Blogglistan: (NY) Malin

 

 

Hej!  Jag var inne på din/eran sida "psykiatrin.blogg.se", en värdefull sida för alla. 

Själv är jag sjuk i bipolär sjukdom och har ångestproblematik, har en liten blogg där jag skriver om 

detta och tar upp problem som kan uppstå i samband med det men också glädjeämnen i vardagen.

Gå gärna in och ta en titt på http://malinitoreboda.org 

 

 


Blogglistan: (NY) Emelly

 
 
 
 
 

Hej!

Jag heter Emelie och ä 24 år. Jag har tidigare varit inlagd på behandlingshem i två år och sedan inom slutenvården i ett år. Den 3 september 2013 förlorade jag min vän i självmord på samma avdelning som jag var på. Jag har kronisk depression och ångestsyndrom samt ADD bland annat.  

Min blogg är kampen tillbaka till livet. 

 
 

 


Blogglistan: (NYGAMMAL) My choice of life

"Piller, kokain och borderline" har flyttat och bytt namn till:

http://mychoicemylifeoxynormal.wordpress.com/

 

En kille som har förträngt sina sjukdomar i hela sitt liv. Bipolär och Borderline och har även fått en diagnos på en del av den fysiska smärtan Fibromyalgi. Har självmedicinerat med sprit,jobb och en jäkla massa droger. Sen tog det stopp och den berömda väggen i vägen. Då kom psykoserna inläggningar och LPT...

 

 

 

 


Cizzi

Tips från anonym:
Känsliga läsare varnas för tragiskt innehåll, läs/lyssna om du orkar.
 
 
 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=5851118 

Detta handlar om en tjej som var inlagd på rättpsyk i Växjö.
Sen flyttade hon till ett behandlingshem i Bollnäs, men det stället trivdes hon inte på.. 

Dagen efter denna artikel publicerades så hade dom hittat Cizzi (som hon kallas för) död, troligen självmord... 

Tragiskt som fan! 

Försökte söka på hennes blogg, men någon måste ha tagit bort den.. 

Artikel som handlar om Cizzi, innan hon hamnade i Växjö..
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=5413001 
 
 
 
 
Någon som kände Cizzi eller läste hennes blogg?
 
En bok om CIzzi
 http://tjackis.blogspot.se/2014/02/kop-boken.html#comment-form 

Linnea

Vi skrev om Linnea när det hände och följt Ludmilla - Linneas mamma sedan det hände.

(Från Suicide Zero)

Linnéa var 14 år när hon den 30 maj tog sitt liv. Linnéa var en glad, positiv och omtänksam tjej som hade många vänner och var duktig i skolan.

Plötsligt drabbades hon av stark ångest och sedan självmordstankar. Hon ville av någon anledning inte bli 15 år. Hon tog sitt liv den 30 maj 2008.

Linnéa är död och hon kommer inte tillbaka, men det går att förhindra andra ungdomar att ta sina liv.

Ett barn i veckan tar sitt liv i Sverige. Det ska inte behövas!

Linneas mamma har startat en insamling till Suicide Zero i Linneas namn. Vill du också göra skillnad? Skänk en gåva här!

http://charitystorm.org/fundraisers/hjalp-oss-att-forhindra-sjalvmord

Linnéa var 14 år när hon den 30 maj tog sitt liv. Linnéa var en glad, positiv och omtänksam tjej som hade många vänner och var duktig i skolan. 

Plötsligt drabbades hon av stark ångest och sedan självmordstankar. Hon ville av någon anledning inte bli 15 år. Hon tog sitt liv den 30 maj 2008. 

Linnéa är död och hon kommer inte tillbaka, men det går att förhindra andra ungdomar att ta sina liv. 

Ett barn i veckan tar sitt liv i Sverige. Det ska inte behövas! 

Linneas mamma har startat en insamling till Suicide Zero i Linneas namn. Vill du också göra skillnad? Skänk en gåva här!

http://charitystorm.org/fundraisers/hjalp-oss-att-forhindra-sjalvmord

Blogglistan: (NY) Frantically

Hej, jag är Roxanne och har precis startat en blogg som heter Frantically. 
 

www.nattstad.se/frantically 

Jag är bipolär typ 1, och har även adhd och borderline. I bloggen kommer jag att skriva om mitt liv med mina diagnoser och om hur allt förändrades när jag ovanpå allt annat dessutom insjuknade i bipolär sjukdom, och om hur jag därefter försökt hitta tillbaka till mig själv och mitt liv. 
Jag är ingen "van" bloggare och eftersom jag mår dåligt i perioder hoppas
jag att ni som läser har tålamod med att jag kanske inte skriver varje dag. :) 
Men jag ska försöka vara så aktiv jag kan. :) 
Kram!

