Länge leve tabun! Hurra!
Kategori: Diskussion
Läste en konstig artikel på Aftonbladet (ja jag vet dom är inte dom vassaste)
FUNDERINGAR:
Vad tycker du? Kommentera gärna!
1. Tycker det är väldigt konstigt att en "expert" använder sig av "borderline" fortfarande istället för EIPS.
2. "Knappt 1 % av befolkningen" Ehh... Det låter som att att borderline och bipoär sjd är jäääätttee ovanligt. Om det nu var så ovanligt, varför finns det inte behandling för alla som söker?
Antal psykiskt sjuka ÖKAR ju, har alla de fått diagnoser ens?
Knappt 1 % av befolkningen säger INGENTING. 40 % av befolkningen (typ) är äldre och barn som inte ens får diagnosen. God va trött man blir.
3. "Experten" säger att borderliners har det svårare på arbetsplatsen tror jag inte på. Borderlinepersoner har svårt med nära relationer främst. Studier? Vilka personer har de testat på? Personer med bipolär sjukdom får oftast sina diagnoser senare i livet, och borderlineproblematik börjar diagnoseras oftast redan i ungdomen. Vilken ålder har dessa personer varit i när de haft arbete? Det här skapar bara mer Tabu!
4. Alltså, verksamhetschef i Stockholm anser att man INTE ska berätta för sin chef och INTE gå ut med att man har en psykisk sjukdom för att det "inte fungerar". Man ska "knipa igen".
HURRA! LÄNGE LEVE TABUN! En verksamhetschef som verkligen går in för att forsätta tabun OCH fortsätta med förutfattade meningar om Bipolära Och Borderliners. Nu ska allmänheten gå runt å spana på vilka diagnoser människor har på jobbet också.
Dom enda personerna som brukar betee sig skumt på arbetsplatser är dom som aldrig diagnoserats för de har aldrig sökt hjälp, för att de inte ens förstår att dom är sjuka - som tex terapeuter och ... verksamhetschefer :)
Tack Göran Rydén för dina så alltid visa och kloka ord.
Nu ska jag knipa igen, låsa in mig och tabua mig lite. Tack.
Sanna säger:
Bloggadress: http://insaniacparttwo.blogspot.se
Fyfan säger jag bara...
Anonym säger:
Jättekonstig syn på både bipolaritet och "borderline". Har man en bipolär sjukdom går det ju inte att säga att kreativitet och framåtanda är personlighetsdrag, det är ju något en generellt visar om en är hypoman/ manisk. Och det är tillfälliga tillstånd, men han kanske menar att de bara går till jobbet då? Och någon som är hypoman och framför allt manisk tror jag även kan uppfattas som lite... eh, jobbig, om arbetskamraterna inte vet omständigheterna.
Jag menar de uppskattas ju säkert för det är liksom inte per automatik otrevliga människor som är bipolära. Varför skulle överhuvudtaget bipolaritet göra att en inte funkar på en arbetsplats generellt sett? hur mänga talar om att de är det? Han säger ju själv att en inte ska tala om det, eller menade han bara folk med borderline?
Alla som jag träffat med "borderline" anstränger sig verkligen för att uppfattas som trevliga och att folk ska gilla dem. Snarare är det de själva som lider av detta än deras arbetskamrater. Som du skrev, det är nära relationer som är svåra.
Vilka studier syftar han på? Jag fattar inte vad han pratar om. Om så få enligt honom har diagnos så borde det ju vara personer som har kontakt med vården och då borde ju de per automatik få stöd och någon att "bolla" med (för jag antar att de sökt sig dit, och inte bara helt random på rutinkontroll fått en diagnos).
Det här var nog det mest puckade jag läst och jag tror inte ett ord av det som står. Bara, konstigt.