rätt att få hjälp. Du har rätt att få hjälp.

* Du har rätt att må bra, och det kommer att bli bättre.

 

Här kan ni läsa ett bra blogginlägg av "Om vikten av kaniner".
 
 

Psyk-festivalen?

Alternativ psyk-flagga..
 
 
 
När kommer psyk-festivalen?
När kommer kändisar ur garderoben med sina diagnoser som inte är den "härliga" ADHDn?
När demonstrererar psykpatienterna för sina rättigheter?
Att vara gay/trans etc är inte tabu längre enligt min åsikt.
 
Att vara psykisk sjuk är fortfarande tabu. På arbetsplatsen, i familjen, i samhället,
i den somatiska sjukvården och t o m - i den psykiatriska vården!
 
Psykiskt sjuka har en historia precis som homosexualtiet, kvinnor i allmänhet, och "svarta" slavar.
Det enda som är skillnaden är att ingen gjort uppror än.
Alla ställer upp för varandras skillnader och olikheter - men fortfarande inte för psykiskt sjuka.
 
Psykiskt sjuka är det enda som är accepterat att fortfarande hata, vara rädda för
och ignorera. Det finns inte ens en sida som uttalat står på dess sida, ingen diskussion i media om ens vilka rättigheter vi har.
 
Bara konstaterandet av att vi fortfarande dör, och att statistiken ökar.
Men, varför ska människor bry sig om döda människor - när de uppenbarligen inte har något värde?
 
Det alltid förklarande "valet", att någon väljer att ta livet av sig. Är detsamma som att säga
att homosexuella väljer sin sexualitet, att kvinnor väljer sitt kön och att svarta väljer sin hudfärg.
 
Då låter det helt plötsligt korkat eller hur?
 
 

Psykisk sjukdom - och kreativitet?

Igår i P1 Sommar-program så var värden Simon Kyaga som är överläkare i psykiatri.
Intressant om korrelationen mellan psykisk sjukdom och kreativitet. Han tar även upp
hur media framställer psykisk sjukdom och lite av tabun..
 
Lyssna här
 

Första meningen: "För några år sedan träffade jag en patient på den psykiatriska akutmottagningen i Stockholm."

Sista meningen: "Personer med psykisk sjukdom är inte bara sjuka, de är helt enkelt vanliga människor som drabbas av en sjukdom, fast, förstås, kanske lite mer framstående och kreativa än de flesta av oss."

 

I sin forskning, berättade han i sitt Sommarprogram, hittade de just detta samband. Kyaga och hans kollegor undersökte sambandet mellan psykisk ohälsa och kreativa yrken – ett samband som mycket riktigt fanns. Men det var inte bara personerna som led av psykotiska sjukdomar där verklighetsuppfattningen är förändrad som hade kreativa yrken, utan även deras friska släktingar.

Simon Kyaga och hans kollegors resultat möttes först med stor skepsis – ”skulle något så funktionellt som kreativitet vara förknippat med något så dysfunktionellt som psykisk sjukdom?” På julafton satt han och skrev om den artikel som skulle presentera resultatet, det skulle ta ytterligare flera månader innan de till sist lyckades få den publicerad. När resultaten väl nådde forskarvärden spreds den snabbt över hela världen.

Kyaga avslutar sitt Sommarprogram med att kritisera hur psykiskt sjuka personer dagligen möts av fördomar: ”Personer med psykisk sjukdom är inte bara sjuka, de är helt enkelt vanliga människor som drabbas av en sjukdom. Fast kanske lite mer kreativa och framstående än de flesta av oss.” 

Studien och artikeln som Simon Kyaga refererar till i sitt Sommarprogram hittar du i en länk nedan.

Om Simon Kyaga

Ingick i en forskargrupp som presenterade världens största studie på sambandet mellan kreativitet och psykisk sjukdom. Nyheten spreds snabbt över hela världen. Doktorerade vid Karolinska institutet på detta samband i mars i år. Är vetenskaplig sekreterare i Svenska läkaresällskapet och Psykiatrifonden. Höll ett uppskattat TEDx-talk om relationen mellan galenskap och genialitet.

