Utvecklingsstörd?
Kategori: Berättelser
Vi har gett mycket mycket ROOOS på senaste, så här kommer lite RIS :)
Här är ett mejl vi fått från en som varit inblandad i Årsta-Vantör
Psyk.mottagning, även kallad Globen-psyk.
Här är ett mejl vi fått från en som varit inblandad i Årsta-Vantör
Psyk.mottagning, även kallad Globen-psyk.
"Jag läste blogginlägget: "En nedstigning i helvetet (åren med Årsta -
Vantörs psykiatriska mottagning, Hagsätra)"
http://psykiatrin.blogg.se/2010/march/en-nedstigning-i-helvetet.html
Samt er fråga: "Har du haft kontakt med Psykiatrin Södra och Enskede
Årsta Vantör, skriv dina upplevelser:
[email protected]".
Här kommer mina upplevelser:
Kan bara instämma med beskrivningen av Årsta-Vantörs psykiatriska
mottagning. Har inte haft samma läkare dock.
En trevlig läkare, som var så stressad att han knappt hann träffa mig,
sjukskrev mig för depression och talade om att jag hade typiska symptom
på "utmattning". Därefter såg jag knappt röken av honom, utan en helt
knäpp ptp psykolog fick härja fritt med mig (ska inte ptp psykologer ha
handledning och stå under kontroll?). Jag bad att få byta, men fick
besked om att det "inte gick". Denna ptp psykolog bröt ner mig totalt
psykiskt (jag var redan deprimerad, som sagt). Före jag började gå till
henne hade jag ALDRIG (vid 34 års ålder) lidit av ångest. Men hennes
"behandling" gav mig svår ångest.
Hon suckade, fnös och himlade med ögonen mest hela tiden, om jag sa
något, och ett av hennes standardsvar på det jag sa var ett irriterat
"amen ursäkta, meh...(suck och stön)!" Ni vet hur snorkiga tonåringar
brukar låta - så lät hon, samtidigt som hon himlade med ögonen.
Hon talade om för mig att jag inte förtjänade att få någon hjälp för det
fanns andra patienter som hade blivit utsatta för sexuella övergrepp (så
dom förtjänade tydligen hjälp, men inte jag, eftersom jag inte blivit
utsatt för såna övergrepp?)
Besöken bestod av att jag sa en mening och därefter höll hon monolog i
15-20 minuter om något jag inte förstod. Så länge hon fick hålla sin
monolog var hon nöjd, men när jag försiktigt avbröt för att fråga vad
det hon pratade om betydde; det var då hon blev irriterad och otrevlig.
Hon sa "Du ska respektera mig!" och påstod att jag hade problem med
bristande respekt för auktoriteter. Jag frågade henne då om jag varit
oartig mot henne. Hon svarade att det hade jag inte. Då frågade jag om
jag hade varit otrevlig mot henne. Det hade jag inte heller varit,
svarade hon. "Vad är det då som är problemet?" frågade jag. Då upprepade
hon att jag hade problem med att visa respekt för auktoriteter. Hon sa
att hon hade gått hela psykologutbildningen på X antal år och eftersom
hon hade gjort det skulle jag visa henne respekt! Mitt problem med
bristande respekt skulle vi "jobba med" sa hon. Jag försökte då få veta
på vilket sätt jag hade visat henne denna "bristande respekt", men det
hade hon inget svar på.
Detta var bara ett par exempel på hur hon betedde sig. Skulle jag
beskriva allt skulle det bli flera A4-sidor. Ptp psykologen slapp jag
genom att hon blev klar med sin ptp och slutade. Därefter fick jag gå
till en mentalskötare. Jag trodde då att det skulle bli bättre, för jag
tänkte att det kan inte finnas fler än ett rötägg. Det enda som blev
bättre var att jag inte tog åt mig lika mycket.
Om mentalskötaren har jag senare fått veta (genom personligt ombud och
genom två medpatienter som också haft henne) att hon brukar påstå till
patienter att hon är leg psykolog (vilket är olagligt). Att hon säger
till patienterna att de går i psykoterapi hos henne (man kan inte gå i
psykoterapi hos en mentalskötare, utan bara hos en leg psykoterapeut
eller leg psykolog). Att det är många patienter som klagat på henne, men
ändå får hon jobba kvar. Jag råkade ut för att:
1. Hon "hörde inte" vad jag sa, utan svarade "goddag yxskaft".
Dialogen var obefintlig.
