Info via mejl
Mvh Admin2
Inget hembesök på bron
Bloggares sorgliga berättelse om psykiatrin...
Vill du berätta om hur du blivit bemött? Psykiatirn@hotmail.com
/justnu admin2
"2005
Min skolsköterska ringer till BUP och ber min kurator att ringa upp mig för jag har självmordstankar som hon betrakade som allvarliga.
På eftermiddagen får jag ett samtal från mobila teamet istället.
"Hej jag ringer från mobila teamet, din kurator bad oss ringa upp dig"
"Jaha" sa jag när ajg SATT PÅ BRON JAG TÄNKTE HOPPA IFRÅN.
"Vi tänkte att vi kunde komma hem till dig så kan vi prata lite"
"Jag är inte hemma, jag är på en bro"
"Så vi ska inte komma hem till dig alltså?"
"Nej det går inte"
Senaren är DE blivit sura och lagt på kommer det förbi en gubbe som skriker på mig så jag blir rädd och springer hem. De antecknar (har jag läst i efterhand) att "Patient tackar nej till hembesök, ville ej ha hjälp".. 2 dagar senare hamnar jag på sjukhus efter en överdos trots att jag hade berättat om mina självmordstankar/planer för skolsköterskan som ringde och berättade det för 2 stycken på BUP som berättade det för dem på mobila teamet. Ändå görs inget. (???????)
2006
På ett samtal med min läkare på BUP när min pappa är med säger jag till henne att jag tänker sluta gå till BUP för de har brytit tystnadsplikten till min pappa. Både pappa och hon blir arga och börjar prata om att jag är sjuk. Jag ställer mig upp och går därifrån, i korridoren kommer min läkare ut och ropar efter mig, TROTS att det sitter andra patienter i väntrummet "Men (mitt namn), du kan inte bara gå, du har ju borderline!"
(Det var första gången de sa rakt ut att jag hade borderline)
2008
Vuxenpsykiatrin
Min samtalskontakt har fått läkaren att skriva ut propavan till mig för sömnen fast jag redan haft det i 3 månader på BUP utan att det hjälpte.
Han: Sover du bättre nu?
Jag: Nej de funkar ju inte, jag är skittrött
Han: Men tar du TVÅ tabletter då?
Jag: Ja
Han: Men då funkar de ju
Jag: Jag har inte sovit bra på 3 veckor
Han: Men du har ju sovit lite då?
Jag: Jag har ju kunnat sova men jag vaknar ju hela tiden
Han: Bra då hjälper de ju"
En annan bloggares varning:
Maria Andersson, psykiatri öppenvården Tranås
Brutit mot tystnadsplikten minst 3 ggr och förstört viktiga samtal med läkare till skillnad från
dem löjliga besöken hos henne!
Kunde orsakat X besvär med LPT då hon kom med osaklig kritik i journalen.
Och en BUP-berättelse...
"Tänkte berätta en "rolig" anekdot från mitt första besök på BUP när jag var 16. BUP Örebro.
Jag hade stått i kö i ca ett halvår för att få komma dit på samtal pga mitt självskadebeteende och min depression och ångest. Jag fick berätta lite om hur jag mådde, varför jag skär mig osv.
Deras förslag på vad jag skulle göra när jag fick ångest var att krama en nalle. Jag var 16 och hade så mycket ångest att jag skar mig, slog mig på benen med hammare och hade självmordstankare. Men ja, då är det klart att det hjälper att krama en nalle, tack för tipset liksom."
Klipptips
Jag orkar inte själv titta på det här just för att det är för jobbigt.
Men så är står det i beskrivningen:
"Del 4 av 12. Hur fungerar tvångsvården i Sverige? Programmet har kartlagt rättspsykiatriska regionkliniker och tittar närmare på hur unga icke dömda kvinnor behandlas. Kvinnorna vårdas tillsammans med grova brottslingar och utsätts för bestraffningar och tvångsåtgärder utan lagligt stöd."
Kan ni skilja på
Nominera månadens psyklyrics.. veckans kanske om många vill va med?
:)
Kram P
Väx till dig
Är det här ett sätt att spara pengar, eller är det bara återigen en psykiskt sjuk psykiatri?
