Psykiatrin.blogg.se * 2008-2018

Berättelser rullar in om psykiatrins funktion...


Psyk i Falköping

"Måndagen den 7:e juni åkte jag in till psykakuten i Falköping. Efter 3timmar på akuten efter svår ångest och självskadande beteende så kom jagupp på av en låst avdelning. På tisdagen får jag svår panikångest i ett av dagrummen, personalen gårförbi men INGEN frågar vad som hänt eller ev utlöst detta.Jag får Theralen, men fortfarande ingen fråga om vad eller varför.På torsdagen ber jag om en rakhyvel då jag inte vill se ut som engrottmänniska. Detta alltså 3 dagar efter att jag gått lös med rakbladhemma.Jag fick en hyvel. Fick ta den och obevakad gå in i duschen."

Psyk i Stockholm
 
"Tänkte dela med mig av hur det kan gå när psykiatrijourer läggs ner.
Det mest absurda är att jag bor i Stockholm och stora delar av stan
har jourverksamhet men inte min del. Jag har försökt ringa till en av
dom som finns men jag får inte, när jag ringer dit så får jag inte
prata med någon. Så, så här kan det gå när man bor på fel ställe i stan.

I lördags morse strax efter fem när jag lyckats få en timmes sömn det
senaste dygnet och hade sån ångest, var livrädd för att somna och var
så ledsen, trött och rädd så bestämde jag mig till slut för att ge min
sista livlina en chans. Eftersom vi står utan psykjour ringde jag dit
jag hänvisas av psykiatrin, till jourhavande präst. Så här står det på
sosalarms hemsida:

"Man behöver inte tillhöra Svenska kyrkan för att ringa. Tron på Gud
är en självklarhet för dem som arbetar i jouren, men de varken talar
om Gud, läser bibeln eller ber böner under samtalet. Du avgör själv
vad du vill pratar om."

Efter en kvarts telefonkö kom jag fram och en kvinna svarar. Jag
lyckas genom mina panikandetag få fram hur jag känner mig på ett
ungefär. Vet ni vad hon börjar prata om? Andlig överlåtelse, om jag
bara lämnar mig helt 100% till JESUS så kommer jag aldrig mer ha
ångest, jag kommer inte ångra mig. Eftersom jag har henne i luren och
mår så dåligt att jag är beredd att lyssna på nästan vilken dynga som
helst för att få kommunicera med någon och kanske få grepp om mig
själv så frågade jag hur detta gick till. Då började hon prata om att
tala i tungor och då gav jag upp. Jag ringde inte Jehovas/Kristi brud
för att bli frälst, jag ringde 112 för att få tala med en människa
eftersom jag behövde prata med någon för att ordna upp mitt kaos.

Efter det här samtalet mådde jag ännu sämre, min sista chans var
borta. Det är dit jag hänvisas både på somatisk och psykiatrisk
akutmottagning. Jag gick dubbelvikt och försökte få luft i
hyperventileringen och mellan tårarna. I ett sista försök att få
kontakt med någon vem som helst ringde jag psykakuten och frågade vart
jag kunde vända mig, var det fanns någon att prata med. Dom frågade
var jag bodde och om jag hade kontakt med psykiatrin och så fick jag
ett nummer.

Lite lättad slog jag detta nummer... vart det gick? Jo till öppenpsyk
här (dit jag inte går) som definitivt inte har jourverksamhet och
svarar i telefonen klockan sex en lördagmorgon."