Psyk-dygn
Nu är det också väldigt välkommet att DU skriver hur det går till hos dig, även hur det ser ut på en avdelning en vanlig dag, eller berättelse om din kontakt med psykiatrin sedan du fick kontakt till nu.
Allt som vanligt anonymt. Välkommen! PSYKIATRIN@HOTMAIL.COM!
Dygnet är editerat pga en i personalen lovat att be om ursäkt.
Om så inte händer kommer detta upp igen, i en ny större text. :D
Edit Admin Psykos 091003 21:57
Kl 17.30 Psyk
X - Kan jag få reda på vilka som jobbar natt så jag vet om jag har någon som kan ge mig ett stödsamtal i natt?
Psyk - Ehh näää höhö
X - Va vaddårå?
Psyk - Näe.. hahaha du får inte reda på det. Jag bestämmer det nu. Höhöhö
Kl. 18.00 Psyk
X - Jag behöver akut bedömning av läkare, eller hembesök. Jag har världens ångest. Jag är rädd att jag tar livet av mig.
Sjuksyrran - Eh... ja eh.. jag ska ringa mobila teamet och säga till..
X - Ringer du mig sen?
Sjuksyrran - Eh jaa..
Kl. 18.15 Psyk
X - Du ringde mig aldrig, vad sa mobila teamet.
Sjuksyrran - Ja.. dom hade väldigt mycket att göra.. dela ut mediciner.. dom kanske kommer..
om ett par timmar....
X - Fast det här är akut, jag orkar verkligen inte mer!
Sjuksyrran - Jo men dom kommer ju.. om ett par timmar.. kanske..?
18.45
X får akut ångest och klarar inte av att vara hemma längre. Ringer polisen som ber X att åka tunnelbana eller taxi istället. När X förklarar att hon är så pass sucidbenägen att hon kan få panikattack när som helst och att det blir värre när hon går ut (dvs hoppar framför bilar/kastar sig ut från taxibilen) går polisen med på att komma.
Dessutom ringer samtidigt en vän till X till polisen och ber dom hämta X.
19.00
Polisen kommer och är vänliga. De lyssnar och kör sin vanliga grej när man blir hämtad. I detta ingår;
1. Prata lite i trapphuset så att alla grannar undrar vad man gör.
2. Går igenom lägenheten med jordiga skor för att se att man är ensam hemma.
3. Frågar om man har vassa saker/vapen på sig.
4. Muddrar en.
5. Tar ens leg.
6. Parkerar så långt bort det går, vilket innebär att man måste gå igenom hela
grannskapet med poliserna.
19.15
X kommer fram med poliserna till psyk. Iallafall efter att i en kvart stått utanför dörren och plingat på
och inte blivit insläppta. De skyfflar in X i ett rum medans polisen ska gå. Det blir ett jävla liv när X kommer ut ur rummet direkt för att säga tack och hejdå till poliserna. De hejdåar så glatt och säger lycka till.
20.00
Läkaren kommer. X förklarar varför hon mår dåligt. Ber om en medicin hon fått senaste 2 veckorna 2 gånger för att kunna sova. Läkaren vägrar. Vill bara ge ut theralen. X förklarar att hon blir mycket sjuk av theralen och är i det närmaste allergisk av detta. Men läkaren vägrar skriva ut något annat. Därefter följer:
Läkare - Nu ska vi prata om du ska läggas in eller inte.
X - Ja jag vill åka hem, jag ska jobba imorrn.
Läkare - Jaha då bestämmer jag LPT eftersom du är emot mitt beslut.
X - vaddå du har ju inte sagt att du Tänkte lägga in mig ens?
Om du redan har bestämt vad du ska göra med mig, vafan gör jag här?
21.00
Ångesten ökar. X vet inte vad hon ska ta sig till. Försöker gå omkring i korridoren för att inte få panik.
Går fram till personalen och säger att hon har panik. De säger att hon ska lugna ner sig.. hur?
Går till sjuksköterskan.
X - Jag måste ha lugnande NU! Jag kommer göra något mot mig själv snart!
Sjuksyster - Du kan bara få theralen.
X - Men jag blir ju jättesjuk av den. Jag kommer spy! Ska jag spy här eller?*Pekar framför syrran*
Sjuksyster - Nej du får spy på toaletten. *Stänger dörren framför X*
21.15
Det divideras i personalen om var X ska sova. Det finns inget ledigt rum men en säng. Men under en timme har inte sängen förflyttats än. X vägrar att ligga på en madrass på golvet, dels för att det enligt lag inte ska gå till så, och för det andra för att hon vet hur skitigt och dammigt det är på golvet. Blir lovad en säng delat på en annan patients rum.
Nu börjar det bli svårt att andas för X. Det känns kvavt.
21.30
Men ångesten blir för stor. När personalen ställt fram theralen och beodrar X att ta den briser allt.
X vet att hon blir sjuk av Theralen, men om hon inte tar den kommer ångesten att öka.
X får en panikångestattack.
Två mentalskötare står på vardera sida om X i köket. X har medicinen framför sig.
När panikångestattacken nått sin peak, och andningen börjar komma tillbaka igen,
står personalen fortfarande och Skriker på varsin sida och uppmanar X till att ta medicinen.
Helt slut tar X medicinen skakande. När medicinen är tagen säger personalen:
Psyk - Förresten finns det ingen säng. Du får ligga på en madrass i någons rum.
Lite senare börjar medicinen verka. X får sin madrass på golvet. Någon har spillt något på väggen intill..
Förslagsvis kaffe. X drar ut madrassen för att inte ligga alldeles intill.
Personalen kommer in i det trånga rummet som båda patienterna ska dela rum i. Golvet är smutsigt och det ligger skräp längs väggen på golvet.
Personalen säger "fan vad det ser ut här" och den andra patienten håller tröttsamt med, som om det var en nyhet. X somnar på madrassen vid ca 22.30.
Under natten vaknar X flera gånger med extrem panikångest och smärta i benen. Men eftersom hon ligger på en madrass på golvet finns inget larm.
07.00 - 13.30
Dagen därpå väcker flertalet personalen X men X är så borta att hon inte ens kan svara. Hon känner och hör att personalen går fram och pratar med henne och tar i henne, men hon kan inte öppna ögonen. Vid ca 12 får hon till ett svar att de ska spara lite lunch.
13.30
Halv två får hon prata med en läkare om de förändringar en Annan läkare (som X inte ens träffat) gjort med medicin och annat - vilket gjorde att X i huvudtaget fick ångest från början.
X beskriver även att hon inte har någon känsel i lillfingret och sidan av armen.
Läkaren skriver ut X, lovar att ändra om allt igen, och erbjuder X att bli hemkörd då hon knappt kan hålla ögonen öppna och med tanke på att hon fått Theralen fast läkaren och nattpersonalen visste att hon mår dåligt av detta.
Ca. 14.00
X - Jag skulle få bli hemkörd. Ni drogade ju ner mig.
Sjuksyrra 1 - Ja.. du kan ju inte åka hem i det skicket. Jag ska höra när de kan köra hem dig.
X står vid dörren och hör när Sjuksyrra 2 övertygar sjuksyrra 1 om att X inte ska få bli hemkörd.
Sjuksyrra 2 går förbi X till en i personalen med ett kuvert.
Sjuksyrra 2 - Kan du åka till en gammal patient med det här kuveret nu? Hon har glömt lite cigaretter här.. tänkte att hon kanske vill ha dom.. Det går väl bra nu?
Psykpersonal - Eh.. ja .. det kan jag väl...
Sjuksyrra 2 går förbi X och in på kontoret igen.
Sjuksyrra 1 öppnar dörren..
Sjuksyrra 1 - ehh jaa du förstår väl att vi inte kan hålla på å köra runt patienter..?
X - Men det är ju NI som har gjort mig så här?
Sjuksyrra 1 - Eh ja.. men du förstår väl att vi inte kan beordra personalen att köra dig?
X - Men han *pekar på personalen med kuveret* ska ju åka med ett kuvert nu?? Då kan väl han köra mig samtidigt??!
Sjuksyrra 1 - Ehh det vet jag inget om.. då får du fråga honom.
X ropar på personalen. - Får jag åka med dig?? Du kan väl köra mig?
Psykpersonal - Nä, jag har ett annat uppdrag.
(Sjuksyrra 2 - Sirkka Hyvärinen-Samba)
X ringer en vän som överför pengar så hon kan åka taxi hem.
X åker hem och sover nonstop till kl 09.00 nästa dag. Dock fortfarande ingen känsel
i lillfingret och vid sidan av armen.