"Ca 2001 kom jag i kontakt med psykiatrin i Haninge. Jag hade gått 1½ års behandling på MÄTS i Huddinge för min anorexi och bulimi. Där hade jag fått diagnosen Borderline, och var färdigbehandlad för mina ätstörnningar.
När jag så började min behandling på Ankaret, Haninge, var det med Psykolog och Kurator.
Efter ett års samtal, ca 1 gång i veckan fick jag den klockrena kommentaren:
-Vi kan inte sätta en borderline-diagnos på dig. Du är så ung (22 år) och vi tycker att DU SKA VÄXA TILL DIG I DIN BORDERLINE-PROBLEMATIK, innan vi kan behandla dig.
VA??? Jag hade redan fått diagnosen, jag skar mig konstant och jag uppfyllde alla kriterierna. Men nej, jag var inte tillräckligt dålig för att de skulle behandla mig. De tyckte att JAG SKULLE BLI SJUKARE innan de kunde ge mig behandling!
Ja, jag blev garanterat sjukare... De följande åren åkte jag in och ut på låst avdelning och låg i snitt inne var tredje dag. Jag fick efter ytterligare ett år, en ny psykolog. Inläggnningarna fortsatte, och tillslut sa dom att de INTE KLARADE AV MIG, JAG VAR FÖR SJUK. Så de skickade mig till ett behandlingshem.
Det var det bästa som kunnat hända. Jag bodde där i 2½ år och kunde bryta mitt destruktiva mönster. Idag har jag inte kvar min borderline-diagnos, eftersom jag inte längre uppfyller kriterierna. Jag har Personlighetsstörning UNS.
Skulle det ha gått såhär långt om jag fått hjälp i tid? Om jag inte blivit avfärdad, och om jag inte tvingats "växa till i min borderline-problematik"?
Kanske hade jag inte haft så ärrade armar som jag har idag. Kanske hade jag kunnat återgå till jobb och samhälle flera år tidigare...
Jag vet inte. Men jag vet att det hade sett annorlunda ut om det inte hade tvingats gå så långt..."
För frisk för att vara sjuk
L. Forsbergs "I medicinburkarnas land" är nu slutsåld!
En bloggares berättelse om sin psykolog Lena..
" Gick hos henne i över 2 års tid.
När jag ville ha papper från henne på hur länge jag gått där så sa hon
"Jag tänker inte skriva att du gått här i 2 år för eftersom du bara varit här så sällan så kan man räkna ut att om du gått oftare hade dessa möten hunnits med på 6 månader så...jag kan skriva 6 månader"
Det ska tilläggas att jag inte själv valde att gå så sällan, jag ville ha fler tider och mer regelbunda möten men dom hade ingen tid.
En annan sak hon sa var
"Det du pratar med mig om kan du ju prata med dina vänner och familj om, det står folk på tak och vill hoppa för att dom mår så dåligt, och här sitter jag och slösar min tid på dig. Du är för frisk för att vara här".
Om jag hade kunnat prata med andra om det hade jag inte betalt för att sitta hos henne, jag lovar!
Ett par månader senare sitter jag i väntrummet efter att ha sjukskrivit mig 2 ggr för att jag mådde för dåligt. Hon kommer aldrig och kallar på mig. Jag går och säger till i receptionen. Går tillbaka till väntrummet. Där hör jag hur receptionisten går in till henne och säger att jag väntar. Lenas svar var
"Då kan du säga till henne att gå hem, hon har varit borta 2 ggr, då behöver hon inte komma hit igen".
Jag gick.
Minst 3 ggr under dom 2 åren jag gick hos henne kom jag till motagningen och fick veta att Lena var sjuk, hon måste ha "missat" att informera mig om det.
Men hon tål inte att jag ringer och sjukar mig för att jag inte klarar att gå hemifrån.
Jag bytte psykolog, skaffade en psykiatriker och idag har jag fått diagnosen ADHD, misstanke finns om Bipolär, och jag uppfyller alla kriterier på Borderline.
Ja, Lena...du hade nog rätt när du sa "Du är för frisk för att vara här"."
