Ännu en sviken ängel

Sofie, 15, orkade inte leva
"Sofie, 15, skulle vittna mot mannen som åtalats för att ha våldtagit henne.
 Men bara timmar före rättegången tog hon sitt liv. Nu läggs åtalet ner."
(2009)

Hur långt ska det gå, hur många ska falla?
Samhället där ute tar inte hand om oss.
De bryr sig knappast, och de blundar när vi dör.
Bara för att vi valde det själva.
Eller gör vi?

Tack för alla kommentarer om Nadja.
Fast hon bara är en i raden av alla de speciella änglarna
som gav åt alla andra och försvann med våra tårar.
Den här bloggen är inte främst för att säga
den otillräckliga sanningen om psykiatrin.
Även fast den gör det.

Det viktigaste är att det här är ett bloggforum.
Att ni läser och tar hand om varandra.
Så gott ni kan.

Ni är allt vi har ibland.
När allt omkring sviker.
Och det gör det.

Ta hand om varandra.
/Psykos
 
 
 
 
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2009.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

Nadja


Vi sörjer

NADJA
 f 3 oktober 1980
† 29 mars 2009
 Lämnar sin dotter,
sin familj och sina vänner.

En gammal bild på Nadja och hennes dotter


"Glöm inte att det mörker man ser gör att stjärnorna märks mycket mer"

Nadja var änglarnas ängel.
Tråkigt nog involverad i Årsta Vantör Socialpsykiatri
en längre tid. Men hon gav aldrig upp.
Om det var någon jag såg upp till så var det henne.
 Hon lät aldrig någon i huvudtaget trampa på henne.
Hon kämpade mot orättvisorna i psykiatrin vilket gjordet att vi
andra patienter har det bättre idag.
Hon pratade för alla, hon hjälpte alla hon kunde fastän hon själv
 mådde dåligt och hon hade världens finaste hjärta.

Nadja var synskadad och hade pacemaker och otaliga medicinska problem
utöver att hon inte mådde bra psykiskt. Men hon tyckte aldrig synd om sig själv,
 hon kämpade på trots allt. Det var oftast på grund av de somatiska problemen
hon ville avsluta sitt liv.
Men hon fick oftast ingen tröst från psykiatrin och den somatiska sjukvården
reagerade inte heller fort, trots att Nadja behövde en ny hjärtoperation.

Nadja kunde alltid tala för sig, hon hade alltid ett svar.
Hon hade en otrolig humor och lyckades alltid med sin värme och personlighet
få andra att skratta och le.
Hon sjöng så vackert att alla stannade upp och lyssnade.
Varje gång hon varit inskriven gav hon hela avdelningen
en stor godispåse när hon blev utskriven.
Och även fast hon blev Väldigt illa bemött av läkare, mentalskötare och patienter
behandlade hon alltid alla väl fast dom inte förtjänade det.

Hon brukade läsa den här bloggen genom tal,
ringde mig när hon mådde dåligt och var en av de första
att mejla mig angående bloggen vid starten.
Om det är någon som är just hjärtat i det här
så är det just hon.

Vi vet inte än hur Nadja dog, men hon somnade in.
Och även om hon inte begick självmord så vet jag
att hon dog lite varje gång som hon fick skit från psykiatrin.
Och det livet hon levde här och då, kunde varit mycket bättre
om människor kunde respekterat henne och hjälpt henne.

Den enda inom psykiatrin som Nadja tyckte om
som jag vet var Lena, nattsjuksköterska på ÅrstaVantör Socialpsykiatri.
Men våra tankar går främst till Nadjas dotter och
hennes familj.

Det märks att någonting stort är borta.
Jag hör fortfarande din röst eka.
Jag saknar dig.
Så mycket.


Nadja stod alltid upp och talade för resten av oss.
Hon kämpade mot orättvisorna i psykiatrin.
Nadja med i nyheterna



Bara en av visorna Nadja skrev.
Den här om psykiatrin och läkaren Bengt Malmgren - "Bengan".

Nidvisa om Hagsätra psyk
(Melodi: Alpens Ros)

Jag hamna en gång upp på Hagsätra psyk
Det var jobbigt som fan men jag härdade ut.
En man kom och sa "Jag är läkare här"
 Det var Bengan him self
och bara början tyvärr.

 Så nu ska jag sjunga en visa om er
 Jag blir så bedrövad när jag eder ser
 Det börjar med ångest och piller för mig
 och slutar med våldsdåd och bälte så säg.

 Men Bengan sa "Du gå här ej och ta ton!,
Gå till syrran och få en haldolinjektion"
 Men av den blev jag sjuk och fick åka till SÖS
 Jag ska anmäla det så nu är chefen nervös.

Man kommer med piller både morgon och kväll.
Kan tro det är för att jag ska va snäll
Men jag vill va pigg och fungera normalt
Men då säger läkarn "Det här har du valt"

På psyket så äter man mest hela dan
 När jag kommer ut är jag tjockast i stan
Men av det mår jag dåligt det kan man förstå
 Men jag håller stil och har humor ändå.

Att hamna på psyk rekommenderas ej
Man blir ju behandlad som någon jävla grej
 Med tvångsvård och lagar gör dom som dom vill
men jag blir trött på hur vården går till!

Här en berättelse av Nadja hur hon blev behandlad av polisen:
"Det är härligt att läsa allt som folk delar med sig av i bloggen,
 man blir både skakad och rörd samtidigt.
När jag läste om hur polisen faktiskt gör kom jag att tänka på en av dom gånger jag själv blivit hämtad. Jag var i ett ändlöst hav av ångest, förtvivlan och starka planer på självmord. Konstigt nog hade jag ändå närvaro att ringa en nära vän som ringde psyk, som i sin tur ringde snuten.

Någon timme senare ringde det på dörren och jag öppnade utan att fråga eftersom jag förstod vem det måste vara. Snutarna började gorma och skrika utan att stänga dörren till lägenheten. Sen blev det handbojor och man mer eller mindre släpade ner mig för trapporna. Den av poliserna som var värst sa att jag enbart skulle hålla käften och vara lugn, annars skulle jag få smaka pepparspray.

 Efter detta skulle man inför grannar etc kolla så jag inte hade någt vasst eller några piller på mig. När det var gjort la man mig på golvet i polisbussen och han som var värst satte sig på min rygg. Någon annan som inte gjort något väsen av sig satte sig på mina ben.

Resan till Hagsätra blev ganska smärtsam. Väl framme bar de upp mig i handbojorna och en ficka på mina byxor som gick sönder. När personalen på avdelningen öppnade dörren sa han som var värst: "Jaha så var vi här med er jävligt jobbiga patient. Om jag får bestämma blir det bälte och sprutor omgående."
 Han fick dock inte bestämma och tur var väl det. Detta var nog den mest otrevliga polishämtning jag varit med om, och allt detta bara för att jag som blind inte ville lämna lägenheten utan min blindkäpp.

Många soliga sommarkramar och glöm inte att det mörker man ser
gör att stjärnorna märks mycket mer. m.v.h., Nadja"

CItat från Nadja

"Jag var inlagd en kortis på hagsätra. En kväll när jag ville handla något att äta ,
sa Boel som jobbar natt: "Ska du gå ut nu när det regnar?"
 Jag svarade att det skulle jag men jag fick bara gå ut med personal.
"Jag kan fråga någon annan om du inte har lust att gå ut"
Då svarade boel: "Du blir både smalare och vackrare om
 du inte köper något att äta." Kul bemötande säger jag bara.
När jag sen frågade henne om hon tyckte att det
skulle passa bättre om jag var annorektiker 
svarade hon bara att det hon sagt var sant.
Hon förtjänar sannerligen guld i oproffesionalitet."
 
 
 
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2009.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

Berättelse från psykiatrin 6

 
Kommande artikel ur Revansch:


Berättelse av anonym bloggläsare
"Jag ska vara frank: jag har överlevt en vård, psykiatri - en socialpsykiatrisk. Den var inte snäll mot mig, möjligtvis inställsam. Ibland medveten om sina brister försökte de parera med en vänlighet som var lika flyktig som en fläkt i öknen. Jag hade kontaktpersoner och en behandlingsansvarig som byttes ut med jämna mellanrum, men det var den sista i raden som skapade mest förödelse. Sen var det en överläkare, Bengt Malmgren, som kom med hot samtidigt som han krävde lydnad och respekt. Det var början till slutet och hade kunnat gå riktigt illa.

När jag talar om brister menar jag tillfällen där vården borde ha vägt som tyngst och burit upp som mest, men där den istället brast och sprack och förlorade sitt innehåll. Det var vid kontakter och situationer där det fanns verkligen fanns utrymme att bygga på en bra kontakt som funktion för psykiatrin försvann i tomma intet. Med psykologer, läkare, biståndsbedömning för terapi...etc. De sjabblades bort genom att ifrågasätta, skuldbelägga och vidare avfärda mina behov. Genom att lägga tonen på att jag istället för hjälp behövde uppfostran, stramas upp, skärpa mig. Ständigt dessa uppgivet utslagna händer och sedan: fientlighet.

Som patient utan bisittare eller företrädare fick jag göra mig förstådd så gott det gick. Det gick inte. En behandlingsansvarig, Jurgen Wagners, lade upp fötterna på stolen och petade sina naglar. En läkare höll ett brandtal om medecinering. Vad som väntade mig därhemma saknade helt betydelse. Härbärgering var ordet. I alla situationer och de vägde tungt. När jag en gång påkedade deras nonchalans tyckte de jag skulle söka mig "någon annanstans..." Vid ett annat tillfälle antydde en läkare att jag kanske också hade paranoida drag...

Ingen personal föreföll särskilt intresserad. Ingenting av vad jag sa gick någonsin fram, in eller stannade. Men de fastnade för det faktum att jag var arg...Det tyckte de om att peta i. De betonade hela tiden vad de inte kunde göra tills det inte återstod någonting kvar. Man gav upp, resignerade.

 Jag fick aldrig någon egentlig diagnos. Efter 5 år fick jag en liten broschyr om en form av "nedärvd sårbarhet", men då var det försent. En överläkare hade redan gjort mitt liv till en helvete. Bengt Malmgren.
 Han började med att sätta mig på pottan. Väl medveten om att jag inte klarade av att åka kommunalt satte de en mötestid på enheten långväga ifrån mig. De undvek därefter att svara i telefon men svarade lustigt nog vid tiden för mötet, då jag fick medelandet att " de satt och väntade på mig ". Det här spelade överläkaren direkt i händerna och han genomförde därefter en kedja av disciplinära åtgärder. Som en liten bonus fick jag också en räkning direkt dagen efter - som en liten vink av vad som väntade. När jag försökte nå läkaren för att förklara ville han inte prata - han skulle på semester. Därefter stängde han av mig från enheten, sänkte medecinen (Xanor) och lämnade mig i total ovisshet.

Enligt en hänvisning han gav till sin personal, som kom med dessa ständigt ofattbara nyheter, kunde jag ringa till en annan jour tills han var tillbaka från semestern. Det kunde jag inte. De hänvisade mig kontinuerligt tillbaka till den enhet som jag inte längre tillhörde. Jag kunde på två veckor inte vända mig någonstans i hela Stockholm. Samtidigt som jag då - utöver all min ångest - själv fick hantera halveringen av benzomedecinen Xanor. Jag mådde tillräcklig dåligt för att skada mig själv och kanske någon annan. Men det ansåg inte HSAN, när jag senare lämnade in en anmälan; en korrekt redogörelse för vad som inträffat. Min verklighetsbeskrivining vägde lätt mot läkarens ord.

 Men om det nu finns legetima kryphål för denne läkares agerande, så ursäktar det inte den förgörande behandling jag fick genomgå. Jag trodde inte i mina värsta farhågor att sådant kunde vara möjligt. Inte i Sverige. Men tyvärr är det så. Och vad blir effekten av sådant här ? I motsats till vad den sociala psykiatrin måste ämna till, så sätts hela tilltron till ett samhälle värt namnet ur spel. I kontrast till vad de säger sig vilja uppnå, bryts man ner som individ och människa. Förmågan att fungera i ett sammanhang blir i stort sett utslaget. Ändå verkar ingen verkar tro på denna historia, inte ens den öppenvård där jag sökte hjälp under ovan beskrivna periond - de tyckte det var för absurt. "



Antidepressiva läkemedel


Antidepressiva läkemedel

Här kommer lite information om antidepressiva läkemedel och de olika typerna som finns. Det är ju en hel vetenskap, och därför tänkte jag klargöra en del ord man använder. Om du vill veta något om din antidepressiva rekommenderar jag självklart Fass - där står allt du behöver veta om din medicin.
Självklart måste Du ta all information med en nypa salt, speciellt biverkningarna. Hur man reagerar av medicinerna skiljer sig oerhört från person till person, samt dos. Ni får gärna komma med era egna erfarenheter av mediciner men tänk på att biverkningar ofta är personliga och inte generella.
Antidepressiva kan fungera på en, och vara helt hjälplös för en annan. Det kan också påverka om man har, och vad för storts terapi man får.
Ska senare göra ett inlägg om lugnande och insomnings och sömn-preparat.
Har jag missat något tycker du? Skicka ett mejl psykiatrin@hotmail.com eller skriv en kommentar!

