Mina två liv


RUTS PROJEKT 365 DAGAR SELFIE!

Ett event jag hittade i Stockholm på söndag!!
 
http://us9.campaign-archive2.com/?u=cd4b01a98223181f437620a16&id=fabd35178b
 
 

Självmordshot - ?

 
 
 
 
 
 
KOM INTE HÄR OCH HOTA MED SJÄLVMORD!
 
Hur många av er har inte fått höra det av självaste psykiatrin?
 
MEN DU TAR JU ALDRIG LIVET AV DIG!!
 
Som de sa på Enskede Årsta Vantör psykiatri till mig, och även sa klassikern:
 
RING BEGRAVNINGSBYRÅN OM DU VILL TA LIVET AV DIG -INTE HIT!
 
 
 
"Självmordshot" är ett konstigt ord.
Man hotar inte en person med att skada någon annan än sig själv,
man informerar om den överhängade risken
av självmord - alltså på en själv - ingen annan.
 
Ändå blir folk upprörda för att man informerar om att man mår så pass dåligt
att man inte vill leva längre?  Varför?
Är det SÅ provocerande och är människor så själviska att de bara tänker
på att de själva får informationen? Att DOM tycker det är jobbigt, eller?
Skrattretande, fakiskt.
 
Finns det flera hot?
Kanske cancerhot? Kan man ringa akuten och Benbrottshota?
Strokehota? Hjärtinfarktshota?  
 
Suicid är resultatet av en sjukdom och inget man väljer,
det är just därför man ringer och informerar om att det är åt den vägen
det verkar gå.
Och har man en liten del av sig själv (som kanske håller på att försvinna)
som VET att "nu ska jag ringa psykvården" så ta tillvara på den.
Senare kan det vara försent.
 
Och får man fel svar, kan det leda till döden.
Ja detta är ett hot till psyk- personalen.
Ta självmordsinformation på allvar!
 
 
Och skrota det vedervärdiga ordet "SJÄLVMORDSHOTA"
 
 
 

Dagbok från sluten avdelning

Tips från läsare:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/356906?programid=3052

"Låt dom aldrig slå ner dig"

NU ÄNTLIGEN ÄR DEN UTE!
 
Jag har i typ ett år hållt på hemligheten att Anna Johansson skrivit en forskningsartikel om
sociala medier och patienter inom psykiatri med inriktning bloggar och bloggforum -
alltså om denna blogg! Jag är så stolt över mig själv och er!
 
Anna Johansson är forskare fil.dr. i entologi samt bitträdande lektor
vid Umeå Universitet och nu har artikeln givits ut i Social Vetenskaplig Tidskrift som ni ser nedan.
Det är en jätteviktigt artikel som sätter ord på det jag inte kunnat få ut själv. Jag
har aldrig träffat Anna och vi känner inte varandra alls, så denna artikeln är bara skriven
utifrån Annas eget intresse.
 
Här är några rubriker som finns i artikeln:
 
  • Hälsa och sjukvård på internet
  • Patientperspektiv på psykiatrin
  • Bloggforumet och patientgemenskapen
  • Bilder av psykiatrin
  • Praktiska svårigheter att få hjälp
  • Nonchalans och trivialisering
  • Straff och skuld
  • Psykiatrin som fiende och möjlighetsvillkor
  • Att blogga för en bättre vård
  • "Psykiatrins änglar" som undantag
  • Sociala medier och den omförhandlade patientidentiteten
 
 
Det är alla ni som bloggar som gjort detta möjligt att bloggforumet i huvudtaget finns.
Jag är så stolt att vi arbetat ihop nu i 6 år med att synligöra och höja våra röster inom psykiatrin.
DU ÄR VIKTIG!
 
 
Här kommer lite axplock ur tidskriften!
 
 












 
 
 

Sol

 
"Har du varit ute idag?"
Nr 1 på Toplistan 
"Psykiatrins mest frekventa irrelevanta fråga"
 
 
"Åh Sol och promenad! Kan livet bli bättre?
Åh all min ångest försvinner av en promenad och i solen dessutom!
Herregud här har jag suttit inne i flera månader och varit psykiskt sjuk i flera år och inte fattat
att lite sol gör att jag mår asbra.
Inte bara MÅR jag bättre utan jag ANSES MÅ BÄTTRE så fort solen kommer fram!
Att jag inte fattat det här tidigare. Jag som suttit inne hela mitt liv och aldrig vetat om att sol funnits.
Tänk om jag hade fattat det här på sommaren, då hade jag aldrig mått dåligt då. 
Det fattas bara en kopp te...."
 
