En nedstigning i helvetet
Kategori: Berättelser
En nedstigning i helvetet
( åren med Årsta - Vantörs psykiatriska mottagning, Hagsätra )
( åren med Årsta - Vantörs psykiatriska mottagning, Hagsätra )
Hade oturen att hamna i psykiatrin Årsta - Vantör under några år. Resultatet blev en psykisk nedbrytning som heter duga. Och det pågår än, i skrivande stund: det räcker med att jag tänker tillbaka på vad läkare har sagt, eller hur personal verkar ha resonerat. Har passerat den akuta kränkningskänslan, men det är ständigt något oroande i mig som lever kvar. Nu kan jag sätta ord på vad.
När jag blev hänvisad dit pga. flytt, så var jag i ett tillstånd av akut hjälp, en trygghet, en kontakt. Hade haft det i Skarpnäck och den hade räddat mitt liv. Det första jag fick höra när jag kom till Årsta var: " hmm, jag ser att haft samtalskontakt under så och så många år - det tycks ju inte ha hjälpt...!" Detta alltså på det första mötet. Vidare fortsätter hon: " jag tycker vi ska prova något annat..." Vad det andra innebar blev aldrig klargjort. Istället flyttades jag till ett annat vårdlag med andra Behandlingsansvariga.
Åren flöt på. Jag blev bara sämre. När jag påtalade detta fick jag sura kommentarer, ett bryskt beteende till svars. När jag till slut blev förbannad på deras passivitet så fick jag höra av min behandlings ansvarig att min sjukdom bestod av att jag hade "svårt för auktoriteter...." Ingenting annat. Den tesen uppföljdes sedan med ännu mera kraft av Läkaren B.M som tillade att jag " fick göra nåt åt mitt dåliga mående " och " klara min vardag...." Sedan stängde han av mig i två veckor och åkte på semester.
Vad jag vill komma till är att deras bemötande har fastslagit omdömen om mig - om min karaktär - som låg på ett helt annat plan. Vad det hade med min sjukdomsbild att göra har jag ingen aning om. Att de inte kunde se och förstå min sjukdom, det stod ju helt klart, men de var inte heller intresserade. Och det hindrade dem inte att komma med sarkasmer, hot, klander och nedlåtenhet. Vad de åstadkom var att gräva ur min självkänsla, mitt egenvärde som människa, min själv-tillit -.men också tilliten till andra; har man bara personalen på Årsta-Vantör, som den såg ut då, som "mänskliga exempel" hamnar man snart i en större kris och djupare depression än den man hade innan.
Jag anmälde också dåvarande läkare till HSAN för hans groteskta hot och utskällningar, men fick givetvis avslag. En "expert" hade visst varit med och avgjort bedömningen. Men det var ingen jag hade sett eller någonsin träffat. De frågade inte heller någan av mina anhöriga eller sociala kontaktpersoner - som kom in i skarven - om min situation och utsatthet. Detta ger givetvis väldigt lite respekt för en instans som HSAN, som går ut med och försäkrar att patienter ska behandlas rättvist.
Detta att föra över en sjukdom på en patient som redan är sjuk - jag förstår inte syftet eller anledningen till detta. Om något är sjukt så är det just det.
/Anonym man
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2009.
Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google
samt andra inställningar
Abi säger:
Bloggadress: http://mabbi.blogg.se/
Det som skrämmer mig så mycket med psykvården är att patienter inte tas på allvar, vi ifrågasätts och måste försvara att vi faktiskt mår dåligt. När man redan är utsatt ska man inte behöva slå sig blodig och skrika sig hes för att få lite förbannad hjälp, istället möts man av hån, tvivel och passivitet. Jag blir så jävla less.
