Jag är inte sjuk



Man kan skicka in psykrealterade dikter också till Psyk-expo. Det gillas!!
PsykExpo är Era texter, bilder, musik, allt som har med psyk och kreativitet :D

Här från baby B!
psykiatrin@hotmail.com





Jag är inte sjuk



jag är inte sjuk, inte sjuk
när jag dansar vilset naken på stadens gator,
fäktar armar, viskar högt,
för stumma diskussioner med trädens skator.

jag är inte sjuk, inte sjuk,
ackompanjeras bara av osynlig musik,
lyfter benen extra högt när jag går,
spatserar förtjust framför en inbillad publik.

jag är inte sjuk, inte sjuk,
mutar smärtan med planlösa rus,
söver demonerna i sprit,
skrattar för länge i tomma trapphus

jag är inte sjuk, inte sjuk,
nätter av skuld och förfärlighetens skam,
men kroppen glömmer bort ibland
fast själen den smet ut och försvann

jag är inte sjuk, inte sjuk,
vårdar vant verkligheten i en trygg psykos
vassa knän mot bröstet,
tystnaden bakom ögonen som bara är till låns

jag är inte sjuk, inte sjuk
jag gick som vanligt och talade med träden
när man tog tag i mig
låste in mig och tog mina kläder

jag är inte sjuk, inte sjuk,
arga händer mot brinnande skinn,
ett vansinne av vita väggar,
förstår du inte att ångesten, den måste spärras in

jag är inte sjuk, inte sjuk
skriker med ögonen men ingen förstår
nej dom tänker inte släppa på remmarna
det är bara i mitt huvud som det är fullt med hål

jag är inte sjuk, inte sjuk,
en sprucken siffra i en skönmålad statistik
sterila händer som viskar mjukt
klirrar med hjälpsamma piller som tyglar panik

jag är inte sjuk, inte sjuk,
det är inte mig dom söver ned,
det är inte mig dom fångat i en bur,
jag har ju gömt mig där dom inte ser.

nej, jag är inte sjuk, inte sjuk,
jag är bara lite annorlunda än ni
men det är inget som man berättar
för i min värld där ljuger man sig fri


/ Baby B - läs blogg här
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar



Förlåt

Dikt från läsare:

 

 

Förlåt över att jag finns
Det var inte meningen att skada
Förlåt över att det jag sa,
jag ska inte tala igen.
Jag har plockat ut mitt hjärta
och gett det till dig.
Du har det i dina händer,
Du har makten i dina händer.
Är det tungt att bära ?
Är det tungt att välja ?
Du gav mig din famn, men jag kunde inte nå den
Du har ju inte valt än,
du har ju ett hjärta i dina händer.
Är det tungt ?
Är det jobbigt ?
Är det värt det ?
Eller förlorar du bara ?
Jag vill till din famn
men du hindrar mig !
Du hindrar mig med mitt hjärta i dina händer.
Välj mig !
Stoppa tillbaka mitt hjärta !
Krama mig !


//Emelie L
 
 
 
 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2011. Vissa länkar kanske ej stämmer.

Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar


Dikter & Text

 
Texter & dikter
Nu kan ni även skicka in DIKTER/ mindre TEXTER som gärna får handla om psykiatrin.
Har ni något på lager så skicka in!

TACK alla för era dikter, jag blir så glad!
Och är alla psykiskt sjuka sjukt bra på ord som ni?
Kram!

*
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar.

''PANIK, HUR FLYR MAN FRÅN RÄDSLAN?''
 
 
Röster ekar inombords
De stampar likt ett barn, tårarna sprutar trotsigt fram
Orden skriker, huvudet gör ont
''Jag vill inte
Vill inte vill inte vill inte''


Hur flyr man från rädslan?
Hur springer man ifrån sina egna naglar?
De river en i största välmening att lindra smärtan
Men egentligen är de elaka
De förstör mitt skinn och alla som får höra blir bara deprimerade
De vill ju att jag ska må bra

Tiden stampar fram
Ingen kan undgå dess smattrande kulsprutor
Jag fruktar den
Och vad den för med sig
Orden varnar mig
Ångesten kommer
SNART
Du kan inte fly


Jag vill bort
Bort, bort, bort
Rädslan som tränger in mig i ett hörn
Ingenstans att smita
Lungorna glömmer bort att de finns
Men hjärtat minns sin existens alltför väl
Tystnaden kväver mig
Trots att den inte sägs vara gjord av materia

(Panik)

Naglarna river mig mer
Röda märken som inte syns
Mörkret är för totalt
Men jag gillar inte solen
Istället är jag ljusrädd
Jag tycker inte om att se världen
Allra minst mig själv,
Och påminnas om att jag tillhör den



Tiden får inte komma
Hur flyr man från rädslan?