"Vården" gavs på Enskede Årsta Vantörs Psykiatriska Heldygnsvård.
Psykiatri - Tills din hjärna fungerar
Läkare - dysmorfofobi är ingen sjukdom, det är bara ett symptom på något annat.
X - Hur kommer det sig då att det finns behandling specifikt för BDD på Karolinska?
Läkare - BDD?
X -Ja, det är den engelska förtkortningen av dysmorfofobi. Body dysmorphic disorder.
Läkare - Den förtkortningen har jag aldrig hört talas om, det finns inget som heter så. Du får faktiskt ta och sluta tjata om den där remissen, Stockholm hit och Stockholm dit. Det är inte progressivt. Du kan ju höra av dig när du är intresserad av att bli hjälp.
X - Jag har varit aktivt intresserad av att bli hjälp i åtta år. Åtta år hos psykiatrin och ni har fått fria händer. Tycker du att jag ser ut att må bra? Verkar det som om saker och ting har blivit bättre?
Läkare - Jag har förstått att du har mycket ångest.
X -Ja, på grund av dysmorfofobin.
Läkare - Då är det ångesten som är problemet, inte någon fobi.
X - Så all ångest är likadan?
Läkare - Vi kommer ingenstans om du ska sitta där och attackera mig.
X - Jag attackerar inte. Jag är genuint nyfiken på hur ni egentligen resonerar.
(Och här var diskussionen om BDD slut och istället började han rabbla upp mediciner som han tyckte skulle verka mycket effektivt på mig, bland annat en medicin mot schizofreni)
BORÅS Vuxenpsyk AVDELNING 2 08:
X = svårt sjuk i anorexi. Ft. flera vårdare + läkare
I bältesrummet:
X - Släpp mig, jag har ju inte gjort något, jag har bara ångest kan ni inte förstå.
Läkaren - Säger hon ett ljud till så sprutar ni henne.
X- Snälla jag ber er, jag skall inte göra ett ljud mer av mig.
Läkaren - Gör det
x antal vårdare - håller fast en skrikande x och sprutar henne och säger sedan, "där får du ligga tills du har varit lugn!"
* * *
X sittandes på golvet pratande med en skötare
X - Jag känner inte mina ben, dom har domnat bort, kan det ha att göra med medicinen ?
Vårdarn - Äh, du bara inbillar dig, ryck upp dig nu, föresten så skall du inte sitta på golvet.
* * *
X kommer krypandes i koridoren på morgonen efter att ha blivit bältad dagen innan.
X - Det svartnar för mina ögon jag ser inget, snälla jag måste ha vatten nu.
Personal - Då får du allt ta och ställa dig upp och ta det själv, vi är inga betjänter.
X - *duns svimmar av*
X - *vaknar*
Personal- Jag har ingen aning om vad som hände hon bara ramlade ihop..
* * *
På psyk akuten, läkarsamtal.
X - Jag vil så gärna åka hem, snälla.
Läkare - Kommer inte på frågan, vi pratar inte mer om det här förenns efter helgen, (fredag)
X - Men jag längtar så efter mina föräldrar.
Läkare - Nej, då kommer jag fixa så du får Lpt längre än vad du har väntat.
X -Knuffar till bordet och råkar hamna på läkarens tumme.
Läkare - Jag har här beslutat att du inte får vistas utomhus längre.
X - Varför vänder du allt i mot mig, varför kan jag inte bara få åka hem, försöker lugna sig. (Panikattack)
Läkare - Bältessäng nu.
* * *
X ringer till psykakuten hemifrån, mitt i natten.
- Jag kan inte sova, jag har ångest och det känns inte bra här hemma, jag klarar det inte. Jag är rädd att jag kommer göra något riktigt dumt. Kan jag komma upp tidigare till er?
Personal: Nej då, har du ätit något? Ta nu och värm lite mjölk så ska du se att du somnar så gott.
* * *
X sjuk i anorexi, Vårdare i bilen.
X - Hur länge skall jag vara kvar här egentligen jag står inte uuut.
Vårdare Tills din hjärna fungerar lite bättre.
X - tack vad snäll du är.
"Har aldrig i hela mitt liv blivit så illa behandlad som jag blivit på Borås Vuxenpsyk AVDELNING 2 08.
Det var en ren mardröm. Jävla förvaring!"
Månadens anställd 2
"Tomas är inte bunden till psykiatrin utan han är ett såkallat personligt ombud för människor med psykiska handikapp. Som är fristående från alla myndigheter. Han har hjälp mig så fruktansvärt mycket. Efter allt brakade ihop ordentligt igen efter mycket skit, min lillebrors och sen även min älskade hunds död (min klippa i stormen), när läkarna och försäkringskassan gjorde livet surt för mig. Försvårade allt för mig, skyllde på varandra, gav mig ingen hjälp. När jag stod ensam och inte orkade kämpa mer. Då hittade jag nummret på nätet och kom i kontakt med honom. Han hjälpte mig med allt, han bråkade åt mig. Man kunde välja på om man ville ha möten med honom på hans kontor eller hemma hos sig om man hellre ville det. Han anpassade sig efter mig och inte tvärt om. Man kan dessutom prata om livet med honom. Inte bara uppgifter. Han hjälper mig än idag med alla saker jag behöver lite extra hjälp med och han kommer inte sluta förrän jag känner att det börjar ordna upp sig. Ett stort tack Tomas för allt du hjälper mig med!
Jag rekomenderar alla som känner att de skulle behöva lite mera hjälp, när alla myndigheter sviker, när man inte orkar bråka mer att kolla upp personliga ombuden i erat län! De hjälpte mig i alla fall. Det kan vara bra/underlätta att ha en människa med "titel" på sin sida. "
Skrivet av en anonym bloggläsare.
Andra stjärnor:
Anna Ullenius, Kurator/Syo. Brobygrafiska gymnasium/Ky Sunne.
"Den första som verkligen försökte hjälpa mig, ställde upp för mig och genuint brydde sig om mig. Gav mig hennes privata mobilnummer. Hon tog mitt mående på allvar och tog tom ledigt direkt (även fast jag insisterade att hon inte behövde, att jag inte ville vara till besvär) en gång när jag hade haft en jobbig nattrunt då ångesten hade varit som störst och självmordstankarna intensiva. Hon körde mig till diverse psykologer och överläkare i hela länet den dagen, bara för att hjälpa mig. Hon blev förbannad när de bara slussade mig vidare och tyckte att deras beteende inte var okej. Hon slutade aldrig tro på mig, jag var inget hopplöst fall för henne och jag kommer alltid vara tacksam för allt hon gjorde för mig. Det gjorde ont att jag var tvungen att lämna henne när gymnasiet tog slut, att vi inte kunde ha kontakt längre. Hon blev mer än bara en kurator, hon var min vän. Tack Anna! "
Marina Petterson - kurator. Psykiatriska Öppenvården, Hagfors.
"Den första inom själva psykvården som hjälpte mig. En ärlig, förstående, sympastisk kvinna. Som inte bara hjälpte mig med mitt mående, hon krävde dessutom av andra läkare att de skulle hjälpa mig och sa klart och tydligt vad hon tyckte. Dessutom hjälpte hon mig att kriga mot soc och försäkringskassan, istället för att säga att det inte var hennes problem och att jag minsann fick lösa sånt själv som många andra gjort innan henne. Jag var inte bara en arbetsuppgift för en gångs skull. Tyvärr så var jag tvungen att flytta och jag fick inte ha kvar henne. När man väl hittar en bra person bland alla idioter så brukar man tyvärr inte få ha kvar dom speciellt länge. "
Ångestdämpande & Co
Har du något att tillägga eller så, kommentera!
Benzodiazepiner
(Även kort kallat Benzo - av oss i branschen :D )
Benzodiazepiner påverkar kroppen på främst fem olika sätt:
• De dämpar oro och kan då användas som behandling vid ångest, paniktillstånd och fobier.
• De är muskelavslappnande som hjälper vid muskelspasmer och spastiska tillstånd.
• De kan hindra anfall och kramper, och används då vid överdoser och vissa former av epilepsi.
• Har en amnesisk effekt - kortminnet försämras. Används vid operationer och mindre kirurgiska ingrepp.
• VId avgiftning, akut psykos med inslag av aggressivitet.
Det beroende många pratar om kan märkas om man känner något av följande:
• Man har tagit benzodiazepiner enligt recept (vanligtvis låg "terapeutisk" dosering) under flera månader eller år.
• Man har gradvis börjat "behöva" läkemedlet för att klara av vanliga, dagliga aktiviteter.