Attitydförändring?
"Anneli, 40, trodde hon var en häst"
Anneli Jäderholm har för länge sedan figurerat i media som patienten som trodde hon var en häst.
Det uppmärksammades av Aftonhoran, som skrev en artikel om Anneli och hennes tid inom psykiatrin.
LÄS HÄR.
Jag ville aldrig skriva om detta eftersom jag tyckte att Aftonhoran skrev artikeln som nöjesinlägg mer än en seriös artikel. När jag senare diskuterat detta med Anneli visar det sig att hon aldrig fick se den slutgiltiga texten. Det är ännu lite oklart hur det var med hästarna egentligen men å andra sidan är det inte det som är det viktiga.
Personligen känns det som ett bakslag att media bara skriver om psykiatri, när det handlar om våld eller om "roliga" psykoser för utomstående, eller när kändisar blir något deprimerade. Eller när tonåringar redan hunnit ta livet av sig.
En lite mer nyanserad bild av psykiatriska patienter behövs som just krossar tabun. Att det är "normala" människor runt om oss, som inte begår våldsbrott eller äter blommor på psykiatriska avdelningar.
Men, Anneli hade ju en tanke om att öppna ögonen för människor. Hon arbetar med Inre Rum som har sin bakgrund i aktivitetshuset Gyllenkroken i Göteborg. Inre rum beskrivs som:
Ett kunskapscenter med inriktning på att leva med psykiska funktionshinder igår, idag och i morgon.
Kunskap och information för att motverka fördomar och stigmatisering!
Kommentera gärna vad du tycker om artikeln och om ämnet i sig i kommentarer!
Mer mer mer
Kommentera artikeln ovan på SoulSurvivor
Gulhaken
Stiftelsen Gyllenkroken presenterar:
Var med och skapa Gulhaken; inspiratörer, sympatisörer, fotografer, idésprutor, skribenter, lyssnare, diktare, bildskapare, tyckare, föreningar, organisationer, medmänniskor." Gulhaken för psykisk hälsa!
Inre Rums blogg
Annelis egen blogg
Hon har även en facebookgrupp " Attitydförändring i samhället mot människor som drabbats av psykisk ohälsa" som tar upp olika bra länkar.
Här är några som kopierats ut:
NSPH 9 Oktober 2009:
"Attityderna till psykisk ohälsa kan förändras"
REGERINGEN PRESENTERADE ETT NYTT PROGRAM 2009-10 -01, LÄS ARTIKELN PÅ DN.se
”Vi ska förändra attityden till alla som är psykiskt sjuka”
Inre rum har utställningen "psykets historia" på Naturhistoriska museet i Göteborg. Start 12 December och ett år framåt.
Inre rum - Hade premiär av filmen Vilsen? på stadsmuseet I Göteborg 28 oktober. Hur reklamskyltars text och symboler plötsligt kan börja tolkas magiskt i ett regredierat tillstånd, stress och kaos. Fullständig info: Se Stadsmuseets hemsida eller på inrerum.com
I medicinburkarnas land
I medicinburkarnas land
L. Forsberg
en snabbrecension av katten..
Här blir man snabbt inkastad och uppslukad av en annan persons liv. Ett litterärt bevis på vad psykiatrin kan göra med en människa, vad människan kan göra i en psykiatri. Vad är målet i psykiatrin, vem är Patienten i psykiatrin och vad ska man göra med sig själv. Var är identiteten och vilket är jaget?
Om hur en flicka kommer in i psykiatrin, och inte kan komma ur. Hur man hamnar i psykiatrins kvicksand, allt djupare.
Följderna, själen, familjen. Och man får en resa med känslor av hat, aggressioner, sorg, empati och svårmod. Och så det där hoppet.. Jag vet inte var man ska lägga en sån här bok efter orden är utlästa? Den kan liksom inte bara ligga i en vanlig bokhög, den borde stå där framme. Den borde resa och påverka flera.
Det är en egentryckt version, tunn men fylld med ord och - Förmodligen den mest rättframma och Kristallklaraste psyk-boken jag läst. Eloge.