 



Det fanns aldrig något du och jag

"grammofonen spelade

dödens skiva, om och

om igen, den stannade

aldrig, utan var på repeat

dygnet runt. skivan sjöng

någonting om rakblads

vasst naggelack som

skar upp huden i små

stjärnbitar med på sydda

paljetter, som du hade

gjort utav ditt eget kött och blod.

 

(du skryter alltid om

dina sår, speciellt

dom där djupa, du fick

när du kom på att

du skulle ha schackrutiga

armar för du vill inte ha

zebra ränder som alla

andra självskadare hade

för du var inte som dom

utan du var annorlunda.)




Men,

minns du den där gången

när vi stog mitt ute i

ingenstans och blåste

såpbubblor, för vi trodde

att om vi blåste tillräckligt

många skulle världen dränkas

med våra giftiga andetag som

var instängda innuti såpbubblorna.

eller den där andra gången vi

var på picknick och regnbågen

lyste starkare och starkare

för varje gång vi såg en

fallande stjärna, och med

alla önskningar vi fick,

önskade vi att världen skulle

vara rosaglittrig som den där

vackra berlocken som föreställde

två brustna och blödande hjärtan.



jag önskar verkligen

att du minns varje detalj

som du och jag varit

med om. det är som

ospelade gittarackord

som är förbjudna att

spela i verkligheten.

du och jag kanske

bara var en förfalskad

illusion som inte egentligen

inte alls fanns, eller en

sagoberättelse i något

barns dagbok,



men en sak är säker,

när du stog där på taket

mitt emot mig, viskade

du jockes ord,

"snurra min jord igen.".

det var då jag upptäckte

att det aldrig fanns något

du och jag, för jag hade

aldrig existerat eller tillhört

världen, iallafall inte i dina ögon."

 


LPT
Dom pratar
om orsak och verkan.
Men jag har öppnat munnen
 i omvänd makt.

De föraktar,
ser på mig
som jag var smutsig.
Suckar.
Hårda ögon,
hårda stängda munnar.
Inga ord
trots hur jag mår.

 Inga Hej.
 Inga då.
Inget nu.
Och nuet är allt jag har.

Fyra väggar
 klär min ensamhet
fönster och dörrar
är bara torn
 bevakade av människor
skjuter blickar
som för att döda
den som ens
tänker tanken
att ta sig ut.

De säger att min ålder
- Min bästa tid är Nu.
Ditt bästa Jag är Du.
 Man är förlorad.
Jag är förlorad.
Vi är förlorade.
Svek och inga förlåt
säg inte att jag
är värdefull

när dom dödar
skadar nerver
 inte tar ansvar
för handling
för ord
för vägen
till självmord.


Nidvisa om Hagsätra psyk

(Melodi: Alpens Ros)

Jag hamna en gång
upp på Hagsätra psyk
Det var jobbigt som fan
men jag härdade ut.
En man kom och sa
"Jag är läkare här"
Det var Bengan him self
och bara början tyvärr.

Så nu ska jag sjunga
en visa om er
Jag blir så bedrövad
när jag eder ser
Det börjar med
ångest och piller för mig
och slutar med
våldsdåd och bälte så säg.

Men Bengan sa
"Du gå här ej och ta ton!,
Gå till syrran och få
en haldolinjektion"
Men av den blev jag sjuk
och fick åka till SÖS
Jag ska anmäla det
så nu är chefen nervös.

Man kommer med piller
både morgon och kväll.
Kan tro det är för
att jag ska va snäll
Men jag vill va pigg
och fungera normalt
Men då säger läkarn
"Det här har du valt"

På psyket så äter man
mest hela dan
När jag kommer ut
är jag tjockast i stan
Men av det mår jag dåligt
det kan man förstå
Men jag håller stil
och har humor ändå.

Att hamna på psyk
rekommenderas ej
Man blir ju behandlad
som någon jävla grej
Med tvångsvård och lagar
gör dom som dom vill
men jag blir trött
på hur vården går till!