2. Jag skulle hålla tyst och inte ställa några frågor, fick jag veta
3. Jag skulle hålla tyst och inte berätta för henne att jag hade ångest
(hon sa alltså rakt ut: "Tyst!" till mig).
4. När jag till slut sa ifrån till henne hävdade hon att jag är "utvecklingsstörd"
(tro mig på mitt ord: jag är normalintelligent och har alltid varit.
Hade höga betyg i skolan och har gått en högskoleutbildning)
5. Senare fick jag veta, från min chef, att mentalskötaren vid
telefonsamtal med henne, även sagt till henne att jag är
"utvecklingsstörd" (till min chef, alltså).
Jag hade gett mitt tillstånd till samtalet för att mentalskötaren
skulle informera chefen om NÅGOT HELT ANNAT.
Min chef trodde inte (eftersom hon känner mig) på den "diagnosen".
I början vände jag mig till jouren för att få hjälp (min första trevliga
läkare gick inte att få tag på). Där tog dom mig först inte på allvar.
Sedan tog dom mig på allvar, men det var som att dom inte vågade göra
nåt. Dom sa till mig "du måste vara försiktig" (???) Som att jag hade
hamnat i en farlig situation. Efteråt har jag förstått vad dom menade:
Om man har fått "det onda ögat" från någon behandlare på Årsta-Vantörs
psykiatriska mottagning är man "körd" som patient. Ingen kommer att
hjälpa en, för alla problem anses bero på att patienten är "sjuk",
"störd" och tydligen även "utvecklingsstörd". Att patienten framstår som
"jätte-jätte-störd-och-helt-omöjlig" ser behandlaren till genom att
vinkla all information de ger, om patienten, till sina kollegor. Jag har
läst min journal nu. Det är inte klokt vad dom har ljugit, vinklat och
förvridit allt!
Senare fick jag en annan läkare, som jag försökte få hjälp från. Den
läkaren ville hålla sig utanför och inte lägga sig i. Hon förhöll sig
helt passiv. Hon var inte psykiatriker, utan vanlig läkare som arbetade
där tillfälligt. Dessutom är den läkaren kompis med en av mina kompisar
och min kompis har berättat att den läkaren ville inte jobba inom
psykiatrin efter att ha varit på Årsta-Vantörs psykiatriska mottagning,
för hon tyckte inte dom var riktigt kloka där.
Till slut vände jag mig till mottagningens chef. Chefens bemötande var
helt förfärligt. Hon sa bl.a. "Om du råkar illa ut hela tiden är det ett
tecken på att det är nåt fel på dig!" Att råka ut för två knäppa
personal på Årsta-Vantör är tydligen samma sak som att "råka illa ut
hela tiden" enligt mottagningschefen... Jag svarade att "Ja, visst är
det nåt fel på mig. Det är ju därför jag är här!" Märk väl att detta var
samma chef som mottagit flera klagomål från flera OLIKA patienter
angående mentalskötaren, och ÄNDÅ, trots det, skyller hon på patienterna!
Jag har inte orkat anmäla detta. Dom har förstört flera år av mitt liv.
Jag fick så svår ångest av "behandlingen" att jag inte klarade av att
anmäla. Lite har reparerats genom att jag gått till en privat
psykoterapeut (som jag betalade själv). Hade jag inte kommit till henne
hade jag inte levat idag. Hon räddade mitt liv. Men tyvärr tog mina
pengar slut, så jag kunde inte genomgå hela den behandling jag skulle
behövt för att bli återställd.
Med mina erfarenheter tror inte jag på att det finns några vettiga
människor som jobbar inom psykiatrin. Det finns vettiga psykologer,
psykoterapeuter, mentalskötare och psykiatriker som jobbar med psykiskt
sjuka på ANDRA STÄLLEN (privat, eller inom kommunen). Men ingen av de
vettiga jobbar inom psykiatrin. Om det hade funnits EN ENDA vettig
människa inom psykiatrin hade den människan sagt ifrån till såna hemska
personer som dem jag råkade ut för på Årsta-Vantör. Men ingen som jobbar
inom psykiatrin talar högt om hur vissa av deras kollegor beter sig.
Ingen av dem larmar om hur det ser ut och vilken psykisk misshandel en
del patienter (som fått det "onda ögat" på sig) råkar ut för. Alltså
finns det inga vettiga.