 
Jag tror det är det här psyk TROR att jag ska säga när de KONSTANT nu på vårkanten
som en blixt från klar himmel instruerar mig att gå ut i solen OCH ta en promenad.
 
Jag fick snällt förklara för tanten på psyk idag att jag inte alls är hobby deprimerad utan
har psykiska sjukdomar och om solen hade hjälpt mig någonsin med min psykiska sjukdom
så hade jag inte behövt söka hjälp hos dom, speciellt eftersom jag nästan är på psyk konstant under sommaren.
 
Jag vet inte om det är att hobbydeprimerade kändisar som typ Alex Schulman skriver krönikor om hur ALLA människor mår bättre av sol samtidigt som självmordsstatistiken går upp ju mer sommar det blir,
eller om det är den eviga Förväntningen att vi som psykiskt sjuka helt plötsligt inte längre ska ha ångest
och må skit så fort den tittar in, ute. Dessutom sätter man mer ångest och stress på de som då Inte har gått ut - eftersom de har MISSAT sin stora chans att må bra idag. No pressure.
 
Det är ofta som personalen inom psykiatrin refererar till sin egen hobbyångest och glömmer allt
om psykiatriska sjukdomar - på sitt jobb!
 
Är det någon mer som är trött på det EVIGA tjatet om fint väder, promenader och sol?
 

SPF Svenska Psykiatriska Föreningen

 
Kanske inte så mycket för patienter men för läkarna.... de kanske snarare skulle behöva läsa lite från oss..
ska jobba på det :)

Plåsterkampanjen!


Självhjälp

Hej
Jag fick ett tips om denna sida:
 
 
Som även kan hjälpa vid psykiskt funktionshinder. Klicka för att kolla in :)

Psyktips

Fick en kommentar :)

"Hej underbara!
Jag har just haft ett av mina utbrott och funderar på hur alla andra gör för att få vården att ringa tillbaks. Det måste vara fler än mej "de glömmer bort" och samtidigt undrar jag vart gränsen går. Hur mycket ska man tåla? Hur mycket måste jag orka tjata? osv. Du förstår säkert problemet. Jag önskar nästan nån form av gemensam lösning. Exempel: efter nitton bortglömda samtal, bör man maila verksamhetschefen med ett standard mail. Eller precis vad som. Jag önskar iaf en diskussion. Jag känner att det här är rätt ställe att vända sej till. Tack på förhand! kramar"

 Vad har ni för tips?

Mina professionella tips är:

Om du inte får hjälp med det du behöver
1) Skriv ner vad du vill ha hjälp med, hur detta påverkar dig, och hur och när man kan nå dig.
2) Konntakta Chefssjuksköterskan, din läkare och tillsist verksamhetschefen.
3) Kontakta en patientorganisation.
4) Be en anhörig kontakta och beskriva allvaret.
5) Be oss på psykiatrin.blogg.se om hjälp :)

Läs gärna:

Få hjälp av lagen och Patientorganisationer
 
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer. Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar

Det är så det ska vara!

 

Tips till Psykiatrin är nu uppdaterad efter nya tips!



Hur ska man som personal inom psykiatrin vara, för att vara bra dvs :) ?
Kom med förslag om vilka egenskaper personalen borde ha allt i från utbildning till empati!

Och så vill jag ha förslag på Hur Psykiatrin skulle se ut, och då tänker jag mest på
slutenvården. Ska det vara mer färger, mindre patienter, ett pingisbord eller mer personal etc..?

Hur ser er Drömpsykiatri ut?
SKRIV SKRIV SKRIV
detta ska ut till alla avdelningar och mottagningar inom psykiatrin.. SÅ SKRIV PÅ.

Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.



Tack alla läsare för era tips! Forsätt skicka in.
Det här är vad vi samlat in hitills, en del saker kan verka självklara rent allmäntmänskligt,
men tro mig och oss patienter, psykiatrin kan vara mer omänsklig än vad man tror... 



   Vi patienter drömmer om att..




Personal

♥  Alla "mentalskötare" ska ha utbildning för sin titel.
♥  All personal som arbetar inom psykiatrin ska ha utbildning om olika psykologiska tillstånd och psykiatriska sjukdomar.
♥  All personal ska kunna visa empati.
  All personal som söker jobb inom psykiatrin ska gå igenom lämplighetstest av en psykolog.
 