Köp boken? psykiatrin@hotmail.com
Andra litteraturtips? Kulturhörnan
Skriv en recension? psykiatrin@hotmail.com
Nämen gråter du nu också?
I can see us dying. Are we?
<--- Nya låtar i PSYKPLAY
Nominera dina psyklåtar!
NY bloggare. Välkommen! Berg & dalbana
Denna underbara människa varnar oss för Maria Jalnäs (mobila. team Tyresö).
Läs om hennes senaste möte med henne och en läkare HÄR
Uttdrag: "Jag tackar för inget och på vägen ut brister jag ut i tårar varpå den såkallade läkaren hånar mig och säger med bebis-röst: Nämen gråter du nu också?"
en annan bloggares citat..
En patient ber om ett smörpaket...
Gladys SSK: Vad du ska ha det för? Du var tjock förut nu du är fin.
Enskede Årsta Vantör socialpsykiatriska heldygnsvård
(japp det längsta jävla psyknamnet ever)
och en till..
X - Ja hej kan jag få prata med SSK
JIM MSK - Ja jag hörde att du ville ha din Limousine Service!
X - Eh ursäkta, menar du mobila teamet?
JIM MSK - Hahaha Ja, Limousine Serivce.
Jim Mentalskötare (kallas internt och externt Aset)
Enskede Årsta Vantör socialpsykiatriska heldygnsvård
Du skäms
Här kommer lite citat av våra bloggare och läsare!!
Skicka in på psykiatrin@hotmail.com!
X - Kan jag få prata med Personal Y?
Dahab - Nej, hon är upptagen.
X - Får jag prata med någon annan då?
Dahab - *suck*. Vänder sig till Mentalskötare P och säger:
Vad jag ska göra? Hon kräver få prata någon. Hon säger
(och förvränger sin röst att låta som Xs) "Uhhh jag vill prata med nååågon"
Dahab - Ring senare
senare..
X - Kan jag få prata med Personal Y?
Dahab - Nej, hon är upptagen.
X - Vem är tillgänglig?
Dahab - ...
X - Hallå? Vem är tillgänglig?
Dahab - Jag tänker inte svara på det
x - Eh va? Varför då?
Dahab - Det är en dum fråga!
Enskede-Årsta-Vantör Socialpsykiatri
*
Uttrag ur en av mina favoritbloggare Tears and rains's blogg:
"Var hos psykologen förra veckan. Han var lika korkad som första gången jag träffade honom. Han bara spyr ur sig idiotiska citat och fraser och ordbajsar på allt. Alla säger att jag måste byta, folk varvar mellan asgarv och "det måste vara någon sorts... han försöker nog bara... provocera dig! Det kanske är någon slags metod..." och vissa blir arga. Jag tror inte att han kör med någon slags provocerings-terapi. Bullshit, säger jag om det. Men jag kan inte byta nu, innan jag ens fått träffa läkaren, når jag har träffat psykologen två gånger. Ska dit igen i december, eftersom de slussade mig till en psykolog som är ledig hela november.
En sak han sa, som förmodligen var minst korkad att säga, men ändå inte så smart var: "Du är här för vårdcentralerna vågar inte ta sig an dig." Jaha, kul att höra.
Fast det känns som att jag måste delge det mest korkade han sa den här gången!
"Ser du dig själv som psykiskt sjuk?" - psykologen
"Njää, egentligen inte, antar jag." - jag.
"Nej, det är väl bra, antar jag. Så du har alltså accepterat ditt öde?" - psykolog.
"Haha, jag har väl det."
"Jag var inte ironisk."
"Nej det var inte jag heller." - biter tillbaka.
"Det är bra att du har accepterat ditt öde. Folk måste lära sig acceptera sitt öde. Tjatar de tillräckligt länge om att de vill ha höjd lön så får de höjd lön (mer exempel), tjatar de tillräckligt länge om att få byta kön så får de byta kön. Folk måste lära sig att acceptera sina öden!" - psykolog som ännu en gång drar upp könsbyte.
"Jag håller inte med. Jag tror att man skapar sina egna öden. Ifall man känner att man är född i fel kropp och vet att man blir lyckligare om man byter kön då tycker jag att man ska göra det, och då har man skapat sitt eget öde." - jag, bitter.