Handöst faller hon ner
efter sin dagliga panik
"jag orkar inte mer"
låter hennes tondöva skrik.


Hon försöker resa sig
men skakar och faller
"kan någon hjälpa mig"
innan mörkret infaller.


Ingen hör flickans rop
när ångesten kryper tätt intill
hennes svaga bönerop
nu när hon nästan ligger still.


Med hennes sista krafter
åker rakbladet längst hennes vita hud
hennes sista kroppskrafter bevisar att
hon vart guds trasiga dödsbud.

 

Hon andades bara panik och trasig ångest
medans hennes spräckta trummhinnor och
trasiga lungor försökte reparera sig från döden.


/Diamanten


Sönderrispad hud


Sönderrispat ansikte av ångestens övertag
hon hade hållt sig så länge klarade inte en till dag
Ögonens tårar blandat med skärsårens varma blod
hennes föräldrars syn tydde på att dom inte förstod.

Dom frågade henne varför hon hade rispat sig så
men hon sa ingenting dom skulle ändå inte förstå
Dom frågade hela tiden men hon nekade och nekade
dom fortsatt och deras tomma ord i huvudet ekade.

Nu är hennes hud prydd med djupa ärr och sår
ansikte, armar, ben till och med hennes lår.

Föräldrarna kollar på henne med en besviken blick
Hon vet att hon är den oönskade dottern som dom fick.


((
Med blicken mot tomma intet
förstår hon vad hon måste göra.
Hon ser hennes spegelbild som suddas ut
nu måste hon på livet få ett smärtsamt slut))


Det finns inget stopp nu
hon kommer alltid vara flickan med sönder rispad hud.


/Diamanten



Plågande själar

(Bortom en verklighet
där det igentligen
inte finns något liv,
Där alla vilsna och
sönder spruckna själar samlats)

(Dom halv svävar i luften
och står på rad och väntar,
vissa ljusnar det lite för
men dom kommer aldrig
att få sitt liv tillbaka.)

(Alla själarna var lyckliga
tills demonerna gav dom mörker,
och alla själarna hade ett liv
tills demonerna plågade dom
sagta till döds inombords.)

*Demonerna ville se friska själar sluta lida
Men istället plågades och torrderades dom
tills dom inte klarade mera och sluta kämpa emot*


[Dom kallas nu Dom plågande själarna på andra sidan]

/Diamanten



Spring, skär och dö.

Jag känner hur paniken den sprider sig,
jag känner hur något mörkt och kallt omfamnar mig.

(spring bort viskar en hes röst)

Jag känner hur mina tårar omvandlats till rött bläck som droppar,
jag känner hur min kropp styr mig till rakbladet och ingen det stoppar.

(Skär dig, se blodet rinna viskar en hes röst)

Jag känner hur någon tvingar mig att säga farväl,
jag känner hur någon sagta suddar bort mig fast dom säger att dom vill mig väl.

(Skriv ett sista brev med blod viskar en hes röst.)

/Diamanten



depressionens hav

En liten flicka som alltid var glad,
Men en dag händer något hon hamnar i depressionens djupa hav.
hon kämpar för att komma ur allt det mörka hon ser,
men det går inte det är något på vägen som ter.

[En liten flicka som vart övergiven känndes det som,
Gatan blev hennes hem ett antal gånger.
Hon fick inte hjälp på det sättet hon ville,
Hon tog till och hamnlade i missbrukarnas värld.]

En liten flicka blev intagen på psyk under flera år,
under till syn hela tiden vart hon än går.
hon blir lämnad ensam under en timmes tid,
Den lilla flickan hade då chansen och tog sitt liv.



[lämmna aldrig en suicidbenägen personensam.
du kan aldrig veta vad som kommer hända]


/Diamanten



Hon är jag, jag är hon

hon brukar säga att hon gråter
men det kommer inga tårar.

(hon gråter svagt på den spruckna insidan)

hon brukar säga att hon skriker
men det kommer inget ljud.

(hon skriker tomt på insidan)

hon brukar alltid le på utsidan
(Men den maskerade ledsna minen finns på insidan)

hon lever och ser så frisk ut när man ser henne
(Men hennes onda demon har kalkat ett svart innre på insidan)


hon är jag
jag är hon


luften börjar ta slut, jag andas tomt

/Diamanten



Verklighetsinsikt


Här finns en salig blandning
av galenskap och desperation
här är alla på en tillfällig landning
från onda tankar och frustration

"Vi ska rädda dem alla
med piller i olika färger och tvång
vi ska hindra dem från att fortsätta falla
och från att döda dem själva gång på gång

Vi ska samla dem alla
ge dem noter till en obegriplig klagosång
vi ska stänga in dem i det innersta rummet
och få dem att förstå att vägen tillbaka är omöjligt lång."