Bemötande
♥  Personalen bemöter alla personer värdigt och frågar om personen och tar sig tid att lyssna.
♥  Personalen ska vara  konsekventa och hålla på regler och löften.
♥  Målen ska vara att patienten ska må så bra som möjligt, inte att patienten ska sluta vara "ett problem".
♥  Om personalen sitter och läser och pratar med varandra vill inte patienterna störa,
gå istället runt och prata med patienterna och fråga om det är någon som vill prata eller ha sällskap!
♥  Personalen ska inte svära och använda skällsord mot patienterna.
♥  Personalen ska be om ursäkt när dom missat att rapportera, glömt något viktigt etc.
♥  Skrik helst inte ut "HÄR ÄR DIN MEDIIICIIIIIN" i trapphuset vid hembesök med medicin.
♥  Personalen skall svara respektfullt och tillmötesgående även om en patient ringer till sin jour mer än 1 gång om dygnet.
♥  Personalen ska inte lägga på telefonen, mitt i ett samtal eller utan en avslutningsfras! 
♥  Använd kroppskontakt! Att hålla någon i handen kan vara tusen gånger mer ångestdämpande än tusen ord.
♥  Gruppbestraffning är ingen fungerande behandling. Straffa inte alla patienter för att en av dem kanske råkar göra fel en gång för mycket.

Psykologiskt

♥  Personalen ska fråga alla patienter om de vill prata, även de som är blyga och tillbakadragna.

♥  Det finns inga universallösningar som passar alla.  T ex hjälper inte att ta en promenad för alla.
♥  Det kan finnas en anledning till varför man vägrar äta - fråga varför!
♥  Personalen ska tala om för patienten när de är bestämda och förklara att de inte är arga, det misstolkas ofta.
♥  Personalen ska säga att t ex "Nu känns det som du är arg" istället för att säga att till patienten att denne ÄR arg.
♥  Personalen ska inte utgå ifrån att patienten äter medicin eller är sjukskriven.

♥  Personalen ska inte nämna familj/barn/husdjur som en anledning att leva - för att man borde ta hand om dom.  Det kan i många fall bara ge ytterligare skuld för patienten att man inte gör det (och borde kunna).
♥  Personalen ska inte utgå ifrån att patienten har kontakt med sin familj, eller "borde" ha det, utan ska respektera hur familjesituationen för patienten ser ut.
♥  Personalen ska inse att det är fullt normalt att ha stora och väldigt olika känslor till sina terapeuter, läkare och personal. Och därmed inte nedvärdera patienter som kan vara arga, besvikna, ledsna eller totalt beroende av sin terapeut/psykiatrin.
♥  Ingen ångest liknar den andra! En patients ångest kan kännas Ny för varje gång och på ett helt annat sätt än förrut. Därför kan det kännas väldigt kränkande för en patient att personalen försöker övertyga om att patienten haft denna ångest förrut.
♥  Sitt ner! Det är grundläggande men sällsynt, att personalen inom psykiatrin är på samma nivå som patienten. På detta sätt slipper personalen se ner på patientern som i en maktposition, vilket kan göra att man känner sig mindre som patient och har mindre inflytande. Är man på samma nivå, möts man som två personer och kan bättre samarbeta.


Psykiatrin

Allmänt
♥  Fler rum på akuten
♥  Var finns hjälpen för de äldre inom psykiatrin? Äldre kan bli djupt deprimerade efter att de gått i pension och/eller förlorat sin livskamrat. Ofta är det hemtjänsten (som helst ska vara där i 1 min och städa och gå) eller senare äldrevården som ska ta hand om detta, ofta helt utan kunskaper om hur man bemöter detta.
Det borde finnas gruppmöten och också anhörigmöten för äldre anhöriga om deras livskamrat drabbas av en svår sjukdom t ex demenssjukdom. Det ska inte vara normalt att vara deprimerad som äldre!
♥  Många barn mår dåligt och har ångest - men tror att det är normalt. Psykiatrin.blogg.se & Co tycker att förebyggande psykologisk hjälp ska ges till barn som ännu inte hamnat i BUP-träsket. Ett samtal med kurator för barn i skolålder en gång om året (minst) där man diskuterar självbild och familjeliv.
♥  Fler DBT-platser.
♥  Olika avdelningar för en bättre delning av patienterna, t ex affektiva sjukdomar & ångestsyndrom och psykossjukdomar.
♥  Inte blanda korttidsboende och långtidsboenden.
♥  Jämna ut färgen på BUP-akuten i Sthlm - och alla andra mottagningar. (lite mer färg i rummen som är gråa&vita, medan det ser ut som om någon spytt ut färgburkar i väntrummet)
♥  Personer i tillfälliga kriser borde få mer hjälp inom psykiatrin (som idag knappt tar emot patienter med en "vanlig livskris").
♥  Avslutande av terapi ska ske med minst 3 månaders avslutnings-period.
♥  Vid avslutande av terapi ska en ny terapeut (om så är fallet) utses och ett överföringsmöte ska ske så att de båda terapierna överlappar varandra.
♥  När patientens terapeut har semester ska patienten få någon annan att träffa och prata med vid behov eller mer.
♥  Bättre rapportering mellan de olika skiften och sjuksköterskorna!
♥  Ogillar man som personal sitt jobb inom psykiatrin, skaffa ett nytt! Patienterna känner av sådant direkt!