"Ja. Nu var ju det exakt vad jag också sa." - självsäker galning.
"Eh..."
"Dessutom kan man inte byta kön. Det skulle ändå inte gå att använda könet. Man kan bara ändra könets utseende."
"Jag vet ingenting om det där."
"Du vill inte byta kön?"
"Nej."
"Du känner inte att du är en man i en kvinnas kropp?"
"Nej".
"Okej" - misstänksamt ögonkast på mig.
Fick höra att om jag behövde mediciner eller någon liknande innan jag fick träffa läkaren så skulle jag ringa min läkare på bup. Som jag inte går till. Som inte är min läkare längre. Vars patient jag inte är längre. Fint."
*
"Har just varit på vuxenpsykiatrin, ett bedömningsmöte för att se om jag hör hemma på just den specialmottagningen. jag hoppas verkligen inte det, för psykologen jag träffade var inte helt okej. Kom försent, för jag gick helt vilse, var tvungen att ringa efter vägbeskrivning.
De första orden:
"Ursäkta att jag är sen, jag gick vilse."
"Mm, du är kanske lite vilse?"
"Eh, jag har dåligt lokalsinne."
"Du kanske är lite vilse i tillvaron, hmmm?"
Sedan pratade han om skam. Att jag borde känna skam.
"När du springer ut vid studenten skäms du över att alla kommer tänka att det är på låtsas."
"Eh, nej?"
"Jo, det gör du. Du skäms."
"Nej, jag skäms inte. Jag behöver inte skämmas för att jag ska gå ett fjärde år, och om någon annan tycker det så betyder inte det att jag tycker det."
"Jag tror att du skäms. Jag tror att du borde skämmas. Du är rädd för den känslan. Du måste omfamna din skam."
Vi pratade också om att man gör saker för att känna att man har kontroll i tillvaron.
"Folk gör så mycket konstiga saker för att känna att de har kontroll. De sätter stål i ansiktet, navelpiercingar och tatueringar. De sätter saker under huden för att se speciella ut. De byter kön. Folk gör så galna saker, bara för att känna att de har kontroll."
"Eh, jag tror att de piercar sig och tatuerar sig för att de tycker att det är snyggt."
"Nej, det är inte snyggt, de gör det för att ha kontroll. Vill du har en tatuering? Har du hål i öronen?"
"Jag har hål i öronen, men jag vill ha någon annan piercing. Och jag ska göra en tatuering."
tystnad....
"Jag sitter här och funderar på hur jag ska kunna säga hur fult det är utan att du ska ta illa upp."
Jag var helt paff. Han säger alltså att könsbyte är ett sätt att skapa kontroll, inte för att det faktiskt är människor som känner att de är av ett annat kön och vill att kroppen ska reflektera det? Jag var på väg att säga att jag planerar ett könsbyte bara för att reta upp honom. Fick flera gånger under samtalet hindra mig själv från att ställa mig upp och skrika och skälla, för det skulle nog inte vara så bra, attitydsproblem skulle nog ha dykt upp i journalen.
Så fort jag skulle beskriva hur något kändes, även när jag sa att det var något som kändes bra så skulle han slå ner på det och få mig att erkänna för mig själv att jag hade fel och att det i grund och botten bara handlade om att jag kände skam.
Flera gånger dök också; "Om jag hade varit din lärare så hade jag sagt till dig ... men nu är jag inte din lärare. Jag är din psykolog."
Med andra ord: inget bra intryck. Väldigt dåligt intryck"
Play (on my mood swings)
Jag har öppnat en spellista här brevid ← PLAYPSYK
där jag tänkte att ni kunde tipsa någon bra psyklåt,
som är bra när man är lite nere,
vare sig musiken är uppåt eller mer samstämmig med humöret.
Så fler än bara DU vet hur bra den där låten är...
Mja tipsa på så lägger jag till..
Du är aldrig Ensam
Vet inte riktigt hur jag ska förklara hur mycket Ni betyder för Mig och Varandra.
Glöm inte att DU aldrig är ensam.
Vi finns alltid här.