/ Linnea



Dödsdömd

Jag står på den högsta höjden
beredd att falla ned
jag väntar på Dödens utsträckta hand
redo att följa med
och i verkligheten är jag bara en av alla dem
i sjukvårdens långa led

jag målar ränder av mina känslor
ritar gränser mellan liv och död
jag ser ingen annan utväg
än den som bränner mina fötter med glöd
och inte förens vid slutet av tunneln bedöms jag
som en av dem i nöd.

/
Linnea

Brutal ärlighet

Ett för mamma,
ett för pappa.
ett för mammas sambo
och ett för pappas sambo.
Tre för alla lärare,
tio för socialen.
Minst femton för BUP
och tjugo för resten av världen.

det är vad ni får
för att ha försökt hjälpa mig
det är vad jag ger mig själv
för att ha nekat den hjälpen.


Varför jag inte låter
ambulansmän och vårdpersonal
få varsitt sår
är för att det är de som räddar mig
gång på gång
när ni misslyckats.

/ Linnea

Frihetens straff

Det var varmt, sådär sensommar varmt,
allt var fortfarande grönt
och det var så fint.
Vi ställde oss på den lilla bron,
hon berättade om buddismen,
att Dalai Lama hade varit där
och att han hade gjort den där äckliga ån helig.

Vi gick tillbaka på en smal stig
över små kullar med högt gräs
medan solen brände oss kärleksfullt i nacken
och fåglarna flög runt våra tankar

Sedan kom vi fram till en mur av kalla tegelväggar
och hon låste upp dörrarna
så att vi kunde fortsätta gå i de svala korridorerna,
de med okrossbara fönster
så att hon kunde låsa upp nästa dörr.



Det kändes som en illusion
värmen, fåglarna, buddismen och grönskan
det kändes inte som en bit av friheten
utan mer som ett straff.

Så jag drog den kräkgula filten över mig och blundade.
Stängde dörren, ville vara ifred.
Den öppnades alltid igen,
jag stängde den alltid igen.
Jag ville inte vara där.
Jag ville inte vara någonstans;
Det var därför jag var där.

/ Linnea

 


 

Minnen som plågar mitt inre
som glas skärvor som skär i själen
och lämnar ett tomrum
med spruckna blödande sår.

minnen som skapar oönskad ångest
och slutar med en blodig handled.


sömnlösa nätter som skapar blod och tomfyllda skrik
som börjar med att ångesten tar över och övergår till panik.

[TabletterRakbladTårarAlkoholDroger]
Men ingenting hjälper.

Det känns som panikångesten varar förevigt
sekunder känns som minuter och minuter som timmar.


/Kitty



du viskar orden till mig älskling
men ändå skär dom in djupt i hjärtat
mina tankar försvinner in i en ström
av det du nyss viskade till mig.
(cutcutcutcutcut)

Du visar mig vad du vill att jag ska göra
så tydliga och klara bilder som är i minnet
bilder som endast du kan styra över och få bort
varför gör du så hära mot mej baby.
(cutcutcutcut)

Du har alltid varit min bästa vän
men så försvinner du bara utan ett spår
inte ens mitt blod hade följt med dig
hur ska du klara dig utan mig.
(cutcutcut)

Du vet att jag är den som uppfyller dina krav
men jag missbrukar din existens av fel skäl
du är inte till för att skära med älskling
men jag vet att du tycker om att jag gör det.
(cutcut)

Du vet att du kommer fortsätta vara min vän
för du finns med mig överallt hoppas du vet det
för jag har dina syskon med att uttnyttja
din egen familj för att skapa ärr på min vita hud.
(cut)

Dina viskningar blev svagare och svagare
och tillslut tystnade du helt.

Det som alltid skulle vara vi två.

/Kitty


 

Bälten mot rakbladstörst
tabletter som ångesttröst

vak mot destruktiva tankar
i ändlösa korridorer jag vankar

Ni satte lås på mina fönster
sade att det var för att bryta destruktiva mönster

Ni fick mig att se döden som ett alternativ
sade "Prozaq ger dig ditt liv"

Ni fick mig att svälta, att sluta le
allt ni gav mig var mörker, det enda jag nu kan se.