Mottagningar/ slutenvård/ öppenvård/ mobilt team
♥  En välkomstlapp med information om avdelningen, mattider och kontaktpersonens namn etc, borde delas ut på alla slutenavdelningar!
♥  Bättre sekretess! (DVS stå inte och SKRIK ut personens för och efternamn på avdelningen)
♥  Mer stimulans på avdelningarna, erbjudandet bör finnas för alla som vill inte bara dom som "kvalar in". 
♥  Varför ska man gå upp så tidigt på morgonen och väckas, när många med psykiska besvär har svårt att sova och sover dåligt om nätterna?
♥  Varför ska alltid rökrum vara nedgångna och utan stolar etc? Ett rökrum ska också vara hemtrevligt (utan saker som kan börja brinna visst).
♥  Om personal inte har arbetskläder ska de ha stora namnlappar som gör att man ser vilka som är personal och patienter, skillnaden är inte så stor annars! Inte bara för patienter utan också för anhöriga. Som psykiskt instabil glömmer man ofta namn, då drar man sig för att fråga om personen inte har namnlapp.

♥  Fysisk undersökning ska ske av läkaren innan inläggning.

♥  Ge patienten tid att plocka ihop saker hemma till slutenvårdsavdelningen, detta skyndas ofta på och stressas.

♥  Böcker och tidningar på slutenvården att låna!

♥ All personal borde presentera sig med för- och efternamn, inte bara läkarna utan också Sjuksköterskorna och mentalvårdarna.

♥ Personalen ska inte sitta i fikarummet i flera timmar, och absolut inte låta bli att öppna dörren om någon patient knackar på. Känns väldigt otryggt att avdelningen är tom på personal flera timmar på eftermiddagen - om någon mår dåligt/skadar sig/får panikattack osv så skulle JAG SOM PATIENT vara tvungen att ta hand om det. 

♥ Om patienten trycker på larmknappen i sitt rum så ska personalen inte ignorera det. Man larmar ju för att man behöver hjälp, inte för att jävlas/störa! 

♥ Inte sucka och stöna och titta på klockan om patienten ber om något, typ ett glas vatten, rena sängkläder, medicin osv. 


På andra sidan dörren


Litteratur: Helena Bergman,
På andra sidan dörren
Kritik - Litteratur
Sverige, slutenpsykiatrin, 2000-talet Helena Bergman


På andra sidan dörren - en berättelse om slutenpsykiatrivården

Johanna arbetar som timanställd på så kallat slutenpsyk och trivs för det mesta med sitt arbete. Hon tycker om människor och försöker alltid ingjuta ett hopp bort från destruktivitet och självmord. Det behöver inte alltid vara svårare än så. Tyvärr sätter arbetsgivaren och arbetsbeskrivningen käppar i hjulen.
'På andra sidan dörren' av Helena Bergman är en verklighetsbaserad bok om hennes egna erfarenheter inom psykiatrin i Uppsala. Vi får se en skrämmande bild av det allt mer genomskinliga begreppet 'svensk välfärd'. Patienter på akutpsyk anses inte vara i behov av psykolog, de ska medicineras och läggas i bältessängar. Helena Bergman skriver också om oskäliga löneskillnader och utbildad personal som alltför ofta undviker patienterna eftersom de är besvärliga. Istället väljer man att gömma sig på kontoret, dricka kaffe och surfa på internet. Någon annan får helt enkelt ta itu med den där trasiga människan i behov av samtal.

