Inget hembesök på bron
Kategori: Berättelser
Bloggares sorgliga berättelse om psykiatrin...
Vill du berätta om hur du blivit bemött? [email protected]
/justnu admin2
"Kom för ett tag sedan in på akuten pga överdos.
Alla som blivit magpumpade vet vilket otrevligt helvete det är.
Sköterskan som tog emot mig skrattade ljudligt:
-Ja, det här kommer hon nog inte att göra om! över mitt huvud samtidigt som hon tryckte ned slangen i halsen och jag sprattlade med benen i panik så att de andra två sköterskorna fick hålla fast dem. Sadist?"
"2005
Min skolsköterska ringer till BUP och ber min kurator att ringa upp mig för jag har självmordstankar som hon betrakade som allvarliga.
På eftermiddagen får jag ett samtal från mobila teamet istället.
"Hej jag ringer från mobila teamet, din kurator bad oss ringa upp dig"
"Jaha" sa jag när ajg SATT PÅ BRON JAG TÄNKTE HOPPA IFRÅN.
"Vi tänkte att vi kunde komma hem till dig så kan vi prata lite"
"Jag är inte hemma, jag är på en bro"
"Så vi ska inte komma hem till dig alltså?"
"Nej det går inte"
Senaren är DE blivit sura och lagt på kommer det förbi en gubbe som skriker på mig så jag blir rädd och springer hem. De antecknar (har jag läst i efterhand) att "Patient tackar nej till hembesök, ville ej ha hjälp".. 2 dagar senare hamnar jag på sjukhus efter en överdos trots att jag hade berättat om mina självmordstankar/planer för skolsköterskan som ringde och berättade det för 2 stycken på BUP som berättade det för dem på mobila teamet. Ändå görs inget. (???????)
2006
På ett samtal med min läkare på BUP när min pappa är med säger jag till henne att jag tänker sluta gå till BUP för de har brytit tystnadsplikten till min pappa. Både pappa och hon blir arga och börjar prata om att jag är sjuk. Jag ställer mig upp och går därifrån, i korridoren kommer min läkare ut och ropar efter mig, TROTS att det sitter andra patienter i väntrummet "Men (mitt namn), du kan inte bara gå, du har ju borderline!"
(Det var första gången de sa rakt ut att jag hade borderline)
2008
Vuxenpsykiatrin
Min samtalskontakt har fått läkaren att skriva ut propavan till mig för sömnen fast jag redan haft det i 3 månader på BUP utan att det hjälpte.
Han: Sover du bättre nu?
Jag: Nej de funkar ju inte, jag är skittrött
Han: Men tar du TVÅ tabletter då?
Jag: Ja
Han: Men då funkar de ju
Jag: Jag har inte sovit bra på 3 veckor
Han: Men du har ju sovit lite då?
Jag: Jag har ju kunnat sova men jag vaknar ju hela tiden
Han: Bra då hjälper de ju"
Och en BUP-berättelse...
"Tänkte berätta en "rolig" anekdot från mitt första besök på BUP när jag var 16. BUP Örebro.
Jag hade stått i kö i ca ett halvår för att få komma dit på samtal pga mitt självskadebeteende och min depression och ångest. Jag fick berätta lite om hur jag mådde, varför jag skär mig osv.
Deras förslag på vad jag skulle göra när jag fick ångest var att krama en nalle. Jag var 16 och hade så mycket ångest att jag skar mig, slog mig på benen med hammare och hade självmordstankare. Men ja, då är det klart att det hjälper att krama en nalle, tack för tipset liksom."
Rebecha säger:
Bloggadress: http://pzychobiitch.blogg.se/
usch vad arg jag blir när jag läser detta! Dom är idioter som vägrar se hur dåligt man mår!!
Fuck jävla idioter!
Lika arg blev jag i går på fredags förmiddag, fick träffa en överläkare som skulle se hur det gått med medicinerna jag skulle börjat ta, men jag hade inte vågat pga biverkningar (har emetofobi) så hade inte påbörjat det, så jag berättade och fick svar att jag kanske skulle börja med en annan medicin i väldigt liten dosering! och att vi (jag och han) skulle ses en gång i veckan och stämma av hur det funkar med medicinen. Han verkade inte bry sig så mycket om dödsångesten jag fått i onsdags utan pratade på om medicin.. då frågade jag om jag ville ha någon kontakt att prata med en gång i veckan för jag vill inte gå hemma och ta medicin och få attacker när jag minst anar det. DÅ sa han att "det är såna väntetider" och att han inte kunde lova något, varpå jag frågade om man kunde hålla kvar kontakten där jag var nu och söka hjälp någon annanstans också! för snabbaste hjälp, men det tyckte han inte var en så bra ide?? Varför inte liksom, bättre att jag går dit någon tar mig på allvar och inte släpper i väg mig gråtandes och 300 spänn fattigare för ett fåtal ord och minuter som gjort mig sämre!? Nästa gång blir det akuten för min del, kan inte gå runt och gråta hela tiden och vara orolig..och jag orkar definitivt inte vänta i flera veckor till. Hatar sjukvårds personal som får en att må sämre och inte LYSSNAR, för det är ju det dom inte gör.