- För mer än tvåtusen år sedan frågade sig Aristoteles: Varför är det så att alla som blivit framstående inom filosofi, politik, poesi eller konst är melankoliker? I mitt Sommarprogram kommer jag ge svar på den frågan. Att Aristoteles hade rätt, varför han hade rätt, och vad det kan göra för att hjälpa oss att bekämpa en av vår tids största orättvisor. 


Det är OK att vara hobbydeprimerad




Det är inte OK att vara deprimerad. Kanske för att begreppet är så uttjatat av medias depp-artiklar med tips på vad du kan göra åt påhittade problem som dåligt väder etc. 

När du säger att du är deprimerad och sjukskriven kopplar "vanliga" människor med den Depp de kände juni 2014 när det var dåligt väder och tycker att du e löjlig. 

Människor vet inte bättre bara. 
Här kunde Aftonbladet givit plats åt en djupdykande artikel i psykiatrin. 
Men istället - dessa meningslösa artiklar om Ingenting. 



Försprång

Människor är rädda för psykisk sjukdom.
Varför?
De är rädda för det mörker som omger dom, att det kommer sluka dom, och att de själva blir sjuka.
 
Människor som inte varit längst ner på botten har ingen aning om hur det känns eller hur de kommer att uppträda.
I rädsla och panik, distanserar sig människor från psykisk sjukdom som de gör mot t ex hemlösa.
Inte för en sekund tror de att de någonsin kommer bli hemlösa - de är för bra för det, de skulle se till att inte hamna där. Samma sak är det med psykisk sjukdom. De tror att de skulle hantera det bättre
- fast de vet, att de har ingen som helst jävla aning.
 
Man kan hamna i en livskris när som helst i livet, precis som att du kan få cancer när som helst,
kan du från ingenstans bli psykiskt sjuk. Du kanske inte ens aldrig blir frisk, du kanske dör i självmord precis
som cancerpatienter i sin cancer. Vad du än säger idag om hur du ska reagera, så vet du aldrig vad som händer
i sekunden det händer, det där som ingen vill prata om.
 
Är du redan psykisk sjuk och varit på botten, så har du ett försprång. Du vet hur det ser ut där nere, du är eller har varit där själv. Du kanske är rädd att hamna där igen, eller att aldrig komma upp, men du vet hur det ser ut.
Du behöver aldrig gå med oron över att gå emot dina egen livssyn om att bara svaga blir psykiskt sjuka,
att det inte finns psykisk sjuka i din närhet fast det naggar i kanten och hela din världsbild kommer snart.. raseras.
 
Utbrändhet är den enda psykiska sjukdomen som börjar bli accepterad.. men det innehar nästan en mening av att du jobbat innan - vilket gör att du förtjänar respekt, och gör det ok att vara sjuk.  Men ska man börja någonstans kanske man måste börja där.  
 
ADHD - något som är medfött börjar också bli OK. Diverse bloggare och artister slänger sig med adhd som om det alltid vore en tillgång till deras omåttbara talang. Som om de aldrig skulle vilja välja bort det, som om alla med ADHD njuter av sina symtom och vältrar sig i sin energi.
 
Borderline däremot, fortfarande en sjukdom som anses som provocerande tonårssjuka med utbrott, en slaskdiagnos där alla tjejer som har det svårt i ung ålder hamnar, fast det kanske finns underliggande diagnoser, eller bara en jävla rad av trauman som gör människor till ovanliga människor.
 
Hur som helst så mår vi dåligt. På riktigt. Allt man kan göra är att le åt dessa fåniga människor som föraktfullt inte för sitt liv förstår hur man kan agera på ett visst sätt, hur ångesten kan te sig eller få utlopp, eller hur tanken om att ta ens eget liv överhuvudtaget förekommer.
 
Dom har ingen jävla aning om vad som väntar dom en dag, och då kommer deras förakt bara slå mot dom själva.