Länkar jag använt mig av:
En bra blogg
Ångest.se
Web4health

Fass.se

De vanligaste antidepressiva:

Sensava l, Nortriptylin - depression
Anafranil - depression, panikångest, agorafobi, tvångssyndrom
Aurorix - depression, social fobi
Buspar - ångest, oro, rastlöshet
Cipramil - depression och pa nikångest
Efexor Depot - depression, generaliserat ångestsyndrom, social fobi, paniksyndrom
Fevarin - depression, tvångssyndrom
Fontex - depression, tvång, hetsätning
Seroxat - depression, panikångest, tvångssyndrom, social fobi
Zoloft - depression, tvångssyndrom, paniksyndrom
Edronax - depression
Nefadar - depression
Remeron - depression
Tolvon - depression

 



SSRI - Preparat
SSRI = Selektiv Serotoninåterupptagshämmare
Medcinerna är utvecklade för farmakologisk behandling av depression. Men hjällper även vid andra psykiatriska störningar och beteendeproblem såsom tvångssyndrom, panikångestsyndrom, social fobi, ätstörningar som bulimia nervosa, och problem med impulsivitet.
Serotonin är en neurotransmittor i hjärnan, som man tror är mycket involverad i orsakerna till depression. Därför har mediciner som särskilt påverkar denna neurotransmittor utvecklats. Serotonin är viktigt för välmående och gott humör. SSRI-preparat fungerar så att de förhöjer tillgängligheten av neurotransmittorsubstansen serotonin i hjärnan. De kan få stopp på oroande eller återkommande (obsessiva och/eller tvångsmässiga) tankar och beteenden och de kan sänka ångestnivån. Emellertid tar det minst en till två veckor innan patienten känner av medicinens positiva effekter.
Det finns sex stycken serotoninåterupptagshämmare: fluvoxamin, fluoxetin, paroxetin, sertralin, citalopram och escitalopram oxalat.


Biffekter:

· Illamående, förlorad aptit, diarré.

· Ångest eller irritabilitet.

· Sömnproblem eller sömnighet.

· Förlust av sexuellt begär eller förmåga.

· Huvudvärk och yrsel.

· Viktökning.

.
Sluta aldrig plötsligt med ett SSRI-preparat (eller något annat anti-depressivt medel).
Användningen av dessa bör trappas ned långsamt och endast under läkares uppsikt. Att abrupt sluta med sådana preparat kan orsaka negativa bieffekter eller ett återfall in i en ny depressiv episod


Tricykliska anti-depressiva medel (TCA-preparat)
Dessa mediciner balanserar särskilda kemiska substanser i hjärnan (neurotransmittorer) som orsakar depression när de är i obalans. När de kemiska substanserna är i balans kan depressionssymptomen försvinna. TCA-preparat tar bort depression i runt 60 procent av fallen. 
 



Aitriptylin (Elavil/ Saroten/Endep/Vanatrip/Tryptizol)
Amitriptylin hör till en grupp av preparat som kallas tricykliska antidepressiva. Det påverkar kemiska substanser i hjärnan som kan komma i obalans och orsaka depression.
Amitriptylin används för att dämpa depressionssymptom som känslor av ledsnad, värdelöshet eller skuld; förlorat intresse för dagliga aktiviteter; aptitförändringar; trötthet; för mycket sömn; sömnlöshet, samt tankar på döden eller självmord. Det används även ibland för att behandla vissa former av smärta.


Klomipramin (Anafranil, Clomipramin)
Klomipramin tillhör gruppen tricykliska antidepressiva läkemedel. Klomipramin påverkar substanser i hjärnan som kan hamna i obalans och orsaka tvångssyndrom.
Klomipramin lindrar vanligtvis tvångssydromets symtom, såsom återkommande tankar och/eller upprepande handlingar.


MAOI-preparat
Dessa mediciner balanserar särskilda kemiska substanser i hjärnan som kallas neurotransmittorer genom att minska mängden monoaminoxidas, som bryter ned neurotransmittorer. När dessa kemiska substanser är i balans, dämpas depressionssymptomen.  Det finns följande: isocarboxazid, fenelzinsulfat, tranylcyprominsulfat.


Monoaminoxidashämmare (MAOI-preparat) ges vanligtvis till människor med depression som:

· inte blivit bättre av andra anti-depressiva medel.

· inte klarar bieffekterna som kommer av andra anti-depressiva medel.

· har tidigare positiva erfarenheter (personliga eller inom familjen) av framgångsrik behandling med MAOI-preparat.

· har ovanliga depressionssymptom ("neurotisk" eller "atypisk" depression med drag som är motsatta de vanliga symptomen vid depression, det vill säga ökat sömnbehov, ökad aptit och ökad vikt).

MAOI-preparat rekommenderas inte för barn eller tonåringar.


MAOI-preparat påverkas av vissa matvaror, drycker och andra mediciner. Abstinenssymptom kan uppstå om man slutar tvärt med medicinen. Istället bör dosen minskas gradvis under en fyraveckorsperiod.
Vanliga bieffekter är: muntorrhet, sömnlöshet, ökad hjärtfrekvens, sömnighet, suddig syn, aptitförändringar, muskelryckningar och rastlöshet samt förlust av sexuell önskan eller förmåga.


Skillnaden mellan MAOI (Nardil, Parnate, alltså första generationen antidepressiva) och RIMA (Aurorix, en senare variant av samma mekanism. Det finns två typer av mono amino oxidas som bryter ned transmittorsubstanserna, en som finns i CNS och en som finns i tarmen. RIMA hämmar bara den i CNS, och man får således önskad effekt (hämmat enzym, dvs mer transmittorsubstanser) utan de biverkningar som gjorde MAOI problematiska, alltså att man inte får äta mat med för mycket tyramin i (banan, rödvin, vissa ostar etc). Aurorix är ett bra medel, som man visserligen måste ta flera doser per dag av, men som verkar snabbare och går snabbare att sätta ut om så behövs.



Ctalopram (Celexa, Seropram, Cipramil)
Citalopram går under läkemedelsklassificeringen; selektiva serotoninåterupptagningshämmare (SSRI-preparat). Citalopram påverkar substanser i hjärnan som kan hamna i obalans och orsaka depression. Citalopram används vid behandling av depressioner.

Bverkningar:

· Allergisk reaktion

Detta är inte något typiskt för just SSRI-preparat utan kan uppstå vid all behandling med läkemedel. Typiska symptom på en allergisk reaktion är svullna läppar, tunga eller hals, svårigheter att andas, hjärtklappning eller hjärtrytmproblem.

· Blödningar i huden

I sällsynta fall kan SSRI orsaka blödningar. I sådana fall bör man omedelbart kontakta läkare och akutmottagning.

· Lågt blodtryck med yrsel och svaghet

· Högt blodtryck (med intensiv huvudvärk och synrubbningar)

· Frossa eller feber

Om du upplever några av de mindre allvarliga biverkningarna nedan, fortsätt ta citalopram, men kontakta din läkare:

· Huvudvärk, skakningar, nervositet, oro eller ångest

· Illamående, diarré, muntorrhet, vikt- eller aptitförändringar

· Trötthet eller sömnsvårigheter

· Minskad sexlust, impotens eller svårigheter att få orgasm eller utlösning 

Andra biverkningar utöver de som listas här kan också förekomma. Rådgör med din läkare om du upptäcker några förändringar eller oönskade biverkningar under tiden du medicineras


Buspar (Buspirone)
Buspirone är ett läkemedel som används vid ångestsyndrom och som har en annan verksam mekanism än vanliga benzodiazepinpreparat eller ångestreducerande läkemedel (inga GABA-effekter). Den verksamma mekanismen är dock ännu inte känd, men det verkar som att den påverkar serotoninreceptorerna (5-HT1a), vilket kan ha effekter på ångestsymtom.
Buspirone har ingen lugnande effekt, vilket andra ångestreducerande läkemedel har. Användning av preparatet leder inte till beroende och kan därför även användas på patienter som varit drogberoende. Buspirone bör inte kombineras med monoaminoxidashämmare.

Använd inte alkohol eller andra lugnande medel om du samtidigt tar buspirone.

Många kontrollerade försök med buspirone har gjorts på patienter med generaliserad ångest syndrom (GAD). Många patienter lider av samtidiga depressionsymtom och eftersom buspirone är ett antidepressivt preparat, kan det vara lämpligt att behandla patienter med buspirone. Kliniska undersökningar visar att endast en långvarig behandling leder till en förbättrad effekt, därför klarar vissa patienter inte av preparatets biverkningar eftersom de inte direkt känner någon förbättring. Det tar åtminstone 7-14 dagar innan ångesten reduceras.

Bverkningar: yrsel, sömnsvårigheter, trötthet och huvudvärk. Vissa patienter upplever även magproblem och/eller illamående. Läkemedlet har inga lugnande effekter, men vissa patienter upplever att de blivit tröttare av preparatet.
Uppsök alltid läkare om du känner av någon form av muskelspasmer, huvudryckningar eller okontrollerande tungrörelser. Dessa symtom är dock väldigt sällsynta.



Nefazodon

Nefazodon är en mix av SSRI och ett annat preparat. Den är lika effektiv vid behandling av depression som SSRI-preparat och den har även liknande bieffekter. De vanligaste bieffekterna av Nefazodon är:

· Muntorrhet

· Suddig syn

· Förstoppning

· Lågt blodtryck

Ytterligare negativa bieffekter av Nefazodon är möjliga men ovanliga. Sådana kan vara allergisk reaktion, illamående, ringningar i öronen, huvudvärk, sömnlöshet och möjligtvis slaganfall. Den är fri från bieffekter i mag/tarmområdet och sexuella bieffekter som SSRI-preparat har. Den är mer lugnande så den hjälper vid sömnbesvär, men den medför visst blodtrycksfall vid ändring av position (exempelvis sittande till stående).
Nefazodon hydroklorid bör inte tas om patienten tidigare fått en allergisk reaktion på denna medicin. Den bör inte heller användas om patienten tar något MAOI-preparat.

 

Ecitalopram
Nyligen kom en ny förbättrad version av det selektiva seretoninåterupptagningshämmande (SSRI) läkemedlet citalopram, gjord av amerikanska FDA (augusti 2002), ut på marknaden.
Escitalopram är en ny form av det storsäljande och patenterade läkemedlet citalopram. Den huvudsakliga idén är att separera de två isomermolekylerna i läkemedlet från varandra eftersom det endast är den aktiva enantiomern som bidrar till den antidepressiva effekten. Genom att ta bort den inaktiva R-isomeren blir effekten starkare och verkan snabbare, samtidigt som det minimerar risken för biverkningar. Det finns dock begränsad kunskap om hur läkemedlet egentligen fungerar.



GABA
GABA (gamma-amino-smörsyra) är en neurotransmittor som finns i hjärnan och som förhindrar överföring av impulser inom det centrala nervsystemet. GABA är en signalsubstans som tillverkas i hjärnan och som inte kan passera genom blod-hjärnbarriären. Detta betyder att tillförandet av extra GABA till systemet, inte ger någon effekt, eftersom det inte kan transproteras via blodet till hjärnan.
En del läkemedelsförsäljare försöker öka användandet av GABA vid behandling av ångest, depression eller ökningen av tillväxthormoner.
Om en patient känner av några effekter av dessa preparat är det inget annat än en placeboeffekt. Det finns inte någon vetenskaplig undersökning som har stärkt teorin om att behandling med GABA hjälper till vid ångest och depression.


Venlafaxin
Det är den första blandade serotonin- och noradrenalinåterupptags-hämmaren. Den har samma fördelar som tricykliska anti-depressiva och färre nackdelar.
Den har bieffekter som liknar SSRI-preparatens. De vanligaste bieffekterna är:

· Förstoppning

· Huvudvärk

· Viktförlust

· Muntorrhet

· Lätt kolesterolökning

Andra allvarligare bieffekter är ovanliga med kan innebära allergisk reaktion, snabba hjärtslag, illamående, yrsel, ångest, suddig syn, sömnlöshet, förhöjt blodtryck och slaganfall.
Venlafaxin bör inte tas om patienten tidigare fått en allergisk reaktion på denna medicin eller om patienten redan tar ett MAOI-preparat. Varning för att venlaxafine (Effexor) kan ge svåra abstinenssymptom i flera månader när man slutar använda dem.

 
 
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

 

Lås in oss!

Om den somatiska vården hade varit som den psykiatriska vården så skulle folk börja strejka direkt och debatter skulle pågå genom hela landet. Varför händer inte det då? Ja alla kan ju bli somatiskt sjuka, alla kan bli äldre och behöva äldrevård, men Nej Gud PSYKISKT sjuk är man inte och kommer aldrig vara, och usch för så hemska otäcka människor som besöker psykvården. Ja de gör ju vansinnesdåd och är aggressiva, jajamensan! Ja LÅS in dom, men vård ska dom ha det också??!

Här kommer ett litet scenario på hur den somatiska vården hade sett ut enligt psykiatrisk vård-vis.

X ringer till akuten:
X - Hej, jag mår jättedåligt, jag har brutit benet.
A- Jaha.. men gå på en promenad då, då blir det säkert bättre..?
X - Eh nej jag kan inte gå, jag har brutit benet.
A- Jaha. Men drick en kopp te då, eller gå och lägg dig?
X - Klockan är 16 på dagen, mitt ben kommer fortfarande vara brutet. Det här är akut!
     Jag kommer förblöda och dö!
A- Nej Du bryter ju jämt benet.
X - Jaha vad spelar det för roll?
A - Ja men du kan inte ringa hit så fort du har brutit benet!? Och ringa och säga
att du kommer förblöda? Fattar du inte att vi blir trött på det?
X - Men finns det ingen personal som jag kan prata med vad jag ska göra?
A - Nej jag vet väl inte var dom är? Det är ingen som är här iallafall?!
     Om det är så akut så får du komma hit.
X - Jaha men jag kan inte gå, jag får väl ringa 112.
A - Ja gör vad du vill. Jag bara jobbar här.

A - SOS Alarm. Vad har hänt?
X - Ja hej jag har brutit benet, jag kommer förblöda!
A - Jaha och du har ingen kontakt med din akutmottagning?
X - Jo de vill att jag ska gå dit.
A - Okej jag skickar en polisbil till dig.