"Låt dom aldrig slå ner dig"

NU ÄNTLIGEN ÄR DEN UTE!
 
Jag har i typ ett år hållt på hemligheten att Anna Johansson skrivit en forskningsartikel om
sociala medier och patienter inom psykiatri med inriktning bloggar och bloggforum -
alltså om denna blogg! Jag är så stolt över mig själv och er!
 
Anna Johansson är forskare fil.dr. i entologi samt bitträdande lektor
vid Umeå Universitet och nu har artikeln givits ut i Social Vetenskaplig Tidskrift som ni ser nedan.
Det är en jätteviktigt artikel som sätter ord på det jag inte kunnat få ut själv. Jag
har aldrig träffat Anna och vi känner inte varandra alls, så denna artikeln är bara skriven
utifrån Annas eget intresse.
 
Här är några rubriker som finns i artikeln:
 
  • Hälsa och sjukvård på internet
  • Patientperspektiv på psykiatrin
  • Bloggforumet och patientgemenskapen
  • Bilder av psykiatrin
  • Praktiska svårigheter att få hjälp
  • Nonchalans och trivialisering
  • Straff och skuld
  • Psykiatrin som fiende och möjlighetsvillkor
  • Att blogga för en bättre vård
  • "Psykiatrins änglar" som undantag
  • Sociala medier och den omförhandlade patientidentiteten
 
 
Det är alla ni som bloggar som gjort detta möjligt att bloggforumet i huvudtaget finns.
Jag är så stolt att vi arbetat ihop nu i 6 år med att synligöra och höja våra röster inom psykiatrin.
DU ÄR VIKTIG!
 
 
Här kommer lite axplock ur tidskriften!
 
 












 
 
 

Mammor!

Efterlysning: mammor med psykisk sjukdom som haft psykiska problem under/ före/efter graviditet. 

Hur hanterade ni ev psykofarmaka under graviditeten?

Hur blev det vid ev inläggningar?

Hur blev livet efteråt, förändrade det er psykiskt?

Hur har människor runt omkring bemött er?

Tipsa gärna någon om ni själva inte har erfarenhet. 
Svara genom att kommentera eller maila psykiatrin@hotmail.com



Nekad behandling pga könsdiskriminering

Finns tydligen fler som är som Psykoterapienheten Stockholm/Rosenlund, nämligen i Göteborg:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18897260.ab

"Lovar att inte hänga mig"

 
 
I en artikel intervjuas Marit Paulsen. Folkpartiet, om hon kommer gå i pension. 
På det svarar hon:
 
 
 
Vafan menar hon? Ingen mer utveckling görs av reportern. Skämtar hon, är hon allvarlig?
Menar hon ta livet av sig? Och hur vet hon att hon inte kommer göra det?
Anser hon att något om självmordshandlingar eller människorna som gör det?
Att hon inte är en sådan svag person?
Varför just Hänga sig? Känner hon någon, har hon sett någon?
Frågorna är många, men det enda svaret vi kan få just nu är att inte rösta på FP.
 
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18805255.ab
 
Tack för tips Jessicka
 

It's a mans world - Våldtäkter etc.

I Stockholm finns det knappt någon psykoterapeutisk hjälp för personer som blivit utsatta för övergrepp. Den enda enheten som landstinget äger som faktiskt bedriver specialiserad behandling för PTSD och våldtäktsoffer är Kris & Trauma Centrum. Men de ska också ta emot alla flyktingar med PSTD från krig etc varav gör att man satt det max fått gå 5 år sedan våldtäkt om du vill ha hjälp. Och då är det ändå inte säkert att du får det...

Men i många landsting och kommuner finns inte en enda adekvat hjälp för våldtäktsoffer.

 Skriv gärna hur det är i ditt landsting!

 

Vad beror denna nedprioritering på? Resurser, prioriteringar. I brott och sjukdomar där kvinnor blir drabbade läggs i regel mindre behandling än det som kan drabba män. Resurerna ska fördelas i landstingen, de snålar och spar in. Kvinnojourermåste neka 3/5 kvinnor hjälp och psykiatrin går på knäna.