'På andra sidan dörren' är en skrämmande återberättning om det som pågår bakom psykiatrins lyckta dörrar. Där empati, sympati och arbetsbeskrivningar behövs som mest för att rädda liv men alltför ofta saknas. Där det också arbetar eldsjälar som på något sätt får hela maskineriet att gå runt, människor med ett genuint intresse för andra och som faktiskt vill göra en insats.
Språket i boken är lättläst och det finns hela tiden en röd tråd som gör det enkelt att hänga med i handlingen. Texten är ibland hård och utpekande och sätter säkerligen sina spår hos de som känner sig utpekade och träffade. I andra delar av boken är skrivandet mjukt, fundersamt och eftertänksamt. Speciellt när det handlar om Johannas egna drömmar, sin familj och sin syster som är missbrukare.
Det är viktigt att ta den här boken på allvar eftersom stora delar av psykiatrin i Sverige inte på långa vägar fungerar. Läs den och våga ta den till dig. Det har sagts förut och det kommer fortsätta sägas så länge vården handlar om att släcka bränder och inte på allvar ge människor verktyg till mental hälsa.

Två veckor efter att boken blivit utgiven, blev Helena Bergman avstängd från sin tjänst inom slutenpsykiatrin i Uppsala, utan förklaring. Enligt landstinget hade avstängningen inte något med boken att göra. Förklaringen blev senare att Helena Bergmans valideringsbetyg inte var i sin ordning. Hon ansågs inte ha kompetens att arbeta på en psykiatrisk avdelning, trots en fil.kand i beteendevetenskap och arbetslivserfarenhet inom psykiatrin sedan 1999. Det som kan vara värt att nämnas är att ungefär 75% av ett 100-tal inte har något valideringsbetyg på skötarutbildning där Helena Bergman arbetar. De har aldrig hamnat under lupp, men så har de heller inte tagit bladet från munnen. Helena Bergman har utan problem tentat av kunskaperna för skötareutbildningen och är åter timanställd tack vare fackliga förhandlingar och hot om Jo-anmälan. (Martina Kopra)

Köp Länk
 
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

BUP



Hej!
Nu håller jag på att informera BUP Sverige om sidan.
Skulle behöva gott och ont om BUP, berättelser och tips hur de kan bemöta barnen bättre.
Vad är deras brister? Behöver något ändras politiskt?
Skriv anonymt såklart: PSYKIATRIN@HOTMAIL.COM!

Några röster..

"Jag går hos BUP nu, och jag tycker att de är bra, iallafall där jag går. Men jag känner flera som inte tyckte om det alls. Men jag tycker att psykologen tar mig på allvar och gör sitt bästa."


"Hade dom reagerat när jag var yngre hade mitt liv sett annorlunda ut idag! Dom visste att jag hade ett helvete hemma, dom visste om att jag hade väldiga humörsvängningar med vredesutbrott men nej inget gjordes! "


"Enda erfarenheten jag har av BUP det är via min dotter som går där nu för sin ätstörning och jag har bara positivt att säga om BUP vi har varit i kontakt med. Men man hör många som är missnöjda med BUP så det är nog väldigt olika var man bor i landet men naturligtvis även hänger det nog på lite annat där med tror jag bl.a. vi är olika som personer och det spelar en stor roll det med hur man upplever saker och ting.
"


"Jag tycker att Bup har vart väldigt bra emot oss, de är förstående och hjälper till väldigt mkt. De har väldigt mkt kunskap och kommer med väldigt bra råd. "

"Dock får man inte tag på dem när det behövs, och de har alldeles för få lediga tider så när man väl akut behöver hjälpen finns den inte där. Det är mycket brister i systemet, men den största är nog brist på människor. De har inte tid med alla och kön är skamlig för att ens få chansen att få hjälp."

"Men jag tycker att för att BUP ska kunna bli bättre så tycker jag att dom ska kunna erbjuda trygghet. Att man faktiskt kan bygga upp ett förtroende för en terapeut och sedan få behålla henne. inte känna som att man är en börda eller till besvär och när dom tröttnar på en så bollar dom en vidare till någon annan."