Polisen kommer
P - *pling pling* POLISEN HÄÄÄÄR! ÖPPNA!
X - *öppnar*  Hej.. tack för att ni kom..
P - Ja det här har vi inte tid med, ska du komma med här då.
X - Mjo..
P - Ja har du något vasst på dig? *muddra kläderna*
     Herregud du har ju en nagelfil, du är inte klok, jag kunde ju gjort illa mig!
X - Oj förlåt..
P - Ja kom nu, du har inte tid att packa, kom nu.
     Gå mellan oss så du inte kan springa ifrån oss.
     Kommer du med frivilligt?
X - Ja..
(X går med polisen genom grannområdet)

På akuten:
A - Jaha, nu har du satt dig i den här situationen, nu får du allt ta och vänta på läkaren.
      Och Deeeet kan dröja ska jag säga dig.
X - Jaha, men jag bröt inte benet med flit.
A - Visst visst, du kan inte komma till oss och säga att du förblöder hela tiden.
     Det är som att säga "vargen kommer", hela tiden!
X - Men jag förblöder ju om jag inte får någon hjälp!
A - Du måste lära dig att HÄRBERGEEEEERA smärtan.
X - Det går inte, det gör så jävla ont. Har du något smärtstillande?
A - Ja här får du en Alvedon. Du får inge morfin här inte, jag vet ju att du kan bli
     beroende av det, jajamensan!
X - Jaha, men alvedon hjälper inte men okej.

Läkaren kommer.
L - Jaha. Vad har du att säga då om den här situationen.
X - Ja jag bröt benet och så kändes det som jag skulle förblöda.
L - Jaha okej. Så då sökte du vård hos oss?
X - Ja, jag skulle vilja bli inlagd tills det läkt lite iallafall.
L - Hehehe nej det tror jag inte. Det är så mycket folk på avdelningen.
X - ehh jaha, men jag måste ha vård?
L - Ja vi kan ju ordna så du får 4 alvedon till natten och sen så får du ringa imorgon
      om benet fortfarande är brutet.
X - Ja, jag känner på mig att det kommer vara det..
L - Ja men va bra, då säger vi så! Sen så tar jag bort den här anti-brytaben medicinen
     och sätter dit en magmedicin istället.
X - Jaha men jag har inte ont i magen?
L - Nej men man vet aldrig, det kanske kan hjälpa?! Man går dock upp 10 kg
X - Ja men den vill ja inte ha.
L - Ville du ha hjälp eller inte? Eller ska vi binda fast dig så du inte kan gå så får
      benet får läka medan du är fastbunden?
X - Nej.. nej tack.
L - Då säger vi så. Nu ska jag fika!






ps 1. Nej jag anser inte att vi ska använda ambulanserna att åka i, men det vore trevligt med något mindre brotts-föreningat fordon som kom och hämtade en.

ps 2. Nej jag vet att den somatiska vården är åt helvete också men det är också en skillnad på hur samhället ser på hur vården ska prioriteras.
 
 
 
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

Diagnos: gör det själv

När jag var tonåring gjorde jag ett test på internet angående psykiska sjukdomar. 8 år senare blev jag diagnoserad exakt samma resultat av en läkare. Därför har jag valt att lägga upp lite diagnos-sidor.
De flesta diagnos-verktygen som Rorschach, MMPI-2, WAIS-III och TOVA kan bara köpas och därför är det lite svårt att hitta. Men vet du någon bra diagnosera dig själv - sida så säg till!

Glöm inte att detta inte ersätter en läkarsatt diagnos och om du har psykiska svårigheter så borde du gå till din vårdcentral och få en remittering till psykläkare :P

ADHD - test - Scrolla ner till testet

Ätstörningstest

Personlighetsstörnings-test

Asperger test
 
 
 
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

Efterlevande

Till de efterlevande vars anhöriga begått självmord


SPES - Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd
♥ SPES Tel: 08-34 58 73. All dagar mellan 19.00 - 22.00
Vimil - Vi som mist någon mitt i livet
VSFB - Vi som förlorat barn

Efterlevande bloggar:
Ludmilla
Leenas blogg
Att förlora ett barn!
Susanns minnessida om Jonny
Camillas blogg
Minne av ehline
Syster och bror
Älskad - saknad
Storasyster
Jenna - livet efter min pojkväns självmord
 
 
 
 
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

Psyk är varken semester eller någon sällskapsdam



japp fortfarande ramlar det in citat! Mejla om ni har nått mer på lager psykiatrin@hotmail.com



X - Hej det är X, eh jag ringer för att jag mår verkligen inte så bra nu.
Psyk - Jaha ok är det nått speciellt som har hänt. Det finns inte så mycket vi kan hjälpa dig med.
X -  Det är väldigt mycket just nu och jag har jätte mycket ångest så jag är rädd att jag kommer göra nått dumt snart.
Psyk - Jaha men har du inget Vid Behov?
X -  Jo jag har tagit det jag kan ta. Jag tror att jag skulle vilja bli inlagd. Får jag bara fråga varför min psykolog säger att jag ska ringa hit om jag mår dåligt och behöver hjälp när du säger att ni inte kan hjälpa mig.
Psyk -  Ja jag undrar vad det skulle hjälpa dig om vi kom hem til dig, med din diagnos kan det bara förvärra saken. Men om du vill bli inlagd får du åka till S.t Göran.
X - Men jag kan inte det pga att jag inte har några pengar.
Psyk - Ja jag förstod väl att det var det det handlade om. Ja, jag får ringa upp dig efter 20.00 när min kollega är tillbaka.
X - Jaha
--------------efter kl 20.00--------------
X -  Hallå
Psyk - Ja det e från psykos mottagningen. Jag har inte hunnit prata med min kollega ännu men vad jag ser här på datorn så har du avbokat de senaste 3 gångerna hos din psykolog. Varför har du inte tagit emot hjälp då undrar jag?`
X -  Jag har pratat med henne om det o hon förstod.
Psyk -  Jaha för det är ju det här med din diagnos. Jag kan inte bara komma sådär plötsligt. Det e det här med det här omedelbara. Varför tog du inte hjälp när du hade tid hos din psykolog?
X -  men jag sa ju att jag har pratat med henne om det och HON sa att jag skulle RINGA ER om jag mådde dåligt.
Psyk -  Ja det här blir väldigt konstigt för mig.... Men har du drukit alkohol den här gången då?
X -  Nej det har jag inte.
Psyk -  Ja men då är det ju mycket lättare för dig att kunna hantera ångesten eller hur?
X -  ehh jag vet inte.
Psyk -  Mmm, jag tycker du får försöka stå ut med ångesten det har du väl gjort förut?
X -  Jag vet inte vad jag ska svara på den frågan.
Psyk - Jag ser oxå här att jag åkte in till St.Göran med dig i november och du blev kvar väldigt länge.
X -  Ja jag blev utskriven den 29:e december
Psyk -  Ja men som sagt jag tycker det är väldigt konstigt att du inte tog hjälp när du kunde...
X -  Ja ja jag får klara detta ändå, tack och hej då



En personal är ute och går med en patient, och patienten mår inte jättebra.
Då bryter personalen ihop, börjar klaga på allt och säger till slut: Jag orkar inte mer!
Varpå han lämnar patienten, och går iväg.
Personalen kom aldrig tillbaka mer, hämtade inte ens sina grejor på arbetet.

 

X blev inlagd på sjukhus måndagkväll för att hon haft starka självmordstankar..(Personen har aldrig förrut varit inlagd utan de här är första gången)Tisdag morron kommer en i personalen fram till henne o säger följande:

Personal: Hörru du! Har du funderat på att åka hem idag?
X: Idag? Jag kom ju igår!?!Och mår inte ett dugg bättre idag än igår!
Personal: Men du vet att vi har rätt fullt på avdelningen och de finns många fler som behöver platsen bättre än du!
X: Ursäkta?
Personal: Ja, de är inte bra för dej o vara inlagd för länge!
X: Jag kom ju igår! Och jag tänker stanna tills allt känns lite stabilare!
Personalen blir irriterad o säger följande: De här är inget spa om du tror de! O tro inte att du bara kan komma hit o stanna så länge du vill.DU ÄR INTE PÅ SEMESTER!
 


 
 Efter att X fått en panikångestattack i matsalen ber personalen X att gå in på sitt rum..På väg till rummet drar X ner allt som står ivägen för henne/honom och personalen observerar det..Väl inne på rummet låser X in sig på toaletten och gör illa sig mer ett vasst föremål..Efter fem minuter kommer en personal för att kolla till X och märker att X låst in sig på toaletten..Personalen knackar o ber X att öppna dörren, men X vägrar.. Personalen går då därifrån..
En halvtimme senare kommer en personal in igen knackar på dörren o ber X att öpnna..X har sån ångest att hon/han inte klarar av att ställa sig upp o låsa upp dörren. Varpå personalen säger såhär:
Personal: Du måste öppna nu för du skulle ha tagit din medicin förlänge sen!
X: Nej.Kan inte, jag vill dö!
Personal: Jaha, då får du komma o säga till när du vill ha din medicin då!
 
Och så går personalen därifrån..X sitter kvar inne på toaletten yttligare en timme, och skadar sig själv ännu mer..Med skärsår på armarna går X ut till personalen o ber om att få något lugnande. Och personalen säger:
Personal: Men lugnande får du bara vid behov!
X drar upp ärmarna o visar sina armar..
Personal: Nej men usch! Va barnsligt av dej att hålla på sådär! Du är knappast 5 år och borde veta bättre! Gå o lägg dej nu!
 
X fick varken något lugnande eller sina kvällsmediciner!


 
X är inlagd på sjukhus o sitter i korridoren o skär sig med ett rakblad, varpå en av personalen upptäcker de och går fram till X.
Personal: Ge hit den där!
X: Nej!
Personal: Men ge hit den där, du får inte ha den!
X: Nej!
 
Personalen brottar ner X och försöker slita rakbladet ur handen på X.. Varpå X börjar skrika o stretar emot..
Personalen ställer sig upp o hjälper X upp och säger:
Personal: Man skulle kunna tro att du är fem år så jävla barnslig som du är, oförskämda unge!
X blir förbannad o går därifrån!
Personalen följer efter men stannar vid dörren till X rum och säger:
Personal: Du kan gott få sitta o skära dej, ungjävel!

X - Hej, jag mår inte så bra. Har en massa tankar och orkar inte mer.
Psyk - Du skulle ju prata med dina föräldrar!
X - Men..alltså de sover och jag vill inte väcka dem det blir bara värre.
Psyk -Gör iordning en kopp te och så får jag prata med din mamma.
X - Men hon kommer hysterisk
Psyk -Det kommer bli bättre bara du får något varmt i dej
X - ...jag vill bara prata med någon som förstår
Psyk - Du kan prata med din mamma, jag kan inte vara din sälskapsdam i flera timmar förstår du väll!
BUP

 

 

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

 


Psyk skriver ut dig så du kan dö hemma eller tapetsera


Här ramlar det in av idiotiska citat, har du något på lager så är du välkommen att kommentera,
självklart tar jag bort det sedan och du förbli anonym. P


Psykologen såg X i sina överstora lager med kläder, utan att veta X underviktiga bmi.
Psykologen - Okej du ser inte underviktig ut, så anorexi kan vi stryka. hetsäter du oftare än 2 gånger i veckan?
 X -  Ehhh? Nej, jag går vattenfastor titt som tätt, men nej, jag hetsäter inte så ofta, kanske 1-2 gånger i månaden eller mindre. Brukar fasta i en månad och sen hålla kaloriintaget på 60-100 om dagen och bara det ger mig fullkomlig panik och en massa ångest..
Psykologen -  Okej, så inte bulimi heller, vi kan konstatera att du inte har någon ätströning då, så, vad är problemet?"


"X har extremt jobbigt med maten och att ens få i sig en deciliter näringsdryck känns övermäktigt. Personalen tvingar henne att sitta i det allmänna rummet bland andra patienter. En sjuksköterska sitter brevid och X har uppenbart svårt att få i sig drycken, endast små små klunkar medan sjuksköterskan hela tiden påpekar: "Sluta fjanta dig nu, drick upp!". X försöker men det går långsamt och tillslut reser sig sjuksköterskan upp och ryter: "SKIT I DET DÅ" medan hon tar muggen med näringsdryck och kastar den i papperskorgen.
När det senare blev tal om kortspel skulle både personal och patienter delta. Sjuksköterskan satt vid bordet och väntade på de andra spelare och när hon hörde att X skulle vara med och spela utbrast hon: "Ska X vara med!? Jag tänker inte spela med henne" också lämnade hon rummet.
(X skadade sig senare den natten). "


X är inlagt för anorexi. X sitter och äter middag och ser sin mat och får en panikattack. X sitter och gråter och vägrar att äta.
Psyk - Men sluta nu! Du är alldeles för gammal för att hålla på och fjanta dig såhär!


X är inlagd på psyk med tät tillsyn men lyckas ändå skada sig men ångrar sig snabbt. När hon tar mod till sig och ber om att få prata med en i personalen skäms hon medan hon drar upp tröjärmen och viskar fram: "jag har skurit mig...", till svar får hon av en mentalskötare: "fy fan, vad onödigt!"
Vuxenpsyk, Danderyds sjukhus

X blev lagd i bältessäng efter att försökt ta livet av sig när psyk t.o.m hade extra vak säger en personal till X medans X ligger o gråter o skriker i bältessängen:

"Nu får du sluta bete dig som en 5 åring, du får tänka på oss oxå."

Huddinge sjukhus



X och hennes föräldrar till psyk. X berättar att hon ätit glas, och skurit sig massor och mår dåligt. Då säger dom till x och Xs föräldrar att dom ska åka hem så ska dom tapetsera och göra om hennes rum.