 

  • Under 2013 anmäldes 17 700 sexualbrott, varav 6 000 rubricerades som våldtäkt
  • .Av dessa var 129 st män som anmälde våldtäkt. Resten kvinnor.  (Statistik från BRÅ)
  • Samtidigt skriver RFSU att 17 % av män mellan 18-20 utsatts för sexuella övergrepp? Är det bara jag som anser att den siffran är orimligt hög?! Var tionde man, förlåt men det tror jag knappast. Vad anser dom som sexuella övergrepp?

Nu har Alliansen beslutat att en särskild mottagning för män ska inrättas på Södersjukhuset i Stockholm, för att förbättra vårdens mottagande av sexuellt utsatta män och erbjuda vård. Det finns redan en "särskild mottagning" för kvinnor på Södersjukhuset, vilket i stort sett bara handlarom ett "team" som går in när något händer. I Stockholm sker ca 5 våldtäkter om dagen och de flesta hänvisas då till Södersjukhuset. Det som är skiljer manligt och kvinnligt åt är mest att det inte funnits något protokoll på vilken undersökning av män som ska göras för bevis etc. Psykologiskt brode det vara i stort sett samma.

 

 

Anmälda brott är ju inte detsamma som vad som händer. Men anmälningssiffran går inte alls ihop med RFSU 17%.

Av 6000 våldtäkter var 129 st offer män, 0,2 % män. Ca 1825 våldtäkter i Stockholm per år. Det blir ca 36,5 manliga offer, vilket ger 0,1 per dag. Vi ska alltså upprätta en mottagning för män med personal för något som anmäls 0,1 gånger per dag i Stockholm, när vi samtidigt i landstingoch kommuner inte har råd med att hjälpa alla de kvinnor som blir våldtagna?  

 

Säg vad ni tycker men varför ska man dela in i olika mottagningar? Varför måste man göra skillnad och öppna en massa mottagningar för samma problem? Det är som att att öppna en egen mottagning för män med bröstcancer (ja det händer) eller kanske en telefonjour för män som misshandlas av kvinnor?! Vad ska man prioritera egentligen när vi tydligen inte har några pengar inom vården? När det för kvinnor inte ens handlar om en "mottagning" utan att det "tar emot" dessa kvinnor på redan befintliga gynmottagningen.

 

"– Män tycker ofta att de är skamligt att ha blivit utsatta för sexuella brott, och många drar sig från att erkänna att det skedde. Om man knappt vågar söka vård kan det vara jobbigt att säkra bevismaterial och göra en anmälan. Vården behöver informera om att man ska söka vård och dokumentera brottet."- Birgitta Rydberg (FP) om varför man ska öppna en mottagning för män Källa

 

Gud vilken tur att Birgitta informerar oss om att män tycker att det är skamligt,

för kvinnor tycker mest att det är en kul grej.


Fick ett mejl från en person som jag tycker passar in på detta också..

"Jag blev riktigt arg när jag fick läsa Rsci'spressmeddelande:http://www.rsci.nu/pdf/Pressmeddelande%20Rsci.pdf

När Rsci (Riksföreningen mot incest och andra sexuella övergrepp) för något år sedan hörde sig för med samtliga landsting i Sverige huruvida man har hjälp att erbjuda människor som utsatts för sexuella övergrepp i barndomen, så svarade de flesta "ja, det har vi", trots att så inte var fallet. Man hade nämligen inte förstått att det behövs speciell hjälp och speciell kompetens för att behandla komplex traumatisering.

 

Det är främst att dom ljuger om att dom har hjälp att erbjuda dom med komplext trauma sedan tidig ålder.Och då menar jag adekvat vård och behandling och inte det vanliga dom kör med där behandlingen enbart är att massförskriva psykofarmaka eller ECT-behandlingar.

 

 Är just det att det finns massor privatpraktiserande terapeuter och psykologer med kompetens och att inte vården görs statlig med högkostnadsskydd för själv tillhör man dom som inte har råd att betala 700-900kr per gång.

 

Inom psykiatrin finns det ingen kompetens eller kunskap alls 80% som arbetar där är gymnasieutbildade.Alla symptom ska dämpas med psykofarmaka utan att ifrågasätta orsakerna..

 

Man ska kunna erbjudas att få rätt vård och behandling som sjukskriven.