Den dagen jag ser någon personal från psykiatrin larma om att patienter
far illa på grund av olämplig personal, så ska jag tro på att det finns
EN vettig som jobbar inom psykiatrin. Men jag tvivlar på att den dagen
kommer."
- Anonym
Obs! Detta är ett gammalt inlägg från 2010. Vissa länkar kanske ej stämmer.
Inlägget går i repris för att det ska vara sökbart på google samt andra inställningar
Anonym säger:
Bloggadress: http://oxynormal-benzo.blogspot.com/
Anonym!
Fruktansvärd behandling!
Jag tycker verkligen att du ska försöka orka anmäla dom,kan inte få gå till på det här sättet.
Diana säger:
Bloggadress: http://mindfuckingcontrol.blogspot.com
Åh, fy fan:( Jag grät genom hela inlägget. Jag har också blivit dåligt behandlad inom psykiatrin, men inte så illa. Stå på dig, du är stark. Jag hoppas att du en dag orkar anmäla, eller att någon annan gör det.<3
Lea och Lilly säger:
Bloggadress: http://beingdisordered.blogspot.com/
Det är ju helt fruktansvärt! Jag fattar inte hur det kan få gå till så! Anmäl!
Kram
/Lilly
Anonym säger:
Jag har råkat ut för Ylva Holst, kallare kvinna får man leta efter. Hon hälsade knappt på mig, efter att lyssnat på min historia i 5 min (människan har aldrig träffat mig innan) bestämmer hon att jag skulle passa bra på Psykoterapienhetens Gruppterapi, vilket jag förklarade inte var en bra idé, detta helt utan gensvar.
Kom till psykoterapienheten och fick veta att det bästa för mig var individuell Psykoterapi...men tack vare att Ylva skickat in en anmälan om Gruppterapi så får jag nu vänta x antal månader tills den nya remissen för enskild psykoterapi är färdig och det är min tur att gå där.
Sofia säger:
Jag blir så upprörd av denna människosyn inom psykiatrin så det finns inte. Går knappt att sätta ord på det. Jag kan bara önska att ingen någonsin ska behöva genomgå dessa, verbala övergrepp. Och sen hoppas jag att du, Anonym, anmäler. För att visa att du har rätt, och de har så fruktansvärt fel.
A säger:
Himla skönt att läsa att nån annan också tycker att denna Ylva är väldigt kall. Jag var hos henne en enda gång för flera år sen, på en bedömning för om jag skulle få gå på psykoterapi eller ej. Kände mig jättenervös och obekväm under hela detta samtal Hon fick mig att känna mig oerhört liten. Inte ett leende under hela samtalet! Kändes verkligen skönt att få gå därifrån!
I övrigt så kände jag mig väl bemött på Årsta-Vantör, men jag kan inte säga att det hjälpte mig så mycket att gå dit. Läkaren verkade inte riktigt veta hur hon skulle hjälpa mig med min depression och ärligt sagt verkade hon rätt deprimerad själv och jag fick alltid bara träffa henne ihop med mentalskötaren som jag gick på stödsamtal hos. Mentalskötaren var en älre kvinna som försökte vara varm och mjuk, men på nåt sätt låg det inte för henne. Hon gjorde alltså definitivt sitt bästa, men jag kände mig inte helt bra ihop med henne ändå. Däremot är jag tacksam för att hon alltid ringde upp väldigt snabbt efter att jag lämnat ett meddelande! På det sättet kände jag mig väldigt väl bemött. Men som sagt, denna Ylva...
En som undrar... säger:
Hej, jag hittade precis hit, vilken intressant blogg! Jag undrar om någon här vet något om Ulleråker i Uppsala? Jag har letat information om stället men hittar inget... Jag kanske ska bli inlagd där, därför undrar jag. Är lite av ett kontrollfreak kanske som behöver veta åtminstone lite grann innan jag frivilligt säger ja till att bli inlagd någonstans för första gången...
Skulle bli så tacksam för svar!
Kram
ida säger:
@Anonym
jättebra o starkt av dej att berätta detta,så att mottagningar med en sjuk kultur gentemot patient,inom personalgruppen,blir ordentligt belysta.att du inte har nån skuld i hur du blev behandlad är ju uppenbart.men att den här nedvärderande,nedlåtande,förolämpande inställningen och bemötandet av patienter förekommer så mycket både i öppenvård o i slutenvård är FASANSFULLT.
att så många olämpliga personer kan få gömma sej inom personalgrupperna i psykiatrin.för att dom har anställningsskydd.för att dom inte blir sparkade för att det inte går att få personal.för att dom vet att dom sitter säkra där.
det är VÄMJELIGT att detta får fortgå,med allas goda minne,pga att det inte finns nån annan att anställa.