Min läkare skrev i min journal att jag "överdrev mina symtom" och var mycket tydlig med att visa att han tyckte jag bara hittade på en massa och bara ville ha uppmärksamhet, detta tog han också upp i journalen där han skrev om mitt hår och mina kläder och att jag verkade vilja synas. Vad fan det nu har med saken att göra.
ida säger:
man får ju komma ihåg att det inte är en själv det är fel på,när psyk-vården beter sej som svin,utan det är DOM.det är ju "bottenskrapet" bland läkare som hamnar i psykiatrin,oftast är dom personlighetsstörda själva.om man är en sån ynklig typ själv,att man bara kan känna sej större om man kan hitta ett sammanhang där man kan sparka på nån som inte kan sparka tillbaka-då är man en ynkrygg.psyk-vården är full av ynkryggar som mobbar dom som är lägre i rang,och lets face it-patienten står ju lägst på rangskalan.
så alla somblir illa behandlade:ta det inte som ett tecken på annat än att personal-personen i fråga är en svag och ynklig typ.du kan ju bara tänka på hur hemskt det skulle vara om du var deras barn,eller om det var din man/fru!
men allvarligt talat-den där mottagningen i Hagsätra,TUR att man bor på annan plats,låter riktigt vidrigt!
Rebecha säger:
Bloggadress: http://pzychobiitch.blogg.se/
vad fan har sin stil med saken att göra!? Man klär sig fan som man vill och tycker man om att klä sig som i mitt fall i lackkjolar och starka färger, boots så betyder inte det att jag vill ha "uppmärksamhet" jävla bullshit att dra in det i ens mående
punktanten säger:
Jaså är Bengt Malmgren där nu?? (ökänd överläkare i Södermalmspsykiatrin.) Enda gången jag träffade honom satt han halvt bortvänd (i en halvtimme) och talade med mig samtidigt som han skrev på sin dator! (rekord i Medveten Närvaro.) (haha.) Han var då också hygglig nog att meddela mig min diagnos. (som han läst sig till i min journal.) Alltmedan min kontaktperson (erfaren mentalskötare) satt på en stol och inte sa pip! (sa sen MOT BÄTTRE VETANDE att läkare ju vet bäst.) Jaja. Vissa saker man upplevt inom psykiatrin är rena skämtet! (skulle platsa i en Mel Brooks-film.)
Agnes säger:
Läkaren Bengt Malmgren är ju (ö)känd inom psykiatrin för att vara riktigt vedervärdig. Min syster och min bästa vän har båda haft oturen att ha honom som läkare och jag har fått höra många, många saker om honom. Jag tackar Gud för att jag själv inte behövt utsättas för den människan. Bengt Malmgren tycks sakna empati TOTALT.
Helt sjukt att han tillåts härja trots att han är skyldig till en kvinnas död och mycket annat. Jag hoppas verkligen att inte fler ska behöva dö på grund av honom!
Men tänk på att man alltid har rätt att byta läkare!
Zelda säger:
Bloggadress: http://www.jotackettnackskottvoreintedumt.blogg.se
kort och koncist: förbannade jäkla kräkvård.
Det är ju också lite komiskt att dom i stort sett alltid säger att man är välkommen tillbaka om man börjar hamna på snedspår igen...wtf....då tänker ju iallafall jag att jag hellre ger mig fan på att lyckas ta livet av mig än att hamna Det Riktiga Helvetet en gång till.
Anonym säger:
Hahaha Zelda jag håller helt med!! Har vi haft samma läkare månntro? Håller med precis alla kommentarer ovan, och det är väldigt sorgligt (och samtidigt lite skönt för det blir så tydligt att det inte är personligt) att vi delar exakt samma erfarenheter.
Träffat på B.M. har jag också enligt min journal, kommer ej ihåg detta så han presenterade sig nog aldrig och gjorde uppenbarligen inget utstickande intryck i relation till herrarna jaro, mehdi och Rolf.
Nej, så FRI som jag känner mig nu när jag inte är i beroendeställning till de manipulerande läkarna har jag aldrig känt mig.