 

Det är en rätt stor grupp i samhället som har skador som inte vården behandlar.Tänker främst på alla brottsoffer som blivit utsatta för övergrepp.."


Malik

 
 
Som de flesta har läst så har Malik Bendjelloul tagit livet av sig efter en tids,
eller kanske en livstid i depression. Malik jobbade för Kobra som jag stötte på honom först, sedan gjorde han dokumentären Searching for Sugarman som gav honom en Oscar. Personligen älskar jag dokumentären och längtade efter nästa om Elephant whisperer.
 
 
(Från Rodriguez-låt i dokumentären)
 
Dagen innan Malik dog satt jag och googlade runt på Johanna Sällström bara för att jag mindes henne
och ville veta mer. Johanna sa i en intervju bara några månader innan självmordet att hon mådde ok
men att det hade varit jobbigt en tid. "Jag har alltid trott att jag ska dö vid 30" sa Johanna, hon blev 32.
 
Maliks sommarprat 2013 var inspirerande och utan en enda föraning om något jobbigt personligt.
Jag vet inte om Malik blev sjuk från ingenstans, men det känns inte så. Det känns i hans röst och i 
hans ögon. Jag önskar att han och Johanna kunde berättat mer om hur de hade mått,
kanske trodde de att mediavärlden skulle distansera sig från dom precis som
människor gör i verkliga livet - från dig och mig och oss.
 
Kanske och förmodligen inte - hade Malik och Johanna inte dött, och mina kompisar, någons pappa,
någons syster, någons barn, någons mamma - om det inte vore för tabun.
 
Tabun skapar utanförskap, och en icke exsisterande vård och med personal som inte
ens vågar stå för vad de jobbar med.
 
Malik som hade hela världen framför sig, precis som du och jag. Jag frågar inte Malik varför,
jag frågar politiker och vårdchefer, Varför.
 
 
 
Johannas sista intervju
 
Malik i DN
 
Malik i Kobra
 

Lex Joakim

I dokumentären Lex Joakim del 1 berättar sambon Elin om sorgen och om kampen för upprättelse. Bara elva dagar efter dödsfallet föder Elin deras gemensamma son.

I Lex Joakim del 2 handlar det om hur den nyfödde sonen tvingas stämma sina egna farföräldrar för att få en pappa på pappret, och om en försäkringsdjungel utan dess like.


Berättelse om BUP

En läsare skriver om sina erfarenheter av BUP. Berätta din historia, läs andras i kategorin Berättelser 
i listen till vänster.
 
"Hej! 

Första gången jag blev inlagd på BUPs slutenvård var jag 14 år. Jag gick sedan ett år tillbaka i öppenvården pga självskadebeteende, social fobi, depression och paniksyndrom. Det som hände den där dagen var att jag hade bestämt mig för att en gång för alla dö. Jag hade tidigare försökt ta mitt liv 4 gånger under året som gått, men inte varit inlagd för det. Jag hade under två veckor börjat planera mitt självmord, vilket mina kontakter i öppenvården uppmärksammat "patienten ter sig mycket sänkt, dålig blickkontakt, inget psykotiskt, ökat självskadebeteende, pessimistisk framtidssyn.." 

Jag hade samtal med min psykolog på BUP den där dagen, men var inte alls motiverad att gå dit, tyckte bara det var ett onödigt avbrott i mitt självmordsplanerande så jag gick inte dit, men 15 minuter efter uttalad tid ringde psykologen som anade att något var fel. Han undrade vart jag var, sa att han kunde komma till mig om jag inte orkade ta mig dit. Jag tackade artigt nej och sa att jag inte hade tid just idag. När han frågade om vi skulle ses dagen därpå svarade jag spontant att jag inte kommer vara hemma då. Det var i och med det svaret som han förstod mina planer, men jag som bara var 14 år förstod inte alls vad jag satt igång. 15 minuter efter att vi lagt på ringde det på dörren.. 

Där stod han, psykologen tillsammans med min läkare och två polismän. Jag som aldrig hört talas om BUPs slutenvård eller hur någonting gick till, förstod ingenting. Jag var ensam hemma och ville absolut inte att han skulle ringa min pappa som jag bodde med. Det var onödigt tyckte jag. 

Sedan gick allt fort. Det skrevs ett LPT på mig och jag sattes i polisbilen, psykologen åkte med och under tiden ringde han min pappa som genast åkte från jobbet för att möta upp mig på BUP akuten. I polisbilen blev jag aggressiv, sparkade på sätet framför mig, slog huvudet i rutan och klöste upp mina senaste självskador. Då fick jag handfängsel för att skyddas ifrån mig själv. 