/ thoughtful

 

Blodröda tårar

Det knakar i de gamla huset.
Rysningar kryper i dom kala väggarna.

Hon hör hur någon viskar hennes namn. viskningarna susar och flyger genom de mörka

rummet. En rysning går genom hennes magra tunna kropp.

Ångesten kommer krypande ur ut alla ådror

 

Blodet droppar från hennes sargade handleder

hennes vita klänning färgas rött blandning med smuts.

Blodröda tårar rinner ner för hennes bleka tunna kinder

ögonen färgas blodröda,

det långa svallande håret färgas av blod.


Det knakar under hennes såriga fötter glasbitar

trycks in i dom sköra fotsulorna.

hon flyr spring. vänd dig inte om

hennes trasiga klänning omsluter

den bleka darrande sårade kroppen.


Det plågande ansiktet vänds bort.

hon sluter ögonen. röda strimmor

rinner ner för kinderna

försöker gömma sig bara sjunka och försvinna

/Johanna


Dollar

just här
var ska du här och göra?
det är ju mitt hjärta
och mitt liv!

hålla på och
möblera om
Nu?
jag behöver ju någon
som stannar

ett stannande Du

utan dollar
i fickorna
tio per ord
hundra per timme

var min mamma
baka bullar
jag kan vara din dotter
jag kan ge dig något
..tror jag

jag kan väl ge dig något?

men som att jag
aldrig kan såra dig
och tro mig
jag har försökt


så kan jag aldrig
få dig
att älska mig
och tro mig
jag försöker fortfarande


du är ju
- trots allt
allt jag har.

/K



/ A road back to nothing


Patent

De säger
att vi arbetar
mot ett mål
du och jag

men
du arbetar förgäves
och jag ser på
så säg
inte
så.

Du har ett
moraliskt patent
eftersom du får betalt
och jag är patient

men jag gav dig aldrig
min mammas roll
mitt hjärta antog dig
för att få kontroll



jag är inte
en vuxen person
som inte fungerar
jag är ett
barn
som du manövrerar

och jag bygger väggar
så jag inte kan se dig
även om jag vill
för du kan inte dö
om du inte finns till.


låt mig
låta dig gå

så blod
kan få stannas
och vårat mål
besannas.

/K

N

N.
Jag förstår
du har gjort klart

den här
relationen
är död

jag hängde upp repet
och du
sparkade bort stolen

N, det är helt okej.

psykiatri
är siffror och nummer
nedtystnad av känslor
skådespel
och heiarki

överläkares pistoler
i munnen
lösa skott
mot hunden
vi ligger på golv
tuggar på ben

blandas med damm
numreras
utan namn
i journaler
och i färdigrätter
från centralköket

jag var inlåst
i mig själv
och du låste upp
och låste in mig
mellan fyra väggar

med snöutsikt

N, det är helt okej.


jag sparkar på stolen
med dig
knyter repet
med dina händer
lägger små piller
under tungan
om du
bara du
sluter mina ögon
åt dig.

/K

noll

jag är en nolla i systemet
plus minus noll
människor som jag
är bara tankar
som begravs
bland vårdenheter
skenligheter

det finns inga
omständigheter
här

alla pushar
väntar
och knuffar

hoppa nedför
din bro
rusa framför
tunnelbanor
gå aldrig tillbaka
till gamla vanor

socialstyrelsen
vill ha med dig
i sin ungdomsstatistik
fonus vill begrava
ditt rika lik

ingen bryr sig
om vad de gjort dig
ingen ber om förlåt
psykiatrin drar
i alla sina trådar

vårda de som inte behövs
neka de
som bara förstör

de där
lyckliga
människornas
liv.

/K


diagnos

Diagnos
säger läkaren
han har inget hår
på huvudet
men massa skägg

Det har jag vetat
sen jag var sjutton år
säger jag
men vet ändock väl
att ingen tror mig

Enhetschefens ord
stimulerar
självmordsinstinkter.
Alla på mottagningen
är upprörda pågrund av dig.


Diagnos
säger läkaren
men allt jag hör
är Dödsorsak.
Du är sjuk
men du dör inte av det

säger skägget som rör sig

Nej du har fel.
Jag är sjuk
och lever inte av det.