Behöver du prata ut finns MSNlistan och du kan alltid skriva av dig till
psykiatrin@hotmail.com.
Vild i frid
Vila i frid änglar
Till minne av våra Svikna Änglar fick de en fin plats på Minneslunden
på Skogskyrkogården av psykiatrin.blogg.se.
Alla namn från Svikna Änglar skrevs upp och fick ljus och rosor.
Skogskyrkogården ligger i Stockholm och är ett av femton världsarv i Sverige.
BUP & anhöriga 2
Berättelse från en annan läsare...
BUP-kliniken stockholm.
En dag rymde jag och gjorde båda delarna. Jag fick polisskjuts tillbaka till avdelningen.
"Inatt får er dotter vara hemma" sade man till mina föräldrar." "Vi kan inte ha folk som skadar sig här." Anledningen att jag över huvud taget ens var där från första början var mitt självmordsbeteende.
Åt en enda institution
Välkommen NYX, ny bloggare!
BERÄTTA OM DIN KONTAKT MED PSYK, DIN HISTORIA, DITT PSYK, DITT MÅENDE
DIN BERÄTTELSE!
MAILA PSYKIATRIN@HOTMAIL.COM
En läsares berättelse..
"Traumatiserad av psyk
Och så drar han mig ensam längs korridoren med mig skrikandes frågandes Vad ska han göra med mig?! Som i en repetition av våldet i min barndom, har han som mord i blicken, pekar med hela handen att i bältesrummet ska jag bältas. Allt detta utan orsak, läkarbeslut, och ingen som helst slags ursäkt efteråt trots Socialstyrelsens hårda ord mot psyket i sina utredningar. Och trots långa polisförhör är kårandan inte bara så tvångsmässigt stark, utan tyst så tyst. Och jag blir den som kämpar mot tre män i en bältessäng, skräckslagen och skrikandes. Sprattlandes slår jag tillbaka när de håller de i mig. Även det repetition av mäns övervåld och våldtäkter i mitt liv.
Och så stjärnor..
”Jag är fläckvis okysst”, skrattade Nadja, som alltid drog sina skumma halvt förbjudna skämt. Speciellt att dra dom på psyk! Men det var nog den humorn som gjorde att hon fick personalen att tycka om henne. Förrutom de, som ansåg att man Ska inte ha roligt på psyk. Även fast detta kanske är ens egna enda livräddning. ”Kom så dricker vi kaffe” sa jag och började gå genom korridoren tills hon skrek mitt namn. ”Du måste leda mig” sa Nadja. ”Ja just fan, jag glömmer hela tiden att du inte ser varu går”. ”Mhh Sjuksyrran Lena brukar kalla mig för Blindstyre” sa Nadja och skrattade.
Don't say je ne regrette rien
Men Nadja fick skit hela tiden ändå, och det var nog bara hon som kunde förstå mig. Ofta ringde vi varandra för att kolla av – Är det jag som är dum i huvudet, eller är det psyk nu igen? Det var när dom hade sagt att man var barnslig när man grät eller skällde ut en när man ville komma in efter att ha försökt att klara sig ensam hemma. En viss läkare såg till att hon inte fick rätt somatisk vård heller förrutom psykiatrisk och, nu har jag ingen att ringa längre.
När Nadja dog, och jag hamnade i en ännu svartare kris var svaren korta och psyk-enkla. ”Det är sådant som händer, det är sorg.” Fast ingen gick in på hur det verkligen kändes att förlora henne. För allt var ju delvis deras fel, om de bara stått på hennes sida kunde hon levt idag. De slapp en patient, jag förlorade en vän.
Jag vill inte vara här, jag måste för att annars överlever jag inte.
Sedan dess blev besöken på psyk frekventare.
Jag ringer psykiatrin från hemligt nummer – för att de ska svara. Det är sant, det finns personal som lägger på när de hör och ser att det är jag. Därför slutade jag säga vem jag var och bara be om hjälp. Då fick jag skäll för att jag inte sa mitt namn, inte en enda fråga om Varför.