Länk:
Olivia Linds upplevelser av BUP


Bra
• Kista Bup, som faktiskt var väldigt bra, men det var privatägt på entrepenad av något vinstdrivande vårdföretag vilket naturligtvis skapar mycket positivt i och med vikten i att kunderna faktiskt är nöjda med vården de får.
• Personalen var snälla och tog sig tid.
• Det var inte någon typisk sjukhusmiljö på avdelningarna eller behandlingshemmet.
• Det fanns mycket att göra inne på avdelningen såsom massa filmer, tv-spel, ett pysselrum, kortspel, man kunde baka osv. (
• Föräldrarna var delaktiga i behandlingen.
• Man gjorde mycket saker tillsammans med personalen som fick oss att känna oss som vanliga, friska ungdomar.
•I 99 % av fallen fick man ett väldigt respektfullt och värdigt bemötande och de tog mig på allvar.
• Man fick lära mig många bra strategier för ångestreducering.


Sämre med BUP & Tips till BUP
• Arton slutenvårdsplatser i hela Stockholm, sex under somrarna två akutplatser och många gånger närmare fem, sex timmars väntetid trots att man var själv på akuten.

• BUP frågade mig hur ofta och hur det gick till när jag blev misshandlad dock fick jag bara Den frågan och sedan gå hem och kallade mig inte till samtal mer. Hade de pratat med mig hade jag även berättat om min ångest och de sexuella övergreppen jag blev utsatt för, men de ansåg att eftersom jag inte var familjens problem så undersökte de inte heller min psykiska hälsa.

• Den sterila miljön med typiska landstingsmöbler och näsdukar i en låda på bordet gör att man som barn bara vill fly. Det är sorgligt redan innan man börjat prata! Jag minns speciellt näsduksasken som signalerade till mig som barn; att här ska man gråta. Och det ville inte jag!

• No offence. Men 60-åriga tanter har INGEN insikt i hur dagens barn har det i skola och hem. Barn öppnar sig inte till sina föräldrar för att de inte förstår. Det finns en orsak till varför unga fritidsledare fungerar så bra vid samtal. Barn öppnar sig hellre till yngre människor, för de känner att de kan sätta sig in i deras problematik.

• Utgå inte ifrån att allas familjer är kärleksfulla och öppna (?). Om man inte samtalar i sin familj i vanliga fall kan man inte helt plötsligt heller göra det i samband med familjeterapi. Då sitter barn tysta. Samtala hellre enskilt även fast problematiken har med hela familjen att göra.

• Ingen vill gå på bup därför att barn och ungdomar rent naturligt väntar sig skit och ingenting annat. Marknadsföring av samma typ som BRIS gör, åka ut till skolor och informera genom ex. reklam är relevant om det görs bra för att nå de ungdomar som mår dåligt men inte vågar/vill på grund av just BUP-stämpeln.

• Om en familj har psykiska problem, låt föräldrarna gå till vuxenpsykiatrin för bedömning. Ofta mår barnen dåligt för att föräldrarna är psykiskt sjuka och obehandlade!

• Behandla inte bara de som misshandlar i en familj, behandla även de som Blir misshandlade.

• Försök behandla utan medicinering.

• För skarp gräns mellan BUP och vuxenpsykiatrin, skaffa fler unga vuxna - mottagningar!

• Bättre vegetatisk kost.


• Om en patient inte vet vad den vill ha för hjälp är det inte den personens fel. Det kan vara svårt att veta vad man behövr för hjälp. Det är nog lite mer BUPs ansvar att komma med förslag och hjälp, de ska ju trots allt vara utbildade inom det.

 

 

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

Välkommen?


Jag är verkligen jättedålig på att göra presentationer och sånt, photoshop och grejer.
Det verkar psykiatrin också vara! Därför har jag här i paint visat hur man kan göra ett
Välkomst-blad i enkel paintanda! Detta i gråskala - Billigt å bra!
Välkomst-blad verkar vara rätt oanvänt bland slutenvården, men jättevikigt - tycker jag och
vi på psykiatrin.blogg.se!

De små bildlänkarna funkade inte så jag lägger ut hela exemplet!

Framsida:       



Inuti:

                                     
              
     
Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.
 

Psykiatrisk undersköterska

Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.



Röstningen är avgjord! Vad ska mentalskötare heta i framtiden?
Detta är alla röster som fick någon röst. Och ni ser ju själva resultatet. Eftersom det mer seriösa namnförslaget :) på top 3 är Psykiatrisk undersköterska (med tillhörande utbildning) så utnämner jag detta som Vinnare!
Grattis nuvarande mentalskötare!



HJÄLP MIG MED BLOGGEN.
GE MIG ALLT DU HAR! KRAM PSYKOS
!
Psykiatrins Robin Hood - tar från psykiatrin och ger tillbaka
med samma medicin!
















.