• Man har fortsatt att ta benzodiazepiner trots att det ursprungliga skälet till att använda läkemedlet har försvunnit.
• Man har svårigheter med att sluta använda läkemedlet eller med att minska dosen p.g.a. abstinenssymtom.
• Man får de ångestsymtom eller känner begär efter nästa dos om det blir längre uppehåll mellan doser.
• Man kontaktar sina läkare regelbundet för att förnya receptet.
• Man blir ångestfylld om nästa recept inte genast finns tillgängligt; de kan vilja bära tabletterna med sig för att kunna ta en extra dos före en förväntad stressfylld händelse.
• Man ökar dosen utöver originalreceptet.
• Man har ångestsymtom, panikanfall, agorafobi, sömnsvårigheter, depression och ökande fysiska symtom trots fortsatt användning av benzodiazepiner.
Hur slutar man?
Benzodiazepiner är inte effektiva efter några veckor eller månaders användning. De förlorar sin verkan eftersom man samtidigt utvecklar en högre tolerans och då behöver högre dos. När tolerans utvecklas kan man på avvänjningssymtom även om man fortsätter att ta sin vanliga dos. Det är en allmän regel att de är olämpliga för långtidsanvänding och ska bara förskrivas för perioder mellan två och fyra veckor. Det har visat sig att de flersta långtidsanvändare mår bättre när de slutat och många beskriver att de allmänt psykiskt och fysiskt mådde bättre efteråt.
Om du vill sluta med dina benzo-mediciner, kontakta din läkare och be om ett individuellt nedtrappningsschema, så blir avvänjningssymtomen uthärliga. Många avvänjningssymtom uppstår, ironiskt nog, just på grund av rädsla för att leva utan sin drog eller av rädsla för att få avvänjningsymtom. De som har dåliga erfarenheter har ofta slutat för snabbt (ofta på läkares ordination) och utan förklaring om vilka symtom som kan uppstå, så be din läkare förklara vilka symtom som kan uppkomma.
Medel med risk för beroende:
Nitrazepam Recip
Apodorm
Diazepam Desitin
Sobril
Sonata
Stilnoct
Temesta
Triazolam Merck NM
Xanor/Xanor Depot
Zolpidem Alpharma
Zopiclone Actavis
Imovane
Alprazolam
Xanor
Flunitrazepam
Fluscand
Mogadon
Halzion
Lugnande, ångestlindrande, sömnmedel
Andra medel utan benzo som kan vara värt att pröva innan eller istället för användning av beroendeframkallande:
(Tänk på att detta mer är en orientering och jag absolut inte är någon expert, vet du mer än mig så mejla!)
Vanliga:
Atarax
Atarax dämpar vissa funktioner i hjärnan utan att vara vanebildande samt blockerar histamin, ett ämne som finns i kroppens vävnader. På så sätt ger den effekt mot ångest, oro, klåda och nässelfeber.
Buspar/ Buspar Actavis
Vid långtidsbehandling av ångest, oro och rastlöshet utan panikattacker. Ångesten kan vara primär men också bero på annan sjukdom eller beroende av alkohol.
Heminevrin
Heminevrin används vid förvirringstillstånd, oro och sömnsvårigheter inom åldringsvården samt för behandling av olika symtom efter alkoholmissbruk. Heminevrin används också vid epileptiska anfall.
Lergigan
Lergigan/Lergigan mite/Lergigan forte används mot spänning och ångest vid nervösa besvär och alkoholmissbruk. Sömnrubbningar. Svår oro. Som lugnande medel före operation och tandingrepp. Rörelsesjuka, till exempel sjösjuka. Hudklåda och allergier. Illamående och yrsel. Överdriven upprymdhet.
Propavan
Propavan används som sömnmedel vid olika former av sömnrubbningar.
Theralen
Theralen har lugnande och sömngivande egenskaper. Theralen motverkar illamående och kräkningar. Theralen lindrar allergier och har även klådstillande egenskaper.
Mindre vanliga:
Buronil
Förvirrings-, oros- och ångesttillstånd speciellt hos äldre patienter.
Circadin
Den aktiva substansen i Circadin, melatonin, tillhör en grupp av naturliga hormoner som tillverkas av kroppen.
Circadin används som behandling med endast en aktiv substans (monoterapi) vid korttidsbehandling av primär insomni (svårigheter att somna eller att fortsätta att sova, eller dålig sömnkvalitet under minst en månad), kännetecknad av dålig sömnkvalitet hos patienter som är 55 år och äldre.
Flunitrazepam Merck NM
Flunitrazepam Merck NM används för korttidsbehandling av sömnbesvär samt som lugnande medel inför operationer och mindre ingrepp
Fluscand
Fluscand används som sömnmedel vid olika typer av sömnstörningar. Fluscand kan också ges som förberedelse för operationer och mindre ingrepp.
Halcion
Halcion används för korttidsbehandling av sömnbesvär.
Mogadon
Mogadon används som sömnmedel vid olika former av sömnstörningar (svårigheter att somna in, för tidigt uppvaknande, för många nattliga uppvaknande). Mogadon används även vid behandling av vissa former av epilepsi, som främst drabbar barn (infantil spasm och petit mal).
Neurol
Neurol innehåller extrakt från rötterna hos vänderot (Valeriana officinalis L.), en mycket gammal läkeväxt. I rötterna finns ämnen som har milt rogivande effekt.
Valerecen
Valerecen används vid lindrig oro. Valerecen innehåller extrakt från rötterna hos vänderot (Valeriana officinalis L.), en mycket gammal läkeväxt.
Baldrian-Dispert Forte
Baldrian-Dispert Forte är ett växtbaserat läkemedel avsett för tillfällig lindrig oro och tillfälliga insomningsbesvär.
BDD - Dysmorfofobi
En otroligt snäll bloggare har skrivit till mig om BDD - Body Dysmorphic Disorder. TACK!
BDD är en psykiatrisk sjukdom som innebär att man är sjukligt upptagen av något i sitt utseende.
BDD (body dysmorphic disorder, svenska: dysmorfofobi) ÄR en sjukdom som faktiskt inte alls är så ovanlig som man kan tro, däremot är kunskapen så pass liten att läkare och psykologer totalt avfärdar möjligheten, även om patienten själv berättar om sina misstankar.
Länkar:
SLSO
Wikipedia
Leva med BDD
qvinna
Intervjuer:
Aftonbladet
DN
Outsiders - tvången styr mitt liv
(Om BDD och social fobi)
Svenskt forum för BDD-drabbade
Bloggar om diagnoser finns uppdaterade här!
Berättelser:
Herregud! Historien om personenX med BDD skulle kunna vara min!
Skrämmande. Med jag blir ju inte förvånad och det gör det ju än mer skrämmande. Jag har varit i kontakt med psykiatrin i 10 år och har i princip samma historia att berätta är jag rädd. Trots att jag tagit upp min BDD i flera år görs inget. Efter flera år på Malmös vuxenpsykiatri finns det inte ens med i min journal. "patient gömmer sig under mössor och bakom håret. Får ingen ögonkontakt med patient". En massa skit men inte en enda gång näms BDD'n. Jag har BDD!! Jag sa det hur många gånger som helst. Kan ni ta reda på var det är?! Det har stått i tidningar. "Läkare; Vi kan inte sjukskriva dig för att du tycker att du är ful." osv. osv...
Så du är verkligen inte ensam om att möta denna totala okunskap. Nu bor jag i Stockholm. Här är det inte bättre. Flera år har gått och förra veckan fick jag höra. "Du har ångest. Social fobi. Det är problemet."
Det är en extremt ovanlig sjukdom. Inte så allvarlig och vanlig som anorexi eller bipoläritet. Det är därför det finns speciella kliniker och behandingar och anhöriggrupper för dem. Anorektiker kan ju bli så sjuka att de dör...
Jag, till min tillskrivna terapeft som inte ens kan OCD;
"Har du ens läst på någonting om BDD?! Jag vet att den är mycket vanligare än du tror. Jag vet att jag inte ens haft den diagnosen om jag inte sagt att jag har BDD. Och ändå anser ni att det i första hand är depression, ångest och spcial fobi jag har. Jag är helt säker på att det är extremt många som blivit och blir feldiagnostiserade. Om tio år eller mer kommer ni att inse hur fel ni hade! Hur ovanligt kan det vara om jag till och med får reda på att min barndomskompis har samma problem som jag men inte exakt lika grava. Hon har långa perioder då hon inte alls tar sig ut och har aldrig ens haft kontakt med psykiatrin. Så mörkertalet är nog väldigt högt".