Den allmänna inställningen mot mig har alltid varit att jag är en uppmärksamhetssökande borderliner som genom hot och aggressivitet får som jag vill. De som känner mig vet att det är så pass fel det kan bli. Jag vill helst smälta in i alla sammanhang jag är i, eftersom jag just känt att jag aldrig gjort det. Jag har inte ens borderline, och min ångest leder till aggressivitet när jag inte får hjälp. Men eftersom psyk går efter någon slags rykte de själva startat, så måste jag för att slippa hamna ännu längre ner i ångesten ha en strategi. Så när jag ringde efter hjälp frågade jag vilka som jobbade just då så jag kunde be och få prata med någon snäll. En snäll person som, inte säger att jag är en dålig människa, inte suckar som svar eller ifrågasätter om jag verkligen mår dåligt.
Men, det ledde ju självklart till – ännu mer skäll och motsträvighet från psyk.
Ett tidsfördriv att dö för
Tror ingen inom psyk ens förstår hur svårt det är att be om hjälp. I den maktpositionen de har kan de såra vem som helst. Och på prioriteringslistorna ligger jag alltid längst ner, för jag vill bara ha uppmärksamhet. Och ja, jag vet inte varför de tror att jag är där? Inget att göra? Ensamhet? När dörrar successivt börjar slås sönder och svärord haglar, Vem tror du att jag är? Otacksam ouppfostrad skitunge?
Nej många tror att jag vägrar växa upp och borderlinemissbrukar mitt liv genom att vara forever teenager.
Jag var nog världens vuxnaste 4-åring när jag "insåg" att jag var en dålig människa och att jag måste ta livet av mig. Balanserande på balkongräcket, där är jag ibland även idag. Så visst finns det ett barn där längst inne, som hos varje människa. Men ibland måste jag få stilla denna 4-åring, krypa ihop hos någon och känna mig trygg, för att jag ska orka vara vuxen igen.
Och det hjälper inte när psyk då påpekar att jag är så stor och vuxen Nu. För det var en gång. Yeki bod yeki nabod.
Jag behöver hjälp som alla andra. Jag behöver närhet och ord, något som säger att jag är där. För jag får panik över att jag inte vet om jag finns.
Att jag finns precis som jag, Är.
Åt en enda institution
Min läkare sa på klingande norsk ”Du ska ikke behöva leva ditt liv ensammen.”
Jag har ingen förrutom psyk, Ingen vet hur jag mår, ingen vet knappt vem jag är. För jag Kan Inte skada någon i min närhet. Och därför ibland, behöver jag psykiatrin extra mycket, jag lägger mitt liv i dess händer och öppnar hela min själ åt en enda institution.
Men det är få på psyk som kan möta mig på mitten.
Det är få gånger jag känner mig bemött som en person och inte som en brottsling som tagit mig in i deras system för att ta upp tid. Plats. Rum. Medcin. Sängar.
Jag är inte mer än ett kräk.
Eder, tydligen borderliner, läsare."
Imorgon.
Går det att titta men inget säga
En morgondag som försvunnit
Låt mig stanna hos dig
tills jag vet vart jag ska gå
("De var en gång..")
Jag önskar att du berättade för mig
vid vattnet på gården
En saga om seger
Vad hände med vår saga?
som du berättade för oss
Vad hände med vår saga?
säg inte, säg inte detta
Säg att det kommer en morgondag
Säg att det kommer en morgondag
Säg att det kommer en morgondag
att min röst når dig
når dig..
Går det att titta och inget säga
En darrande röst
på två ben på väg..
på väg till skolan
Det var en gång någon, men var någonstans?
Kommer morgondagen
nå fram till jordens yta
nå fram till sin egen jord
Säg att det kommer en morgondag
Säg att det kommer en morgondag
Säg att det kommer en morgondag
att min röst når dig
når dig..
Vår saga..
från början kartläggas
din röst når mig
din röst når mig
Jag vet att dina drömmar
är fulla med sång och harmoni
Jag vet att du precis som mig
är en väntande resenär
Jag önskar att vi glömt
Jag önskar att vi glömmer
Jag önskar att vår saga från början kunde förlåta
Förlåta..
din röst når mig
din röst når mig
(tack)