X skulle väga sig

Undersökterskan kollar på henne och säger sedan

"Du är inte så underviktig, jag har sett betydligt värre"



X föräldrar ringer till psyk och säger att X mår väldigt dåligt och har skurit sig väldigt mycket och tagit massa piller.
Psyk - Är X självmordsbenägen?
X föräldrar - Ja, till en viss del.
Psyk - Är Han det eller inte?
X föräldrar säger att dom inte vet.
Psyk - Ni borde veta om X är självmordbenägen eller inte, det finns inget jag kan göra annars!

 

X ligger inne på psyk för självmordsrisk och hade vak på si var 10de minut. Dagen efter låter lät det såhär i en konversation mellan X, läkare och X dåvarande kontaktperson:

Läkare - Jaha hur mår du idag sandra?
X - Precis som jag mådde igår, och ja tankarna finns kvar. 
Läkare -  Ja det va ju inte bra, vi kan inte göra något för dig. du får helt enkelt lära dig att leva med ångesten och åka hem för vi behöver din plats (stället va nästan helt tomt) 
X -  Eh jaha men..men..
Kontaktperson - Står ni för vad som kan hända om ni skickar hem henne? 
Läkare -  Eh näe, eller vad menar du?
Kontaktperson - Ja, om X får åka hem och försöker ta livet av sig eller tillome lyckas, står ni för det då? Tar ni ansvar för det?
Läkare - Nej det är ju inte våran uppgift,får hon självmordstankar igen så får hon ju komma tillbaka! 
X - Men jag orkar inte mer!!!!
Kontaktperson - Så ni skickar hem en flicka som ni vet är självmordsbenägen, som flera gånger försökt ta livet av sig och som kommer in här och ber om hjälp och får vak över natten, bara sådär? 
Läkare -  Ja men nu behöver vi faktiskt platsen! Det är fredag och på helgen kan det komma in många patienter.



.X mår dåligt, har skärsår och ångest. Går till personalen och ber om hjälp.
Får till svar
-  Vi behöver verkligen inte höra på ditt gnäll just nu, gå till rummet och vänta på läkaren!
Läkaren kom 4 timmar senare
Akutpsykiatrin

X var 14-15 år och led av anorexi. Vi låg på samma barnpsykiatriska vårdavdelning. X blev inte bättre och fick innan sommaren tillsammans med sina föräldrar tala med överläkaren.
Överläkaren: "Du kommer inte att överleva sommaren så vi skriver ut dig så att du kan dö hemma".
X är idag 20 år, frisk från anorexin och levande i allra högsta grad.
BUP:s slutenvård, Stockholm

"Jag bodde på behandlingshem där X blev en av mina bästa vänner. Vi hade en nära kontakt och gjorde allt tillsammans. Jag hade mått extra dåligt ett tag och många självskador var inblandade. En dag när X varit hos vår gemensamma terapeut kom hon chockad till mig och berättade om deras samtal så terpaueten sagt följande till X:
 "Du ska inte ha en relation till Y, hon kommer aldrig att sluta skada sig. Y kommer att bli kroniker och hon är inte bra för dig".
Terapeuten bröt med andra ord sin tystnadsplikt och fick mig att känna mig totalt hopplös. Jag avslutade kontakten med både terapeuten och behandlingshemmet och hon hade så fel. Idag är jag frisk och skadefri och jag och X är fortfarande goda vänner. " Uppsala

"Jag hade precis fyllt 18 och låg för första gången inne på en vuxenpsykiatrisk vårdavdelning och vuxenpsykiatrin kändes läskig i jämförelse med barnpsykiatrin. Jag och min mamma hade första samtalet med överläkaren som det första hon gjorde kastade fram en bunt papper om ECT framför mamma som började gråta. Jag sprang ut ur rummet och fick senare höra att överläkaren också rest sig och sagt till mamma:
"Din dotter mår inte bra, du borde välja dina tillfällen då du gråter" med en oerhört otrevlig ton.
Både jag och mamma kände oss otroligt kränkta."
Danderyds sjukhus

Psyk -  Men du måste acceptera att din bror är död!
X - Jag kommer aldrig acceptera att han är död! Så är det bara!
Psyk - Ja men lika mycket som jag måste acceptera att jag inte är miljonär och ligger på en varm sandstrand just nu utan sitter i regniga varberg så måste du acceptera att din bror är död.
Öppenpsyk Varberg

Psyk  - Om du slutar i terapin nu så får du inget fint inramat diplom!
X - Jag går inte hit för att få ett j*vla diplom, jag går hit för att må bra!
Öppenpsyk Varberg

 
 
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

Citat Sjukvården


Har ni några psykiga citat från sjukvården är ni välkommna!!
Psykiatrin@hotmail.com


X kommer till akuten efter sin andra självskada inom kort tid och ligger inne i ett rum med extrem smärta. En läkare kommer in med en blick som kan döda och hälsar inte ens utan tar bara av sig läkarrocken med flera djupa suckar. Läkare: "Jaha, så du har gjort det igen?"
 X: "Mm..."
Läkare (utan att ens titta på X): "Så himla onödigt".

Läkaren undersöker X hårdhänt trots att en läkarkollega står brevid och säger: "hon har jätteont". X rycker till och skriker pga smärtan medan läkaren fortsätter utan ett ljud och utan att ta hänsyn till någon smärta. Flera onödiga kommentarer slängs i ansiktet på X. När det ska bedövas säger läkaren (åter igen med hög haka och utan att ens se på X):

Läkare: "Vill du ens ha bedövning? Vi kanske ska strunta i den."
 X: "Det spelar mig ingen roll"
Läkare: "Jaja..." (det blev bedövning iallafall).



 X ligger på sjukhusavdelning och väntar på operation. Bara några dagar tidigare var X inne för samma självskada. Läkaren som ska operera kommer in och sätter sig på sängkanten.
Läkare: "Jaha, så nu har du gjort det igen?"
X: "Mmm..."
 Läkare: "Jag kommer operera dig idag men om du kommer in igen med samma sak så kommer jag inte att operera dig för det här tycker jag är att utnyttja vården till det grövsta".
 X skäms och undrar om läkaren på riktigt tror att hon VILLE det här och gjorde det på SKOJ men säger ingenting, ligger tyst.
 Läkare: "Jag kommer att kontakta en psykkonsult och om de anser att du var vid dina sinnes fulla bruk när du gjorde det här så är det inte okej".
 Och X undrar igen om läkaren är dum i huvudet och på riktigt tror att någon människa som skadar sig själv är vid sina sinnes fulla bruk precis då.

X kommer in till akuten med skärsår. Måste sy. X är livrädd för sprutor. Gråter och skriker.
Personal fräser - Ligg still! annars syr vi utan bedövning, du har ju ändå gjort detta mot dig själv!



X sätter sig i stolen mitt emot undersköterskan i kassan.

Undersköterskan- Vad har hänt med dig då?
X- Jag har självskadeproblem och har skurit mig igen, det behöver sys
Undersköterskan - Och varför är du så säker på det?
X - Jag haft de här problemen många år, jag vet när ett sår behöver sys eller om det räcker med att tejpa
Undersköterskan - Det tror jag inte på, visa hur såren ser ut

Som om X gick till akuten frivilligt utan anledning. Efter väntetid kom läkaren och det behövde utan tvekan sys.

Akademiska sjukhuset, Uppsala

 



Efter tablettintox kommer X in till medicinakuten. Inte egentligen frivilligt utan tvingad dit då föräldrarna upptäckt de tomma tablettkartorna. X var där själv och efter lång väntan kom en läkare.
Läkare - Du måste dricka medicinskt kol
X - Jag vill inte
Läkaren - Annrs hade du inte kommit in
X - Jag kom inte direkt hit frivilligt
Läkaren - Jaja, men du måste dricka kol nu"
X - Nej, jag vill inte
Läkaren - Men för fan, nu får du sluta larva dig

Medicinakuten Danderyds sjukhus


X kommer in till akuten med skärsår i armarna.
Läkaren - Jaha, och varför är du här då?
X skäms men erkänner - Jag har skurit mig, det behöver kanske sys.
Läkaren - Jaha, du är sådan där självskadare? Egentligen borde man sy er utan bedövning
Ortopedakuten, Danderyds sjukhus


X hade hamnat på SÖS efter en överdos sömntabletter och lugnande+alkohol. 
X kommer inte ihåg så mycket av natten, den är suddig av förklarliga skäl. Men det X kommer ihåg var det en av syrrorna sa:
Syrra - Hur mycket har du tagit?
X- (Berättade, kommer inte ihåg hur mycket)
Syrra - [fnyser till och tittar föraktfullt på mig] Det var ju ingen dödlig dos!
SÖS 



Läkaren är medveten om X depressioner, sömnsvårigheter,ångest och bruk av benz för att sova...
 X - jag har så jävla svårt o sova, tankarna bara går och går, det går ut över jobbet och familjen, sover typ bara 3-4 timmar per natt!!!
 Läkare - drick ett glas varm mölk innan du lägger dej.
 Vällingby vårdcentral.



 

X har sedan ett bra tag tillbaka ett självskadebeteende och besöker  med jämna mellanrum ortopeden för att tråcklas ihop. Tidigare hade X  träffat en läkare som skällde och skällde och skällde på X alltmedan  X låg och grät och skakade på britsen. Så gången efter förlöpte besöket så här:
 
X traskar in på ortopeden, passerar disken och läkaren får syn på henne, stirrar en stund och säger: "gå hem".
X vänder och springer därifrån trots ett sår som behöver sys. X's man hittar henne en halvtimme senare och dom går tillbaka till akuten där en ssk säger att läkaren är lite sådär och skickar bort X till  kirurgen för att få skadorna omplåstrade.
St Göran, ortopedakuten




X åker in med ambulans till
akuten efter överdos av mediciner och alkohol. X ligger på en säng och
vill inte pumpas eller något, vill ju bara somna och försvinna.
Detta säger X också högt till en sjuksköterska som sitter pillrar med 
någon apparat där.

X: " Jag orkar inte mer, vill bara somna och försvinna"
S: "Jasså, det var värst..."
X: "Allt är bara skit och jag orkar inte mer"
S: "Jaja, sån är det för oss alla av och till-
 det är ju bara att leva med det..."
 
 
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

Självmord

(Stenmark)



VÄGRA SJÄLVMORD!

ORKA KÄMPA!
ÖVERLEV DÖDEN
& LEV LIVET!

No I don't wanna battle from beginning to end
I don't want a cycle of recycled revenge
I don't wanna follow Death and all of his friends
Coldplay - Death and all of his friends

Mejla/Skriv tips!

Självmord

Orsaker till att leva:

♥ Du kan inte ångra dig från döden.

♥ Tiden läker inga sår, men de svider allt mindre.

♥ Allting kommer bli bra.

♥ Din tid att dö kommer när den kommer, och det är inte nu.

♥ Du kommer lämna många förtvivlade människor bakom dig.

♥ Du är värdefull och värd att leva.

♥ Du kan missa någonting vackert i den kommande morgondagen
 
♥ Hur ledsen skulle du bli om den person som älskar dig mest lämnade dig?
 - så ledsen kommer dina anhöriga att bli, lev livet. 

♥ Hellre med snubbel än inte alls!

♥ Man visar de jävlarna som gett upp hoppet om en och inte hjälper en,
att man inte är ett hopplöst fall och att man klarar sig!

♥ Det finns en orsak till att du hamnade på jorden och
även om det kanske inte känns så så behövs du på något sätt någonstans, time will tell.

♥ Lev en sekund, en timme, och en dag i taget.

♥ Vi behöver dig.

♥ Vi finns här för dig.


Var kan du vända dig:

♥Kontakta din vårdkrets på ditt psyk
♥Kontakta mobila teamet på ditt psyk
♥ Får du ingen akut hjälp - ring 112!

Nationella Hjälplinjen.Tel: 020-22 00 60. 
 Måndag-torsdag 17.00-22.00 och fredag-söndag 17.00-24.00.

Jourhavande kurator, Tel: 08-702 14 80 eller 112. 
 är tillgänglig 15.00-03.00 alla dagar.


Jourhavande medmänniska, Tel: 08-702 16 80.
går att nå 21.00-06.00 varje natt.


Jourhavande präst, tel: 112.
är tillgänglig 23.00-06.00 varje natt.


Röda korsets telefonjour, Tel: 0771-900 800. 
Måndag-lördag 14.00-22.00 och söndag 14.00-18.00.


Jourhavande kompis, Tel: 020-22 24 44.
är en telefonjour för barn och ungdomar upp till 25 år.
Måndag-fredag 18.00-22.00 och lördag-söndag 14.00-18.00.


Barnens Hjälptelefon (BRIS). Tel: 0200-230 230.
Måndag-torsdag 15.00-19.00, fredag 14.00-18.00 och lördag-söndag 14.00-17.00.


Istället för tankar på död:
*  SPES - En första lektion om suicidprevention för dig som tänker på självmord.
* Läs Färdighetslistan
* ring någon på krislistan
* prata med psyk
* ring och prata med en vän
* skriv ett mejl till psykiatrin@hotmail.com
* blogga
* läs bloggarna till vänster <----
* skriv av dig
* sova
* musik
* lugnande
* sömnmedicin
* läggas in på psyk
* sova borta hos någon du känner
* böcker
* natur

Forum att prata om självmordstankar på:
Netdoktor Depression
Borderline.nu

Info:
År 2004 tog 1 396 personer livet av sig i Sverige, varav 1 005 var män och 381 kvinnor. Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna för personer mellan 15 och 44 år och är den vanligaste dödsorsaken bland män.
Självmord är mycket vanligare bland människor som lider av psykisk sjukdom (särskilt depressionssjukdom och psykossjukdom) och/eller missbrukssjukdom. Samtidig psykisk sjukdom och missbrukssjukdom utgör en stor riskfaktor för självmord.
Känslomässiga kriser kan vara en utlösande faktor till ett självmordsförsök. Förlust av en närstående, sjukdom eller allvarliga problem och svårigheter på arbetsplatsen eller i skolan är några andra exempel.