Terapeut (en överlägsen-veta-bestare); "Jag har jobbat inom psykiatrin i väldigt många år och det har bara funnits två stycken innan dig. Sen har väl endel tonåringar en fåfänga som de växer ifrån. Det är ju inte BDD"
Jag får inte ens prata om mina problem. Ingen frågar heller. Tar jag upp det får jag bra höra att det är ingen annan än jag som bryr mig så mycket i utseende.
(Läste nyss att självmordsförsöken för BDD'are är högre än för någon annan psykisk sjukdom. Och 45% högre än för människor i allmänhet. Det förvånar mig inte. Jag vet inte hur länge till jag orkar. Det sägs också att BDD'are inte kan bli fisk utan rätt vård. Att de är de mest isolerade och ensamma eftersom många inte ens klarar av att ta sig ut. Jag har inte varit ut på månader.)
En läsare svarar på uttalandet över:
""Som drabbad och faktiskt också väldigt påläst inom BDD måste jag bemöta följande citat från berättelsen: "Det är en extremt ovanlig sjukdom. Inte så allvarlig och vanlig som anorexi eller bipoläritet."
BDD är INTE en extremt ovanlig sjukdom, tvärtom. Det antas att 1-2% av jordens befolkning dras med sjukdomen och det är att betrakta som en relativt vanlig sjukdom. Problemet ligger i den bristande kunskapen kring sjukdomen.
Att den inte skulle vara lika allvarlig som anorexi eller bipolaritet är också felaktigt, tvärtom kan BDD många gånger vara allvarligare än de båda diagnoserna då ett signifikant kännetecken hos BDD-drabbade är just isoleringstendensen som i sin tur leder till en oförmåga att sköta sitt vardagsliv.
För övrigt tycker jag att det är fel att prata om vilken sjukdom som är värre än den andra, då sådant omöjligt kan mätas genom symptombeskrivningar på ett papper utan via den drabbades enskilda uppfattning kring situationen. Man är ju människa också, inte bara en sjukdom, och den individ du är påverkar i mångt och mycket dina symptom samt din upplevelse av dessa."
Månadens Anställd
Maria Sjöholm!
Arbetar på "Hagsätra psyk" och är mentalskötare, mest natt. Hon får denna månadens anställd eftersom hon gjort och gör ett utmärkt arbete på sin arbetsplats.
Maria är en mycket mjuk person i sättet hon är, hon är generös, givmild, varm och helt enkelt snäll. Men hon kan även sätta gränser på ett sätt som ändå inte kränker patienter. Hon kommer överens med alla patienter och fungerar med alla, jämfört med många andra inom psykiatrin som skyller på den eviga "personkemin" (som dom inte har med en enda). Maria har kemi med alla :)
Maria är varm för att hon alltid kommer med ett leende. Hon sitter inte och klagar på hur mycket hon hatar sitt jobb, som många andra. För jag tror inte hon ens skulle vara kvar om hon gjorde det. Men hon är realistisk och vet hur psykiatrin fungerar eller inte fungerar, och lyssnar på vad man får vara med om utan att dömma.
Maria är bra på att lyssna, kasta en tillbaka till verkligheten och ifrågasätta hur man tänker utan att det känns fel. Hon lyssnar på hur man känner sig och ser patienten var man är här och nu, inte var man borde vara, eller där man varit förrut. Maria är också massor bra på att göra praktiska saker också, hon Arbetar verkligen på sina pass.
Hon har också en förmåga av att dela med sig av sin personlighet utan att det blir för personligt, det är jätteviktigt. Eftersom det är Människor vi vill prata med, inte robotar som bara kan lyssna och tala.
Maria har dessutom humor som ingen annan, en aningen sjuk visst, men humor är det ju garanterat. Hon kan alltid få mig att skratta hur dåligt jag än mår, även om det inte är hennes jobb att vara rolig så är hon det. Väldigt rolig.
Grattis Maria, ett Thank You For The Psyk - paket kommer med psykposten snarast som tack för att du finns!
Här är några nyckelord som resten av personalen kan följa:
* Varm
* Kan möta alla patienter
* Lyssnar OCH engagerar sig
* Möter patienten där hon ÄR.
* Personlig
* Humor
Vet du någon som skulle kunna klassas in som månadens anställd? Skriv en beskrivning som ovan vad som gör just den anställda till en bra person, så kanske det hamnar här och undertecknad skickar ett tackpaket till denne. Hör gärna av med personen först om det går bra att skriva ut hela namnet om du vill att det ska vara med, annars går det bra med förnamn och avdelning.
Maila Psykiatrin@hotmail.com
Du är visst lite konstig du?
(Det är inte en fråga, det är en uppmaning)
Baby Borderline - Är det inte meningen att man ska bli frisk?
Läkare:Du träffade en kille
X-(undrar va han fått det ifrån)-Jaaa...
Läkare-Och ni hade?
X-Sex kanske
Läkare-Blev du våldtagen?
X-Nä, han var bara mer sexuellt inriktad
Läkare-Sex är ju ett känsligt ämne (börjar klia sig)
"Det var sommaren 2007. Jag hade fått en ask xanor med mig hem från min inläggning på psyk.
Jag pulade i mig åtminstone hälften av tabletterna och fick sedan för mig att ringa till psyket för att ljuga ihop en historia om att jag har slarvat bort tabletterna och behövde fler. jag var helt borta i huvudet. kvinnan som svarade hänvisade mig till ett annat nummer, jag försökte komma ihåg siffrorna och skriva upp dem samtidigt som hon berättade, jag frågade om nummret om och om igen men jag glömde bort dem lika snabbt.
Psyktanten blev riktigt arg på mig tillslut, sa med rivig röst "jag tror att du har ätit alla tabletter själv nu sophie!!" Jag ljög och sa nej med bortdomnade läppar och stängda ögon. Det blev tyst i luren, jag hämtade andan och sa "jag vill ha hjälp" men den mest ynkliga röst man kan höra från en missbrukare. Får som svar "jag kan inte hjälpa dig!" *klick*"
"Jag låg inlagd på en avdelning på sjukhuset och jag fick för mig att jag skulle hem sent på kvällen inpå natten, det var när nattpersonalen var där minns dock ingen tid. Bara att de sa att de skriver inte ut någon på nätterna. Men jag envetnades och blev nästintill hysterisk, jag mådde ju såklart jätte dåligt och hade panik. jag fick tillslut träffa en läkare med nattjour ett jätte kort möte, men utsläppt blev jag vind för våg, utan att jag hade någonstans att ta vägen och de undrade inte ens vart jag skulle ta vägen. När jag kom ut kände jag mig bara vilsen, jag blev sittande kvar på sjukhuset och sedan virrade jag ut i mörkret..."
X - jag mår riktigt dåligt.
bup - mhm.
X - jag vill ha hjälp nu, jag orkar inte mer.
bup - aha.
X - jag orkar inte livet.
bup - okej, nu är vår tid slut, så vi ses nästa vecka.
X - det kanske inte blir någon nästa vecka.
bup - (ser nochalant på X)
En läkare var efter X hade gjort ett test på avdelningen.
"Du är visst lite konstig du?"
Till och med X skötare reagera och sa efteråt att X inte skulle ta åt sig och förstod inte vad han menade.
- Men när åt du sist då? Ska du inte ta och äta en smörgås så kan du gå på promenad sedan! Funkar inte det så kan du ju alltid gå och lägga dig en stund och vila! Det gör alltid mig sååå himla glad!"
Eh.. ja tack så mycket, jag ska bara lägga förband på armen så jag inte blöder ihjäl. "
Ni är sjöstjärnor (släpp inte taget)
Det här är en repris på ett gammal inlägg. Dock fortfarande aktuellt. Flera stycken journalister har kontaktat mig på senaste angående intervjuer om EÅV Socialpsykiatriska enhet (Hagsätra)
Jag har själv blivit nekad vård nyligen av en sjuksköterska som inte hade någon rätt till det alls har chefen fastställt. Ändå får han jobba kvar.
Jag vet inte varför vissa av oss inte anses vara värda något, kanske för att vi gör mer än de. Vi är bättre på deras jobb än vad de är. De har aldrig kunnat det som man vill inom vården. Knyta an till människor, få människor att lita på en. Vissa människor bara hamnade inom vården som arbete, speciellt psykiatrin, utan att ha den specifika egenskapen och konsten att bilda mänskliga och hjälpande band till andra människor.
Vissa faller bara platta, ingen vill ha deras hjälpande hand, för de kan inte hjälpa, alls.
