Psykiatrin.blogg.se * 2008-2018

Vi sörjer

NADJA
 f 3 oktober 1980
† 29 mars 2009
 Lämnar sin dotter,
sin familj och sina vänner.

En gammal bild på Nadja och hennes dotter


"Glöm inte att det mörker man ser gör att stjärnorna märks mycket mer"

Nadja var änglarnas ängel.
Tråkigt nog involverad i Årsta Vantör Socialpsykiatri
en längre tid. Men hon gav aldrig upp.
Om det var någon jag såg upp till så var det henne.
 Hon lät aldrig någon i huvudtaget trampa på henne.
Hon kämpade mot orättvisorna i psykiatrin vilket gjordet att vi
andra patienter har det bättre idag.
Hon pratade för alla, hon hjälpte alla hon kunde fastän hon själv
 mådde dåligt och hon hade världens finaste hjärta.

Nadja var synskadad och hade pacemaker och otaliga medicinska problem
utöver att hon inte mådde bra psykiskt. Men hon tyckte aldrig synd om sig själv,
 hon kämpade på trots allt. Det var oftast på grund av de somatiska problemen
hon ville avsluta sitt liv.
Men hon fick oftast ingen tröst från psykiatrin och den somatiska sjukvården
reagerade inte heller fort, trots att Nadja behövde en ny hjärtoperation.

Nadja kunde alltid tala för sig, hon hade alltid ett svar.
Hon hade en otrolig humor och lyckades alltid med sin värme och personlighet
få andra att skratta och le.
Hon sjöng så vackert att alla stannade upp och lyssnade.
Varje gång hon varit inskriven gav hon hela avdelningen
en stor godispåse när hon blev utskriven.
Och även fast hon blev Väldigt illa bemött av läkare, mentalskötare och patienter
behandlade hon alltid alla väl fast dom inte förtjänade det.

Hon brukade läsa den här bloggen genom tal,
ringde mig när hon mådde dåligt och var en av de första
att mejla mig angående bloggen vid starten.
Om det är någon som är just hjärtat i det här
så är det just hon.

Vi vet inte än hur Nadja dog, men hon somnade in.
Och även om hon inte begick självmord så vet jag
att hon dog lite varje gång som hon fick skit från psykiatrin.
Och det livet hon levde här och då, kunde varit mycket bättre
om människor kunde respekterat henne och hjälpt henne.

Den enda inom psykiatrin som Nadja tyckte om
som jag vet var Lena, nattsjuksköterska på ÅrstaVantör Socialpsykiatri.
Men våra tankar går främst till Nadjas dotter och
hennes familj.

Det märks att någonting stort är borta.
Jag hör fortfarande din röst eka.
Jag saknar dig.
Så mycket.

Nadja stod alltid upp och talade för resten av oss.
Hon kämpade mot orättvisorna i psykiatrin.
Nadja med i nyheterna

Bara en av visorna Nadja skrev.
Den här om psykiatrin och läkaren Bengt Malmgren - "Bengan".

Nidvisa om Hagsätra psyk
(Melodi: Alpens Ros)

Jag hamna en gång upp på Hagsätra psyk
Det var jobbigt som fan men jag härdade ut.
En man kom och sa "Jag är läkare här"
 Det var Bengan him self
och bara början tyvärr.

 Så nu ska jag sjunga en visa om er
 Jag blir så bedrövad när jag eder ser
 Det börjar med ångest och piller för mig
 och slutar med våldsdåd och bälte så säg.

 Men Bengan sa "Du gå här ej och ta ton!,
Gå till syrran och få en haldolinjektion"
 Men av den blev jag sjuk och fick åka till SÖS
 Jag ska anmäla det så nu är chefen nervös.

Man kommer med piller både morgon och kväll.
Kan tro det är för att jag ska va snäll
Men jag vill va pigg och fungera normalt
Men då säger läkarn "Det här har du valt"

På psyket så äter man mest hela dan
 När jag kommer ut är jag tjockast i stan
Men av det mår jag dåligt det kan man förstå
 Men jag håller stil och har humor ändå.

Att hamna på psyk rekommenderas ej
Man blir ju behandlad som någon jävla grej
 Med tvångsvård och lagar gör dom som dom vill
men jag blir trött på hur vården går till!

Här en berättelse av Nadja hur hon blev behandlad av polisen:
"Det är härligt att läsa allt som folk delar med sig av i bloggen,
 man blir både skakad och rörd samtidigt.
När jag läste om hur polisen faktiskt gör kom jag att tänka på en av dom gånger jag själv blivit hämtad. Jag var i ett ändlöst hav av ångest, förtvivlan och starka planer på självmord. Konstigt nog hade jag ändå närvaro att ringa en nära vän som ringde psyk, som i sin tur ringde snuten.

Någon timme senare ringde det på dörren och jag öppnade utan att fråga eftersom jag förstod vem det måste vara. Snutarna började gorma och skrika utan att stänga dörren till lägenheten. Sen blev det handbojor och man mer eller mindre släpade ner mig för trapporna. Den av poliserna som var värst sa att jag enbart skulle hålla käften och vara lugn, annars skulle jag få smaka pepparspray.

 Efter detta skulle man inför grannar etc kolla så jag inte hade någt vasst eller några piller på mig. När det var gjort la man mig på golvet i polisbussen och han som var värst satte sig på min rygg. Någon annan som inte gjort något väsen av sig satte sig på mina ben.

Resan till Hagsätra blev ganska smärtsam. Väl framme bar de upp mig i handbojorna och en ficka på mina byxor som gick sönder. När personalen på avdelningen öppnade dörren sa han som var värst: "Jaha så var vi här med er jävligt jobbiga patient. Om jag får bestämma blir det bälte och sprutor omgående."
 Han fick dock inte bestämma och tur var väl det. Detta var nog den mest otrevliga polishämtning jag varit med om, och allt detta bara för att jag som blind inte ville lämna lägenheten utan min blindkäpp.

Många soliga sommarkramar och glöm inte att det mörker man ser
gör att stjärnorna märks mycket mer. m.v.h., Nadja"

---

CItat från Nadja

"Jag var inlagd en kortis på hagsätra. En kväll när jag ville handla något att äta ,
sa Boel som jobbar natt: "Ska du gå ut nu när det regnar?"
 Jag svarade att det skulle jag men jag fick bara gå ut med personal.
"Jag kan fråga någon annan om du inte har lust att gå ut"
Då svarade boel: "Du blir både smalare och vackrare om
 du inte köper något att äta." Kul bemötande säger jag bara.
När jag sen frågade henne om hon tyckte att det
skulle passa bättre om jag var annorektiker 
svarade hon bara att det hon sagt var sant.
Hon förtjänar sannerligen guld i oproffesionalitet."