Bra länkar:
Vårdgudien
Netdoktor
SPES - Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd
SPES - En första lektion om suicidprevention för dig som tänker på självmord.
Blogg om självmord
Blogginlägg om Döden, döden, döden

Till Anhöriga:

Signaler:
Man säger ibland att den som går och talar om självmord inte begår självmord. Dessvärre är det inte sant. De flesta som försöker ta sitt liv har redan berättat det för andra. Därför är det viktigt att vara uppmärksam på de signaler som ges, så att du kanske kan gripa in innan det är för sent. Det är viktigt att uppmärksamma livssituationer som kan verka hotande för en människa som kanske inte har det så bra innan. Familj och vänner måste hjälpa den som plötsligt blivit ensam, försöka hindra henne från att isolera sig och försöka undvika att till exempel alkohol- eller medicinmissbruk tar överhanden. Framförallt ska man låta personen få prata igenom problemen tills faran verkar vara över.

* Personen isolerar sig och svarar inte på telefon etc.
* Personen har på senaste verkat mer deprimerad och ångestfylld.
* Personen har svårt för att utrycka sina känslor.
* Personen tar inte hand om sig själv eller sitt hem och jobb/studier/annat.
* Personen har uttalad minskad mimik och långsamma rörelser.
* Personen informerar om innehav av tabletter etc.
* Personen är anhörig till någon som nyligen begått självmord eller avlidit.

Artiklar:

 
 
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

Diagnos: Ingen

Det sista inlägget i Diagnos-serien handlar om de som inte får diagnoser och diskussion om diagnoser i övrigt.

Artikel

Till alla som läser och bloggar skriv till mig vad ni anser om diagnoser:

1. Är det nödvändigt att sätta diagnoser på psykiskt sjuka människor?
"Inte nödvändigtvis. Uppfyller man inte alla kriterier går det ju inte att bara stämpla någon, men annars tror jag det kan vara bra. Jag ser det som lite guidning både för patienten och psykpersonalen. Det blir förmodligen lättare att komma fram till rätt behandling om man har något att utgå efter. "

"Diagnoser är mestadels ord på papper och min erfarenhet är att man med en diagnos lätt hamnar i ett fack, man blir stämplad och folk har förutfattade meningar. Tyvärr. "

"Att få en korrekt diagnos är extremt viktigt för mig. Jag ser diagnoser lite som en hjälp, för då kan man hitta förklaringar, bli förstådd på rätt sätt, få rätt medicin o ett korrekt bemötande. "

"Jag har sett hur diagnoser gör det svårt för vissa. Många går helt upp i sin diagnos o blir sin sjukdom. I en del fall blir diagnosen en ursäkt för att inte ta sitt egenansvar. Fast många känner sig trygg när dom fått en diagnos för visst kan det vara så att vården tar en på större allvar. Fast jag tycker ändå att just Borderline e en diagnos man sätter bara för att man inte hittar nått annat fel. O för dom patienterna kan det va skitjobbigt. "


2. Har din diagnosstämpling gjort det sämre eller bättre för dig?
"Bättre eftersom jag börjat förstå att en del beteenden beror på tex. borderline som jag utvecklat och inte ÄR jag och därmed går att ändra på. Har förstått mig själv lite bättre genom det. Tror dock det är viktigt att komma ihåg att man inte är sin diagnos utan att den bara är en del av en. Det är nog farligt att identifiera sig för mycket med sin diagnos."

"Positivt med en diagnos (om den nu stämmer vilket den inte alltid gör) är att man förhoppningsvis kan få rätt behandling och eventuella mediciner utan att läkarna behöver chansa runt på ångestens orsak och vilken behandlings som behövs. Diagnoser som socialfobi känns mest som ord på papper. Min borderlinediagnos däremot har ju faktiskt hjälpt mig att få den vård jag behöver."

3. Upplever du att psykiatrin behandlar dig eller din diagnos?
"De behandlar mig, men jag antar att man kan säga att min diagnos kommer att behandlas genom den DBT jag kanske kommer att få framöver. Inom slutenvården känns det dock oftast som om de behandlar en diagnos."

" Psykiatrin har behandlat mig som ett djur, inte som en människa. Vid 23års ålder fick jag höra att jag var en kroniker, att jag aldrig skulle bli frisk, men frisk från vad undrar jag bara. Det är så lätt att slänga borderline-diagnosen i ansiktet på en o sen bara lämna en o bli klassad som den där hopplösa uppmärksamhetstörstande patienten. I mitt fall har man bara sett symptomen o inte problemen."

4. Övriga kommentarer.
"Nu är borderlinediagnosen avskriven eftersom jag tillsammans med en psykolog gått igenom diagnoskriterierna där jag inte längre uppfyller dem. Slutsatsen är väl att det är väldigt individuellt och personligen har vissa diagnoser behövts, vissa inte. För mig kändes det också viktigt att de kunde skriva av diagnoserna jag inte längre har. Det räcker med ärren på armarna, jag behöver inga diagnoser svart på vitt."

MEJLA PSYKIATRIN.BLOGG.SE eller skriv i kommentarfältet.
Titta gärna in på denna sida som frågat sina läsare om diagnoser!

Om du har levt utan diagnos en längre tid trots kontakt med psykiatrin
får du gärna skriva ett mejl om hur det var/är.
Också de som blivit mutltidiagnoser över 4-5 stycken får gärna mejla och berätta hur det är.


DIAGNOS: INGEN - BERÄTTELSER

Tänkte berätta hur det känns att inte ha någon diagnos och att faktikst vilja ha en för det vore så mycket
lättare att ha ett namn på varför "jag är som jag är". Jag har haft ett självdestruktivt beteende i 3 år , nu har jag dock slutat. Andra året kom jag
i kontakt med Bup. Jag hade då börjat höra röster, trodde jag inte var en människa och jag såg saker som inte fanns.Depression sa dom att det kunde vara. Men det konstiga var att jag inte var speciellt ledsen. Jag var bara arg och hade väldigt mycket ångest hela tiden. Kunde inte vara social i samtal för jag kunde tro atten fågel pratade med mig så det tog upp all tid istället för att lyssna på vad andra pratade om.
Låg och stirrade in i väggen och orkade inte röra mig eller göra nånting annat. Dom skickade mig till ett neurlogiskt Bup, där sa dom att jag inte hade någon depression. Och det vet jag själv att jag inte har heller.

Idag skadar jag mig inte och jag ser och hör inte röster speciellt ofta heller. även om det kan förekomma. Men jag blir arg på två sekunder , efter nån minut kan jag vara jätte glad . Nästa sekund kan jag ligga och gråta. Jag är antingen jätte glad, jätte ledsen eller jätte arg.
Kan inte heller koncentrera mig och tappar sammanhanget i samtal eller andra sociala situationer. Säger någon åt mig att jag ska hjälpa till så förstår jag inte vad personen menar. Man måste säga "hjälp till med det här" eller "Hjälp till med soporna nu" . Det måste vara vad ,när och hur. För mig kan det vara vad som helst och ibland förstår jag inte ens vad det betyder.
Och kolla film är jätte svårt , kan absolut inte ligga still. Trots allt det här och lite till som jag inte vill ta upp så har jag inte fått någon diagnos.
Att hela tiden byta humör och bli arg och inte förstå gör att många människor som inte känner mig eller vet om mina problem får svårt att hantera mig och blir själva arga på mig. I skolan är det extra svårt,eftersom dom flesta lärarna ignorerar mina problem och tror jag hittar på och överdriver.
Så jag känner att det vore skönt att kunna ha ett namn på varför jag är så här, då kanske andra skulle förstå på ett annat sätt. Det är nånting liksom.Jag har inte hittat på det, ja överdriver inte.
Det kanske är så att jag inte har någon diagnos men att testa det vore väl inte så dåligt..

Om jag nu har en sorts problematik eller något så kan jag ju lättare få rätt hjälp med det.
/anonym

 


"Jag upplevde att jag inte kände mig förtjänt av den hjälp jag faktiskt fick eftersom det inte var någonting "fel" på mig. Kalla det paranoia eller inte men jag fick även känslan av att vissa vårdgivare höll med om det. Så att leva utan diagnos var för mig att leva med mycket onödigt tvivel som i sin tur skapade mer oro och ångest som jag hade kunnat slippa om jag blivit utredd tidigare. Jag ställde mig frågor som "alla kanske har det såhär dåligt och det kanske bara är jag som är svag"."



"Jag har nyligen fått veta att min psykolog anser att borderline-diagnosen inte passar in på mig. Jag har även själv ifrågasatt diagnosen, men ändå så känner jag mig nu vilsen. Jag vill så gärna få veta vad som är fel på mig, för att kunna behandlas utifrån min problematik. Men också för att jag sedan jag fick min borderline-diagnos har känt samhörighet med andra, kunnat relatera till andra borderliners problem. Nu känner jag mig falsk.  Tänk om folk tror att jag har "låtsas" ha borderline och nu vänder sig bort från mig? Jag vet inte vad jag skall göra, om jag ens kommer att få fler utredningar, eller vad som skall hända. Osäkerhet och otrygghet har kommit med tanken på att leva utan diagnos, för då har jag ingenting att hålla fast vid precis. Och det är viktigt för mig, för jag vet hur jag mådde innan jag fick diagnosen. Hjälpslös, och som om vården inte tog mig på allvar... Kanske inte exakt som att leva utan diagnos, men i närheten."

"Jag är som en gåta för psykiatrin, det är många som försökt lösa, men ingen har lyckats.

För länge sedan gjordes en borderline-utredning på mig, pga. mitt grava självskadebeteende. Det är den diagnosen som har klamrat sig fast genom alla år. jag har fått många olika diagnoser. Ett axplock är depression, ätstörning UNS, schizofreni, bipolär sjukdom o såklart: BORDERLINE. DÅ, när utredningen gjordes, för typ 100 år sedan VAR jag verkligen borderline, men idag, NEJ.

Jag har inte svarat på några mediciner för de diagnoser jag fått, det enda som fungerar är lugnande och sömnmedicin.

 Jag skriver ut kriterier o försöker förstå vilka det är som jag uppfyller, sitter o stångar mig blodig för att förstå varför denna diagnos hängt kvar i snart 8 år. Jag betraktar mig själv som O-diagnostiserad på grund utav att jag inte anser denna diagnos stämma. nu går jag o väntar på en neuroutredning. Min läkare misstänker att det kan vara en bokstavsdiagnos, ADD o ev Aspergers syndrom. Jag försöker verkligen låta bli att läsa om dessa diagnoser, just för att det ska bli rätt.
Just nu medicineras jag rätt kraftigt med lugnande och sömnmedicin. Min läkare vågar inte göra någonting förens en diagnos är fastställd, så det är som det är nu.
Att vara odiagnostiserad är som att vandra i ingenmansland. det finns inga förklaringar, ingen medicin ingenting. Inte sjuk - inte frisk. o det är extremt jobbigt. Jag vill veta, jag vill få en förklaring.,jag vill få korrekt medicin och jag vill få rätt behandling o bemötande o förståelse. Allt jag gör o säger skylls på borderline, vilket jag INTE har längre, för borderline kan man faktiskt "växa" ifrån. Jag uppfyller inte alla kriterier som krävs för att sätta den diagnosen. Emotionellt instabil är jag väl - men vem f*n är inte det?

Det finns ingen behandling för mig som läget är nu. Jag får mina lugnande utskrivna o försöker bearbeta gamla trauman i terapin. Men frågan är hur länge det kommer att hålla, innan jag brakar igen.  Tycker det är helt galet att bara för att man som jag, hade ett extremt gravt självskadebeteende klassas som borderline per automatik. o sen får det vara. En gång borderline alltid borderline verkar det som. "



"Jag har just fått en "icke-diagnos." Jag är rädd för att det betyder att jag kommer få mindre hjälp från psykiatrin i fråga om terapi men mer tabletter. Hade jag fått en diagnos hade det hjälpt inte bara med psykiatrin utan också för att hjälpa mig förstå varför mitt liv ser ut som det gör och varför jag gjort de val jag gjort"




Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar


Psykos om Psykoser


Psykos


Här informerar jag lite om psykoser.
Jag kommer också behandla “haschpsykoser” - ett ord som används men inte finns.

Psykos är ett mentalt ohälsotillstånd som innebär att individen tappar kontakten med omgivningens verklighet.
De flesta som drabbas av psykos för första gången är mellan 16 och 40 år, men sjukdomen kan förekomma under hela livet. Varje år drabbas 1 500- 2 000 personer i Sverige av en psykos. Av dem som insjuknar för första gången får ungefär hälften så småningom diagnosen schizofreni.
Alla kan i princip få en enstaka psykos. Det kan ske om belastningen blir tillräckligt stor, till exempel vid för lite sömn i kombination med någon annan belastning, vid livskriser eller som en följd av alkohol- och narkotikamissbruk. En psykos kan komma plötsligt, men det vanligaste är att den utvecklas under en tid.
Hur länge en psykos varar varierar också. En del får en psykos bara en gång, medan det hos andra är återkommande. Om man har en långvarig psykos kan det leda till personlighetsförändringar och sociala handikapp.
Schizofreni är en form av psykos som varar i minst ett halvår. Många faktorer samverkar och någon entydig förklaring eller orsak finns inte idag.

Man brukar tala om en sårbarhet som innebär att människor har olika stark benägenhet att reagera med psykos när de utsätts för stress. Schizofreni, t.ex. har sannolikt en komplex ärftlighet där en interaktion mellan ett flertal gener skapar en risk att drabbas av sjukdomen. Även neurobiologiska faktorer som undernäring eller syrebrist under fostertiden kan ge en ökad risk att utveckla schizofreni senare i livet. Miljön under uppväxttiden spelar också en stor roll, där allvarligt störda uppväxtförhållanden kan förstärka den biologiska sårbarheten, och goda uppväxtförhållanden kan fungera som ett skydd mot att utveckla sjukdomen.