Mobbning av självmordsbenägen på "topp-blogg"

 
 
 
 
 
Kissie - bloggaren som själv varit med i och snyftat i Aschbergs "Trolljägarna" har en historia av att hänga ut andra personer och låter sedan kommentarsfältet hejvillt fortsätta mobbningen.
 
Denna gången skrev en bloggare en kommentar, tyvärr på Kissies blogg.. Dock är det rätt vanligt att vilsna tonåringar och andra småbloggare tittar in på Kissies blogg, vissa för att se på cirkusen och vissa bara för att ha något att förströ tankarna med.
 
Kommentarsfältet har fullkomligt exploderat av mobbning-inlägg mot den tjej som skrev denna kommentar - vilka den utsatta bloggaren själv har sett. Hon beskrivs som attentionwhore, uppmärksamhetssökande, en lögnare, en idiot, patetisk, äckel.... Vilka är dessa människor som hoppar på någon som tydligen redan är instabil?
 
Med psykiskt sjuka får man tydligen fortfarande gå fritt fram? (Kissie) Alexandra Nilsson är som en liten mini-Hitler och alla andra bara hakar på.  Detta visste hon skulle hända, då hon med flit inte avidentifierat bloggaren.
 
Jag är allvarligt oroad över att den här tjejen kommer försöka en gång till pga Kissies inlägg
och kommentarsfältet som expolderat i hat.
 
Vad Kissie själv gör åt detta? Ingenting.. hon njuter väl av cirkusen där hon själv står med piskan..
 
 

"Låt dom aldrig slå ner dig"

NU ÄNTLIGEN ÄR DEN UTE!
 
Jag har i typ ett år hållt på hemligheten att Anna Johansson skrivit en forskningsartikel om
sociala medier och patienter inom psykiatri med inriktning bloggar och bloggforum -
alltså om denna blogg! Jag är så stolt över mig själv och er!
 
Anna Johansson är forskare fil.dr. i entologi samt bitträdande lektor
vid Umeå Universitet och nu har artikeln givits ut i Social Vetenskaplig Tidskrift som ni ser nedan.
Det är en jätteviktigt artikel som sätter ord på det jag inte kunnat få ut själv. Jag
har aldrig träffat Anna och vi känner inte varandra alls, så denna artikeln är bara skriven
utifrån Annas eget intresse.
 
Här är några rubriker som finns i artikeln:
 
  • Hälsa och sjukvård på internet
  • Patientperspektiv på psykiatrin
  • Bloggforumet och patientgemenskapen
  • Bilder av psykiatrin
  • Praktiska svårigheter att få hjälp
  • Nonchalans och trivialisering
  • Straff och skuld
  • Psykiatrin som fiende och möjlighetsvillkor
  • Att blogga för en bättre vård
  • "Psykiatrins änglar" som undantag
  • Sociala medier och den omförhandlade patientidentiteten
 
 
Det är alla ni som bloggar som gjort detta möjligt att bloggforumet i huvudtaget finns.
Jag är så stolt att vi arbetat ihop nu i 6 år med att synligöra och höja våra röster inom psykiatrin.
DU ÄR VIKTIG!
 
 
Här kommer lite axplock ur tidskriften!
 
 












 
 
 

"Lovar att inte hänga mig"

 
 
I en artikel intervjuas Marit Paulsen. Folkpartiet, om hon kommer gå i pension. 
På det svarar hon:
 
 
 
Vafan menar hon? Ingen mer utveckling görs av reportern. Skämtar hon, är hon allvarlig?
Menar hon ta livet av sig? Och hur vet hon att hon inte kommer göra det?
Anser hon att något om självmordshandlingar eller människorna som gör det?
Att hon inte är en sådan svag person?
Varför just Hänga sig? Känner hon någon, har hon sett någon?
Frågorna är många, men det enda svaret vi kan få just nu är att inte rösta på FP.
 
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18805255.ab
 
Tack för tips Jessicka
 

Tidigare inlägg