Det kan man lära sig
säger behandlaren
Men jag har lärt mig
i hela mitt liv.
Serotoninen svajar
och den här vården
är som vegitariska hajar

Nu är det jag som är utelåst
från normalt
på papper

ingenting har förändrats
bokstäver ersätts av tal
tal ersätts av känslor
känslor ersätts av hat
och hatet göds av
psykiatrin.

Våren nalkas
och vården urkalkas
jag är bara skal
frikortsmissbrukare
på apotek

samlar på kölappar
till döden
och somnar in
när ingen vet.

/K


Plundrar

Dom kommer varje dag
med ett piller i taget
men av alla som kommer och går
lämnar ingen spår
som du

Det är ingen som bygger längre
det finns inget tillstånd att bygga
något nytt igen

du är mellan varje samtal
som ljudisolering
jag kan inte höra
vad dom säger
men jag repeterar ditt namn
om och om igen

Vissa människor bara går igenom en
vilket försvar man än sätter upp
du liksom plundrar och går
och man sitter ensam kvar och undrar
vart tog du vägen då?

Jag saknar dig
på ett trasigt sätt
du fattas mig
inuti sett.

/K


Illustrera



En mycket fin illustration av en läsbloggare :)
Tack!

Glöm inte att bloggforumet även är till för Er att anonymt eller icke anonymt
få ut era alster i bild, form och musik till en publik som förstår vad ni menar :)
Välkommen med allt ni har :) psykiatrin@hotmail.com

Allting läggs under vår kategorie Psyk-Expo!

Ångestmonster


ÅNGESTMONSTER



Så här er mitt ångestmonster ut, därför började jag undra,
hur ser era ut?


Syfte 1 : Psykiatrin ska förstå hur vi upplever ångesten
Syfte 2:  För andra att känna sig mindre ensamma med sina monster, vi är många där ute som har dom!
Metod: Alla får skicka in bilder på ångestmonster.
Utförande: Alla bilder lades upp som skickades in
Resultat: Se nedan
Slutsats: Vinnaren får en psyklåda:
 

HÄR ÄR VINNAREN!

Johanna
Juryns motivation: Det enkla ångestmonstret med flera armar som griper tag i en från alla
håll och kanter. Uti det svarta lever den med sin gråskala. Med sina horn kan den köra in
de i hjärtat när man försöker unvika den. Dess röda ögon som är ren ilska, och den
kluriga och smått sadiska uppsynen av ångestmonsret. Den fluffliga kroppen är välkänd
som ett litet grått moln bidrar ibland till en välkänd trygghet att vila i.





 Andra finfina bidrag:







Galleriet

Bilder av läsare:

Skicka in bilder på hur det känns att vara psykiskt sjuk, känslor, döden, ångest
demoner - you name it och fotgraferar, ritar, målar.
Allt kommer läggas upp i ett galleri där vi displayar alltihop!
Gimme gimme gimme. Skriv en liten beskrivning med!
Konst är ju konstigt - och vi är konstiga så skicka in!

Bidrag so far:


Av: Linnea




Av: Anonym
Hur ångesten gör en förlamad. Hur tomheten omsluter en.


Av: Anonym
Att se ut från sin mörka värld, till andra sidan - den ljusa sidan där alla andra lever.


Av:
Obalans
Frukostbild
    

Av: Linnea Forsberg
I medicinburkarnas land



Av: Anonym
Madrass



Av: Anonym
Ensamheten, en hand som söker gemenskap.



AV: Elin


Av: Elin


Av: Karolina



Av: Karolina


Av: Karolina



Av: Elin


Av: Karolina


Av: Karolina





Psykiga bilder
Känner du till någon konstnär som utfört psykig konst som
skulle kunna förklara hur Du känner inuti. Här är några exemplar.
Glöm inte att jag måste ha fullständig källa.
Mejla in på psykiatrin@hotmail.com



Bas Jan Ader - I'm too sad to tell you



Bas Jan Ader - Broken Fall
("Det är ett konstnärskap som kretsar kring ett enda tema, nämligen den metaforiska och komiska konsekvensen av människans längtan efter det sublima och det oundvikliga fall denna strävan leder till") Källa.



M.C Escher - Eye





Hugo Simberg - Sårad ängel




Döden
ur filmen "Det sjunde inseglet"



Källa


Radiohead - OK Computer