En person med hög sårbarhet kan leva utan problem tills något händer som utlöser psykosen. Det kan vara en större påfrestning som att flytta hemifrån, börja studera, klara militärtjänsten, få sitt första barn, eller en kroppslig ansträngning som sjukdom, långvarig sömnbrist, eller drogpåverkan.

Psykoser har troligen flera orsaker, och kan vara ärftliga. En del människor har lättare att reagera med psykos vid påfrestningar. Det som utlöser psykosen kan vara till exempel en chockartad upplevelse, drogpåverkan eller problem som har att göra med att bli vuxen. Det finns ingen enkel förklaring till en psykos. Det ligger många faktorer bakom. Både ärftliga och miljömässiga faktorer kan leda till ökad sårbarhet för psykos. Oftast sker ett samspel mellan arv och miljö.

En psykos kan framkallas av
* akut förändring i livet
* livskris
* närståendes död
* allvarlig olycka
* barns födelse
* graviditet och amning
* demenssjukdomar
* alkohol (delirium tremens)
* narkotika (försvinner när narkotikan gått ur kroppen)

Symtom
De första tecknen på en psykos kan vara att personen drar sig undan, blir alltmer isolerad och får svårt att arbeta eller studera.

Positiva symtom
Positiva symptom innebär att saker har lagts till patientens upplevelsevärld. Exempel på dessa är:

* Hallucinationer Oftast upplever personer sina psykoser som hemska. Svettningar, stela muskelrörelser (predelirium) - Hörselhallucinationer - röster, musik, knäppningar som upplevs komma från huvudet eller någon annan stans.
- Synhallucinationer - ser saker som inte finns, eller upplever att någonting som finns förändras, t ex att spegelbilden förändras.

* Vanföreställningar - förföljelsemani, känsla att vara övervakad, lurad eller trakasserad.
* Tanktestörningar - många tankar, oavslutade tankar - inte kan tänkka ordetligt, inga tankar alls. Kan vara negativt symtom.

Negativa symtom
Negativa symptom innebär att saker som friska människor upplever saknas i den psykotiska personens upplevelseliv. Exempel på det är att personen är mindre öppen, tillbakadragen, saknar engegemang och intresse för olika aktiviteter, apati, glädjelöshet och har koncentrationssvårigheter.

Diagnoser
* Vid en affektiv psykos är grundsjukdomen en depression eller en bipolär sjukdom, men personen utvecklar samtidigt en psykos som varar kortare tid än den affektiva sjukdomen. Vid en depression kan man vara fylld av tankar på ens egen oduglighet, död, eller på vilken dålig person man tycker att man är. Vid manier kan vanföreställningarna handla om att vara utvald, t.ex. att vara Gud eller djävulen själv. Hallucinationer kan förekomma.
* Vid psykos UNS (utan närmare specifikation) är symtomen alltför okarakteristiska eller osäkra för att ge en mer specifik diagnos.
* Schizofreni ofta unga människor i samband med en livsförändring. Vid schizofreni varar psykossymtomen minst en månad och funktionsförlust på flera områden minst ett halvår, och kan bestå hela livet.
* Schizofreniform störning liknar schizofreni men varar kortare tid, och går över inom en sexmånadersperiod.
* Vid schizo-affektiv störning förekommer schizofreni samtidigt med en depression eller en bipolär sjukdom.
* Paranoid psykos - i samband med plötsliga miljöförändringar bland annat, ofta hos äldre.
* Inducerande psykotiska tillstånd - narkotika kan tillföra och slutar när narkotikan är fysiskt nedbruten och kemiska effekten avtagit.

Den drabbades upplevelse
* Ovannämda symtom
* Ångest
* Rädsla

Behandling
Det är viktigt att både den som är sjuk och familjemedlemmar får psykologiskt stöd.
En trygg behandlingsmiljö betyder mycket, och en del kan därför vårdas hemma medan andra kan behöva vara på sjukhus eller behandlingshem.
Vid en psykos behövs hjälp snabbt, helst inom ett dygn. Familjen bör vara en del av behandlingen redan från början. Om personen får stöd i hemmet av utbildad personal kan en inläggning undvikas.
Miljön bör ge lugn och ro vid psykoser. Vid inläggning är en hemlik miljö att föredra framför stora vårdavdelningar. Bemötandet bör vara tydligt och empatiskt.
Mediciner mot de psykotiska föreställningarna samt mot ångest och sömnsvårigheter kan lindra symtomen. Antipsykosmedel minskar symtom som paranoia, vanföreställningar och hallucinationer. Lugnande medel minskar ångest och oro, och insomningstabletter kan behövas under en period. Vid nedstämdhet som vid en depression kan antidepressiv medicin ges.
Psykologisk behandling erbjuds ofta i form av stödsamtal eller terapi.
Kognitiv beteendeterapi har visat sig vara en god hjälp i återhämtningen genom att stärka problemlösningsförmågan och självförtroendet.

Rehabilitering
Det är viktigt med en helhetssyn tidigt i behandlingen. Arbetsterapeuten kan göra funktionsbedömningar och träning som bidrar till att få vardagslivet att fungera. Sjukgymnastik kan förbättra kroppskännedom, koordination och styrka, samt ge träning ibland annat avslappningstekniker. Kuratorn kan se över ekonomin och hjälpa personen att få det stöd som han eller hon har rätt till. Boendestöd kan erbjudas vid långvarigt behov av stöd i hemmet. Ett personligt ombud kan hjälpa till om svårigheter i kontakten med myndigheter uppstår. Försäkringskassan erbjuder sjukersättning vid nedsatt arbetsförmåga. Sysselsättning och arbetsträning kan erbjudas av kommunen. Via arbetsförmedlingen kan anställning underlättas med hjälp av bidrag.

Återhämtning

Det är viktigt att undvika droger när man har fått en psykos. Droger kan utlösa återfall i psykosen. Droger som cannabis, LSD och PCP kan utlösa psykoser även hos personer som inte tidigare varit drabbade av en psykos, och ökar risken för att man ska utveckla schizofreni. Bruk av droger ökar också risken för att bli utsatt för våld och att själv bli våldsam. De är därför direkt olämpliga i kombination med en psykosproblematik.

Tips
*Att minska på stressen och undvika situationer som är alltför jobbiga är en strategi som kan vara till hjälp. Att vila och se till att man sover ordentligt, samt att äta regelbundet är också viktigt.
* Man kan distrahera sig från att lyssna på rösterna genom någon aktivitet som att lyssna på musik, gärna lugn musik som inte stressar en. Att läsa, lösa korsord, se på tv, eller ägna sig åt någon form av motion kan också hjälpa. Gemenskap kan lindra rösterna.
* Sätt gränser för rösterna, säg ifrån åt dem, det är du som ska styra över rösterna, inte de över dig. Om det fungerar för dig kan du avsätta en tid för att prata med rösterna varje dag, och be dem vara tysta resten av dagen. Du kan också ignorera rösterna och strunta i vad de säger.
* Skapa en bra samarbetsrelation med din läkare för att få ytterligare hjälp att hantera rösterna om de är hotfulla eller besvärande.

Lästips:

Psykoser – Ett integrerat perspektiv, Johan Cullberg. Natur och kultur, 2005
Vad hjälper? AlainTopor. Natur och kultur, 2004
Förstå och hantera röster. Marius Romme, Sandra Escher. RSMH, 2005
Vård och stöd till patienter med schizofreni - en kunskapsöversikt. Socialstyrelsen, 2003

Info:
Vardguiden
Sjukvårdsrådgivningen
Landsting Uppsala län






Haschpsykos

Inlägget om haschpsykos har jag skrivit på grund av den felaktiga informationen som finns där ute och de många som diagnoseras haschpsykos, där man ibland ger skulden av en diagnos pågrund av en enstaka haschrökning när det egentligen rör sig om en latent känslighet som föreligger hos vissa människor att utveckla och få en psykos.

*
Inlägget försöker inte propagera FÖR Cannabis utan klargör endast innebörden av ordet.
Jag råder personligen inte Någon att pröva, bruka eller missbruka cannabis då jag själv anser att det är häslovådligt fysiskt och psykiskt.
*

Rent kemiskt så får man en psykos när halten av dopamin i blodet så att säga går över gränsen. För att lösa ut en psykos så krävs det att man pressar hjärnan över den gräns där den slutar fungera normalt. Det kan man göra på olika sätt. Missbruk av psykoaktiva substanser såsom cannabis är ett. Långvarig extrem stress ett annat. Sömnbrist ett tredje. Ofta samverkar flera faktorer och till slut utlöses en psykos, dvs patienten får vanföreställningar och blir psykotisk.

På 70-talet började man använda ordet haschpsykos för att man ansåg att haschet gav psykoser hos vissa. I media och hos propagandamaterial mot narkotika används fortfarande “haschpsykos” för att avskräcka människor mot cannabis. Någon haschpsykos finns dock inte.
Läkare inom psykologi och psykiatri inom Karolinska Institutet är några av de som föreläser om det förvrängda ordet haschpsykos.
Propagandan mot cannabis sprider informationen att cannabis kan ge psykoser som bara uppkommit på grund av cannabisen och beskriver inte något om att psykosen kan ligga latent hos människor som utlöses av olika faktorer - vilket den gör. Haschpsykosen beskrivs uppkomma endast på grund av haschet och kan uppkomma flera veckor efter att personen rökt. De beskriver även att haschpsykosen, på grund av haschet, kan göra att personen har psykoser i resten av sitt liv eller i flera månader.
Inget av detta stämmer då det inte ens finns någon forskning som bevisar detta.

Substansinducerade psykoser
“Eftersom det bevisligen finns folk som ex röker cannabis dagligen under många år och aldrig får en psykos så tyder det på att det finns en biologisk faktor som man måste ta hänsyn till. Vissa är helt enkelt känsligare för substansinducerade psykoser än andra, precis som att vissa är mer känsliga för psykoser i allmänhet. Det finns ju som bekant de som får en psykos även om de inte rökt cannabis innan. Forskningen är långt ifrån det stadium där man med ex ett enkelt blodprov kan avgöra om någon är predisponibel, dvs extra känslig, för psykoser. “

Cannabis KAN utlösa psykoser precis som stress, alkohol, livskriser, olyckor kan göra. Det är en känslighet som ligger latent och kan utlösas av olika faktorer.
Du som har en psykisk sjukdom har en latent känslighet för att utveckla din sjukdom pågrund av yttre faktorer och miljö. Samma sak är det med psykoser.

Ett exempel: Det finns en mamma på Internet som skiver om sin son som fick en “hacshpsykos”. Han hade rökt hasch flera veckor innan han fick sin psykos som dessutom varar länge med tillhörande depression. Vad mamman nämner lite i förbifarten är att sonen fick psykosen efter att de fått reda på att hennes dotter (hans syster) blivit våldtagen. Vilket tror ni har utlöst psykosen, haschet eller våldtäkten på systern?

Bloggar om haschpsykoser
Folin.nu
Teflonminne
 
 
 
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

Barntabu




En metastas som spridit sig från till psykiatrin.blogg.se.
Gå in och läs och var gärna med där och berätta din historia!
psykiatrin.blogg.se/barntabu

Kram P
 
 
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

Bältessäng

Tvångströjor och bältessäng från ett MUSEUM i Norge
Ingen bättre lösning än?


Har du varit med om bältesläggning?
Skicka ett mejl och berätta:
psykiatrin@hotmail.com


Några viktiga saker att komma ihåg:
* Läkarkontakt och ordination ska enligt lag alltid ske före bältesläggning, i enskilda fall beslut av sjuksköterska.
* Du har rätt att bli informerad om vad som händer och varför.
* Du har rätt att själv välja om du vill lägga dig i bältessängen först innan de påtvingar tvång.
* En sjuksköterska ska vara arbetsledare.
* Vid en våldsincident måste vårdarna ta kontakt med andra vårdare genom att ropa eller använda överfallslarmet.
* Klockslag ska noteras vid bältesläggningen av ledaren.
* Du har rätt till Eftervård.



Här kommer lite fakta om regler och lagar vid bältessäng:
Riktlinjer - läs allt här

Akut bältesläggning (nödvärn)
• Läkarkontakt och ordination ska enligt lag alltid ske före bältesläggning. Då bältesläggning används i särskilt farliga akuta fall av nödvärn kontaktas lä- kare snarast efter bältesläggning.

I stegen ingår:
- Akut våldsincident och akut farligt beteende hos patient (indikation)
- Akut nertagning och fasthållning av patient
- Samordning inför bältesläggning och information till patient
- Bältesläggning
- Eftervård
- Omhändertagande av medpatienter
- Extravak
- Efterbearbetning i personalgruppen
- Dokumentation

Bältesläggning:
utförande och omvårdnad

Samordning inför bältesläggning
1. En sjuksköterska ska som arbetsledare ansvara för samordningen och organisationen av bältesläggningen (kallas här ”ledaren”). Hon/han kan välja att lämna över denna arbetsuppgift till en medarbetare som hon/han bedömer i praktiken vara mest lämplig, t.ex. en personal med god relation till patienten och stor erfarenhet av bältesläggningar.

2. För bältesläggning behövs fem personal med kunskap och erfarenhet av bältesläggningar. Om befintlig personal bedöms vara otillräcklig kan förstärkning ringas in från andra avdelningar och från väktare. Väktarnas roll är enbart att skydda personal och medpatienter.

3. Samordningen omfattar:
- Vem informerar och håller den personliga kontakten med patienten?
- Vem ser till att bältessängen finns i närheten?
- Vem håller fast vilken kroppsdel hos patienten?
- Kontroll att bältesnyckel finns.
- Vem tar hand om medpatienterna?
- Vem tar första extravaket?