Jag blev inlagd på BUPs akutavdelning med extravak och blev kvar där i 1,5 år. Jag fick ett tiotal permissioner under min tid som inlagd och hoppade helt av skolan. Jag ville dö och hade extravak 7 månader i sträck, för att sedan bli av med det under någon vecka och sedan få tillbaka det. Sista månaden som tvångsvårdad hade jag bara extra tillsyn. 

Efter att jag blev utskriven var jag hemma i 2 månader innan det var dags för nästa inläggning - jag hade vant mig vid livet som inlagd och kände mig vilsen utanför akutvårdsavdelningen. Denna gång blev jag kvar i 1 år med nästan konstant extravak. Jag var svårt sjuk och allt jag ville var att skada mig. Tillslut, efter 6 månader på BUPs akutavdelning togs beslutet att jag skulle förflyttas till vuxenpsykiatrins avdelning PIVA. 

Där var jag alltså sedan i 6 månader och det blev vändningen för mig. På PIVA hade jag extravak då och då, inte alls lika mycket som på BUP då dem ansåg att det fanns en fara i det konstanta sällskapet - det blir ett beroende och tillslut klarar man sig inte själv. Det blev så för mig och så fort vaket släpptes gjorde jag någonting dumt för att få tillbaka det, ibland fick jag tillbaka det och ibland inte. Fick jag inte tillbaka gjorde jag någotning ännu dummare och fick tillslut då tillbaka det. 

Men sedan när rättspsyk kom på tapeten förstod jag allvaret i mitt beteende. Det var först då jag vaknade upp och insåg vad jag höll på med, att det liv jag levde som inlåst inte var ett riktigt liv, att jag inte ville ha det så, att det inte var tufft och att jag skulle placeras på rättspsyk med dömda brottslingar om jag inte ändrade mig. 

Det tog 2 månader från det att dem börjat prata om rättspsyk och skickat remissen tills det att jag var utskriven igen. Jag fick mycket bra hjälp av öppenvården mellan det att jag blev utskriven tills det att jag flyttade till ett behandlingshem. Där var jag sedan kvar i 3,5 år och det är det bästa jag gjort i hela mitt liv, förutom min barn. 

Idag är jag 28 år gammal, förlovad och har två barn, tvillingar. Jag har varit med om en resa jag inte önskar någon."

Missbrukare eller Psyksjuk - vad vill du stämplas som?

 

"Jag blev hämtad av Polisen pga jag inte ville följa med Mobila teamet in till

Psykakuten. Jag var självmordsbenägen efter jag fått ett chockbesked.

Mobila teamet ringde Polisen som i sin tur hämtade utan motstånd från

min sida.

 

3 veckor senare får jag ett brev från Socialtjänsten att Polisen tagit mig

för LOB(Lagen om Omhändertagande vid Berusning).

Jag var inte påverkad av något vid tilfället.

 

Började rota i detta och förmodligen så har Polisen eller Socialtjänsten

skrivit fel, detta enligt Västbergas polis själva -  eftersom det enligt dom

i händelserapporten inte står något om misstänkt påverkan av någon

substans alls. De berättar att man använder samma blankett när man

som när man gör en LOB-anmälan, och att Socialtjänsten förstått

ärendet fel.

 

När jag ringer Polisen i Västberga, får jag till svar att det inte går och

ändra och att de vägrar ringa Socialtjänsten och ställa allt till rätta.

De säger att jag får fixa det själv, fast jag behöver

polisens hjälp, för Socialtjänsten tror ju inte på mitt ord.

 

Jag sa att jag inte vill bli stämplad som missbrukare

när jag inte är det. Polisen säger då att jag borde tänka på saken

och låta LOB stå kvar eftersom, det enligt henne, är värre att bli

inkörd till psykiatrin pga psykisk sjukdom än att omhändertas

för att man är full/knarkat.

 

Blev så oerhört chockad över detta svar. När dessa svar började

komma spelade jag in henne. Hur fan kan polisen på riktigt (!!!)

anse att jag ska ha LOB kvar i Socialtjänstens system än 

mitt riktigt problem - att jag mår psykiskt dåligt - för att det är

ett fulare problem?

 

Jag börjar på riktigt, tappa hoppet om det här jävla samhället"


RSS 2.0