Jag tycker synd om er, Jan - Olof, Dorota, Riitta mfl.
Jag kan, varje dag i mitt jobb. Så synd att ni inte vet hur och låter det gå ut över mig.
När vet man
vilket andetag som är det sista
kanske när man inte ens
kan känna det
när kroppen bara längtar
längtar efter stillhet
slutar röra sig
att leva med psykiatrin
är just inte att leva
det är att överleva
den var min familj, en grund
den är min grav
dom inte bara grävde den
puttade ner mig
och strödde över jord
de spottade
de hatade
och alla dessa löften
om ett bättre liv
aldrig runt några hörn,
inga dagar, inga veckor.
bara vågor
sjöstjärnor i marken att hålla fast vid
där ni blänkte på havsbotten.
släpp inte taget
tappa inte hoppet
om ni Vill vara kvar
Varenda blick,
färg och ljus.
Varje sagt och osagt ljud,
Vilar under kudden.
Psyksyrra - Jaha, säg bara inte att du vill ta livet av dig!
X - ....... för att?
Psyksyrra - JAG VÄGRAR TA DET!
*
Psyksyrra - Du måste skärpa dig. Du är sjuksyrra nu. Du kan inte hålla på och betee dig så här? Förstår du?
X - Jag mår dåligt vad jag än är.
Psyksyrra - Du är på samma nivå som jag, du måste kunna bättre, du kan inte hålla på å ringa oss, du får ta hand om dig själv nu.
X - Kan jag får veta vilka som jobbar natt?
Psyksyrra - NEJ, det får du inte, du vill bara ringa dom för de gullar med mig. JAG ger dig SANNINGEN.
X - Nej jag får respekt av nattpersonalen.
Psyksyrra - HA! RESPEKT!! Det är ingenting man får här, det får du ta och förtjäna. Och DU har inte förtjänat det.
Psyksyrra - Nattpersonalen bara håller på gullar med dig och ger dig ingen hjälp! Jag VET, vilka dom är. JAG KAN PEKA UT DOM. Dom behandlar dig FEL, jag säger SANNINGEN till dig. OM du inte kan ta det så är du SVAG!
Psyksyrra - , Hagsätra psyk, Enskede Årsta Vantör Socialpsykiatriska enhet/ slutenvård/öppenvård
Änglar inom psykiatrin
TACK FÖR ETT VÄRDIGT BEMÖTANDE
MED HÄNSYN, TID OCH EMPATI. KRAM
Åke, dagsjukvården, Lidköping.
Kent, Vuxenpsykiatrin, Lidköping.
Anita, Psyk avd 1, Falköping.
Anna som jobbade en liten period,Psyk avd 1, Falköping.
Britt-Marie, Psyk avd 1, Falköping.
Tack för att ni hjälpt mig att överleva såhär långt!
Ewa Brodin-Hollander, Finjagården.
Utan henne hade jag aldrig kommit dit jag är idag. <3
Elisabeth Rohdin Åkesson
Tack till Marja på Mobila Teamet och POA
i Uppsala för att du lyssnar och bryr dig om på riktigt!
Tack till "Sankt Göran" på avd 123 Uppsala.
Det behövs fler helgon bland drakarna..
Berit Gustafsson, avd 22, Varberg,
Helena Wallin, msk,
Helene, msk (natt),
PRIMA vuxenpsykiatri,
Danderyds sjukhus.
Camilla Lindberg, sjuksköterska,
Najaden i Helsingborg.
Jonas, psykakuten, Helsingborg.
"Tack till receptionisterna på Allmän Psyk. 1 i
Uppsala som är vänliga, hjälpsamma och behandlar en med resepekt"
Siv och Birgitta,
Årsta-Vantörs öppenpsykatriska mottagning.
Annette Olsson
"Du är den bästa kuratorn som finns"
Sijam Dedic
Sjuksköterska,
Katarinahuset,
Stockholm.
Gerd Eliasson,
Affektiva Enheten i Sundsvall
Martine Köck, psykolog,
Östra Sjukhuset, Göteborg
- du gav mig ljuset tillbaka!!! Saknar dig <3
Anders Berntsson,
Chefsöverläkare PRIMA vuxenpsykiatri.
Danderyds sjukhus.
Mari-Louise Nilsson, Ätst. enheten, Varberg.
Ninni Hjalmers, Östra sjukhuset, Avd 336.
ANNELI, Annika F, Ewa.
Ulrika Ehres, socionom, Östra sjukhuset, Avd 336.
Berit Gustafsson, Avd 22, Varberg.
Marie och Cathrine Bjerke, Avd 19, Halmstad.
Annika Eriksson, Röda Villan, Halmstad.
Eva.K, Mimmi & Gun -Britt,
Avdelning 10, Hudiksvalls sjukhus.
Maria Brossner, Dr, Ätstörningsmottagningen,
Allmänpsykiatriska kliniken i Malmö.
Yvonne Kluge, kurator, Ätstörningsmottagningen,
Allmänpsykiatriska kliniken i Malmö.
Ann Wibring, sjukgymnast, Ätstörningsmottagningen,
Allmänpsykiatriska kliniken i Malmö.
Wivian Isaksson, Allmänpsykiatriska kliniken i Malmö.
Marini, avdelning 124, Uppsala
Patrick & Göran, avdelning 123, Uppsala
Anna, Unga Vuxna mottagningen,Uppsala
Ewa, Kajsa och Malin, sjuksköterskor.
Skötare; Anneli, Annika A och Yvonne,
Anorexi - bulimi avdelning 336,
Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus.
Paul, Pontus, Sofie och Stina,
psykakuten, Malmö.
Finjagårdens fantastiska personal med all sin kompetens,
värme och förståelse!
Erik Olsson, Psykologpartners, Helsingborg.
Ssk Ewa K. Ätstörningsenheten Korallen,
Uddevalla Sjukhus.
Anna, skötare, Anorexi avd 336
Drottning Silvias Barn och Undomssjukhus.
Avdelningschef Britt, Avd 336 anorexi slutenvård.
Redan nämnda, aldrig glömda:
Camilla och Annika F samt Tom och Dr. Ninni Hjalmers på avd 336 på DSBUS.
Irene och Tord, F41, Umeå.
Jonas och Ulrika, F41, Umeå.
Linda Forsell-Lindberg, Mobila Teamet, Umeå.
Fredric, Psykoterapeut på Team 2,
Psykiatriskt Öppenvårdscentrum
Lergöksgatan, Göteborg
Alla receptionister på Psykiatriskt Öppenvårdscentrum
Lergöksgatan i Göteborg -
för att de alltid möter en med respekt och ett leende.
Carina Broman,
KBT - terapeut - Mariestad
Juan Hidalgo, Timanställd, NÄL.
Ulrika Ehres,
Östra sjukhuset- anorexi/bulimi
Svetlana Volkova,
läkare, psykiatrin Lindesberg.
Irene,
F41 på Norrlands universitetssjukhus.
Tord,
F41 på Norrlands universitetssjukhus.
Ulla-Karin, Kulaboda, Skövde.
Carin Thåström, Personligt ombud, Hässelby/Vällingby.
Ann-mari, Bup Akuten, Falun
Katarina Fagerberg, överläkare, BUP Falun
Margareta Ersson, kurator, Avesta
Jessica Andrén Dahlkvist,
Skötare, Barn och Ungdomspsyk i Gävle
Håkan Andersson,
Stefan Brandén,
Mohammad,
Lasse,
nattmsk
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Annelie
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Gunilla Bohm,
sjuksköterska på avdelning 27 i Gävle
Annie Hurtig,
skötare på avdelning 27 i Gävle
Martin och Gun,
skötare på avdelning 27 i Gävle
John, Mobila Teamet, Borlänge
Magda, skötare avd 151, Danderyd
Marie, skötare avd 151, Danderyd
Helena, skötare avd 151, Danderyd
Ann R, sjuksköterska/terapeut
Unga Vuxnamottagning, Danderyd
Eva Schmidt, överläkare Unga Vuxna, Danderyd
Helena i receptionen på Unga Vuxna, Danderyd
och alla andra som alltid hälsar och är omtänksamma på mottagningen.
Rikke Kjelggard, psykolog,
Psykologpartners i Malmö.
Marie, skötare på Maria Ungdom Akut
Kari Erkonen, överläkare.
Psykosmottagningen, Kungsängen.
Gunilla Bernhardsson,
Pensionerade ÖL,
Ulleråker avd 100 bl.a
Ingmar Holmlöf,
Psykiatriker/Öl,
Ulleråker beroendemott.