PSYKIATRI-ENCYKLOPEDIN

Hej! Det här inlägget är en repris på ett gammalt inlägg.
Dels för att blogg.se har fuckat upp det och för att det ska vara sökbart på google igen :)
Det kommer fler som dessa kontenuerligt.


Suicidebunnies

Den här iden fick jag ifrån boken "... och bli ett vackert lik"
av Maria Hede som skriver så här i boken:


"Man vill bara dö genast, att skiten ska ha ett slut och att slutet ska komma NU. Och förnedringen att vara ynlig och patetisk inför människor med vitrockad makt. Aldrig mer! Och över hela ens kropp vilar den tunga SKAMMEN; Varför kan jag inte få vara som alla andra?"




Här kan ni förklara olika känslor man kan ha som patient inom psykiatrin. Säger man Ångest så fattar dom ingenting,och tror vi snackar om den där bakfyllan de själva hade igår. Eftersom personalen ofta inte är utbildade så tänkte jag att då får vi sköta skiten då! Skicka in era subjektiva känsloförklaringar, titta nedan så förstår ni hur jag menar.  Ju fler och ju olika desto bättre! TACK!
psykiatrin@hotmail.com
PSYKIATRI-ENCYKLOPEDIN



ÅNGEST
- Som att falla ner i ett stort svart hål utan slut
- Som att falla ned med ryggen ned och inte kunna se när marken och kraschen kommer. Känna vinden av farten man faller i.
- Som att färdas 200 km/h frammåt och man kan inte stoppa det. Tunnelseende och allt på sidorna bara försvinner.
- Pistol mot huvudet och andra självmordsbilder.
- Krypångest - när det bara kryper i hela kroppen och man inte vet vart man ska ta vägen.
- Det känns som om rummet krymper och töms på syre.
- Att jag har glömt bort hur man gör när man andas. Eller som om något har fastnat i halsen osv. Ofta slutar det med att jag hyperventilerar tills jag svimmar.
- Som att ha ett litet djur inom sig som sprutar ut ett frätande gift, det äter upp en innifrån men syns inte på utsidan. Det gnager och gnager och hur mycket man än försöker förklara hur det känns så finns det ändå inga ord för det.
- Jag känner ett tryck över bröstet, känns som någon trampar på bröstet, Blir yr och ser suddigt, inte kul alls.
- Som ett tryck mot bröstet. Som att en stor sten ligger över bröstet.
- Att något maler i huvudet och man kan inte tänka på annat än de som oroar en.
- Att alla problem bara lastar sig på en och tar all plats så man blir instängd bland alla problem och drunknar i allt.
- Som att ha en mördare bakom ryggen med kniven i högsta hugg emot en, men det går inte att ens röra sig till försvar.
- Som att själen försöker hitta ut genom kroppen, via bröstkorgen, trycker sig emot.


SJÄLVMORDSTANKAR
- Bilder framför ögonen på olika sätt att ta livet av sig på, ständigt som blir värre.
- Bilder på uppskurna handleder, eller bilden på en själv död. (och det enda man kan göra för att få bort det är att ta livet av sig)
- Tankar om att alla klarar sig bättre utan mig.
- Att bara vilja ta slut på allt för att få slippa ta andetag som bara gör ont.
- Att man inte hittar någon lösning på alla problem och tänker att enda utvägen är att ta livet av sig.
- Att "inse" att det är bäst att dö.
- När livet med ångesten är för påtagligt, att livet är mer död än levande.

OVERKLIGHETSKÄNSLA
- Avdomning av alla kroppsdelar förutom ögonen och hjärtat.
- Känsla av att man egentligen inte lever.
- Känsla av att försvinna in i omgivningen, att man är en del av sängen etc.
- Vilja få se sitt blod/känna smärtan för att se om man verkligen existerar.
- Som att man är osynlig och allt bara rusar förbi en och man står utanför och tittar på.
- Som att man inte vet om man andas och lever eller om man är död och ser allt ovanför.
- Att man går ut från kroppen och tittar ned på sig själv.
- Som att se en dokumentär om sitt eget liv.

ENSAMHET
- Alla verkar ha någon förutom jag
- Enorm saknad av personer som är inte är värd att leva för.
- Att veta att alla gör något roligt medan man själv sitter hemma för att alla glömt en.
- Att inse att man kan ligga död i flera dagar utan att någon märker att man är borta.
- Känner mig ofta väldigt tom, känns ofta som jag inte betyder något för någon.
- Att känna sig ensam i andras sällskap.
- Svart, djupt och tomt. Ingen når mig och jag kan inte sträcka mig över avgrunden, och det verkliga, fysiska avståndet är oväsentligt.