Miihla säger:
Bloggadress: http://qamillas.blogg.se/
Hej!
Jag har tagit bort min gamla blogg, en sak i leden till ett nytt, piggare liv! Numera finns jag på http://qamillas.blogg.se - men jag vet inte hur mycket jag kommer uppdatera.. Just nu finns ingen lust att uttrycka mig, pga alla nedtryckningar jag får..
Hur som haver! Jag satt och kollade igenom lite av allt som finns på "appstore" i min juvel (mobilen)..
Där fanns något som heter "Fri från depression", program man kan köpa för en billig peng. Det är kbt som inriktar sig på dem delarna som är så viktiga för mååånga av oss som lider av depression. Nämligen vikt, motion & självkänsla!
För många är depressionen bara En del, många har ju dessutom ytterligare saker som drar ner en. Exempelvis agorafobi eller socialfobi.
(Jag jobbar själv hårt på att bli av med dessa hinder..)
Eller ekonomi. Kanske KAN man inte ta sig iväg för att få den hjälp man behöver, av dessa eller någon annan anledning.
Kanske är dessa Billiga program värda att testa? Vad tror ni? Jag är sugen! Är ni fler som är med att testa dess "tillräcklighet"?
Gå in och kolla på https://frifrandepression.nordicshops.com/
Jag finns att kontakta på min blogg =)
Styrkekramar från Q
Anna säger:
Du är inte ensam!!! Jag var patient på Årsta-Vantör psykiatriska mottagning i flera år och det var ett helvete att ta sig där ifrån. Problemet var att hitta ett annat ställe att gå till och få hjälp. Det finns ju valfrihet inom sjukvården, men inom psykiatrin är det inte alltid som det gäller. Idag går jag på ett annat ställe och får hjälp. Jag blev så traumatiskerad av vad jag upplevde på Årsta-Vantör att det har tagit lång tid att våga lita på psykiatrin igen. men jag har fått en jätte bra terapeut som hjälper mig.
Kramar från Anna
Mika säger:
Hej, om ni är ute efter att smutskasta de människor ni upplyst om så kan ni slänga detta meddelande på en gång.
Jag har träffat Ylva Kurtén under ett års tid och bättre människa går inte att hitta. Hon hjälpte mig att lite på mig själv, att våga öppna mig för andra människor. När jag behövde henne fanns hon där och lyssnade och hon tog sig alltid tid ifall det var akut. Hon är den absolut första människan som jag har litat på till hundra procent.
Jag har själv varit "offer" för ett gäng dåliga psykologer och kliniker men tack vare Ylva Kurtén så kan jag nu se att psykiatrin faktiskt kan vara något positivt. Hon stöttade mig och såg mig verkligen för den jag är och nog det viktigaste av allt; hon brydde sig.
Så alla ni som blivit behandlade illa, det finns bättre personer och stå på er så att ni får byta, för den rättigheten har ni!
Kram!
/Anonym säger:
En berättelse som passar "efterlysningen".
• Pat: patienten
• Historien är inte återgiven med exakta citat. Händelseförloppet är inte helt korrekt, prat mellan det som tas upp förekom. Detta är utvalda delar av en upplevelse.
Bakgrund: Pat har gått i terapi och medicinerats från och av i ca 15 år. Stått under medicinsk behandling under denna tid. Pat har haft depression och även vissa psykotiska drag. Pat har nu en typ av tvångssyndrom. Ingen diagnos är dock ställd på pat, trots lång tid av medicinering och samtal av och till under hela tonåren och uppåt. Pat är homosexuell.
Efter att ha återupptagit kontakten med psykvården samtalar pat med terapeuten. En plan för hur tvångssyndromen ska behandlas försöker tas fram, de kommer överens om att samtalsträffar är bra.
Pat beskriver sina tvångssyndrom, och ett självförakt som terapeuten fastnar för och vill spinna vidare på.
Pat försöker beskriva hur sänkt och påverkad psykiskt hon blir när hon blir trakasserad på stan: både då hon är själv- för att hon har ett annat könsuttryck, samt med sin flickvän. Pat beskriver hur folk slängt saker på dem, gjort sexuella gester och skrikit och hotat dem. Detta sker regelbundet, och pat menar att detta är tärande på självkänsla och psyket.