Tony, BUP akut, Malmö
Michelle, BUP akut, Malmö
David, BUP akut, Malmö
Per, BUP behandlingsavdelningen, Malmö
Christel, BUP behandlingsavdelningen, Malmö
Elisabeth, BUP akut, Malmö
Kerstin, BUP akut, Malmö
Sofia, BUP öppenvård, söder Malmö
Annika Borgström, kurator,
ungdomsmottagningen i Sandviken.
Eva och Anita, semestervik. avd 151 Danderyd
Annika, msk, (bland annat timvik) på avd 151
Ellinor, ssk avd 151 Danderyd
Carita, msk avd 151 Danderyd
Lisa, läkare psykjouren Danderyd
Helénè R, var ST-läkare (tom mars/april 2009)
Lidingö psykiatriska mottagning
Anneli Bergesen, avd 336, Östra.
.
Bo Lindahl, läkare, BUP inom NU-sjukvården.
Therese Pahlberg, Ssk, avd 150 Danderyds sjukhus.
Kerstin, Ssk, avd 150 Danderyds sjukhus.
Emil, skötare, avd 150 Danderyds sjukhus.
Ulla Vourenmaa, behandlare, enhet nord Sachsska barnpsyk.
Charlotta Nynäs, kurator,
ungdomsmottagningen i Gävle.
Lotte, sjuksköterska Danderyds psykiatri.
Janni, ssk student Danderyds psykiatri.
Katarina, msk Danderyds psykiatri.
Karin B, Chefssjuksköterska, Åkersberga öppenpsykiatri.
Margot S, msk, Åkersberga öppenpsykiatri.
Synnöve Åkervall, psykiater, Göteborg.
Karin Hammarlid, psykiatrin, St:Görans sjukhus, Stockholm.
Marita Bergström, Bup mottagningen, Sollefteå.
Jonna, Bup akuten, Östra sjukhuset, Göteborg
Olle, Bup akuten, Östra sjukhuset, Göteborg
Ylva, Anorexi slutenvård, Östra sjukhuset Göteborg
Ninni, överläkare, Anorexi/bulimi, Östra sjukhuset Göteborg
Kajsa W , Malmfältens psykiatri.
Peter Csatlos, DBT-enheten, Karolinska sjukhuset
Hans Möller-Wiklund,
Lidingö psykiatriska öppenvårdsmottagning
Annika, sjuksköterska, Huddinge sjukhus.
Pernilla, mentalskötare, Huddinge sjukhus.
Benny, avd 55, NÄL.
Gunilla Paulson-Karlsson , psykoterapeut,
BUP Östra, Göteborg
Ola Helmerius, psykolog,
Årsta Vantörs Öppenvårdsmottagning.
Göran, mentalskötare , Avd.123, Uppsala
Maja, sjuksköterska BUP akut Malmö
Anette, behandlingsassistent BUP akut, Malmö
Lena Bäcklin, sjuksköterska,
Barn- och ungdomspsykiatriska akut och behandlingsavdelningen Gävle
Simone, skötare natt,
Barn- och ungdomspsykiatriska akut och behandlingsavdelningen Gävle
Anna Stålnacke, skötare avd 141,
vuxenpsyk Danderyds sjukhus.
Lotta Wiener, ssk avd 141,
vuxenpsyk Danderyds sjukhus.
Nanna Byström, AT-läkare avd 141,
vuxenpsyk Danderyds sjukhus.
Hanna Sahlin Berg, DBT-terapeut,
Borderlineenheten Karolinska sjukhuset.
Helen, ssk natt avd 141, vuxenpsyk Danderyds sjukhus.
Yvette Nagy, skötare PIVA Danderyds sjukhus.
Ann, ssk natt avd 141 vuxenpsyk Danderyds sjukhus.
Anne-Lee Alyhr, msk, Årsta-Vantör.
Jill Öberg, msk, Årsta-Vantör.
Britt-Marie - msk natt, Årsta-Vantör.
Marie-Lousie Frånberg - f.d. läkare, Årsta-Vantör
Åsa Gustafsson, psykolog,
Kungälvs Öppenpsykiatriska Mottagning.
Camilla Karlsson, mentalskötare,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.
Lovisa, Alnängsmottagningen, Örebro.
Annika F, Avd 336, Östra sjukhuset.
Anders Walther, neurolog och psykläkare,
Karin Mellin, Capio Anorexicenter, Stockholm.
Kia, Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.
Håkan, Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.
Ann-Charlotte Wulcan, BUP, Trollhättan.
Amante Tafasse, doktor,
Avd 12, Hässleholm.
Maj Åkerback, psykolog, BUP, Kalmar.
Marianne Engström, BUP.
Maggan, BUP.
Ghassan Chahla,
Robin Söder, mentalskötare,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.
Peo, BUP-akuten Östra Sjukhuset.
Anneli, skötare,
Avd 336, Östra sjukhuset
Camilla, nattssk,
Avd 336, Östra sjukhuset
Ulrika Bonde, BUP Kungälv.
Ulrika Ehres, Anoreximottagningen
Östra sjukhuset, Göteborg.
Lena, Anorexislutenvården
Östra sjukhuset, Göteborg.
Jenny, Sjukgymnast,
Anorexislutenvården Östra sjukhuset, Göteborg.
Tom, Kock,
Anorexislutenvården Östra sjukhuset, Göteborg.
Eva Eriksson-Gordon, överläkare,
barn- och ungdomspsykiatriska akut
& behandlingsavdelningen, Gävle.
Florense, Mobila teamet, Nyköping.
Lars Löfgren, psykolog,
Barnpsykiatrin avd 45, Sunderby sjukhus.
Catherine Svalenius, vuxenpsykiatrin, Lund.
Birgitta Ström, skötare,
Avd. 92, PIVA, Västerås.
Kristina Sköld,
Psykiatriska öppenvården, Kristianstad.
Alf Claesson, psykiatriker, Växsjö.
Göran Johnsson, psykiater.
Privat mottagning i Kristianstad & Malmö.
Annika Severin,
läkare, Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.
Jonas Lundberg, kurator,
Hjälmareds folkhögskola, Alingsås.
Lena - Natt,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.
Ilse - Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Susanne Gustavsson, Ersta psykklinik.
Johan Lisra, fd Farsta gymnasium.
Malung- Sälens Gymnasieskola.
(Bästa lärare + kurator!)
Andreas, skötare, 240 Mölndal.
Claudia, BUP, Uddevalla.
Josefin, Avd 55 NÄL.
Bosse, Lithiumsköterska, Uddevalla.
Nina Haag, Psyk och Ungdomsteamet, Vänersborg.
Lisa Schmidt, Psykiatrisk Sjukgymnast,
Psykiatrin Kungälvs Sjukhus
Agneta Hall, Psykiatrisk Arbetsterapeut,
Psykiatrin Kungälvs Sjukhus
Paula, skötare, Avd84 MAS
Jenny, skötare, Avd84 MAS
Pernilla Hedin
Eva, DBT- terapeut Finjagården
Caroline, DBT-terapeut Finjagården
Anders, DBT-terapeut Finjagården
Sanne, DBT-terapeut Finjagården
Britt-Marie Hallbäcken, DBT-terapeut,
Unga vuxnamotagningen, Uppsala.
Ulla, överläkare psykiatri UMAS.
Lena E, nattssk,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet.
Hannele Berzelius,
Vuxenpsykiatrin, Lindesberg.
Marita Hjelm, skötare,
Unga vuxnamottagningen, Uppsala.
Mia Ramklint, forskare, fd överläkare
Unga vuxnamottagningen, Uppsala.
Marita, kurator
avdelning 31, S:t Lars sjukhus, Lund
Mona Ejdsell, terapeut
öppenvården Värmland
Per Åke Widmark, UBB ungdom, Örebro
Erik Elénius, överläkare
Unga vuxnamottagningen, Uppsala
Jill Bengtsson,
Fd Västerviks psyk - öppenvård
Shiler, överläkare
akutbarnpsykavd 45, Sunderby Sjukhus
Suzi, psykolog
akutbarnpsykavd 45, Sunderby Sjukhus
Sofie Lindberg ,
Norrtälje psykiatriska öppenvårdsmottagning
Ann Söderman Gisslandi,
Norrtälje psykiatriska öppenvårdsmottagning
Ulrika Dahllöf,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Anders Söderberg,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Nina Turkka, BUP Farsta
fd Skärholmens öppenpsykiatri
Lie-anne Hertzén,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Anna, fd BUP Västerås
Erik Lind, läkare (fd Huddinge)
"Skånska" Rita Ssk,
Årsta-Vantörs Socialpsykiatriska enhet
Pontus, BUP-akuten Sthlm
Lars Larsson,
Uppsala, avdelning 123.