Information till patient

• Ordinerande läkare är ansvarig för att informera patienten om orsak och genomförande av bältesläggningen. Om läkaren inte är personligen närva- rande ges denna information av ledaren.
1. Informationen omfattar (ge så mycket av informationen som är relevant för situationen):
- Att patientens beteende av säkerhetsskäl inte kan accepteras.
- Att läkare har ordinerat bältesläggning.
- Att patienten kommer läggas och spännas fast i en bältessäng och ha en personal hos sig i rummet.
- Att patienten fortfarande har möjlighet att själv lägga sig i bältessängen. Om patienten inte inom några minuter går med på detta anses frågan slutdiskuterad och bältesläggningen genomförs. Endast läkare kan häva ordinationen efter att den är given.

Eftervård
Ledaren ansvarar för att utse en personal som tar upp händelsen med patienten vid lämpligt tillfälle, helst inom ett dygn men innan utskrivningen bero- ende på patientens status. Utsedd personal bör ha varit med på bälteslägg- ningen. Detta innefattar t.ex:
- Fråga hur patienten mår.
- Låt patienten berätta om sin upplevelse av händelsen oemotsagd.
- Beskriva hur personalen upplevde händelsen.
- Förklara varför bältesläggning ordinerades.
- Ta upp med patienten om bältesläggning hade kunnat undvikas.
- Diskutera patientens önskemål om en liknande situation uppkommer igen.
- Om patienten blivit bälteslagd förr, be patienten jämföra denna gång med tidigare gånger.
- Erbjud patienten fler samtal om händelsen.

Särskilt akut bältesläggning Ibland inträffar tillfällen där en patient visar ett akut farligt beteende med omedelbar fara för att skada sig själv eller andra. Ingripande kan då göras med hänvisande till nödvärn. På Psykiatriska kliniken Sydväst framgår i de lokala direktiven att om tid och möjlighet inte finns i det akuta läget att kontakta läkare för ställningstagande kan tjänstgörande sjuksköterska besluta om bältesläggning.

Akut nertagning och fasthållning av patient
1. Vid händelse av akut våldsincident enligt ovan måste snarast ett tillräckligt stort antal personal uppmärksammas på vad som händer. Det kan göras genom att:
- Närmaste personal ropar högt efter övrig personals uppmärksamhet
- Kalla på akut förstärkning genom överfallslarm

Övrigt:
* Vårdarna ska försöka lugna patienten så gott det går
* Vårdarna ska kontrollera att patienten inte blir skadad eller har någon smärta vid bältesläggningen.
* Patienten har rätt att välja om han/hon vill ligga på mage eller rygg.
* En ledare ska hålla i kommunikationen och de andra ska hålla låg ljudvolym.
* Ledaren ska notera klockslag för bältesläggningen.




Berättelser:

"Jag har nu inte varit inlagd på snart ett år, innan det var det bältessäng många gånger. Någonting som jag reagerat på är att personalen inte egentligen uppfattat vad som hänt, jag får panik när någon håller i mig och då tolkade personalen det som att jag kämpade emot och höll bara i ännu hårdare. En enda gång förstod en skötare hur det var och sa: "Släpp henne och se hur det går", de släppte och jag gick bara in och la mig på sängen och grät. Hade personalen varit mer upmmärksam på vad det egentligen var jag kämpade emot så hade jag troligen kunnat undvika åtminstone några bältesläggningar.
Inte heller togs någon hänsyn till min kropp, jag hade ofta ont när de höll fast mig och ont när jag väl låg fastspänd. Ingen lyssnade på det, endast ett fåtal gånger kunde de lätta lite på remmarna för att jag klagade på smärta. Många sa bara: "Nej vi tänker inte släppa lite på remmarna, du kommer bara försöka ta dig loss då".
Eftervård har jag aldrig ens hört talas om. Det har jag aldrig fått och det är kanske inte konstigt att jag lider av posttraumatiskt stressyndrom efter mina trauman (som bältesläggningarna) på psyk. Minnena gör ont och jag hoppas att hanteringen av detta blir bättre, jag hoppas man kan undvika onödiga bältesläggningar. Ingen borde behöva ligga där. Remmarna skaver och likaså ens inre."

" Den började det med att jag hade kommit in från öppenvården till jouren. Jag blåste 1,26 promille o det blev LPT o X-vak tills jag hade somnat. Men jag mådde skit dåligt och ville bara dö.

X-vaket gick ut ur mitt rum(!) o då passade jag på, krossade en glödlampa o började hugga mig i ena armen. Då kommer X-vaket in o bara står o tittar. Jag skriker. JAG VILL DÖ. Då kommer nån annan till personal in o säger till han som sitter X-vak: Du måste hindra henne eftersom d e X-vak. Men han gör inget. Till slut kommer typ tusen personal o läger sig på mig o jag försöker desperat komma loss på alla sätt man kan - sparka, slåss, bita. De säger flera ggr att jag måste lugna mig o att jag "måste skärpa mig, du är inte 5 år".

 

Sen blir jag lagd i bältessängen...Fick 20 mg stesolid. fick ligga där ca 2 timmar, vilket var kort tid om man jämför med de andra gångerna. Sen kommer jag ihåg att en av de som satt med mig när jag låg fastspänd o i princip grät o skrek: Jag vill ju bara dööö, sa flera ggr: Du måste tänka på oss oxå du får inte göra såhär. Dagen efter blir jag utskriven utan att överläkaren ens frågar: HUR MÅR DU?"

"Jag har varit inom psykiatrin i drygt åtta år o jag har sluppit bältesläggning. Istället har jag fått cicsordinol- o stesolidinjektioner så jag varit som ett kolli i flera dagar o blivit körd i rullstol o matad. bälte verkar vara fruktansvärt o jag är glad att jag sluppit det. Injektioner o extravak är vad dom gjort med mig i situationer när jag egentligen skulle kunnat ha bältats. "

"En vårdare skrattade åt mig när jag hade ångest så då sparkade jag denne på benet. Då sparkade han tillbaka. Då fick jag panik och slogs för att försvara mig. Han kallade inte på hjälp utan drog mej längs med golvet till bältesrummet. Där bältades jag av 2 till som inte ens frågade varför han kom släpandes med mig. Jag fick ligga länge för att vänta på att personalen skulle ha rapport först istället för att ta ur mig."

"Jag har blivit bältad säkert upp emot 50-100 gånger (hittills) under mina psykiatriår. I början tyckte jag det var hemskt, nu är jag rätt van. Det har faktiskt gått så långt att jag tycker det är "skönt". Det är såklart jätteobehagligt att ligga fastspänd och blottad, men samtidigt är det tryggt. Kan bli rätt galen när jag blir psykotisk och att bli fasthållen av personal är värre. Jag brukar för det mesta få ganska tunga mediciner och ligga nästan fyra timmar.
De gånger det har varit som värst är när personalen som sitter x-vak behandlat mig illa. Inte svarat när jag frågat saker eller suttit och sms:at medan jag har panik.
Jag tycker egentligen att så länge de visar respekt och inte använder maktmissbruk är det okej att bli bältad. Det har för det mesta funnits en bra orsak och jag har ofta känt mig lättad, "nu kan det iaf inte bli värre"."

"Första gången jag blev lagd i bältessäng var på BUP, jag var 14. Hade världens ångest och fick till slut nog av en idiot till skötare som hela tiden skulle följa efter mig, hade X-vak. Jag vet att det troligtvis var mitt fel, men jag mår dåligt när jag inte själv får bestämma. Började slänga stolar och välte ett bord, och då kom det 4-5 andra som tryckte ner mig på golvet och höll fast mig. Jag fick världens panik, grät och skrek, en läkare kom och han sa åt dom att hämta bältessängen. Har råkat ut för det flera gånger, är 19 nu, men just den gången var värst. Just att man blir fasthållen av folk som är så mycket större och starkare. Jag är rätt kort och väger lite. Fick ligga nästan 4 timmar och fick en tvångsinjektion så jag var ett kolli hela dagen efter i princip. Jag söker aldrig akut hjälp själv längre, för jag är enligt min journal en besvärlig borderlinepatient och idioterna på akutpsyk vet hur dom ska göra för att trigga igång mig. Jag är helt hundra på att det finns dom som njuter av att lägga folk i bälte. "


"Jag har praktiserat som skötare och upplevt just bältesläggning fast från "andra sidan" så att säga. Just då i den situationen den personen, vilken det gällde befann sig i så behövdes detta, personen hade innan stängt in mig i ett förråd och försökt attackera mig. Jag tryckte på larmet och tre manliga skötare kom. Det mobila bältet användes och det gick "smidigt" om man nu kan säga så. Personen i fråga låg i bälte ca 30 min, och efter detta pratades det igenom varför han blivit lagd i bälte och varför, han skulle flyttas tillbaka PIVA. För att förstå upplevelsen bättre så bad jag om att mina handledare skulle lägga mig i bälte, så vi hittade på en situation där jag skulle vara destruktiv mot mig själv, skrika, sparka osv. De tog fast mig på ett relativt smidigt sättt, visst gjorde det ont också, sen själva bältningen kan jag ju inte jämföra med er som legat i timmar, jag låg i ca 10 min och skulle försöka ta migg loss. Jag kan säga att även jag som skötare fick panik. Visst kan det vara nödvändigt men ska jag jobba i psykiatrin hade jag helst velat se att vi skippar bältesläggningar."

 

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

Hotellverksamhet



Ja då var det dags för citatinsamling igen! Har ni några idiotiska svar som fastnat i huvudet
efter samtal med psyk - Mejla eller kommentera!!

Psyk - egna benämningar på tider
X - Hej jag skulle ringa dig idag på förmiddagen. (Klockan är 11.00)
Psykchef - JA? förmiddagen ja?
X - Ja.. det är ju förmiddag?
Psykchef - Nej det är det inte?
X - ????? Eh jo?
Psykchef - Du har ju haft hela morgonen att ringa på!
X - Ja.. men du sa förmiddag..
Psykchef - Ja men JAG har inte tid nu iallafall. Hejdååå!
Solveig Årsta-Vantör Socialpsykiatri


Psyk - ingen hotellverksamhet där bara de som inte vill får bo.
X - Jag mår jättedåligt, jag känner att jag behöver komma in på avdelningen...
Psyk - Jaaa det e ingen hotellverksamhet vi pysslar med hära!!!
X - ?????
X - Ja men jag mår dåligt iallafall, jag vill komma in..
Psyk - Mhm, nä vi tar aldrig in patienter som bara Vill in
 Ssk Årsta-Vantör Socialpsykiatri


Psyk - HALLÅ???
X - Hej
Psyk - HALLÅ E DET NÅN DÄÄÄÄR
X - JAAAAA
Psyk - VEM ÄR DET; VA VILL DU??
X - JAG vill prata med Y!!
Psyk vänder sig bort till Y, bort från telefonen
Psyk till Y -  Nääe, nu börjar hon IGEN, nu ringer hon igen, X !
Jim, sk. mentalskötare  Årsta-Vantör Socialpsykiatri


Psyk på hembesök med mediciner
I trapphuset med öppen dörr innan X ens hinner säga något:
Psyk - Hej! HÄR ÄR DINA MEDICIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIINER
X - *suck* Kan du låta bli att skrika det i trapphuset, tack?
Psyk - vaddå visste du inte att jag skulle komma?
X - eh jo vad har det med saken att göra?
Psyk (forfarande i trapphuset) - Ja, NU FÅR DU MEDICINERNA IALLAFALL!
Årsta-Vantör Socialpsykiatri



X - Ni måste lägga in mig, jag kommer att ta livet av mig om ni låter mig åka härifrån. Jag planerar min egen död och min sambo vågar inte gå till jobbet av rädsla för att jag inte kommer vara vid liv när han kommer hem. Jag orkar inte längre. Jag måste få hjälp.
Psykläkare - Gillar du fotboll?
Jag - Eeeh.. ja, jo, ibland.
Läkare - Då tycker jag att du ska gå hem och titta på en fotbollsmatch ikväll. Italienska ligan har toppmatch! 
( Två veckor senare hamnade X på akuten pga suicidförsök, fick därefter LPT)
St Görans psykakut


X - Ni måste ge mig terapi, det här fungerar inte. Jag har varit sjukskriven i två år och jag blir inte frisk av att gå hemma och knapra alla mediciner ni ger mig. Jag måste få en möjlighet att bearbeta anledningarna till varför jag är sjuk, inte droga ner mig.
Psykläkare - Det här handlar inte om vad du behöver, det handlar om pengar.

Årsta-Vantör öppenvård


X - Jag har aldrig varit här förut så det här känns lite pinsamt men min psyktant sa att jag skulle komma hit om det var jobbigt och idag har jag flippat hela dagen och skurit mig och pojkvänner säger att om det inte händer något nu så kommer han lämna mig och jag orkar inte och vill bara dö.
Psyk - Jaha, har du borderline heller?
X - ...näe?
Psyk -  Då är det ingen fara du kan gå hem.
(X:s pojvän hittade senare X vid vägen påväg mot en bro. X fick diagnosen borderline några veckor senare.)