Terapeuten säger att hon förstår. Men att det hon kan ändra på är vad pat gör mot sig själv. Inget annat. Pat förstår. Pat säger att de tillsammans såklart inte kan ändra samhället. Men menar att hon gärna vill få terapeuten att förstå sin vardag som hbt person.
Terapeuten säger att alla har det svårt på något sätt: ”jag har en granne som är helt nedbruten för att grannen ovanpå klapprar med träskor. Hon kan inte sova och har oerhörd ångest över detta. Alla har olika lidanden. När jag var ung retade folk mig för att jag var lång. Då blev jag också ledsen.”
Pat säger att hon förstår, men vill bara berätta så att terapeuten kan få en bild hur det är att vara henne. Terapeuten säger att ”vi inte kan hålla på att jämföra lidande. Du lider mer än mig, det blir ju fånigt”, pat säger att hon förstår det men…
”Jag hade en patient här i morse vars son dödat sina barn” säger terapeuten. Pat vet inte vad hon ska svara…
(…)
”Och du har ju alltid varit en sådan så vill gå längst fram, eller hur? Förändra saker, samhället…”
Pat säger att det stämmer, men i detta fall handlar det om at hon bara vill vara ifred. Göra saker som hon gör: handla med sin fru, åka tunnelbana, utan att bli trakasserad…”. ”Det är ju inget demonstrationståg hon går i när hon går ut på gatan för att köpa mjölk”, säger pat.
Terapeuten säger att pat faktiskt provocerar: ”de ser ju - kolla där kommer två BRUDAR!”. Pat säger att hon fattar det, men hon är bara ute efter att förklara hur det är. Pat säger” Om någon slänger en ölburk i det huvud varje dag- tillslut blir det en stor bula - och den kommer att spricka och vara och blöda…”…
Pat börjar gråta.
Pat har tidigare berättat att hon inte gillar sina bröst. Att hon brukar riva på dem. Detta har terapeuten tänkt på mellan besöken. Förra besöket sade terapeuten att hon inte fattade hur pat kunde kalla sig feminist. Nu säger hon ”Jag har tänkt på detta, jag fattar inte: hur kan du kalla dig feminist!?!? Du är ju MASKULINIST!”.
Senare säger hon även att pat är rasist, efter som pat straffar sig själv. Pat säger att detta ju inte har något med etnicitet att göra, men visst, hon förstår vad terapeuten menar…
Pat får även höra att det är ont om tider, hon känner sig som att hon inte är värd att få hjälp. Det finns så många andra som har det värre, känner pat att man menar.
Senare, då pat träffar medecinskt ansvariga försöker hon nämna det. Hon tvekar, säger att hon inte vet om det finns tid för henne på mottagningen. De frågar vem som sagt det, någon här? Pat säger inget, vågar inte. De säger då att detta kan vara en del av pats problematik, inbillning, nojor. Pat fåt hålla med men känner sig kränkt och ledsen...
/Anonym
jill säger:
Har varit på bedömningssamtal hos Ylva Holst. Kallt bemötande som får en att känna obehag. Som patient är man skör och beroende av dessa människors bemötande och välvilja. Det är tillräckligt förnedrande att vända sig till psykiatrin, att dessutom bli bemött med nonchalans är inte konstruktivt för någon part. Jag skulle kalla det maktmissbruk. Har dock erfarenhet av en fantastisk psykolog. De finns också!
Nattugglan säger:
Har också råkat ut för Ylva Holst och efter det så bröt jag nästan fullständigt ihop. Har aldrig tidigare känt mig så liten, nervärderad och korkad. Var även otroligt nervös under samtalet och hon visade verkligen noll sympati...
Patient säger:
Har också varit patient på Årsta-enskede- vantör psyk, dvs(globen psyk).
Har också träffat den vidriga och kalla Ylva Holst,men å andra sidan fanns det INTE många kompetenta behandlare på detta stället. Många använder maktspel för att få patienten i underläge och eller att andra behandlare (enligt min erfarenhet) är att det ALDRIG HÄNDER NÅGONTING Åren bara går och de enda de kan erbjuda (förutom kränkningar av individen)är sjukskrivningar och socialtjänst. Fy fan.... aldrig mer ...
Mikaela säger:
Oj ja googlade hennes namn och detta kom upp. Är så förbannad på psykiatrin i Hagsätra på adhd centret och deras jävla beteende. Nu känns de läskigt att maila henne hahah