Anna och Ann-Sofie
Kom vidare - Uppsala
Vet du om någon inom psykiatrin
som är värda ett tack?
Skriv in under kommentarer!
(Jag tar bort kommentarerna så ni behåller er anonymitet)
SÄTT BETYG PÅ DIN MOTTAGNING OCH DOKTOR!
Ta en titt på Psykos favoritdoktor Erik Lind
Sätt betyg och kommentera din egen favvodoktor!
Idioti
En stor klunga människor som Ingen talar för och som alltid hamnar bland våldsdåd i tidningarna.
När ska media ta sitt ansvar och skriva och publicera Sanningen och Verkligheten?
Aftonbladets Malin Wollin (född 78) skriver om åttitalisterna som har det för bra, och det är därför de mår dåligt. Och lägger den idiotiska kommentaren: "Människor ska inte ha det för bra, vi mår inte bra av det. Unga människor som kommer till psyket för att killen eller tjejen har gjort slut har ett skevt perspektiv."
Ja Malin, det är nog så det ser ut i psykiatrin! Skulle vara intressant att veta varifrån du fått dom uppgifterna?
"Jag läste den där krönikan av Malin Wollin och blev sur och mailade henne, jag fick ett väldigt snällt svar så jag är inte alls arg längre. Men tycker fortfarande det var olyckligt formulerat - att folk går till psyket bara för att de blivit dumpade spär bara på bilden av psykiskt sjuka som gnälliga och jobbiga. Precis det skrev jag till henne, hon menade att såna där generaliseringar i krönikor får man ta med en nypa salt. Själva uppgiften om att folk söker hjälp för minsta lilla nuförtiden kommer från David Eberhard. " Kommentar av Livet, döden, kärleken.
- Och David Ebenhard är som vi alla vet, en idiot även han. Läs hans generaliseringar om människor och samhället utan någon som helst grund eller bakgrund blandannat här.
Vi har redan tagit upp situationen med att Elin och Camilla, tjejer på LPT tvingas ligga inne på rättpsyk, vilken är helt sjukt.
Nu har Aftonbladet skrivit om detta. Tyvärr ligger det under "Wendela" som ska vara något kvinno-engagerad del, som om det inte drabbar både män och kvinnor samt att det borde få större publicitet i centrala media.
Länkar:
De blir inlåsta med våldsmän
TV inslag Aftonbladet
Bra blogginlägg med samling av nyheter i detta slag
Artikel: DBT
Artikel: Sofia Åkerman och SHEDO
Blogg: Sofias blogginläggg om detta
Det handlar inte om "bra" och "dåliga" människor. Många som ligger inne på psykiatrin i huvudtaget känner en sådan stor skuld och skam över att de mår dåligt. De blir tvångsvårdade som i ett fängelse, och känslorna vänds ofta innåt - det känns som ett straff och man frågar sig; Vad har jag gjort för brott?
Att Då bli placerad på rättspsyk förstärker ju bara den känslan. Man buntar dessutom ihop alla som om de hade samma problematik, det har dom inte, det är därför vi Har olika sorters psykiatri!
När jag läste om detta i tidningen antog jag att det handlade om platsbrist inom psykiatrin i länet och att politikerna måste lägga till mer pengar för fler avdelningar (vilket säkert är fallet).
MEN så intervjuar Aftonbladet självaste överläkaren a.k.a idioten Göran Fransson här.
"Den händelsen har nu kritiserats av Socialstyrelsen. Göran Fransson är överläkare på kliniken.
Han ser inget problem med att blanda patienterna.
– En av männen har visserligen dömts för dråp. Men de är inga grova, farliga brottslingar.
Är det orimligt att en ung tjej som mår dåligt ska slippa dela avdelning med kriminella män?
– Jag kan inte se problemet. Det är väl bättre att sitta bland brottslingar och bli frisk än att vara kvar i eländet? "
Ja idiot Göran Fransson, du är helt jävla störd. Om någon ska ligga på rättspsyk så är det fan du. Alltså jag fattar inte hur människan i huvudtaget kan ha sin anställning kvar? Hur kan man ha en inställning om att människor är värda så lite? Att de inte är värda riktig respekt och riktigt vård? Att kalla deras psykiatriska allvarliga problem och diagnoser som ett "elände"? På honom låter det som att det skulle vara lika bra att få benet amputerat än opererat, för att slippa vara kvar i eländet?
Dom här tjejerna ska ha riktig anspassad psykiatrisk vård som utgår från deras problem och inte rättspsykiatriska problem.
De ska inte behöva sitta med brottslingar, vare sig dom är farliga eller inte! Att ha en psykiatrisk sjukdom där man skadar SIG SJÄLV ska inte vara associerat med brott i överhuvudtaget. De och Vi ska ha psykiatrisk vård som är mer inriktad på att behandla, inte förvara. Jag tror själv, att om det här problemet hade varit en fråga som omfattat mer män, så hade det inte existerat lika mycket. Och kommunens bestämmande gubbar, hade lagt ner mer pengar.
Nu får du skriva vad DU tycker!
Varsågod!
Drick en kopp kaffe och gå å lägg dig
X - Alltså, jag mår inte bra. Jag vill bara dö, jag tar livet av mig snart!
Läkare - Vill du verkligen dö? Varsågod att gå ut genom dörren då! Ska jag släppa ut dig?
X - Nej, men jag mår bara så himla dåligt och har självmordstankar ju.
Läkare - Åk hem nu och drick en kopp kaffe och ät en smörgås och gå och lägg dig.
X - Ja, jag har ångest och vill ta livet av mig..
Psyk - Jaha? Men hur mår du dåligt?
X - ??? Kör mig bara till psyk
Psyk - Nej det kan vi inte göra, vi har ju patienter att åka till
X - Ja bland annat mej som ni måste köra till psyk?
Psyk - Neeej det får natten göra (4 h senare)
Hagsätra psyk
Kyrklig psyk-arbetare - Jaha hur då?
X - Jag vill ta livet av mig.
Kyrklig psyk-arbetare - (skriker) NEJ MEN VA SÄGER DU!!??!?!
HUR KAN DU SÄGA SÅ??? SÅ KAN DU VÄL INTE KÄNNA??
X - Jo jag är psykiskt sjuk...
Kyrklig psyk-arbetare - ÄR DU PSYKISKT SJUK??? NÄÄÄE??
X - Jo ja har en diagnos...så då e jag väl det. Annars skulle jag inte ringa dig?
Kyrklig psyk-arbetare - Jahaaaja.. ja om du säger det så..
Hagsätra psyk
Hagsätra psyk - där "en promenad" är lösningen på
alla psykiska åkommor
X vill ta livet av mig och har extrem ångest.
Psyk - Kan du inte ta en promenad?
X - Nej nämn det inte ens. Det funkar inte. Så ta inte upp det.
Psyk - Men en prommenad..
X - NEJ DET HJÄLPER INTE.
Psyk - Titta på..
X - TITTA PÅ TV, DRICKA TE. NEJ DET FUNKAR INTE.
Psyk - ......
X - ....
...
..
Psyk - Men en promenad hjälper ju alltid?!?!?!
X - gaaaaaaaH
Psyk - Jaha då hjälper det tydligen alla utom Dig..
Senaste Psyk-nytt
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Sanningen
Har du något att säga och berätta?
Hjälp oss få ut sanningen! psykiatrin@hotmail.com. Kram /P
"Jag har lite erfarenheter från avdelning 21 och 24. Jag har haft kontakt med öppenvården för depression. . Ju mer man nässlar sig in och får höra hur sjukt och omänskligt det är desto mer arg och bitter blir man. Personalen sitter i sina rum och snackar skit om en.
Jag hade druckit massor alkohol för jag mådde inte bra psykiskt. Jag har inte haft ett lätt liv därför har jag druckit en del fär att dämpa mina känslor. En idiot hånflinade medans jag sa åt att jag inte gillar theralen då man blir seg i skallen av det. "Men det gillar du väl?" sa han medans han hånflinade, hade man haft energin hade man ställt honom mot väggen.
Det var planerat att jag skulle träffa en läkare och kurator på 21:an som är akutpsyk. Något möte blev inte av jag blev förvarad på 24:an ett par dagar och fick antabus.( 24:an är avdelningen för psykotiska och dementa.)