Sundsvalls Sjukhus jourpsyk 


X -  Jag mår skit. Min kompis var här, snodde piller och försökte ta livet av sej. Vi var hela natten på akuten. Morfar har fått cancer. Mormor klarar sej inte själv. Min bästa kompis orkar inte med mina problem. Jag sover knappt. Jag orkar inte ta mej ur sängen. Mamma mår dåligt. Pojvännen och jag har bråkat. Jag mår helt enkelt skit.
Psyk - Jaha. Men då ses vi den vanliga tiden nästa vecka.
 TEAM 3 Oxelösund


Psyk - Då sjukskriver jag dig två månader genom sjukintyg till försäkringskassan.
X - Eh, jag behöver sjukintyg för aktivitetsersättning.
Psyk - Du vill ha sjukpenningen, ja.
X - Aktivitetsersättning.
Psyk - Du kan kalla det vad du vill.
Läs mer

 

  

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

På andra sidan dörren


Litteratur: Helena Bergman,
På andra sidan dörren
Kritik - Litteratur
Sverige, slutenpsykiatrin, 2000-talet Helena Bergman


På andra sidan dörren - en berättelse om slutenpsykiatrivården

Johanna arbetar som timanställd på så kallat slutenpsyk och trivs för det mesta med sitt arbete. Hon tycker om människor och försöker alltid ingjuta ett hopp bort från destruktivitet och självmord. Det behöver inte alltid vara svårare än så. Tyvärr sätter arbetsgivaren och arbetsbeskrivningen käppar i hjulen.
'På andra sidan dörren' av Helena Bergman är en verklighetsbaserad bok om hennes egna erfarenheter inom psykiatrin i Uppsala. Vi får se en skrämmande bild av det allt mer genomskinliga begreppet 'svensk välfärd'. Patienter på akutpsyk anses inte vara i behov av psykolog, de ska medicineras och läggas i bältessängar. Helena Bergman skriver också om oskäliga löneskillnader och utbildad personal som alltför ofta undviker patienterna eftersom de är besvärliga. Istället väljer man att gömma sig på kontoret, dricka kaffe och surfa på internet. Någon annan får helt enkelt ta itu med den där trasiga människan i behov av samtal.

'På andra sidan dörren' är en skrämmande återberättning om det som pågår bakom psykiatrins lyckta dörrar. Där empati, sympati och arbetsbeskrivningar behövs som mest för att rädda liv men alltför ofta saknas. Där det också arbetar eldsjälar som på något sätt får hela maskineriet att gå runt, människor med ett genuint intresse för andra och som faktiskt vill göra en insats.
Språket i boken är lättläst och det finns hela tiden en röd tråd som gör det enkelt att hänga med i handlingen. Texten är ibland hård och utpekande och sätter säkerligen sina spår hos de som känner sig utpekade och träffade. I andra delar av boken är skrivandet mjukt, fundersamt och eftertänksamt. Speciellt när det handlar om Johannas egna drömmar, sin familj och sin syster som är missbrukare.
Det är viktigt att ta den här boken på allvar eftersom stora delar av psykiatrin i Sverige inte på långa vägar fungerar. Läs den och våga ta den till dig. Det har sagts förut och det kommer fortsätta sägas så länge vården handlar om att släcka bränder och inte på allvar ge människor verktyg till mental hälsa.

Två veckor efter att boken blivit utgiven, blev Helena Bergman avstängd från sin tjänst inom slutenpsykiatrin i Uppsala, utan förklaring. Enligt landstinget hade avstängningen inte något med boken att göra. Förklaringen blev senare att Helena Bergmans valideringsbetyg inte var i sin ordning. Hon ansågs inte ha kompetens att arbeta på en psykiatrisk avdelning, trots en fil.kand i beteendevetenskap och arbetslivserfarenhet inom psykiatrin sedan 1999. Det som kan vara värt att nämnas är att ungefär 75% av ett 100-tal inte har något valideringsbetyg på skötarutbildning där Helena Bergman arbetar. De har aldrig hamnat under lupp, men så har de heller inte tagit bladet från munnen. Helena Bergman har utan problem tentat av kunskaperna för skötareutbildningen och är åter timanställd tack vare fackliga förhandlingar och hot om Jo-anmälan. (Martina Kopra)

Köp Länk
 
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

Bokstavsdiagnoser


Bokstavsdiagnoser


Neuro-psykiatriska funktionshinder ofta kallade Bokstavsdiagnoser är många.
Jag går igenom ett par stycken bara och förklarar symtom.
Har ni något att tillägga eller känner någon som bloggar av någon av dessa, lämna kommentar!

Tips!
En bra bok att läsa om NPF är "Skuggsyndrom" av John Ratey och Cathrine Johnson.




ADHD
- Attention deficit/hyperactivity disorder


Symtom:
* Uppmärksamhetsproblem
* Impulsitivtet
* Överaktivitet


Många har också andra symtom:

* problem med motoriken

* sen tal- och språkutveckling

* problem med att tolka sinnesintryck

* hetsigt humör och trots

* psykiska problem som ångest, stark oro eller depression.


Bloggar

A road back to Something
Yoioo

Info
Habilitering.nu
Sjukvårdsrådgivningen
Klaras blogg


Forum
ADHDForum
Attention
ADHDKvinnor

 


DAMP - en undergrupp till ADHD
- Attention Deficit Hyperactivity Disorder

Symtom:
* Koncentrationssvårigheter
* Impulsivitet
* Problem arbetsminnet
* Överaktiva eller oföretagsamma
* Symtom varierar mycket med åldern
* Humörsvängningar
* Utbrott
* Problem perceptionen
* Svårt att följa planer
* Söker snabba resultat
* Uppfattas trotisga och aggressiva.

Info:
Habilitering.nu
Diagnos Damp

Forum:
WILU
Attention


"DAMP är ett begrepp som mer betonar den motoriska klumpigheten,än ADHD-diagnosen i sej innehåller men det stämmer att man i utlandet inte ser den diagnosen (vet ej hur det är i England dock)." Kommentar



DCD
- Developmental Coordination Disorder

Symtom:
Vid ADHD om även klara motoriska problem (grov- och/eller finmotoriska) finns.


Tourettes

Symtom:
De framträdande symtomen är varierande, ofrivilliga rörelser och okontrollerade läten, omöjliga att stå emot i längden, så kallade tics.
Man ställer diagnosen helt utifrån dessa.
* Symtomen debuterar före 21 års ålder
* Man har motoriska och en eller flera vokala tics under någon period, men de behöver inte vara samtidigt.
* Ticsen förekommer flera ggr dagligen, ofta flera på en gång, eller i perioder under mer än ett år.
* Lokaliseringen av ticsen, antalet, frekvensen, svårighetsgraden varierar över tiden.
* Symptomen har man inte enbart vid medicinering eller p.g.a någon annan neurologisk sjukdom.


Info:
Info
Vårdguiden

Attention
Klaras blogg

Forum:
Attention


"I Tourettes syndrom kan också förekomma vokala tics i form av svordomar eller obscena ord.Det kan vara bra att veta att den som har dessa tics inte kan
"välja" om de ska uttrycka dem verbalt,utan att de så att säga i en del fall "ingår" i funktionshindrets symtom-dock vill jag trycka på att detta inte hör till de vanligaste ticksen." / Kommentar


Aspergers syndrom

Symtom:
* Svårighet att förstå avsikten bakom människors beteende
* Uppfattar många situationer på att annorlunda sätt.
* Envisa
* Detaljminne
* Svårt att anpassa sig till förändringar
* Svårighet rikta uppmärksamhet på andra människor

Enligt DSM-IV-TR används två huvudsakliga kriterier för att diagnostisera Aspergers syndrom:

1. Allvarlig begränsning i förmågan till ömsesidigt socialt samspel.

2. Begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter.

Inom varje kriterium finns olika symtom som konkretiserar svårigheten eller beteendet.


Info:
Autismforum
Asperger syndrom

Klaras blogg

Forum:
Asperger kontakt
Aspergercenter

Bloggar om diagnoser finns uppdaterade här!

"Personer med Asperger syndrom är ofta välbegåvade medan personer med autism har en begåvning som kan variera mellan under normalnivå till utvecklingsstörning av olika grad."/Kommentar



Autism

Symtom:

Fyra huvudsakliga kriterier används för att diagnostisera autistiskt syndrom:
1. Allvarlig begränsning i förmågan till ömsesidigt socialt samspel.
2. Allvarlig avvikelse i kommunikationsutvecklingen (inklusive språket).
3. Begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter.
4. Tidig debut (senast kring tre års ålder).

För att diagnosen autistiskt syndrom ska kunna ställas, måste alla huvudkriterier vara uppfyllda.


Andra symtom:
* Avvikande aktivitetsnivå,
* Avvikande ätbeteende
* Självskadande beteende
* Barn med autism trivs ofta ensamma
* Brist på emotionell ömsesidighet
* Svårt för delad uppmärksamhet
* Annorlunda sensoriska reaktioner

Info:
Autismforum

Forum:
Autism.se
Stockholm Autism
Autismforum

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

BUP



Hej!
Nu håller jag på att informera BUP Sverige om sidan.
Skulle behöva gott och ont om BUP, berättelser och tips hur de kan bemöta barnen bättre.
Vad är deras brister? Behöver något ändras politiskt?
Skriv anonymt såklart: PSYKIATRIN@HOTMAIL.COM!

Några röster..

"Jag går hos BUP nu, och jag tycker att de är bra, iallafall där jag går. Men jag känner flera som inte tyckte om det alls. Men jag tycker att psykologen tar mig på allvar och gör sitt bästa."


"Hade dom reagerat när jag var yngre hade mitt liv sett annorlunda ut idag! Dom visste att jag hade ett helvete hemma, dom visste om att jag hade väldiga humörsvängningar med vredesutbrott men nej inget gjordes! "


"Enda erfarenheten jag har av BUP det är via min dotter som går där nu för sin ätstörning och jag har bara positivt att säga om BUP vi har varit i kontakt med. Men man hör många som är missnöjda med BUP så det är nog väldigt olika var man bor i landet men naturligtvis även hänger det nog på lite annat där med tror jag bl.a. vi är olika som personer och det spelar en stor roll det med hur man upplever saker och ting.
"


"Jag tycker att Bup har vart väldigt bra emot oss, de är förstående och hjälper till väldigt mkt. De har väldigt mkt kunskap och kommer med väldigt bra råd. "

"Dock får man inte tag på dem när det behövs, och de har alldeles för få lediga tider så när man väl akut behöver hjälpen finns den inte där. Det är mycket brister i systemet, men den största är nog brist på människor. De har inte tid med alla och kön är skamlig för att ens få chansen att få hjälp."

"Men jag tycker att för att BUP ska kunna bli bättre så tycker jag att dom ska kunna erbjuda trygghet. Att man faktiskt kan bygga upp ett förtroende för en terapeut och sedan få behålla henne. inte känna som att man är en börda eller till besvär och när dom tröttnar på en så bollar dom en vidare till någon annan."

Länk:
Olivia Linds upplevelser av BUP


Bra
• Kista Bup, som faktiskt var väldigt bra, men det var privatägt på entrepenad av något vinstdrivande vårdföretag vilket naturligtvis skapar mycket positivt i och med vikten i att kunderna faktiskt är nöjda med vården de får.
• Personalen var snälla och tog sig tid.
• Det var inte någon typisk sjukhusmiljö på avdelningarna eller behandlingshemmet.
• Det fanns mycket att göra inne på avdelningen såsom massa filmer, tv-spel, ett pysselrum, kortspel, man kunde baka osv. (
• Föräldrarna var delaktiga i behandlingen.
• Man gjorde mycket saker tillsammans med personalen som fick oss att känna oss som vanliga, friska ungdomar.
•I 99 % av fallen fick man ett väldigt respektfullt och värdigt bemötande och de tog mig på allvar.
• Man fick lära mig många bra strategier för ångestreducering.


Sämre med BUP & Tips till BUP
• Arton slutenvårdsplatser i hela Stockholm, sex under somrarna två akutplatser och många gånger närmare fem, sex timmars väntetid trots att man var själv på akuten.

• BUP frågade mig hur ofta och hur det gick till när jag blev misshandlad dock fick jag bara Den frågan och sedan gå hem och kallade mig inte till samtal mer. Hade de pratat med mig hade jag även berättat om min ångest och de sexuella övergreppen jag blev utsatt för, men de ansåg att eftersom jag inte var familjens problem så undersökte de inte heller min psykiska hälsa.

• Den sterila miljön med typiska landstingsmöbler och näsdukar i en låda på bordet gör att man som barn bara vill fly. Det är sorgligt redan innan man börjat prata! Jag minns speciellt näsduksasken som signalerade till mig som barn; att här ska man gråta. Och det ville inte jag!

• No offence. Men 60-åriga tanter har INGEN insikt i hur dagens barn har det i skola och hem. Barn öppnar sig inte till sina föräldrar för att de inte förstår. Det finns en orsak till varför unga fritidsledare fungerar så bra vid samtal. Barn öppnar sig hellre till yngre människor, för de känner att de kan sätta sig in i deras problematik.

• Utgå inte ifrån att allas familjer är kärleksfulla och öppna (?). Om man inte samtalar i sin familj i vanliga fall kan man inte helt plötsligt heller göra det i samband med familjeterapi. Då sitter barn tysta. Samtala hellre enskilt även fast problematiken har med hela familjen att göra.

• Ingen vill gå på bup därför att barn och ungdomar rent naturligt väntar sig skit och ingenting annat. Marknadsföring av samma typ som BRIS gör, åka ut till skolor och informera genom ex. reklam är relevant om det görs bra för att nå de ungdomar som mår dåligt men inte vågar/vill på grund av just BUP-stämpeln.

• Om en familj har psykiska problem, låt föräldrarna gå till vuxenpsykiatrin för bedömning. Ofta mår barnen dåligt för att föräldrarna är psykiskt sjuka och obehandlade!

• Behandla inte bara de som misshandlar i en familj, behandla även de som Blir misshandlade.

• Försök behandla utan medicinering.

• För skarp gräns mellan BUP och vuxenpsykiatrin, skaffa fler unga vuxna - mottagningar!

• Bättre vegetatisk kost.


• Om en patient inte vet vad den vill ha för hjälp är det inte den personens fel. Det kan vara svårt att veta vad man behövr för hjälp. Det är nog lite mer BUPs ansvar att komma med förslag och hjälp, de ska ju trots allt vara utbildade inom det.

 

 

 

Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2008.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar

RSS 2.0