SJÄLVSKADETANKAR
- Sticker i armar, liksom kliar och skriker, skär här!
- Vilja få se sitt blod/känna smärtan för att se om man verkligen existerar.
- Att man vill skära sig för att få ångesten att rinna ur en. Som en ventil för ångesten. De kliar i hela kroppen och man vill riva upp huden för att de ska sluta.

TOMHET
- Känslan av att inte betyda något för någon.
- Utanförkänsla men känsla av att inte vilja ha kontakt med någon.
- Kroppen bara ett skal man kan se men inte känna med.
- Som en bubbla där alla ljud, ord och synintryck dämpas och går i slowmotion.
- Att inte känna när någon fysiskt tar i en.

AGGRESSION
- Känslan av att det enda som kan få slut på ångesten är att ha sönder något.
- Tankar i slowmotion av våld mot saker och den nedtrappade ångesten.
- Stå ute någonstans och skrika tills rösten tar slut och vilja skada alla man ser.
- Att man känner att man skulle kunna strya någon med sina bara händer, att man vill slå så hårt så en annan blir totalt sönderslagen. Att man kokar av ilska.
- Att vilja ha kontroll över något/någon eftersom man inte har kontroll över sina känslor.

VÄRDELÖSHET
- När man inte ens är värd att dö.
- Man känner sig totalt värdelös.
- Att allt man gör bara blir fel och andra tycker att man är fruktansvärt jobbig.
- Känsla av att ingen förstår en eller tar en på allvar.

Mentor

Psykiatrin.blogg.se gillar...



"Mentor Sverige är en ideell organisation som tillsammans med svenskt näringsliv och volontärer arbetar med att förebygga våld och drog- användning bland ungdomar. 


Jag tänkte ge mitt stöd för någon i Stockholm.
Gå med om Du skulle vilja ha en Mentor eller vilja vara en :)


Levande charader




Namnlapps-kampanjen


Vem är du, vem är jag - levande charader?
Ja, det kan man undra. Speciellt när man är på en psykiatrisk mottagning eller slutenvård där personalen har sina egna kläder och inga namnlappar. Patienter brukar komma och fråga mig när det är mat eller om de kan få låna telefonen. Dom små personal-liven tror nämligen, att det psykiska besvär syns på ytan och att de själva självklart ser helt oskyldiga och friska ut. Psykiatrin.blogg.se skrattar in your fejja! För att bevisa detta faktum har jag lagt upp bilder på olika personer. Några är patienter och en jobbar inom psykiatrin. Vem är Vem?
Svaret står läääängst ner på det allra första inlägget. Har du ett kort du kan lägga upp så det blir ännu svårare? Skicka!

                        NR 1                                   NR 2                         NR 3
,



  

Psykiatrimejl & Namnförslag

Hej Nu kan ni anonymt mejla in Citat, Berättelser och Synpunkter
på psykiatrin genom att trycka på den skrikande tanten från Psycho:



NYA CITAT UNDER LÅG STANDARD!
NYA PSYKTIPS UNDER DET ÄR SÅ DET SKA VARA!



Låter inte MENTALSKÖTARE liiiiite gammalt och förlegat
och en anings grått?
GE ett nytt TITELFÖRSLAG på vad denna yrkeskategori
skulle kunna presentera sig som..

FÖRSLAG:
Psykiatrivårdare

Psykiatrisk vårdare
Psykiatribiträde
Psykiatrisk undersköterska
(med tillhörande utbildning naturligtvis)
Psykatrivärd
Känslosadist
Psykhopp
(som motsats till psykfall)
Psyk-hjälpare
Psykiatri-skötare/sköterska
Själavårdare
Psykiatri-stödjare
Psykiatribehandlare
Psykiatri-vårds-biträde (PVB)
Syster Ratched
Medmänniska
Bältesspännare
Mindmanager
Brytlirkare
Med-människa
Pepp-tröstare
Psykiatribehandlare
Miljöterapeut
(skulle tvinga fram kompetensutveckling)
Psykapeut
Psycho's Little Helper
SOP - Save Our Psyke
(Plural - SOP:or)
Safeliner
(i motsats till borderliner)
Psykboj
Kännvän

RÖSTNINGEN ÄR I FULL GÅNG!
GÅ IN OCH RÖSTA PÅ PSYKBRYTS BLOGG!