På Västervik får dom intagna hjälpa varandra och ingen hjälp får dom när dom fick ångest. Jag fick be en som satt där för manodeppresivitet att knacka på dörren så läkaren kunde få fingrarna ur att göra sitt jobb och ge mig stesolid. Patienterna får hålla sig till sin ångest utan ångestdämpare. Personalen är bra på att hålla sig för sig själva och prata skit.
En skötare sa till mig "Nu får du gå, du får ingen mer medicin" för att han tyckte det var jobbigt att se mig. En del personal gläste med sin hånfulla attityd. En annan gång så sa en skötare att det kunde ta dagar att få träffa en läkare. Och att jag skulle vara glad för att jag fick hälsa på en psykolog under att par korta munhälsningar
Nu vet man att man inte kan få någon hjälp genom akutpsyk. Men jag tycker det är en svinig behandling dom bara sopade allt under mattan. Det är väldigt omtalat att folk har tagit livet av sig på avdelningen det är 2 stycken vad jag vet. Dom tar inte sitt ansvar och försöker bortförklara det. Jag ville bara tala om det så jag kan gräva ner det och försöka glömma det. Det hjälper att folk vet om."
Pat avd 21 och 24 Västervik
Ännu en sviken ängel
"Sofie, 15, skulle vittna mot mannen som åtalats för att ha våldtagit henne.
Men bara timmar före rättegången tog hon sitt liv. Nu läggs åtalet ner."
(2009)
Hur långt ska det gå, hur många ska falla?
Samhället där ute tar inte hand om oss.
De bryr sig knappast, och de blundar när vi dör.
Bara för att vi valde det själva.
Eller gör vi?
Tack för alla kommentarer om Nadja.
Fast hon bara är en i raden av alla de speciella änglarna
som gav åt alla andra och försvann med våra tårar.
Den här bloggen är inte främst för att säga
den otillräckliga sanningen om psykiatrin.
Även fast den gör det.
Det viktigaste är att det här är ett bloggforum.
Att ni läser och tar hand om varandra.
Så gott ni kan.
Ni är allt vi har ibland.
När allt omkring sviker.
Och det gör det.
Ta hand om varandra.
/Psykos
Nadja
Vi sörjer
NADJA
f 3 oktober 1980
† 29 mars 2009
Lämnar sin dotter,
sin familj och sina vänner.
"Glöm inte att det mörker man ser gör att stjärnorna märks mycket mer"
Nadja var änglarnas ängel.
Tråkigt nog involverad i Årsta Vantör Socialpsykiatri
en längre tid. Men hon gav aldrig upp.
Om det var någon jag såg upp till så var det henne.
Hon lät aldrig någon i huvudtaget trampa på henne.
Hon kämpade mot orättvisorna i psykiatrin vilket gjordet att vi
andra patienter har det bättre idag.
Hon pratade för alla, hon hjälpte alla hon kunde fastän hon själv
mådde dåligt och hon hade världens finaste hjärta.
Nadja var synskadad och hade pacemaker och otaliga medicinska problem
utöver att hon inte mådde bra psykiskt. Men hon tyckte aldrig synd om sig själv,
hon kämpade på trots allt. Det var oftast på grund av de somatiska problemen
hon ville avsluta sitt liv.
Men hon fick oftast ingen tröst från psykiatrin och den somatiska sjukvården
reagerade inte heller fort, trots att Nadja behövde en ny hjärtoperation.
Nadja kunde alltid tala för sig, hon hade alltid ett svar.
Hon hade en otrolig humor och lyckades alltid med sin värme och personlighet
få andra att skratta och le.
Hon sjöng så vackert att alla stannade upp och lyssnade.
Varje gång hon varit inskriven gav hon hela avdelningen
en stor godispåse när hon blev utskriven.
Och även fast hon blev Väldigt illa bemött av läkare, mentalskötare och patienter
behandlade hon alltid alla väl fast dom inte förtjänade det.
Hon brukade läsa den här bloggen genom tal,
ringde mig när hon mådde dåligt och var en av de första
att mejla mig angående bloggen vid starten.
Om det är någon som är just hjärtat i det här
så är det just hon.
Vi vet inte än hur Nadja dog, men hon somnade in.
Och även om hon inte begick självmord så vet jag
att hon dog lite varje gång som hon fick skit från psykiatrin.
Och det livet hon levde här och då, kunde varit mycket bättre
om människor kunde respekterat henne och hjälpt henne.
Den enda inom psykiatrin som Nadja tyckte om
som jag vet var Lena, nattsjuksköterska på ÅrstaVantör Socialpsykiatri.
Men våra tankar går främst till Nadjas dotter och
hennes familj.
Det märks att någonting stort är borta.
Jag hör fortfarande din röst eka.
Jag saknar dig.
Så mycket.
Hon kämpade mot orättvisorna i psykiatrin.
Nadja med i nyheterna
Bara en av visorna Nadja skrev.
Den här om psykiatrin och läkaren Bengt Malmgren - "Bengan".
Nidvisa om Hagsätra psyk
(Melodi: Alpens Ros)
Jag hamna en gång upp på Hagsätra psyk
Det var jobbigt som fan men jag härdade ut.
En man kom och sa "Jag är läkare här"
Det var Bengan him self
och bara början tyvärr.
Så nu ska jag sjunga en visa om er
Jag blir så bedrövad när jag eder ser
Det börjar med ångest och piller för mig
och slutar med våldsdåd och bälte så säg.
Men Bengan sa "Du gå här ej och ta ton!,
Gå till syrran och få en haldolinjektion"
Men av den blev jag sjuk och fick åka till SÖS
Jag ska anmäla det så nu är chefen nervös.
Man kommer med piller både morgon och kväll.
Kan tro det är för att jag ska va snäll
Men jag vill va pigg och fungera normalt
Men då säger läkarn "Det här har du valt"
På psyket så äter man mest hela dan
När jag kommer ut är jag tjockast i stan
Men av det mår jag dåligt det kan man förstå
Men jag håller stil och har humor ändå.
Att hamna på psyk rekommenderas ej
Man blir ju behandlad som någon jävla grej
Med tvångsvård och lagar gör dom som dom vill
men jag blir trött på hur vården går till!
"Det är härligt att läsa allt som folk delar med sig av i bloggen,
man blir både skakad och rörd samtidigt.
När jag läste om hur polisen faktiskt gör kom jag att tänka på en av dom gånger jag själv blivit hämtad. Jag var i ett ändlöst hav av ångest, förtvivlan och starka planer på självmord. Konstigt nog hade jag ändå närvaro att ringa en nära vän som ringde psyk, som i sin tur ringde snuten.
Någon timme senare ringde det på dörren och jag öppnade utan att fråga eftersom jag förstod vem det måste vara. Snutarna började gorma och skrika utan att stänga dörren till lägenheten. Sen blev det handbojor och man mer eller mindre släpade ner mig för trapporna. Den av poliserna som var värst sa att jag enbart skulle hålla käften och vara lugn, annars skulle jag få smaka pepparspray.
Efter detta skulle man inför grannar etc kolla så jag inte hade någt vasst eller några piller på mig. När det var gjort la man mig på golvet i polisbussen och han som var värst satte sig på min rygg. Någon annan som inte gjort något väsen av sig satte sig på mina ben.
Resan till Hagsätra blev ganska smärtsam. Väl framme bar de upp mig i handbojorna och en ficka på mina byxor som gick sönder. När personalen på avdelningen öppnade dörren sa han som var värst: "Jaha så var vi här med er jävligt jobbiga patient. Om jag får bestämma blir det bälte och sprutor omgående."
Han fick dock inte bestämma och tur var väl det. Detta var nog den mest otrevliga polishämtning jag varit med om, och allt detta bara för att jag som blind inte ville lämna lägenheten utan min blindkäpp.
Många soliga sommarkramar och glöm inte att det mörker man ser
gör att stjärnorna märks mycket mer. m.v.h., Nadja"
CItat från Nadja
"Jag var inlagd en kortis på hagsätra. En kväll när jag ville handla något att äta ,
sa Boel som jobbar natt: "Ska du gå ut nu när det regnar?"
Jag svarade att det skulle jag men jag fick bara gå ut med personal.
"Jag kan fråga någon annan om du inte har lust att gå ut"
Då svarade boel: "Du blir både smalare och vackrare om
du inte köper något att äta." Kul bemötande säger jag bara.
När jag sen frågade henne om hon tyckte att det
skulle passa bättre om jag var annorektiker
svarade hon bara att det hon sagt var sant.
Hon förtjänar sannerligen guld i oproffesionalitet."
